Kanske är en bättring på gång på UNESCO globalt, för nu har FN-organisationen föreslagit en rad nya världsarv. Bland dessa återfinns den berömda bronsskivan som tyskarna kallar "Die Himmesscheibe von Nebra" – en enligt tyska arkeologer 3600 år gammal <\/font>skiva som enligt deras uppfattning ska ses som ett avancerad astronomiskt ur vars uppgift var att jämka ihop solens och månens kalendrar.<\/p>\n Utgångspunkt:<\/p>\n \u25ba Månåret är 11 dagar <\/strong>kortare än solåret, 12 synodiska månmånader (från nymåne till nymåne) = 354 dagar. \u25ba Nebra-skivan anses här<\/strong> ha varit ett hjälpmedel för att bestämma när och om en 13:e månad behövde läggas till för att hålla koll på årstidsväxlingen, särskilt vårens ankomst.<\/p>\n \u25ba Nebraskivan är 32 cm<\/strong> i diameter, är perforerad i kanterna, vilket väl tyder på en sorts riktningsanvisningar, och på skivan återspeglas några dagar gamla månskäror, solen och sju stjärnor i en hop, sannolikt Plejaderna på bronsåldern.<\/p>\n \u25ba Skivan grävdes fram <\/strong>1999 i Nebra av två tidigare dömda skattletare och beslagtogs av myndigheterna.<\/p>\n \u25ba Vid en konferens i Sydkorea<\/strong> har himmelsskivan nu föreslagits som "världsarv", och den tyska UNESCO-kommissionen ledd av ordföranden Joachim-Felix Leonhard <\/strong>ser skivan som ett bevis på djupa astronomiska insikter från bronsåldern, en tid då mänskligheten ännu inte hade något skriftspråk.<\/p>\n Vår ordförande Peter Linde<\/strong> syns ofta i massmedierna, och mer blir det: Peter har bjudits in av Forskning och Framsteg<\/em> att skriva huvudartikeln i deras kommande höstnummer – med temat "Liv i universum". FoF är en omistlig tidskrift som bland sina "toppämnen" har astronomi och meteoriter.<\/p>\n Positiva recensioner av Jakten på liv i universum<\/em> syns överallt, senast i Norrbottenskuriren<\/em> och Ny Teknik. <\/em>Ska bli kul att se vad Malmötidningarna skriver.<\/p>\n Adlibris ska även presentera boken i sitt stora nyhetsmejl som går ut om någon vecka, bortåt en miljon mottagare.<\/p>\n Dagens ESO-pressmess<\/a>, som inte skulle släppas förrän i morgon middag, berättar att ett astronomteam har kombinerat nya observationer av Gliese 667C med redan existerande data från instrumentet HARPS på ESO:s 3,6-metersteleskop i Chile. Resultat: Teamet har hittat ett system med åtminstone sex planeter.<\/p>\n Tre av dessa är superjordar som ligger i området kring stjärnan där flytande vatten kan finnas, vilket är flest hittills, och gör att de är möjliga kandidater för att ha liv. Detta är det första system som har en fullpackad sådan beboelig zon.<\/p>\n Huvudstjärnan 667C har en tredjedel av solens massa och ingår i ett trippelstjärnsystem. Avståndet 22 ljusår till solgänget i Scorpius\/Skorpionen.<\/p>\n Positioneringen inför kommande uppsändning av infrarödarbetande JWST (James Webb Space Telescope), Hubble-teleskopets efterträdare, är redan igång. Senast är det ett antal forskare som vill ha en stor del av kakan<\/a> för sig själva för att undersöka förekomsten av tidiga explosioner i universum i form av så kallade Population III-stjärnor (130-250 ggr solens massa), de första fyrarna i det mörka universum några hundra miljoner år efter Big Bang, En del av dessa stjärnor exploderade, tror man, i form av "pair-instability supernovae", PISN, explosioner som inte bara har studerats på ritbordet.<\/p>\n Rapportens författare hoppas att runt 8 procent av JWST:s observationstid ska ägnas jakten på dessa tidigare supersupersmällar.<\/p>\n Den största Damocloiden och\/eller en Centaur med en hög banlutning? Forskarna vet inte, men det nyupptäckta transplutoobjektet 2012 DR30<\/sub> utmanar genom sin höga excentricitet 0.9867, periheliumavståndet på 14.54 AU och en halv storaxel på 1109 AU. Kan det rentav tillhöra Oort-molnet och bör därför klassas som en komet?<\/p>\n När forskarna kollat himlakroppen närmare<\/a> har de kunnat fastställa att den är 185 km tvärsöver och kommer från solsystemets allra yttersta trakter. Banan betraktas som instabil.<\/p>\n Denna bild från i fjor togs från Siding Springs horisont i Australien:<\/p>\n Att det är solenergin mänsklighetens framtid ligger i och inte i fossila bränslen, svag vindkraft och kärnkraft, som spårar ur, är väl de flesta överens om.<\/p>\n Hur långt teknikerna faktiskt kommit redovisas i senaste Time<\/em>, där projektet Ivanpah<\/a> i en av Californiens öknar presenteras – projektet bygger på plana speglar som riktar solljuset mot ett torn, där vatten kokas och ångas sätter fart på turbinerna. Folk uppmanas att INTE titta på tornet med blotta ögonen!<\/p>\n Inte ens detta projekt är helt miljöofarligt. En hel koloni hotade sköldpaddor har flyttats till säkrare trakter. Lika enkelt är det inte att få fåglar att flytta från streck som korsas av swishande vindmöllor.<\/p>\n Tack till Carl-Olof Börjeson<\/strong>, som skickat över numret.<\/p>\n Vår halländske astronomivän Åke Hassbjer<\/strong> har många kloka tankar och många fina, reflekterande bilder på sin hemsida.<\/a><\/p>\n Det som inte kan sägas i ord, kan sägas i en av hans ofta återkommande bilder med uppmaningen: Ta vara på vår jord! Den och mänskligheten är bräckligare än vad vi tror.<\/p>\n UNESCO skärper sig: Himmelsskivan från Nebra upplyfts till världsarv Jag har i flera år haft dubier kring nyttan av UNESCO eller snarare konstruktionen av denna FN-organisation, som i många fall verkar ha varit en lekstuga för f d kulturredaktörer i Sverige och, på det stora planet, diktatorer i världen. Och på det svenska kansliet svarar… L\u00e4s mer »Nr 75 2013<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/42618"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=42618"}],"version-history":[{"count":40,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/42618\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":42719,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/42618\/revisions\/42719"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=42618"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=42618"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=42618"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n\t<\/strong><\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/himmelsscheibe-von-nebra-540x304.jpg\" "\\"Himmelsskivan")
<\/a><\/p>\nPeter i farten<\/h2>\n
<\/a><\/p>\nSex exoplaneter hittade runt samma stjärna<\/h2>\n
<\/a><\/p>\nJWST jagar kosmos första stjärnsmällar<\/h2>\n
<\/a><\/p>\nKuiper\/Oort-objekt utmanar<\/h2>\n
<\/a><\/p>\nSoltornet samlar energi<\/h2>\n
<\/a><\/p>\nTa vara på jorden<\/h2>\n
<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"