{"id":35898,"date":"2012-10-22T09:20:25","date_gmt":"2012-10-22T08:20:25","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=35898"},"modified":"2012-10-22T20:01:10","modified_gmt":"2012-10-22T19:01:10","slug":"nr-183-2012","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2012\/10\/22\/nr-183-2012\/","title":{"rendered":"Nr 183 2012"},"content":{"rendered":"

Jupiter-månen Io synad från – jorden!<\/h2>\n

Io, Europa, Callisto, Ganymedes… ramsan med de fyra stora Jupiter-månarna sitter i huvudet i stort sen sen barnsben.<\/p>\n

\"\"<\/a>Dessa månar upptäckte ju Galileo Galilei,<\/strong> och från början trodde han att det  handlade om stjärnor. Men för varje kväll han iakttog Jupiter, hade himlakropparna ändrat position, men de låg alltid på rad parallellt med ekliptikan. Till sist fanns bara en logisk slutsats: Att de rörde sig runt Jupiter.<\/p>\n

insikten om att det fanns planeter med egna månar – alla himlakroppar snurrade inte kring jorden – bidrog till att knäcka den gamla världsbilden.<\/p>\n

Under 1600- och 1700-talen var en rad astronomer sysselsatta med Jupiter-månarna, inte minst Io, "den första månen". Astronomer räknade idogt på deras banor (som länge förutsattes vara cirkulära), förmörkelser förutsades, tabeller publicerades, viktigt inte minst för att månarnas position kunde bestämma longituden för ett fartyg till sjös. Metoden hade redan Galilei spekulerat i.<\/p>\n

En av de stora Jupitermån-beräknarna var vår egen Pehr Wilhelm Wargentin<\/strong>, som skrivit in sig i astronomihistorien som en noggrann Jupiterforskare.<\/p>\n

I dag känner vi till bortåt 70 Jupitermånar, men det är nått särskilt med de  fyra Jupiter-klassikerna, synliga i små teleskop. Io, den innersta månen,  har nyligen varit föremål för en intressant rapport i vilken  den lilla månens vulkaniska verksamhet och lavaströmmar synats<\/a>. Det intressanta är att observationerna skett från jorden, inte från nån rymdsond. Först runt år 2030 finns det planer på nya in situ-studier av Io.<\/p>\n

Bortåt 40 snapshots har vaskats fram i diverse bildarkiv och surveys, och planetforskarna har hittat föremål ner till 100 km:s storlek. Med hjälp av adaptiv optik på 10-metersbjässar som W M Keck II <\/u>på bergsknallen på Hawai och VLT i Chile<\/u> liksom Gemini North<\/u>-teleskopet (också Hawaii) har astronomerna studerat Io i det "nära infraröd-området". Bland fynden är vulkanen Tvashtar och dess utbrott. som syntes mellan april 2006 och september 2007.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

♦ Tidigare sondbilder<\/strong> (Voyager, Galilei) har kopplats ihop med bilder från den Pluto-siktande New Horizons-rymdfarkosten, som passerade Jupiter för bara 4-5 år sen.<\/p>\n

♦ När vi pratar om<\/strong> upplösningen i bilderna, måste vi förstå att Io har en diameter på 3600 km, ungefär som vår måne. Men att denna Jupiter-måne ligger så ofantligt mycket längre ut i planetvärlden.<\/p>\n

\n
\n
\n
\n
\n

♦ Det allra nyaste är<\/strong> en vulkanisk aktivitet på koordinaterna 17S, 5W i maj 2004 – ett ovanligt saftigt utbrott, värre än Tvashtars  2001.<\/p>\n

♦ Efter september 2010<\/strong> har Io lugnat ner sig, men Jupiter-forskarna håller ett strängt öga på månen. vars vulkaniska aktivitet är kopplad till gravitationella effekter och Jupiter starka magnetosfär.<\/p>\n

♦ Notabelt är<\/strong> att det är SETI-forskare som bidragit till dessa studier.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

För drygt fem år sen, då New Horizons-sonden passerade Jupiter, dokumenterades detta ubrott från vulkanen Tvashtar (positionen ung kl 11 på bilden nedan). Även Hubble Space Telescope hade haft ögat på utbrottet.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Io kan alltid vara intressant att diskutera nu i höst när Jupiter blir allt synligare på kvällarna.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/p><\/div>\n<\/p><\/div>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

Skånskan skrev om vår Aniara-utställning<\/h2>\n

I gårdagens (= södagens) Skånska Dagbladet <\/em>fanns några rader om Kristina Nilsson<\/strong>, sångkonstnären som hängde Rolf Hepps <\/strong>Aniara-bilder hos oss.<\/p>\n

Bilderna hänger en tid till för de som har vägarna förbi. Några har redan plockats ner eftersom de sålts.<\/p>\n

Förhoppningsvis kan vi om en tid återge några minuter av Rolfs fina Aniara-balett på vår hemsida.<\/p>\n

Gudsbevis<\/h2>\n

Hört på teologisk seminarium i Lund:
\n\t– Gud finns inte, och Richard  Dawkins<\/strong> är hans profet.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Vad hände i M87?<\/h2>\n

Gammautbrottet i M87:s jet för två år sen har nu utforskats mera i detalj<\/a>.<\/p>\n

Att det finns en koppling mellan gammaflaren och M87:s radiokärna ("radio core"), tycks bevisas.<\/p>\n

Gaia – ett gottebord!<\/h2>\n

När Gaia kommit på plats kommande år, utlovas astronomerna få ett veritabelt gottebord<\/a> att attackera. Med en gräns på V=20m<\/sup> kommer rymdsonden att "live" upptäcka, säger statistiken,  runt 6 000 supernovor och 1000 mikrolinsfenomen.<\/p>\n

Citerat av Einstein<\/h2>\n

Jag kan inte bevisa att Albert Einstein<\/strong> verkligen sagt så, men han skulle ha kunnat säga det. Lars Olefeldt<\/strong> har i alla fall hittat citatet åtföljt av ett antal avslöjande bilder på nätet:
\n\t<\/strong><\/u><\/p>\n

– I fear the day when technology will surpass our humanity. The world wil then be populated by a generation of idiots.<\/strong><\/u><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jupiter-månen Io synad från – jorden! Io, Europa, Callisto, Ganymedes… ramsan med de fyra stora Jupiter-månarna sitter i huvudet i stort sen sen barnsben. Dessa månar upptäckte ju Galileo Galilei, och från början trodde han att det  handlade om stjärnor. Men för varje kväll han iakttog Jupiter, hade himlakropparna ändrat position, men de låg alltid… L\u00e4s mer »Nr 183 2012<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/35898"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=35898"}],"version-history":[{"count":37,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/35898\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":35942,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/35898\/revisions\/35942"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=35898"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=35898"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=35898"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}