{"id":66996,"date":"2016-09-13T19:52:36","date_gmt":"2016-09-13T18:52:36","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=66996"},"modified":"2016-09-14T11:31:28","modified_gmt":"2016-09-14T10:31:28","slug":"nr-102-2016-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2016\/09\/13\/nr-102-2016-2\/","title":{"rendered":"Nr 102 2016"},"content":{"rendered":"

\n\tAniara (2):<\/u><\/strong>
\n<\/h3>\n

\n\tGoldonderns väg mot Lyrans stjärnbild<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDet finns inga fixstjärnor och heller inga fixgalaxer. Harry Martinson<\/strong> var väl påläst i astronomi – han fick en gång frågan om han egentligen inte ville bli astronom, men svarade "jag är diktare" –  och visste naturligtvis om solens apex: Den punkt på himlavalvet mot vilken solen med sitt planetfölje tycks röra sig. Dit drar sig också ¨"jättepuppan" Aniara på sin symboliska undergångsresa.\n<\/p>\n

\n\t\"harrym\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tApex är ett välkänt fenomen <\/strong>från vardan.Kör du genom en vacker allé, tycks träden framför dig sprida sig åt sidorna samtidigt som de bakom dig tycks, när du tittar i backspegeln, gå ihop och närma sig varandra. Samma fenomen möter solen i dess vandring i Vintergatan.\n<\/p>\n

\n\tPunkten för solens vandring,<\/strong> apex, ligger enligt moderna mätningar i Herkules  stjärnbild, inte långt från Lyran med den ljusa Vega. När Aniara författades var Lyran ofta utpekad  som apexpunkt och hade varit det ända sen William Herschel <\/strong>på 1780-talet räknade på saken genom att studera en handfull stjärnors egenrörelser.\n<\/p>\n

\n\tSen dess har apex fingranskats<\/strong> gång efter annan, inte minst på 1800-talet (O Struve<\/strong> m fl).\n<\/p>\n

\n\tMen det är mer komplicerat <\/strong>än så. För: Lägg till detta att solen har en genuin rotationsrörelse i Vintergatan, och denna vår hemmagalax ingår i sin tur i den lokala galaxhopen som ingår i en superhop (Virgos superhop), som i sin tur störtar mot något vi kallar Den stora attraktorn<\/u> i stjärnbilden Centaur\/Kentauren. Denna obeskrivligt stora gravitationsaattraktor har vi först nu börjat få lite större grepp om, detta sedan Australiens stora radioteleskop, Parkes 64-meters skål, på vätets 21 cm-linje trängt igenom Vintergatans skymmande stoft- och gasmoln ("zone of avoidance") och studerat galaxrikedomen där bortom.\n<\/p>\n

\n\tRörelse på rörelse <\/strong>på rörelse… Grekiska filosofer hade ett bra utryck för bristen på en fast punkt i universum: Panta rei.\n<\/p>\n

\n\tAllt rör sig.<\/strong>\n<\/p>\n

\n\tPS.<\/strong><\/u>\n<\/p>\n

\n\tPå vårt stormöte inom ASTB 29 september, Lunds stadsbibliotek, ägnas kvällen åt Harry Martinson och Aniara, som utkom för 60 år sen. Huvudföredraget av prof em Johan Stenström.<\/strong>  Info i förrförra W-bloggen. Scrolla ner!\n<\/p>\n

\n\tGaia-släpp<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\t14 september blir den offentlig: ESA\/Gaias första släpp av nya studier av Vintergatan´s stjärnor<\/a>, baserad på några miljoner stjärnpositioner utförda sen Gaia sändes upp 2013.\n<\/p>\n

\n\tVad händer med Gamla obsis?<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tFör några veckor sedan skickade jag ett vänligt mail till serviceförvaltningen i Lunds kommun för att efterhöra hur det ligger till med Gamla obsis i Stadsparken. Inget svar – NATURLIGTVIS. Jävligt oförskämt faktiskt, även om jag är malmöbo,\n<\/p>\n

\n\tSen har både Sydsvenskan<\/em> och Skånskan<\/em> skrivit och påpekat att det blir inget av den föreslagna idétävlingen.\n<\/p>\n

\n\tSäkert är däremot att på fredag presenterar Föreningen Gamla Lund sin årsbok, som handlar om observatoriets arkitekt Helgo Zettervall. <\/strong>Han gjorde en del annat också, t ex tornen till Lunds domkyrka och bygget av Allhelgonakyrkan.\n<\/p>\n

\n\tHerschels teleskopmodell flyttad<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tTuristtips! Här tas i varje fall astronomiska klenoder till vara: En fin modell av Sir William Herschels <\/strong>gigant, hans 40-fotsteleskop har fått nytt hem i Sloughs äldsta kyrka,  St Laurence Church på Upton Road. Tidigare stod modellen i ett bibliotek i Slough, där Herschel bodde i slutet av 1700-talet. Han ligger också begraven på kyrkogården här.\n<\/p>\n

\n\t\"5477805\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tFrån återinvigningen härom dan. Bildkälla: Slough & South Bucks Observer<\/em>\n<\/p>\n

\n\tMitt emot kyrkan ligger det hus i vilket Herschel byggde sitt monsterteleskop. I huset ligger i dag puben Ye Olde Red Cow Inn.\n<\/div>\n

\n\tUlf prisad<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tGrattis till namnen Ulf Jonsson,<\/strong> verksam inom NSAA – North Sweden Amateur Astronomers.<\/a>\n<\/p>\n

\n\tUlf har tilldelats årets amatörastronomipris av SAAF.\n<\/p>\n

\n\t\"1050082072\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBildkälla: NSAA<\/em>\n<\/p>\n

\n\tVackra norrsken i Gruvberget<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tTack till Christian Vestergaard,<\/strong> som tipsar om vackra norrsken fotade live 2015 i Gruvberget. Fotograf Lasse Kar.<\/strong> Filmen här.<\/a>\n<\/p>\n

\n\tNya gamla kvasarer hittade<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\t63 är inget heligt tal, men så många gamla kvasarer har upptäckts på ett bräde – berättar denna relis från Carnegie Institution of Science-forskare.<\/a>\n<\/p>\n

\n\tKvasarerna är från en tid då vårt universum vara bara 1 miljard år gammalt.\n<\/p>\n

\n\tTystnadens logiska förklaring<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tLars Olefeldt<\/strong>, "Vår man i Stora Hult", sprang på Kalles och Hobbes funderingar kring en av Ödesfrågorna: Varför håller de tyst där ute? Varför hör de inte av sig?\n<\/p>\n

\n\tBill Watterson<\/strong> när han är som allra bäst:\n<\/p>\n

\n\t\"kalle2016\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBildkälla: http:\/\/www.gocomics.com\/calvinandhobbes\/<\/a><\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Aniara (2): Goldonderns väg mot Lyrans stjärnbild Det finns inga fixstjärnor och heller inga fixgalaxer. Harry Martinson var väl påläst i astronomi – han fick en gång frågan om han egentligen inte ville bli astronom, men svarade "jag är diktare" –  och visste naturligtvis om solens apex: Den punkt på himlavalvet mot vilken solen med… L\u00e4s mer »Nr 102 2016<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/66996"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=66996"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/66996\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":67018,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/66996\/revisions\/67018"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=66996"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=66996"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=66996"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}