{"id":47078,"date":"2013-12-12T14:30:13","date_gmt":"2013-12-12T13:30:13","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=47078"},"modified":"2013-12-12T23:12:47","modified_gmt":"2013-12-12T22:12:47","slug":"nr-144-2013","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2013\/12\/12\/nr-144-2013\/","title":{"rendered":"Nr 144 2013"},"content":{"rendered":"
\n
\n

The woman stabbed to death Monday in her Germantown apartment was a retired astronomy and astrophysics professor at Villanova University.<\/p>\n

Carol Ambruster, 69, was found about 9 p.m. Monday with stab wounds to her neck and chest in the blood-spattered kitchen of her second-floor apartment at Wayne Avenue and School House Lane. Medics declared her dead at the scene. Police recovered the knife used to kill her at the scene.<\/p>\n

Police have questioned her male roommate, who found her, but say they have no motive nor suspects yet. Investigators said the apartment's door did not appear to be forced open. Detectives aim to scour surveillance footage from the building for clues, police said.<\/p>\n

Ambruster was an assistant astronomy and astrophysics professor at Villanova from 1987 until 2011, when she retired, Villanova spokesman Jonathan Gust said. Her expertise was cool stars, dwarf stars, archaeoastronomy and flare stars, according to a university web page. <\/p>\n<\/p><\/div>\n

"The university was saddened to learn of the death of Carol Ambruster, and our thoughts and prayers go out to her family and friends," Gust said.<\/p>\n

Tipsters can call homicide detectives at (215) 686-3334 or -3335.<\/p>\n

\n\tRead more at http:\/\/www.philly.com\/philly\/blogs\/dncrime\/Villanova-prof-stabbed-to-death-in-Germantown.html#X12CGxmUhXOLe4fX.99<\/a><\/span><\/div>\n

NASA:s Pluto-sond:
\n\t<\/u><\/h3>\n

Ett projekt i Leifs smak<\/h2>\n

Bertil Pettersson<\/strong>, MARS-kompisen som blev astronom vid obsis i Uppsala (jobbar mycket med Orionnebulosans T Tauri-stjärnor även som pensionär), har skickat över ett par bilder med snart femtio år på nacken. Denna stilstudie av vår tv-stjärna Leif Andersson<\/strong> är från 1964 och vi befinner oss på Kvistaberg och dess stora Schmidtteleskop där Leif var stationerad en tid:<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u272b Leifs forskarkarriär förde<\/strong> honom så småningom till USA, där han gjorde betydande insatser vid Lunar & Planetary Science Laboratory i Arizona och inom NASA-communityn. I fokus var Pluto och dess nyupptäckta måne Charon, som Leif räknade på inför en svit kommande transiter och ockultationer. Planetens och månens banor är så lagda av Gud Fader att de passerar förbi varandra i vår siktlinje, och det redde Leif ut. Hans korrekta beräkningar slog in men han fick dock inte själv uppleva framgången eftersom han avled i en svår cancersjukdom 1979, bara 35 år gammal.<\/p>\n

\u272b Leif har ju fått både<\/strong> en månkrater och en asteroid uppkallade efter sig, och han är ett synnerligen aktat namn inom amerikanska Pluto-kretsar.<\/p>\n

\u272b Leif skulle, om <\/strong>han fått leva, med förtjusning ägnat sig åt NASA:s New Horizons-projekt. New Horizons ångar på mot sin planerade överflygning av Pluto juli 2015, är på väg i skrivande stund mot Neptunus bana, men under färden ut i det stora planetära mörkret och Kuiper-bältet har sonden redan gett oss en del anmärkningsvärda bilder.<\/p>\n

\u272b Redan 2007 <\/strong>fick sondens kamerasystem korn på Pluto:<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u272b 2010 fick <\/strong>systemet in delar av den öppna stjärnhopenM7:<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u272b Detta år<\/strong>, 2010, spanades även Jupiter in:<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u272b Och i juli <\/strong>2013 kunde detta observeras: Pluto med Charon vid positionen kl 11 bara 0,01o<\/sup> från dvärgplaneten.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u272b Cirklarna markerar<\/strong> de förutberäknade positionerna för himlakropparna. Teori och praktik stämde 100-procentigt!<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u272b Samtliga bilder <\/strong>ovan har dokumenterats av New Horizons kamera kallad LORRI (= LOng Range Reconnaissance Imager), och Pluto\/Charon-dubbeln dokumenterades så sent som 1 och 3 juli i  år. Avståndet då var 880 miljoner km till planeten; när New Horizons i flygande fläng passerar Pluto och dess månsystem 14 juli 2015 kommer avståndet att vara 12 500 km.<\/p>\n

\u272b All info om <\/strong>projektet och ovanstående bilder på New Horizons hemsida.<\/a> Där framgår också hur det går till att "lyssna" på New Horizons.<\/p>\n

\u272b Just nu ligger<\/strong> sonden med undantag för ett kort uppvaknande om några veckor i ide för att väckas till liv på nytt i juni 2014. Nu i januari ska antennerna finjusteras och en del sådana saker, och om ett halvår väntar en del smärre kursändringar.<\/p>\n

\u272b Sen är det<\/strong>, efter ytterligare en vilopaus, raka spåret mot Pluto!<\/p>\n

Philadelphia-professor hittad mördad<\/h2>\n

En riktigt skakande nyhet (tack till Robert Cumming <\/strong>som snappat upp det tragiska beskedet): Pensionerade astronomiprofessorn Carol W Ambruster<\/strong> har hittats knivmördad i sitt hem i stadsdelen Germantown, Philadelphia, PA, USA.<\/p>\n

Ambruster var knuten till det kristet\/katolska Villanova University men själv hade hon konverterat till judendomen. Hon var medlem av IAU och, på hemmaplan, American Astronomical Society. Hennes specialiteter var kalla stjärnor, M-stjärnor, flarestjärnor och liknande.<\/p>\n

Carol Ambruster blev 69 år.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Mördarjakten har ännu inte (torsdag e m) resulterat i något gripande.<\/p>\n

Sirius B utmaning för "Historieklubbisterna"<\/h2>\n

Gamle kopisen Hans Bengtsson<\/strong>, landets meste amatörastronom, påkallar  uppmärksamhet kring upptäckten av Sirius B, och kanske får vi i nybildade "Historiska klubben" inom ASTB gripa in. Ordet till Hans:<\/p>\n

\"\"<\/a>
\n\t <\/p>\n

Det finns en detalj jag<\/strong> aldrig riktigt förstått när det gäller upptäckten av Sirius B. Joseph Ashbrook<\/strong> skriver i The Astronomical Scrapbook<\/em>:
\n\t
\n\t"Warner tells us <\/strong>that this discovery was made on January 31, 1862, with Alvan Graham Clark<\/strong> at the eyepiece and his father by his side. They were waiting for Sirius to appear from behind the wall of a building when a faint star came into view three seconds before dazzling Sirius itself."<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\tMen positionsvinkeln <\/strong>för Sirius B var vid tiden för upptäckten 85 grader.
\n\tMed andra ord<\/strong> låg Sirius B öster om huvudstjärnan. Hur kan då Sirius B glidit in i synfältet FÖRE huvudstjärnan?
\n\t
\n\tVar det möjligen så<\/strong> att Clark trodde han upptäckt Sirius B – utan att egentligen ha gjort det? Och att det i så fall var när "upptäckten" skulle konfirmeras som den verkliga upptäckten gjordes? Alternativt kan förstås Warner helt enkelt ha gett en felaktig beskrivning av hur upptäckten gick till.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

I varje fall <\/strong>tycks inte Ashbrook ha uppmärksammat att scenariot var (som jag förstår saken) omöjligt.<\/p>\n

\"\"<\/a>
\n\t <\/p>\n

Gallifrey får riktig planet?<\/h2>\n

Dr Who<\/em>-entusiaster vill i ett upprop att IAU, yrkesastronomernas International Astronomical Union, ska döpa exoplaneten HD 106906b till Gallifrey.<\/p>\n

Detta berättar Lars Olefeld<\/strong>t, som hänvisar till denna sajt.<\/a><\/p>\n

Galleifrey är hemplanet för doktorn och The Time Lords.<\/p>\n

Julkalendern 1981<\/h2>\n

Christian Vestergaard <\/strong>slår ett slag för Julkalendern i SVT 1981, Stjärnhuset<\/em> med Sif Ruud <\/strong>("Mytha") och Johannes Brost <\/strong>("Astro")på vandring bland stjärnbilderna.<\/p>\n

Här finns serien att plocka upp i SVT:s öppna arkiv.<\/a><\/p>\n

Första delen handlade påpassligt nog om vinterstjärnhimlens vackraste konstellation, Orion.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Vaktskifte på Råö<\/h2>\n

Ny chef för Onsalas radioastronomer är John Conway<\/strong>, som inte kunde tillträtt vid en mer spännande tidpunkt: <\/span><\/span><\/p>\n

\u2714 De ikoniska parabolerna <\/strong>på Onsala-halvön får inom kort sällskap av ett nytt tvillingteleskop. Härifrån genereras redan kolossala datamängder från Onsalas del av dagens största radioteleskop, Lofar, som ska bana vägen för det ännu större SKA. Samtidigt pendlar observatoriets forskare till dagens avancerade ökenteleskop i Chile – det gigantiska Alma och dess pigga kusin Apex, både för att leverera mottagare och för att observera världsalltet.<\/span><\/span><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u2714 Som grädde på moset<\/strong> blev Sveriges och Onsalas egna medverkan i det gigantiska framtidsprojektet SKA klart i somras. Nu står det klart att det blir Onsala-ingenjörerna som ska leda ett av de två mest spännande konstruktionsuppdragen.<\/span><\/span><\/p>\n

 \u2714Allt detta<\/strong> berättas i ett pressmess från Chalmers.<\/a>
\n\t<\/span><\/span><\/p>\n

– Vi står inför en guldålder för radioastronomi, så det här kommer att bli ett svårt men mycket roligt jobb. De nya teleskopen, och då framför allt SKA, kommer att göra revolution i vår förståelse av universum och vår plats i det. Det är en underbar utmaning att få arbeta med dem, säger  Conway.
\n\t<\/span><\/span><\/p>\n

\u2714 SKA-teleskopet är ett<\/strong> globalt åtagande, och ett av historiens största och mest ambitiösa vetenskapliga projekt. Från och med 2018 kommer tusentals stora parabolantenner och miljontals radiomottagare att placeras ut i Afrika och Australien. När det är färdigbyggt kommer SKA att tillsammans med Alma bli en av världens vetenskapliga giganter, i paritet med partikelacceleratorn LHC i schweiziska Cern.<\/span><\/span><\/p>\n

\u2714 Fler än 350 forskare och <\/strong>ingenjörer från 18 länder, vid uppåt hundra forskningsinstitut, universitet och företag, är inblandade i den kritiska konstruktionsfasen. Det Sverige-ledda teamet ska, som ett av tio delprojekt, ta fram bredbandsmatare, en komponent som gör det möjligt för en enda parabolantenn att samtidigt registrera radiovågor med ett spann i frekvens som är minst dubbelt så stor som dagens teleskop.<\/span><\/span><\/p>\n

\u2714 Conway har en lång<\/strong> forskarkarriär bakom sig med fokus på innovativa tekniker för framförallt nätverk av radioteleskop, och fysiken i galaxer med supertunga svarta hål som kraftkälla. Han doktorerade vid University of Manchester och Jodrell Bank-observatoriet i England, och har även arbetet vid CalTech i USA och vid det amerikanska National Radio Astronomy Observatory.<\/span><\/span><\/p>\n

\u2714 Det känns lite<\/strong> som skomakaren hos Falstaff, fakir, han som ville lära fältmarskalken hur han skulle lägga upp krigföringen, att gratulera Conway. Men jag gör det ändå!<\/span><\/p>\n

Universum som ett hologram<\/h2>\n

Den gamla teorin om universum som en projektion, ett hologram, har aktualiserats av några svartahål-inriktade Einsteinöverpålästa teoretiker, och Bertil Falk<\/strong> tipsar om en artikel på Huffington Post<\/em>-sajten om saken.<\/a><\/p>\n

Ibland gillar jag den gamla damen som korrigerade kosmologen som föreläst om senast nytt och fick veta av damen att det var struntprat alltihop. "Det vet väl alla att världen är en plan skiva som vilar på ryggen av en jättesköldpadda!?!".<\/p>\n

Kosmologen (lätt överlägsen):<\/p>\n

– Och vad står sköldpaddan på?<\/p>\n

Damen:<\/p>\n

– Mycket klokt frågat, unge man. Men det är sköldpaddor hela vägen ner.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Dagens djurbild<\/h2>\n

När Mount Stromlo-observatoriet i Australien och flera bostäder i närheten  drabbades av en våldsam skogsbrand för tio år sedan, tog det inte lång tid innan djurlivet återkom. Då såg det ut så här med kupolen fortfarande rykande:<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Bilden stod 2003 i The Age<\/em> och fotografen hette Andrew Meares<\/strong>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The woman stabbed to death Monday in her Germantown apartment was a retired astronomy and astrophysics professor at Villanova University. Carol Ambruster, 69, was found about 9 p.m. Monday with stab wounds to her neck and chest in the blood-spattered kitchen of her second-floor apartment at Wayne Avenue and School House Lane. Medics declared her… L\u00e4s mer »Nr 144 2013<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/47078"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=47078"}],"version-history":[{"count":66,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/47078\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":47161,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/47078\/revisions\/47161"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=47078"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=47078"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=47078"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}