{"id":4463,"date":"2010-06-26T21:26:48","date_gmt":"2010-06-26T20:26:48","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=4463"},"modified":"2010-06-27T09:21:34","modified_gmt":"2010-06-27T08:21:34","slug":"nr-87-2010","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2010\/06\/26\/nr-87-2010\/","title":{"rendered":"Nr 87 2010"},"content":{"rendered":"

Ett svalkande obsis!<\/h2>\n
\"\"<\/a>
Kr\u00e5kslottet i n\u00e4rbild...<\/figcaption><\/figure>\n

Efter den lilla v\u00e4rmeb\u00f6ljan senaste dagar, g\u00e5r tankarna g\u00e4rna till ett av astronomiv\u00e4rldens absolut mest unika observatorier – Sphinx-observatoriet p\u00e5 Jungfraujoch i de schweiziska alperna.<\/p>\n

Detta fantastiska “kr\u00e5kslott” p\u00e5 drygt 3000 meters h\u00f6jd har en fascinerande historia, som g\u00e5r tillbaka till 30-talet. Under Hitler-tiden ville g\u00e4rna den tyske “apolitiske”\u00a0 solpionj\u00e4ren, observatoriebyggaren och Luftwaffe-medarbetaren\u00a0 Karl-Otto Kiepenheuer samarbeta med schweizarna h\u00e4r, men Schweiz var neutralt, och i takt med\u00a0 de allierades krigiska framg\u00e5ngar svalnade alplandets intresse f\u00f6r kontakter med Tyskland.<\/p>\n

\"\"<\/a>
.. och p\u00e5 lite avst\u00e5nd.<\/figcaption><\/figure>\n

Men inte bara det:\u00a0 Kiepenheuer var speciellt intresserad av solens korona och dess misst\u00e4nkta ultravioletta utstr\u00e5lning, vilket han en tid trodde kunde utforskas h\u00e4rir\u00e5n. Men \u00e4ven fr\u00e5n\u00a0 denna stora\u00a0 h\u00f6jd \u00e4r denna UV-str\u00e5lning sv\u00e5rn\u00e5bar. Kiepenheuer hoppades i st\u00e4llet p\u00e5 V2-raketerna, men fick NEIN av Hitlers hejdukar: Varje V2:a skulle anv\u00e4ndas f\u00f6r att f\u00e4lla bomber \u00f6ver London och Rotterdam.<\/p>\n

Kiepenheuers intresse f\u00f6r Schweiz var s\u00e5 stort att Gestapo trodde han skulle fly dit, vilket de stoppade under v\u00e5ren 1945.<\/p>\n

Sedan Jungfraujoch fick en j\u00e4rnv\u00e4gsstation, kunde observatoriet ocks\u00e5 byggas upp successivt p\u00e5 20\/30-talen, och h\u00e4r forskas sen l\u00e4nge p\u00e5 solen, den kosmiska str\u00e5lningen, klimatologi, glaci\u00e4rer och mycket annat.<\/a><\/p>\n

Fr\u00e5n Jungfraujoch har fastst\u00e4llts den f\u00f6rsta atlasen \u00f6ver solens spektrum i frekvenserna 2.8 – 23.7 \u03bcm och uppf\u00f6ljaren 0.3 \u2013 1 \u03bcm, en av mina favoriter, den kontroversielle britten och Nobelpristagaren\u00a0 P M S\u00a0 Blackett studerade kosmisk str\u00e5lning h\u00e4r, solarkonstanten fastslogs h\u00e4r,\u00a0 neutroner fr\u00e5n solen har uppm\u00e4tts p\u00e5 alpobservatoriet med mera.<\/p>\n

Det finns massor av bra bilder p\u00e5 n\u00e4tet fr\u00e5n Jungfraujoch<\/a> – kolla t ex de b\u00e4gge ovanst\u00e5ende p\u00e5 denna spanska adress med Antonio Mart\u00ednez Ron som avs\u00e4ndare. Mycket bra!
\n.<\/p>\n

Chimborazo – top of the tops!<\/h2>\n
\"\"<\/a>
H\u00f6jdaren i Anderna! Foto: http:\/\/www.mountainsoftravelphotos.com<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c4nnu en h\u00f6jdare, f\u00f6r jag har l\u00e4st p\u00e5 lite b\u00e4ttre sen Hans Bengtsson kommenterade Sir Edmund Hillary och Mount Everest, och Hans har naturligtvis r\u00e4tt. Jag f\u00f6ll verkligen i den newtonska\u00a0 f\u00e4llan.<\/p>\n

Fakta i m\u00e5let:<\/p>\n

* Vulkanen Chimborazo i Equador ligger en grad syd ekvatorn medan Everest ligger 28 gr nord.<\/p>\n

* Jordklotets sf\u00e4roid g\u00f6r att avst\u00e5ndet till jordens medelpunkt fr\u00e5n toppen p\u00e5 Chimborazo (som Humboldt aldrig n\u00e5dde) \u00e4r drygt 2.1 km l\u00e4ngre \u00e4n\u00a0 motsvarande avst\u00e5nd fr\u00e5n toppen p\u00e5 Mount Everest.<\/p>\n

* Och s\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5 l\u00e5ng var inte Sir Edmund Hillary, \u00e4ven om han “walked tall” med sina 1.95 m.<\/p>\n

Hade Hillary \u00e4ven bestigit Chimborazo hade han – genom sin l\u00e4ngd – varit undisputed (tror jag) som den som kommit n\u00e4rmast stj\u00e4rnorna fr\u00e5n jordytan (och jordens medelpunkt) r\u00e4knat, men s\u00e5 enkelt \u00e4r det allts\u00e5 inte. Den f\u00f6rste som besteg TOPPEN p\u00e5 Chimborazo tycks ha varit en annan engelsman, Edward Whymper (1840-1911) som tog skalpen p\u00e5 Matterhorn\u00a0 och 1880 gjorde den f\u00f6rsta bestigningen av Chimborazos topp. S\u00e5 nu \u00e4r vid v\u00e4gs \u00e4nde (0ch\u00a0 d\u00e4r ger jag upp…):<\/p>\n

Vem \u00e4r den L\u00c4NGSTE bergsbestigaren som n\u00e5tt toppen p\u00e5 Chimborazo?<\/p>\n

Den som reder ut fr\u00e5gan f\u00e5r med mig att g\u00f6ra, d v s det blir en god bajer n\u00e5nstans vid jordytan vid tillf\u00e4lle som passar oss b\u00e5da.<\/p>\n

QED!<\/h2>\n
\"\"<\/a>
Inget att lita p\u00e5. I l\u00e4ngden...<\/figcaption><\/figure>\n

Vilket som skulle bevisas? Jo, att i varje faktasp\u00e4ckad astronomibok som ges ut, st\u00e4mmer efter en viss tid endast sidh\u00e4nvisningarna. Faktaciteten \u00e4r en faktor som uttunnas alltmera homeopatiskt\u00a0 med tiden.<\/p>\n

Ekvationen \u00e4r i princip mycket enkel att formulera:<\/p>\n

F = k \/ T<\/p>\n

F st\u00e5r lite nebul\u00f6st f\u00f6r faktainneh\u00e5llet, allt det vi p\u00e5st\u00e5s\u00a0 “veta” med exakthet vid bokens tryckning,\u00a0 T \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s\u00a0 tiden fr\u00e5n tryck\u00e5ret, \u00a0 och k en odefinierbar ointressant konstant.<\/p>\n

Ju st\u00f6rre T, desto mindre F. Ju l\u00e4ngre tiden g\u00e5r, desto mera inaktuell blir boken.<\/p>\n

Vid T noll \u00e4r F o\u00e4ndligt stort. Boken g\u00e5r att lita p\u00e5.<\/p>\n

N\u00e4r T dessutom n\u00e4rmar sig det o\u00e4ndliga, n\u00e4rmar sig samtidigt F noll. Oavsett var T “startar”, vilket \u00e4r det tr\u00f6stl\u00f6sa f\u00f6r alla astronomif\u00f6rfattare i dag. Redan n\u00e4r de s\u00e4tter sig vid datorn och ska formulera f\u00f6rordet, \u00e4r boken inaktuell.<\/p>\n

N\u00e4r jag pluggade id\u00e9- och l\u00e4rdomshistoria f\u00f6r drygt fyrtio \u00e5r sen i Lund f\u00f6r min gode v\u00e4n och l\u00e4rare Rolf Lindborg, tyckte Rolf att jag skulle kolla ekvationen p\u00e5 fysikb\u00f6cker genom \u00e5ren.\u00a0 S\u00e5 jag satte mig p\u00e5 UB och glodde igenom diverse gymnasie- och realskolefysikb\u00f6cker fr\u00e5n 1800-talet fram till dato (ca 1967-68), och resultatet publicerades i en liten slarvig B-uppsats. Som ingen av humanisterna begrep p\u00e5 seminarierna, eftersom jag tvingades inf\u00f6ra ett logaritmiskt system n\u00e4r jag pratade om fysikb\u00f6ckers p\u00e5st\u00e5enden om Andromedanebulosan\/galaxen och avst\u00e5ndet till denna. P\u00e5 30-talet slog Knut Lundmarks forskning igenom, och Karl Bohlins 19 ljus\u00e5r i vissa fysikb\u00f6cker, inte alla, blev till 600 000 ljus\u00e5r i de nya.<\/p>\n

Men kolla g\u00e4rna den \u00f6vergripande “ekvationen” p\u00e5 en astronomibok typ \u00d6sten Bergstrands tegelsten Astronomi <\/em>fr\u00e5n 1925 och vad vi vet i dag.<\/p>\n

De nattlysande molnen utmanar forskarna<\/h2>\n
\"\"<\/a>
S\u00e5 s\u00e5g det ut runt nordpolen i fjor vid denna tid. Foto: NASA\/AIM<\/figcaption><\/figure>\n

Dagens sista “h\u00f6jdare”: Jag f\u00f6rs\u00f6ker uppdatera mig p\u00e5 fenomenet nattlysande moln, men k\u00f6r fast. Och det g\u00f6r tydligen forskningen ocks\u00e5, f\u00f6r NASA:s sajt om AIM sprutar inte direkt ut heta, dagsaktuella nyheter. NASA:s b\u00e4sta gren i vanliga fall…\u00a0 Tydligen \u00e4r somrarna de nattlysande molnens egen \u00e5rstid, s\u00e5 vi f\u00e5r v\u00e4nta och se fram till h\u00f6sten.<\/p>\n

Molnen ligger p\u00e5 drygt 8 mils h\u00f6jd vid polaromr\u00e5dena, i den s\u00e5 kallade mesosf\u00e4ren. Vinternattens k\u00f6ld \u00e4r alltid h\u00e5rd men h\u00e4r ligger den runt minus 125 grader Celsius, och luften \u00e4r miljontals ggr torrare \u00e4n i Sahara. \u00c4nd\u00e5 utg\u00f6rs molnen\u00a0 av vattenmolekyler, av sm\u00e5 iskristaller. N\u00e4r solljuset reflekteras av dessa kristaller f\u00e5r vi den karakteristiska bl\u00e5 f\u00e4rgen.<\/p>\n

Satelliten AIM som i Aeronomy of Ice in the Mesosphere <\/a>– uppskickad fr\u00e5n Vandenburg-basen 2007 – f\u00f6rs\u00f6ker r\u00e5da bot p\u00e5 v\u00e5r okunskap, och den sk\u00f6ter sig bevisligen som den ska. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r fr\u00e5getecknen\u00a0 fler \u00e4n utropstecknen! AIM dokumenterar fenomen med en uppl\u00f6sning p\u00e5 5×5 km, och molnens t\u00e4nds p\u00e5 och av som en sorts “geophysical light bulb”. Kopplingen till klimatet och v\u00e4dret vid jordytan finns d\u00e4r, men hur, exakt, i detalj, mekanismerna funkar vet v\u00e4l ingen. Dessutom undrar forskarna\u00a0 – varf\u00f6r syns molnen\u00a0 numera p\u00e5 allt l\u00e4gre latituder och varf\u00f6r blir de allt ljusstarkare? Visst har vi v\u00e4l sett nattlysande moln d\u00e5 och d\u00e5 \u00e4ven \u00f6ver Malm\u00f6?<\/p>\n

Uppe i Kiruna h\u00e5ller Rymdbolaghet och IRF koll p\u00e5 v\u00e5r gamla trotj\u00e4nare, Odin-satelliten,<\/a> som \u00e4ven den bidragit med kunskap om de nattlysande molnens fysik och kemi. Det \u00e4r i f\u00f6rsta hand ozonmolnet som Odin h\u00e5ller \u00f6gat p\u00e5 “ner\u00e5t”, men \u00e4ven annat typ nattlysande moln har smugits in i observationerna.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Nattlysande moln. Bilden tagen av Pekka Parviainen, ing\u00e5r i AIM:s bildarkiv som i sin tur bygger p\u00e5 boken "Observing Noctilucent Clouds" av M. Gadsden and P. Parviainen, IAGA 1995.<\/figcaption><\/figure>\n

Det fina med Odin \u00e4r de l\u00e5nga observationsserierna, snart i tio \u00e5r har satelliten jobbat dag och natt, och f\u00f6rhoppningsvis ska Odin f\u00e5r en uppdaterad eftertr\u00e4dare kallad PREMIER.<\/p>\n

Mer eller mindre framg\u00e5ngsrika f\u00f6rs\u00f6k att skapa artificiella nattlysande moln har d\u00e5 och d\u00e5 genomf\u00f6rts. Senast av rymdf\u00e4rjan STS-119 Discovery i fjor.<\/p>\n

\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett svalkande obsis! Efter den lilla v\u00e4rmeb\u00f6ljan senaste dagar, g\u00e5r tankarna g\u00e4rna till ett av astronomiv\u00e4rldens absolut mest unika observatorier – Sphinx-observatoriet p\u00e5 Jungfraujoch i de schweiziska alperna. Detta fantastiska “kr\u00e5kslott” p\u00e5 drygt 3000 meters h\u00f6jd har en fascinerande historia, som g\u00e5r tillbaka till 30-talet. Under Hitler-tiden ville g\u00e4rna den tyske “apolitiske”\u00a0 solpionj\u00e4ren, observatoriebyggaren och… L\u00e4s mer »Nr 87 2010<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4463"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4463"}],"version-history":[{"count":33,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4463\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4503,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4463\/revisions\/4503"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4463"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4463"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4463"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}