{"id":34876,"date":"2012-09-16T10:25:39","date_gmt":"2012-09-16T09:25:39","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=34876"},"modified":"2012-09-16T19:15:31","modified_gmt":"2012-09-16T18:15:31","slug":"nr-168-2012","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2012\/09\/16\/nr-168-2012\/","title":{"rendered":"Nr 168 2012"},"content":{"rendered":"

Barnard 68: Från kolsäck till stjärna på några hundratusen år<\/h2>\n

Jag är inte den ende som låtit tankarna glida åt Fred Hoyles <\/strong>Det svarta molnet<\/em> när jag blickat in i Barnard 68. En gång i tiden sågs mörka nebulosor som B68 som en sorts hål i stjärnrymden. Nu vet vi att det handlar om extremt kalla  gas- och stoftmoln, och en ny undersökning av B68 talar om molnet som en föregångare till stjärnskapande<\/a>. För första gången har astronomer kunnat mäta temperaturen i molnets ytterkant och centrum (16.7 K respektive  8.2 K).<\/p>\n

Massan för B68 fastslås i denna rapport till 3,1 ggr solens och avståndet rör sig om 150 pc (nästan 500 ljusår).<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Nebulosan, som ligger i stjärnbilden Ophiuchus\/Ormbäraren, ingår i en kedja av stjärnskapande globuler, och den tros en gång ha ingått i ett filament som upplösts. Var detta filament i sin tur har kommit ifrån kan diskuteras, men förmodligen spökar supernovor i ekvationen.<\/p>\n

I en tidigare undersökning 2009  diskuteras<\/a> den begynnande kollapsen och astronomerna trodde då att en stjärna skulle kunna börja lysa inom 200 000 år – ett intet i astronomiska sammanhang.<\/p>\n

Frågan ställdes samtidigt om det vi ser år två moln som kolliderar och vad en sådan eventuell  kollision kan betyda för att trigga igång en kollaps med slutmålet: en stjärna.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

.B68 har en utsträckning runt 5-6 ljusmånader.<\/p>\n

I molnet har radioastronomer identifierat linjer från molekylerna C18<\/sup>O, CS, NH3<\/sub>, H2<\/sub>CO, <\/sup>and C3<\/sub>H2<\/sub> och den molekylära jonen N2<\/sub>H+<\/sup>.<\/p>\n

E E Barnard <\/strong>fick syn på kolsäcken och publicerade sina upptäcker 1919 i ett paper kallat "On the  dark markings of the sky" i Astrophysical Journal<\/em>, och Bart J Bok<\/strong> skrev 1947 tillsammans med Edith F Reilly<\/strong> ett banbrytande arbete i <\/em>samma ApJ  <\/em>i vilket begreppet "globul" myntades. Mycket handlade om nebulosan Messier 8, och Bok hävdade att åtminstone ett 20-tal nebulosor i Barnards förteckning var sanna globuler.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Först med infrarödtekniken  har globulerna på allvar börjat avslöja sina inre hemligheter, och med Hubble-teleskopets efterträdare,  IR-känsliga James Webb Space Telescope<\/u>, kommer relativt närbelägna  B68 garanterat att tillhöra de först iakttagna objekten i Vintergatan.<\/p>\n

En uppdaterad förteckning <\/a> över Barnards nästan 400 objekt finns här på nätet.<\/p>\n

Poptjej med humor!<\/h2>\n

W-bloggens Lars Olefeldt<\/strong> har hittat en riktigt rolig kortföreläsning på TED<\/a> om den brittiska popsångaren Katie Melua<\/strong>. När hon i en sina hits sjunger så här:<\/p>\n

\"\"<\/a>We are 12 billion light-years from
\n\tthe edge,
\n\tThat's a guess,
\n\tNo one can ever say it's true,
\n\tBut I know that I will always be
\n\twith you.<\/strong><\/u><\/p>\n

fick hon hård kritik av Simon "Big Bang" Singh<\/strong> i The Guardian<\/em>. De utbytte åsikter,  och Katie, som varit medlem i en astronomiförening i skolan, gjorde en ny version vars text blev på följande vis:<\/p>\n

We are 13.7 billion light-years from \/ the edge of the observable universe; \/ that's a good estimate with well-defined error bars<\/strong><\/u> \/ and with the available information, \/ I predict that I will always be with you.<\/strong><\/u><\/p>\n

En uppslukad dvärggalax maskerad till klothop<\/h2>\n

En ny rapport av Judith G Cohen<\/strong> och Evan N Kirb<\/strong>y på Caltech<\/a> synar det kemiska innehållet i klothopen NGC 2419, som ligger i Vintergatans yttre halo 300 000 ljusår bort (= längre ut än Stora och Lilla Magellanska molnen). Kemikalierna är annorlunda än i alla andra klotformiga,stjärnhopar, varför forskarparet än en gång slår fast sin tidigare teori:<\/p>\n

Att det vi ser är inte en klothop utan resterna efter  en dvärggalax, som slukats av Vintergatan.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Mars kanaler fascinerade Dan Andersson<\/h2>\n

\"\"<\/a>Jag har läst nånstans att Dan Andersson<\/strong> (t v) var intresserad av astronomi, och syn för sägen ger boken Det kallas vidskepelse<\/em> (utkom 1916), I denna novellsamling diskuterar hans figurer Mars kanaler..I novellen "Sällskapsliv" säger en föreläsare:<\/p>\n

"- Kanalerna, unge man, åro säkert de bästa stöd vi ha för hypotesen om mänsklig verksamhet där uppe. När jag går allena ute i de mörka kvällarna och skådar dit upp, tänker jag ofta på om paradiset månde vara beläget där."<\/strong><\/u><\/p>\n

Jag är inte den ende som fastnat för denna Dan Andersson-samling.  Bertil Falk<\/strong> tar även med honom i sin kommande översikt av svensk science fiction- och fantasy-litteratur förr.<\/p>\n

Einstein på hugget<\/h2>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Barnard 68: Från kolsäck till stjärna på några hundratusen år Jag är inte den ende som låtit tankarna glida åt Fred Hoyles Det svarta molnet när jag blickat in i Barnard 68. En gång i tiden sågs mörka nebulosor som B68 som en sorts hål i stjärnrymden. Nu vet vi att det handlar om extremt… L\u00e4s mer »Nr 168 2012<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/34876"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=34876"}],"version-history":[{"count":46,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/34876\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":34931,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/34876\/revisions\/34931"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=34876"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=34876"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=34876"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}