{"id":31151,"date":"2012-05-29T22:06:20","date_gmt":"2012-05-29T21:06:20","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=31151"},"modified":"2012-05-30T05:30:09","modified_gmt":"2012-05-30T04:30:09","slug":"nr-102-2012","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2012\/05\/29\/nr-102-2012\/","title":{"rendered":"Nr 102 2012"},"content":{"rendered":"

Lovejoy-kometen utforskad<\/h2>\n

När "man" läser abstractet till en rapport som denna,<\/a> är det nästan självklart varför den överlevande solstrykaren Comet C\/2011 (Lovejoy) <\/u>inte pulveriserades och förångades under sin närkontakt med solen i vintras. Det kunde ju astronomerna ha sagt innan, så hade vi inte hetsat upp varandra så mycket.<\/p>\n

Kometen hade dock visst besvär att hålla  ihop efter perihelium och utsattes för svårartade störningar och kometstress, särskilt efter det dygnslånga utbrottet december 17,6 (T+1,6 d). Kometens kärna fick sig onekligen en het kyss av solen, kopplades loss från den sedan huvudlösa svansen ("spine tail") som konstrade till följd av en cocktail av termisk chockvåg, solvind, strålningstryck och annat.<\/p>\n

Svansen anses ha bestått av dammpartiklar i storleken 1-2 mm som sprutade ut i en hastighet <30 m\/s.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Lovejoy sägs av kometexpertisen tillhöra  Kreutz-familjen, och dess förhistoria kan härledas tillbaka till observationer på 1300-talet och till den stora solstrykaren kallad X\/1106 C1<\/u>.<\/p>\n

År 1106?<\/p>\n

Den gången sågs en stor komet på himlavalvet över stora delar av världen, i Europa (Wales t ex), Japan, Kina, Korea,  kometen delade sig och gav i sin tur upphov till flera stora kometer (1882, Ikeya-Seki m fl).<\/p>\n

1106 regerades Sverige av herrar med namn som Filip, Inge (II) den yngre <\/strong>och Ragnvald Knaphövde<\/strong> och Skåne, som tillhörde Danmark, regerades av den svage Niels Svendsen<\/strong> ("Nils av Danmark").<\/p>\n

Nytt & krytt om Venus-passagen<\/h2>\n

Det finns massor av fakta på nätet om kommande Venus-passage, men Christian Vestergaard<\/strong> vill lyfta fram denna omfattande nederländska (engelskspråkiga) sajt:<\/p>\n

\n

http:\/\/transitofvenus.nl\/wp\/<\/a><\/p>\n

Jakutsien lättare kolonisera än Mars<\/h2>\n
Jag slölyssnade precis på Alexander Bard<\/strong> på tv (Axess<\/em>), en mediapersonlighet som jag tycker är en klokare och intressantare  än t ex Jonas Gardell<\/strong>.<\/div>\n
Bard påpekade i programmet "IT och rymden" att det är lättare att kolonisera Jakutsien i Sibirien med minus 60 grader och 0,3 invånare\/km²  än planeten Mars.<\/div>\n

Ett 400-årsjubileum<\/h2>\n
Det har faktiskt gått 400 år sen tysken Simon Marius<\/strong>, Galileo Galileis<\/strong> värste konkurrent, fick ögonen på Andromedanebulosan genom sitt teleskop och kunde konstatera att dess svaga utbredda sken blev allt intensivare ju närmare vi kom nebulosans centrum.<\/div>\n
Marius och Galilei hatade varandra intensivt, bl a över vem som såg Jupiter-månarna först.<\/div>\n
Dagens moderna syn på vad Andromedasystemet egentligen är, en galax, fastslogs slutgiltigt för inte ens 100 år sen!<\/div>\n
Först in på 1920-talet kunde Knut Lundmark, Heber C Curtis<\/strong> och Edwin Hubble<\/strong> lösa gåtan med hjälp av tidns stora teleskop.<\/div>\n
\"\"<\/a><\/div>\n
 <\/div>\n

CODITA leds från Leeds<\/h2>\n
\"\"<\/a>Med stöd av EU-pengar (dock inte gamla grekiska drachmer) får nu forskare vid Universy of Leeds och andra universitet möjlighet att studera det i jordens atmosfär infallande intersolära stoftet.<\/div>\n
Varje dag suger jordklotet upp mellan 5-100-300 ton, och det är detta ämne projektet The Cosmic Dust in the Terrestrial Atmosphere (CODITA)<\/u> ska syssla med.<\/div>\n
Påverkar inkommande stoftpartiklar vårt klimat, påverkar det ozonlagret, påverkar det molnbildning och regn t ex?<\/div>\n
Sällan har astronomi och "earth science" kuggat så här väl.<\/div>\n
Forskningsprojektet leds av universitetets  professor i Atmospheric Chemistry, John Plane<\/strong>,<\/a> som presenterade uppdraget tidigare i år vid det gemensamma engelsk-tyska astronomimötet i England.<\/div>\n

För mycket astronomi?<\/h2>\n
IAU, yrkesastronomernas internationella organisation, består av drygt 10 000 medlemmar. Många astronomer föredrar att inte vara med, och många medlemmar är inte särskilt aktiva längre, så det kanske tar ut vartannat.<\/div>\n
\u25ba Härom året (2010) kom en rapport i USA<\/strong> som visade att om vi räknar på antalet sidor i de tunga tidskrifterna AJ <\/em>och ApJ,<\/em> korrigerar för formatändringar, utländska bidrag, online-rapporter  etc etc, så har de amerikanska astronomernas produktion ("the American astronomical output") de senaste femtio åren ökat sex ggr folkmängden.<\/div>\n
\u25ba Även i Storbritannien och de övriga tunga <\/strong>kontinentala astronominationerna Frankrike, Italien, Tyskland och Holland var ökningstakten stor – men de låg 12 år efter USA.<\/div>\n
2010 hade ännu inte krisen drabbat USA.<\/div>\n
\"\"<\/a><\/div>\n
 <\/div>\n
Astronomin är en popvetenskap i dag, och med alla nya instrument- och satellitbyggen på gång lär intresset inte avta. Mycket av forskningen handlar om finslipandet av diverse standardmodeller. De radikala paradigmskiftena lyser med sin frånvaro.<\/div>\n
Finns det en mättnadsgräns?<\/div>\n<\/div>\n

:<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lovejoy-kometen utforskad När "man" läser abstractet till en rapport som denna, är det nästan självklart varför den överlevande solstrykaren Comet C\/2011 (Lovejoy) inte pulveriserades och förångades under sin närkontakt med solen i vintras. Det kunde ju astronomerna ha sagt innan, så hade vi inte hetsat upp varandra så mycket. Kometen hade dock visst besvär att… L\u00e4s mer »Nr 102 2012<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/31151"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=31151"}],"version-history":[{"count":43,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/31151\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":31202,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/31151\/revisions\/31202"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=31151"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=31151"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=31151"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}