{"id":6150,"date":"2010-08-20T13:29:17","date_gmt":"2010-08-20T12:29:17","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=6150"},"modified":"2010-08-20T20:56:24","modified_gmt":"2010-08-20T19:56:24","slug":"nr-137-2010","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2010\/08\/20\/nr-137-2010\/","title":{"rendered":"Nr 137 2010"},"content":{"rendered":"

Berlin-forskare l\u00f6ste Be-g\u00e5tan<\/h2>\n
\"\"<\/a>
Konstn\u00e4rens version av en Be-j\u00e4tte med skiva<\/figcaption><\/figure>\n

Jag har alltid gillat Berlin, v\u00e4rldsstan n\u00e4rmast Malm\u00f6, och hj\u00e4rtat har klappat extra f\u00f6r “astronomin i den\u00a0 delade stan” – s\u00e5 hette ocks\u00e5 ett patentf\u00f6redrag jag brukade h\u00e5lla f\u00f6rr. Efter skammurens fall och\u00a0 Tysklands (och Berlins) enande har s\u00e4rskilt observatoriet och den astrofysiska institutionen ute i Potsdam, vid universitetet,\u00a0 satts p\u00e5 kartan, och en ledande astronom d\u00e4r i dag\u00a0 lystrar till namnet Adriane Liermann.<\/p>\n

Det \u00e4r Adriane Liermann som \u00e4r f\u00f6rsta namnet p\u00e5 en forskningsrapport f\u00f6r n\u00e5gra veckor sen <\/a>som ber\u00e4ttar att nu, \u00e4ntligen, har astronomerna l\u00e4rt sig att skilja p\u00e5 unga Herbig Be-stj\u00e4rnor och lastgamla Be-superj\u00e4ttar – deras karakteristika \u00e4r f\u00f6rvillande lika varandra rent observationsm\u00e4ssigt. B\u00e4gge omger sig med skivor, Herbig-stj\u00e4rnorna har precis skapats ur sina.\u00a0 j\u00e4ttarnas skivor skapas av stj\u00e4rnvinden, och det har varit sn\u00e5rigt att s\u00e4rskilja stj\u00e4rntyperna \u00e5t. Nu \u00e4r g\u00e5tan l\u00f6st, forskarna har b\u00e5de teoretiskt r\u00e4knat ut och konkret iakttagit att isotopen kol-13 anrikas i Be-j\u00e4ttarnas atmosf\u00e4rer och sprids till deras skivor, d\u00e4r de nu spektralt iakttagits i tv\u00e5 k\u00e4nda stj\u00e4rnj\u00e4ttar i Stora Magellanska Molnet.<\/p>\n

Metoden m\u00f6jligg\u00f6r nu att identifiera de f\u00f6rsta Be-j\u00e4ttarna i v\u00e5r egen vintergata.<\/p>\n

Snyggt jobbat av Liermann och hennes kolleger, som finns spridda lite \u00f6verallt (Rio de Janeiro, Brasilien, Ondrejov, Tjeckien) . De avg\u00f6rande observationerna har utf\u00f6rts med hj\u00e4lp av ESO:s VLT\/SINFONI-instrumentering i Chile.<\/p>\n

PS.<\/p>\n

Potsdam-institutet \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rt ett bes\u00f6k. D\u00e4r tronar framf\u00f6r allt\u00a0 det arkitektoniskt sp\u00e4nnande Einstein-tornet.<\/p>\n

V\u00e4rt att t\u00e4nka p\u00e5<\/h2>\n

En Alf Henrikson-dikt, som borde v\u00e4dja till det astronomiska i oss:<\/p>\n

Dagen i dag \u00e4r en m\u00e4rkv\u00e4rdig sak.
\nT\u00e4nk, evighet fram och evighet bak.<\/span><\/p>\n

Meteoritjakten\u00a0 i Antarktis<\/h2>\n

Planer smids, som bloggen tidigare ber\u00e4ttat (t ex blogg nr 68), f\u00f6r nya observationsm\u00f6jligheter nere i Antarktis – \u00f6ver s\u00e5 gott som hela str\u00e5lningsspektrumet. De kommande tio \u00e5ren l\u00e4r Antarktis bli rena Schlaraffenlandet f\u00f6r jordbaserad astronomi.<\/p>\n

Sp\u00e4nnande nog \u00e4r det ju ocks\u00e5 s\u00e5, att Antarktis \u00e4r den rikaste fyndplatsen p\u00e5 jorden av meteoriter.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Kondritbj\u00e4sse - stor som en bilmotor och lika tung! Foto: ANSMET<\/figcaption><\/figure>\n

Inom projektet ANSMET (The Antarctic Search for Meteorites)<\/a> har sen 1976 hittats 17000 meteoriter, f\u00f6retr\u00e4desvis p\u00e5 den \u00f6stra delen av kontinenten.<\/p>\n

Kondriten till v\u00e4nster uppt\u00e4cktes vid n\u00e5got som kallas Lewis Cliff Ice Tongue, och dess pyramidform har med passagen genom jordatmosf\u00e4ren att g\u00f6ra.<\/p>\n

N\u00e4rstudier visar p\u00e5 n\u00e4rvaro av mycket salt, vilket beror p\u00e5 kontamination av Antarktis saltvatten och Antarktisvindens sn\u00f6kristaller.<\/p>\n

Legendariska \u00e4r ju ocks\u00e5 uppt\u00e4ckterna av meteoritfragment, som med st\u00f6rsta sannolikhet h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n asteroidsm\u00e4llar p\u00e5 – m\u00e5nen och Mars!<\/p>\n

Antarktis \u00e4r som ett kylsk\u00e5p f\u00f6r meteoriter. De \u00e4r l\u00e4tta att uppt\u00e4cka, de rostar inte itu eller eroderar, n\u00e4r den gamla bl\u00e5isen sm\u00e4lter f\u00f6rs meteoriterna dessutom upp mot ytan.<\/p>\n

90 procnt av alla meteoritfynd p\u00e5 jorden kommer fr\u00e5n Antarktis, och det \u00e4r ju som\u00a0 meteoritj\u00e4garen Sara Russell s\u00e4ger i en n\u00e4tintervju f\u00f6r National History Museum i London<\/a> att meteoriterna h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n planetsystemets barndom. De misst\u00e4nkta Mars-meteoriterna \u00e4r dessutom de enda stenar vi har fr\u00e5n v\u00e5r grannplanet.<\/p>\n

Prisad bok<\/h2>\n

Det \u00e4r roligt med gener\u00f6sa recensenter. I Norrk\u00f6pings Tidningar fick Jonathan Lindstr\u00f6ms lilla roliga klokbok f\u00f6r barn Allt om universum<\/em> h\u00e4rom \u00e5ret omd\u00f6met:<\/p>\n

“Universums b\u00e4sta astronomibok!”<\/p>\n

Nytt om Mira?<\/h2>\n

En av de mest genomforskade och studerade enskilda stj\u00e4rnorna m\u00e5ste Mira Ceti vara, den l\u00e5ngperiodiska variabelklassikern som namngett en hel klass av variabler. Ur svensk astronomis stolta annaler noteras att f\u00f6r 250 \u00e5r sen var stj\u00e4rnan en av v\u00e5r Stockholmsastronom Per Wilhelm Wargentins favoriter – enligt astrohistorikern N V E Nordenmark h\u00f6ll Wargentin sitt \u00f6ga p\u00e5 variabeln i 32 \u00e5r (1751-1782), den enda observationsserien av Mira\u00a0 v\u00e4rd namnet fr\u00e5n denna tid \u00f6verhuvud taget.<\/p>\n

I Nordenmarks stora Wargentin-biografi framg\u00e5r att denne\u00a0 s\u00e5g Mira som allra ljusast 30 oktober 1779, d\u00e5 han j\u00e4mf\u00f6rde stj\u00e4rnan med Aldebaran i ljusstyrka (1.2 magn). “Hon liknande ock samma Stjerna , men \u00e4n mer Planeten Mars,s\u00e5dan som han s\u00e5g ut samma afton, i r\u00f6dbrusigt sken.”<\/span><\/p>\n

En vecka senare tyckte ocks\u00e5 William Herschel i England att ljusstyrkan var “almost equal to Aldebaran”.<\/p>\n

Wargentin menade att Miras ljusv\u00e4xling berodde p\u00e5 fl\u00e4ckar p\u00e5 stj\u00e4rnans yta av samma sort som solens fl\u00e4ckar.<\/p>\n

Om Miras r\u00f6da f\u00e4rg \u00e4r ju alla \u00f6verens, men teorin om stj\u00e4rnfl\u00e4ckar p\u00e5 Mira\u00a0 h\u00e5ller inte – \u00e4ven om “star spots” \u00e4r ett faktum p\u00e5 andra solar. Mira oscillerar, expanderar och drar sig samman, och i takt med det f\u00f6r\u00e4ndras ljusstyrkan, ett \u00f6de stj\u00e4rnan delar med \u00e5tminstone 7000-8000 andra k\u00e4nda liknande fall.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Den m\u00e4rkliga bilden. Foto: NASA\/GALEX<\/figcaption><\/figure>\n

Jag har inte set n\u00e5tt n\u00e4tnytt om Mira – en dubbelstj\u00e4rna, dessutom – p\u00e5 l\u00e4nge. Hubble-teleskopet lyckades i slutet av 90-talet fotografera Mira A och Mira B, som ligger 0,6 b\u00e5gsekunder fr\u00e5n varandra p\u00e5 himlavalvet.\u00a0 Men uppt\u00e4ckten f\u00f6r tv\u00e5-tre \u00e5r sen av stj\u00e4rnans m\u00e4rkliga svans r\u00e4cker gott f\u00f6r reflektion ett bra tag till. Bilden togs av NASA:s ultraviolett arbetande\u00a0 GALEX som i Galaxy Evolution Explorer<\/a>. Man n\u00e4stan kan se att Mira r\u00f6r sig oerh\u00f6rt fort genom rymden!<\/p>\n

Mira-svansen \u00e4r 13 ljus\u00e5r l\u00e5ng, allts\u00e5 tre ggr\u00a0 l\u00e4ngre \u00e4n avst\u00e5ndet mellan solen och den n\u00e4rmaste stj\u00e4rnan Alfa Centauri, och materialet i svansen kommer s\u00e5 sm\u00e5ningom att ing\u00e5 i nybildade stj\u00e4rnor d\u00e4r ute (cirka 400 ljus\u00e5r bort).<\/p>\n

Ett nytt f\u00f6rv\u00e4ntat maximum b\u00f6r infinna sig i slutet av oktober 2010. Perioden ligger runt 330 dygn.<\/p>\n

Mira lever verkligen upp till sitt namn- “Den underbara!”<\/p>\n

Och h\u00e4r \u00e4r en galax med svans!<\/h2>\n

Ovan omtalade UV-sonden GALEX har i sommar gjort \u00e4nnu en m\u00e4rklig “svans”-uppt\u00e4ckt – det \u00e4r galaxen IC3418 som sl\u00e4par eller l\u00e4mnar efter sig stj\u00e4rnrika moln.<\/p>\n


\n<\/a><\/span><\/span><\/p>\n

<\/span><\/a>\"\"<\/a><\/span>
Foto: : NASA\/JPL-Caltech\/SDSS<\/figcaption><\/figure>\n

Galaxen \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att st\u00f6rta in i Virgo-hopen med dess drygt 1500 galaxer. Avst\u00e5ndet dit ut,\u00a0 mellan tummen och pekfingret, \u00e4r 54 miljoner ljus\u00e5r.<\/p>\n

\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Berlin-forskare l\u00f6ste Be-g\u00e5tan Jag har alltid gillat Berlin, v\u00e4rldsstan n\u00e4rmast Malm\u00f6, och hj\u00e4rtat har klappat extra f\u00f6r “astronomin i den\u00a0 delade stan” – s\u00e5 hette ocks\u00e5 ett patentf\u00f6redrag jag brukade h\u00e5lla f\u00f6rr. Efter skammurens fall och\u00a0 Tysklands (och Berlins) enande har s\u00e4rskilt observatoriet och den astrofysiska institutionen ute i Potsdam, vid universitetet,\u00a0 satts p\u00e5 kartan,… L\u00e4s mer »Nr 137 2010<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6150"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6150"}],"version-history":[{"count":28,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6150\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6197,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6150\/revisions\/6197"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6150"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6150"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6150"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}