![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2013\/12\/images-11.jpeg\" "\\"\\"")
<\/a><\/p>\nHar ni tänkt på den person som vår lokal är uppkallad efter? Esaias Tegnér<\/strong>, som ni kanske känner till sedan förut eller har hunnit googla på senare tid.<\/p>\n \t \t* Hans efterlämnade<\/strong> papper har många studerat noggrant, och en intressant urkund är hans självdeklaration från 1813, skriven några kvarter härifrån, på Gråbrödersgatan. Där nämner han att han "nyttjar guldur", "har en hund", men också att han "vill idka brännvinsbränning med 55 kannors panna" – vilket man fick lov på den tiden, men som Tegnér senare strök över. Fast denna tänkta hembränning antyder att Tegnér hade praktiska färdigheter i naturvetenskap.<\/p>\n \t* Hur var det då <\/strong>ställt med astronomin? Jo, tack! Tegnér hade studerat inte bara fysik och matematik utan även astronomi i Lund vid sekelskiftet 1800, och en del av hans föreläsningsanteckningar är bevarade. Glädjande nog får astronomin \t"Huru susar \t* Detta skaldande<\/strong> om en gnisslande jordaxel kritiserades på fullt allvar av H C Ørstedt,<\/strong> elektromagnetismens pionjär på andra sidan Sundet, som alltså måste ha varit en riktig torrboll. Tegnér hade även koll på samtidens astronomi, och nämner i ett brev Herschels <\/strong>teleskop.<\/p>\n \t* I allmänhet är det <\/strong>så att svenska lyriker, bland dem Tegnér, är rätt glada för astronomiska bilder och liknelser, och det tänkte jag spåna vidare på. I år är det nämligen, på en höft, hundra år sedan Hertzsprung-Russelldiagrammet (HR-) <\/u>kom till, och med en handfull exempel ur svensk dikt tänkte jag se om det går att fylla HR-diagrammet.<\/p>\n \t \t"I mörka natten när fan är lös \t* Detta rim om<\/strong> den röda superjätten borde inte minst ta kål på allt amerikaniserat uttal av stjärnans namn som man hör jämt och ständigt.<\/p>\n \t* Flyttar vi oss till övre<\/strong> vänstra hörnet kan vi, om vi lämnar lyriken för prosan, få med superjätten Deneb. I ett samtal utomhus en sommarkväll låter nämligen Hjalmar Söderberg<\/strong> i romanen Doktor Glas<\/em> just denna stjärna spegla sig i en vattenpöl. I samma kapitel låter han romanfigurerna beklaga sig över hur dåligt stjärnorna syns inifrån Stockholm. Redan 1905! Då skulle de vara med idag?<\/p>\n \t \t* Långt norr om <\/strong>Hallandsåsen, i en stad som kallas Uppsala, satt på 1820-talet Per Amadeus Atterbom <\/strong>och diktade. Han var på väg att färdigställa sitt sagospel Lycksalighetens ö<\/em>, i vilket den undersköne konung Astolf, efter att ha rest från den fjällhöga nord till Lycksalighetens ö, förälskar sig i den ännu underskönare drottning Felicia. Astolf har sällskap av Zephyr, ett sagoväsen, som efter ett tag uppmanas att försöka ta Astolf från ön och utbrister: PS.<\/strong><\/u> * Efter ett besök<\/strong> på biblioteket tackar jag Robert för tipset. Bland annat diktar Anyuru så här: "Stjärnhimlen är stor i natt, \/\/ stor och koncentrerad, \/\/ självlysande kirurgtråd av Tid. \/\/ Svarta symaskiner \/\/ sluter horisonten som ett sår". * Med en gränsmagnitud <\/strong>för blotta ögat på 6 (med riktigt mörk himmel) gör det att endast stjärnor av magnitud 1,8 eller ljusare kan ses speglade i vatten. En genomräkning i Alla våra stjärnbilder <\/em>av Rönde & Stenholm<\/strong> ger 34 stjärnor ljusare än magnitud 1,8 (varav 22 går att se från Skåne). Bland dessa, Söderbergs Deneb i vattenpölen.<\/p>\n Varken julen eller nyåret är en viloperiod för nyhetsjägare inom det astronomiska fältet. Här är en del aktuella fynd som W-bloggen tror är av allmänt intresse inom vår community:<\/p>\n \u2714 Gott om gamla supernovor<\/strong> är det ont om, men här berättas om två fall<\/a> som sökprojektet Supernova Legacy Survey (SNLS) <\/u>upptäckt: 10 miljarder ljusår bort och 100-tals ggr ljusare än "normala" supersmällar.<\/p>\n \u2714 NASA vs ISON <\/strong>– vad som kan studeras av resterna av kometen, som kanske inte är större än 10 m, diskuteras bl a här.<\/a><\/p>\n \u2714 Även Fomalhaut C visar<\/strong> sig ha en fragmentskiva ("debris disc"). Rapporten här. \u2714 Och så stämmer det <\/strong>inte nödvändigtvis längre att i samband med vissa svart håls bildande utsänds en gammablixt vars efterglöd i sin tur kan skådas i radiospektrumet. De nya upptäckterna från down under omtalas här.<\/a><\/p>\n \u2714 En astronom har<\/strong> räknat på hur stor radie en jordlik exoplanet kan ha <\/a>för att hysa liv. Superjordar med massor motsvarande 1–12 M<\/i>⊕ <\/sub>får maxradien 1,7-2,2 R<\/i>⊕ .<\/sup><\/sub><\/p>\n Vår flitige ASTB-astrofotograf Peter Larsson <\/strong>har fångat ett objekt, som alltid fascinerat – den optiskt efemära "Bubble-nebulosan". Bilden finns på vårt Forum, Astro.net och på Peters hemsida, men jag återger den här ändå för att reta smaklökarna:<\/p>\n * "Bubblan" ligger<\/strong> i Cassiopeia, ganska nära den öppna stjärnhopen M52 och är ett resultat av en häftig stjärnvind från en het och massiv stjärna mitt i.<\/p>\n * Objektet som<\/strong> sådant upptäcktes av William Herschel.<\/strong><\/p>\n * Avståndet <\/strong>cirka 11 000 ljusår. * Skenbar<\/strong> magnitud (V) runt 10-11.<\/p>\n Nu sätter vi punkt (tror vi – som det heter "res f ev ändr" om det skulle hända nått) och önskar alla W-bloggsläsare och goda medarbetare en riktigt god jul. Lite tröttkörda var vi kanske efter Nova Del 2013 och kometen ISON-ståhejet och Gaia-sonden plus betungande ASTB-jobb och lite privata uppdrag som kattvaktande och funderingar kring livets mening och bokskrivande och annat kosmo-o-logiskt så bilden ljög inte då, tidigare i år. Men det gör den nu. (OBS. KLICKA INTE upp den!!)<\/p>\n Bilden ovan har inte med 5:2-dieten att göra (halvpackad fem dar i veckan, helpackad två, jag är bara trött.)<\/p>\n Utan nu gör vi som tomten nedan – drar på för fulla muggar och raketer. Så se upp i spåret! (Tomtebilden härifrån.)<\/a><\/p>\n Vi återkommer under mellandagarna, och i övrigt säger jag som barnet till mamman, lundaastronomen, på julafton:<\/p>\n – I fjor fick jag en lillasyster. I år vill jag ha en Celestron 14.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Anders Nyholms "julpredikan" 2013: Diktarnas HR-diagram (Nedanstående bygger på Anders underhållande tal vid middagen på Astronomdagarna i Lund, restaurangen Tegnérs salar, 11 oktober 2013.): Har ni tänkt på den person som vår lokal är uppkallad efter? Esaias Tegnér, som ni kanske känner till sedan förut eller har hunnit googla på senare tid. * Om inte… L\u00e4s mer »Nr 148 2013<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/47244"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=47244"}],"version-history":[{"count":75,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/47244\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":47470,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/47244\/revisions\/47470"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=47244"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=47244"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=47244"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/a>* Om inte kan man<\/strong>, kort, presentera honom som professor i grekiska för tvåhundra år sedan här vid universitetet. Senare blev han biskop i Växjö, och framför allt känner vi honom som mycket populär och inflytelserik diktare.<\/p>\n
\n\tockså genomslag i Tegnérs dikter, vilket fysikern John Tandberg<\/strong> undersökt. Ett exempel är ur dikten Polar-resan<\/em>:<\/p>\n
\n\tklotets tunga massa, svängd,
\n\tgnisslande kring axelns längd!"<\/em><\/strong><\/p>\n<\/a>* Uppe i högra hörnet<\/strong> har vi hjälp av tidningsmannen och lärdomsgiganten Alf Henrikson<\/strong>, död sedan 18 år, som i dikten Romantisk tanke<\/em> skriver att<\/p>\n
\n\tser man ända till Betelgeuse."<\/strong><\/em><\/p>\n<\/a>* När vi tar oss ner <\/strong>på huvudserien har vi hjälp av Venbon Gabriel Jönsson<\/strong>, han med Flicka från Backafall,<\/em> som i dikten Sensommar<\/em> (utkommen 1941) skriver:
\n\t"Så kommer kvällen, så strålar Vega
\n\tner över stubben i blåvit ro
\n\toch lägger glans över harens lega
\n\toch åkermusens förödda bo."<\/strong><\/em><\/p>\n
\n\t"- Jag förr åtager mig att hämta Sirius hit ned till jorden,
\n\tän Astolf härifrån?"
\n\t<\/strong><\/em>
\n\t* På Atterboms tid<\/strong> var stjärnornas avstånd högaktuell astronomi, och på 1830-talet skulle de första parallaxmätningarna av stjärnavstånd lyckas. Sirius är för övrigt något av en favoritstjärna bland svenska lyriker, och jag har stött på åtminstone fyra olika poeter som diktar om stjärnan; en smula märkvärdigt, med tanke på hur lågt Sirius står på vår himmel. Alf Henrikson får till och med in vita dvärgen Sirius B på ett hörn.
\n\t
\n\t* Mycket längre ned<\/strong> på huvudserien än så här kommer vi inte, bortsett från talrika lyriska hänvisningar till solen. Det finns en urvalseffekt här: Poeter gillar mest ljusa stjärnor, som alltså är luminösa och\/eller närbelägna, och min uppskattning av poeternas gränsmagnitud är 2,5 (skenbar). Röda dvärgar gör sig icke besvär!<\/p>\n
\n\t
\n\t* Efter att jag hållit <\/strong>mitt tal fick jag goda synpunkter. Från Robert Cumming <\/strong>(Populär Astronomi<\/em>) kom tipset att läsa Johannes Anyurus<\/strong> debutdiktsamling från 2003, Det är bara gudarna som är nya<\/em>. "Den visar", sade Robert, "att Anyuru tittat på stjärnhimlen, i den mån man kan det inifrån Göteborg."<\/p>\n
\n\tEn diktare som kan sluta en dikt med "Stjärnhoparna flöt ut över himlen." faller åtminstone jag för.<\/p>\n<\/a>
\n\t* Ett annat tips <\/strong>fick jag av Giorgi Kokaia<\/strong>, astronomistudent i Lund, som apropå Denebs spegling i en pöl hos Hjalmar Söderberg hänvisade till ett stycke i Hans-Uno Bengtssons<\/strong> bok Bengtsson om klassisk fysik<\/em> från 1995. I boken visar Bengtsson att reflektion då ljuset infaller från luft mot vatten ger reflektansen ca 0,02 för infallsvinklar mellan 0 och 45 grader. Bengtsson visar att vid reflektion mot vatten ökar en stjärnas magnitud med ca 4,2.<\/p>\n<\/a><\/p>\nSmått och gå… jag menar gott i nyhetsflödet<\/h2>\n
\n\t<\/a><\/p>\nBubblenebulosan fotad från Oxie<\/h2>\n
<\/a><\/p>\n
\n\t<\/strong><\/p>\nGod jul alla W-bloggsläsare<\/h2>\n
<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n