![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/ISON_Chandra_sm2.jpg\" "\\"Bildk\u00e4lla:")
<\/a><\/p>\n\u261b NASA-folket beskriver kometer som motsvarande solsystemets "dinosaurieben"<\/a>, de ses som relikter från solsystemets barndom och hur små\/mindre kalla och isiga himlakroppar den gången klumpades och klistrades ihop för att bilda planeter och, ja, naturligtvis också solen ännu tidigare.<\/p>\n \u261b Redan 1996 kunde vi <\/strong>genom tyskarnas ROSETA-sond detektera röntgenstrålning från Comet Hyakutake<\/u>, och sen dess har sonder som <\/span><\/strong>ROSAT, EUVE, Chandra och XMM spanat in vad som händer i kometerna och hur växelverkan med de joniserade partiklarna i solvinden laddar upp atomer och molekyler i kometers comapartier.<\/p>\n \u261b Det är som synes <\/strong>inte många dagar sedan kometforskaren Casey Lisse<\/strong> med hjälp av Chandra-sonden synade ISON och gav oss en rätt förväntad bild av skeendet där ute när det gäller t ex vattenbildning.<\/p>\n \u261b Röntgenfotonernas energier<\/strong> ligger i spannet 0.3 – 2.0 keV.<\/p>\n \u261b Efter ISON:s periheliumpassage<\/strong> om någon vecka, om kometen överlever den och inte splittras, kommer Chandras "öga" att riktas mot himlakroppen på nytt.<\/p>\n \u261b Jag vet inte om det<\/strong> är många astronomer som är direkt nervösa inför ISON:s solmöte, men många har gjort intressanta och kanske våghalsiga förutsägelser. Ett gott exempel på detta är en tjeckisk astronoms genomgång av kometens fotometriska uppträdande så här långt, som tycks bekräfta att denna solstrykande komet inte tillhör den grupp som oftast går itu i samband med perihelipassager.<\/p>\n \u261b "…there is no evidence<\/strong> that ISON should demise before reaching its perihelion", lyder det i rapportens sammanfattning.<\/a><\/p>\n \u261b Osvuret är bäst!<\/strong> PS. Anders Nyholms<\/strong> matiga ISON-blogg på Populär Astronomis<\/em> sajt <\/a>rekommenderas.<\/p>\n Det finns flera bra sajter på nätet från vilka vi kan följa ISON-kometens bana. Christian Vestergaard <\/strong>rekommenderar t ex denna:<\/font><\/p>\n http:\/\/www.solarsystemscope.com\/ison\/<\/a><\/p>\n Som påpekas på spaceweather.com-sajten<\/a>, är kometen Lovejoy just nu minst 10 ggr ljusstarkare än ISON-kometen.<\/p>\n Den i W-bloggen välkände Rolando Ligustri <\/strong>tog härom dan denna Lovejoy-bild via fjärrstyrt teleskop i New Mexico:<\/p>\n Vår styrelseledamot Anna Arnadottir<\/strong> har blivit mamma till en liten flicka, en vikingadam.<\/p>\n ASTB-kompisarna säger unisont: Stort grattis! Eller snarare:<\/p>\n Ryssarna har planer på att runt 2020 landsätta en farkost på Marsmånen Phobos och medta ytprover hem.<\/p>\n Den övergripande idén är att på Phobos har landat splitter från nedslagskratrar på moderplaneten, rapporteras här.<\/a><\/p>\n W-bloggskompisen Lars Olefeldt <\/strong>är noga med att framhålla att detta motiv inte är från Ängelholm och pollenkungen Gösta Carlssons<\/strong> ufo-monument!<\/p>\n Astronomer på ESO har tagit den bästa bilden hittills av de underliga molnen omkring stjärnhopen NGC 3572. Den här nya bilden visar hur detta gas- och stoftmoln har formats av de unga stjärnornas vindar till konstiga bubblor, bågar och former som kallas elefantsnablar.<\/p>\n De starkast lysande stjärnorna i den här hopen är mycket tyngre än solen och deras liv kommer att sluta med att de exploderar som supernovor.<\/p>\n KLICKA upp bilden!<\/p>\n <\/span>♦ <\/strong>NGC 3572 ligger i den<\/strong> södra stjärnbilden Kölen och innehåller många heta unga stjärnor som lyser starkt med ett blåvitt ljus, och som ger upphov till starka stjärnvindar som gradvis skingrar den kvarvarande gasen och stoftet från omgivningen. De glödande gasmolnen och den medföljande stjärnhopen avbildas i den här nya bilden tagen med instrumentet Wide Field Imager på MPG\/ESO:s 2,2-metersteleskop vid ESO:s observatorium La Silla i Chile.<\/span><\/p>\n ♦ <\/strong>I den undre delen <\/strong>av bilden ser vi en stor del av molekylmolnet som gett upphov dessa unga stjärnor. <\/span><\/p>\n ♦ <\/strong>Precis ovanför mitten<\/strong> av bilden syns också en underlig liten ringliknande nebulosa. Astronomerna är fortfarande lite tveksamma till dess ursprung. Det är antagligen en tät kvarleva från molekylmolnet som hopen bildades från, en bubbla som skapats kring en väldigt starkt lysande het stjärna. Men andra har övervägt möjligheten att det kan vara en planetarisk nebulosa – återstoden av en döende stjärna – med en ovanlig form.<\/span><\/p>\n PS. Hela pressmesset från ESO återfinns här. Ibland blir det bara galet…<\/p>\n Tack till Peter Hemborg <\/strong>som fyndat saken!<\/p>\n
\n\t<\/a><\/p>\n
\n\t<\/u><\/p>\nISON:s bana på nätet<\/h2>\n
Lovejoy leder – ännu…<\/h2>\n
<\/a><\/p>\nGrattis till Anna<\/h2>\n
<\/a><\/p>\nTil hamingju!<\/h3>\n
<\/a><\/p>\nMarsmånen Phobos får besök<\/h2>\n
Inte från Ängelholm…<\/h2>\n
<\/a><\/p>\nUnderliga moln vagga för supernovor<\/h2>\n
<\/a><\/p>\n
\n\t<\/a><\/span><\/p>\nNu går det undan<\/h2>\n
<\/a><\/p>\n