{"id":32256,"date":"2012-07-02T13:47:21","date_gmt":"2012-07-02T12:47:21","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=32256"},"modified":"2012-07-02T14:02:32","modified_gmt":"2012-07-02T13:02:32","slug":"nr-124-2012","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2012\/07\/02\/nr-124-2012\/","title":{"rendered":"Nr 124 2012"},"content":{"rendered":"

\u25ba Onsala leder svarta hål-jakten<\/h2>\n

Vad händer i galaxen kallad Arp 220? Ett pressmess från Chalmers i dag, som länkar vidare till den vetenskaplga rapporten,<\/a> berättar att radioastronomer hittat bevis för 100-tals stjärnkonsumerande svarta hål i denna galax 250 miljoner ljusår ut och bort.<\/p>\n

\"\"<\/a>Ett intrikat nätverk av globalt samverkande radioteleskop ligger bakom upptäckten med Onsala radioobsis som en nervpunkt.<\/p>\n

♦ Fabien Batejat<\/strong>, astronom vid Chalmers, har lett studien:<\/p>\n

– Vi hittade tre märkliga källor som var olika ljusstarka varje gång vi tittade på dem. I början hade vi ingen aning om vad de skulle kunna vara, säger han.<\/p>\n

Forskarna följde de tre märkliga radiokällorna under flera års tid. Nu tror de att de vet vad som lyser: jetstrålar skapade av svarta hål.<\/p>\n

– Vi tror att det vi ser är radiostrålning från dubbelstjärnor där den ena stjärnan tidigare har exploderat och lämnat kvar ett svart hål. Hålet ”äter” gas som dras in från stjärnan intill och alstrar kraftiga jetstrålar som i sin tur sänder ut radiovågor, säger Fabien Batejat.<\/p>\n

♦ John Conway<\/strong>, professor i observationell radioastronomi vid Chalmers och vice föreståndare för Onsala rymdobservatorium, förklarar:<\/p>\n

– Jetstrålar från de svarta hålen syns på detta avstånd bara om de är riktade rakt emot oss. Troligen finns det väldigt många fler sådana system i galaxen, men där strålarna är riktade åt andra håll, säger han.
\n\t<\/font><\/p>\n

Tidigare forskning av samma team har även visat att det förekommer många supernova-explosioner i galaxen, uppemot 250 gånger fler än i vår galax.<\/p>\n

Supernovor och svarta hål hänger ihop: astronomer tror att svarta hål skapas när de tyngsta stjärnorna, med massa mer än cirka 20 gånger solens, exploderar.<\/p>\n

Detta hoppas astronomerna snart kunna sätta på prov tack vare upptäckten i Arp 220. Bara ett dussintal svarta hål av denna typ är kända i Vintergatan, samt enstaka i andra galaxer.<\/p>\n

– Genom att studera många av dessa små svarta hål som småäter på stjärnor får vi ett nytt sätt att lära oss om hur de skapas. Statistik över svarta hål har vi hittills kunnat studera bara för avlägsna, supertunga svarta hål, säger Anthony Rushton<\/strong>, som också ingår i teamet i Onsala.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u25ba Uarda-astronomiskt (2)<\/h2>\n

Astrologi (subst): Pensionat för rymdforskare.<\/u><\/p>\n

\u25ba BBC-filmen om Einstein och Eddington – när???<\/h2>\n

Apropå tidigare W-blogg, så meddelar SVT Tittarservice nu att filmen inte har visats och att det inte finns någon sändningstid för den ännu.<\/font> Men visas ska den!<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u25ba USA-astronomin dominerar<\/h2>\n

\"\"<\/a>De amerikanska universiteten och deras astronomiska institutioner, toppar listan över världens bästa lärdomsanstalter (se förra W-bloggen). Dominansen är total, skulle jag vilja påstå.<\/p>\n

Men USA är USA. Jättelandet, hackande motor i världsekonomin, dito motor i försvaret av demokratin, har som solen fläckar. Den som vill få en balanserad bild av landet over there rekommenderas  därför elaka böcker som Idiot America: How Stupidity  Became a Virtue in the Land of the Free<\/em>, Unscientific America: How Scientific Illiteracy Threatens Our Futurwe<\/em> och The Age of American Unreason<\/em>.<\/p>\n

Och vi är sakteliga på väg mot att "fira" 100-årsjubileet av Aprättegången 1925, famösa The Monkey Trial<\/u>, i Dayton, delstaten Tennesseee. Där lagstiftades att skolorna INTE fick lära ut Darwins<\/strong> utvecklingslära.<\/p>\n

\u25ba Voyagers bästa bilder<\/h2>\n

Några av Voyager-sondernas mest sensationella bilder finns på denna sajt<\/a>, som Lars Olefeldt<\/strong> så outgrundligt skickligt fångat upp i cyberrymden – hur går det till?<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u25ba Solens syskon<\/h2>\n

\"\"<\/a>Eftersom det allmänt antas att solen skapats jämte andra stjärnor i en stjärnhop och att denna stjärnhop med tiden upplösts och de enskilda stjärnorna börjat sin ensliga vandring runt Vintergatan, så är frågan:<\/p>\n

Var finns solens syskon?<\/p>\n

Portugisiska astronomer har letat efter dessa "lost siblings" inom ett avstånd på 100 pc, och tre kandidater har vaskats fram <\/a>genom studier av stjärnors ålder, deras kemiska beståndsdelar och rörelser:<\/p>\n

HD28676, HD83423 och  HD175740.<\/p>\n

Den tredje och sista kandidaten är speciellt intressant eftersom det är en gul jättestjärna, i Lyrans stjärnbild (V ≈ 5m<\/sup>), dessutom är den dubbel och ligger på cirka 270 ljusårs avstånd. Spektralklass G8III.<\/p>\n

\u25ba En resa till solen<\/h2>\n

Varje dag står det i tidningarna  om billiga solresor, men ingen verkar handla om en konkret resa till själva himlakroppen utan bara till nån beach i Sydeuropa. OK för det (tack till Sydsvenskan<\/em>, som i dag varnade sina läsare för att utsätta sig för solens strålning), men så här tänkte sig en tecknare i mitten av förrförra seklet att en järnvägsresa till solen skulle gå till.<\/p>\n

Järnvägsbron London-solen  hålls upp av ett antal ballonger.<\/p>\n

Bilden ingår i Royal Astronomical Societys samlingar.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u25ba Onsala leder svarta hål-jakten Vad händer i galaxen kallad Arp 220? Ett pressmess från Chalmers i dag, som länkar vidare till den vetenskaplga rapporten, berättar att radioastronomer hittat bevis för 100-tals stjärnkonsumerande svarta hål i denna galax 250 miljoner ljusår ut och bort. Ett intrikat nätverk av globalt samverkande radioteleskop ligger bakom upptäckten med… L\u00e4s mer »Nr 124 2012<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/32256"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=32256"}],"version-history":[{"count":39,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/32256\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":32305,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/32256\/revisions\/32305"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=32256"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=32256"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=32256"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}