{"id":67662,"date":"2016-10-14T12:16:52","date_gmt":"2016-10-14T11:16:52","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=67662"},"modified":"2016-10-14T18:26:06","modified_gmt":"2016-10-14T17:26:06","slug":"nr-116-2016","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2016\/10\/14\/nr-116-2016\/","title":{"rendered":"Nr 116 2016"},"content":{"rendered":"

\n\tStilstudie av Thomas<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDen svenske amatör(?)astronomen Thomas Karlsson<\/strong> är förstanamnet på den rapport över 50 ofullständigt utforskade miror, som nyligen publicerats – scrolla ner till W-bloggen nr 113 2016.  En rapport som visar att något hänt sen diverse löst folk (hmmm) i sin ungdom, ledda av legenden Gunnar Darsenius<\/strong> inom Svenska Astronomiska Sällskapet, låg på hustaken mitt i Malmö och med sina 7,6-cm:s refraktorer rattade och spanade in S UMA, T UMA, SS Cyg  & Co! Men det var kul och kallt det också.\n<\/p>\n

\n\t\"20161008_151117\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tThomas håller koll på en av sin favoritmiror, V2072 Cyg. Foto: Ylva Hagman<\/em>\n<\/p>\n

\n\tSå här berättar Thomas om sitt astronomiintresse och dess början:\n<\/p>\n

\n\t"<\/span>
\n\tIntresset har funnits sedan jag fick en bok om astronomi av min 
\n\tskollärare när jag var 9 år. I tonåren hade jag en enkel 
\n\tHobbex-refraktor. Kommer ihåg hur spännade det var att första gången få 
\n\tsyn på Saturnus ringar. Dock blev jag aldrig helt vän med teleskopet och 
\n\tsedan kom studier och arbete emellan.<\/span>\n<\/p>\n

\n\t2007 var det en ny bok, Big Bang<\/em> av Simon Singh<\/strong> som väckte intresset 
\n\tigen. Sen hittade jag det nu nedlagda nätforumet Astronomiguiden som var 
\n\tavgörande för att ta upp astronomin mer seriöst igen. Jag ville ha ett 
\n\tmer lättanvänt instrument denna gång och köpte en 20×80 kikare för att 
\n\tkänna på hur det var att hitta runt på himmeln och vad som gick att se. 
\n\tJag fastnade för enkelheten med kikare och har nu en 25×100. <\/span>\n<\/p>\n

\n\tI början var det mest Messier- och andra deep sky-objekt jag observerade. Sen 
\n\tfick jag kontakt med Hans-Göran Lindberg<\/strong> och Hans Bengtsson<\/strong> som 
\n\tintroducerade mig för variabla stjärnor. Till skillnad från de statiska 
\n\tDSO händer det hela tiden saker runt variablerna vilket gör dem mer 
\n\tintressanta.<\/span>\n<\/p>\n

\n\t2009 behövde SAAF en databas där man kunde rapportera in 
\n\tvariableobservationer. Jag åtog mig att konstruera den och driver sedan 
\n\tdess SVO-databasen på astronet.se. De 50 bortglömda mirorna är lite för 
\n\tsvaga att se med min kikare så för dem har jag använt fjärrstyrda 
\n\tteleskop på Teneriffa och New Mexico för att ta bilder av stjärnorna och 
\n\tmäta deras ljusstyrka. Tillsammans med de andra i projektet har alla 
\n\tvåra observationer lagts in i databasen. SVO har underlättat analysen av 
\n\tobservationerna och jag hoppas gjort det roligare och intressantare att 
\n\tobservera variabler.<\/span>\n<\/p>\n

\n\t"<\/span>
\n<\/h3>\n

\n\t2013 fick Thomas, som bor och "värkar" i Varberg, av SAAF-vännerna det fina Margareta Westlund<\/strong>-priset  "för fotometriska observationer av epsilon Aurigae under förmörkelsen 2009-2011, för utvecklingen av den svenska variabeldatabasen SVO och för analyser av Miravariablers periodicitet".\n<\/p>\n

\n\tStudien av förmörkelsevariabeln epsilon Aurigae utgör en internationellt enastående prestation och funktionaliteten i SVO är i många avseenden bättre än motsvarigheten i den internationella organisationen AAVSO.\n<\/p>\n

\n\tOch apropå de långperiodiska mirorna, här är den senaste utforskningen<\/a> av grundämnet titanium i stoftet omkring typstjärnan Mira\/Omikron Ceti. Proffsen kan också.\n<\/p>\n

\n\tLundmark i LUM<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tJag förstår av redaktörerna på LUM, Lunds Universitets Magasin<\/em>, att något är på gång om Knut Lundmark. <\/strong>Ni som har tillgång till LUM – håll ögonen öppna! Rapportera gärna när artikeln dyker upp.\n<\/p>\n

\n\tKilonovorna är här<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tSedan några år pratar astronomer sinsemellan om en ny sorts novor: Kilonovor (alternativt "macronovor") som är i snitt 1000 ggr häftigare än en "normal" nova men har 1\/10-del  till 1\/100-del av supernovors energier. Supernovorna håller fortfarande täten.\n<\/p>\n

\n\t* Kilonovorna finns,<\/strong> för det har bl a Hubble-teleskopet kunnat se 2013 i form av infraröd efterglöd efter gammablixtar:\n<\/p>\n

\n\t\"hubble-gamma-ray-burst\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBildkälla: ESA\/NASA\/HST<\/em>\n<\/p>\n

\n\t* Det verkligt intressanta<\/strong> är att dessa kilonovor är resultatet av kollisioner mellan kompakta, binära (tvillingar) neutronstjärnor, kollisioner som äger rum på bråkdelar av en sekund och som då genererar störningar i den einsteinska rymdtiden och därmed – gravitationsvågor!\n<\/p>\n

\n\t* Kilonovornas ljuskurvo<\/strong>r karakterisieras av betydligt snabbare avklingning än supernovornas (den utslungade massan är mindre än för supernovor), emissionen är svagare än supernovornas (samma argument) – och så är de rödare.\n<\/p>\n

\n\t* Även <\/strong>svenska forskare <\/strong>är med i studiet av dessa smällar <\/a>och jagar febrilt efter  optiska rester efter explosioner  som orsakar gravitationsvågor. Precis som det sas när gravitationsvågorna ffg detekterades i vintras: Ett helt nytt "fönster" har öppnats mot universum.\n<\/p>\n

\n\t* Möjligheterna att med <\/strong>dagens LIGO\/Virgo-instrument detektera kilonovor på  D < 100 Mpc anses lovande.\n<\/p>\n

\n\tFler galaxer finns<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDet observerbara universum har minst 10 ggr fler galaxer än vi hittills trott. HST:s pressrelis här.<\/a>\n<\/p>\n

\n\tMer om Tycho Brahe<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tI ett sällskap uppkallat efter Tycho Brahe<\/strong>, är det klart att vi slår vakt om vår portalfigur och nyfiket följer alla nyheter på området. Bertil Falk<\/strong>, t ex, som håller på med den litterärt omöjliga uppgiften att "översätta" James Joyces<\/strong> Finnegans wake<\/em> till svenska, påpekar att han sprungit på Tycho Brahe i detta bångstyriga verk. Vi får se vad Bertil kommit fram till.\n<\/p>\n

\n\tSamtidigt avrapporterar Christian Vestergaard<\/strong> om ett för mig tidigare helt okänt Tycho Brahe-porträtt, som tillhör Royal Society i London.\n<\/p>\n

\n\t\"unknown<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBildkälla: Royal Society<\/em>\n<\/p>\n

\n\tVi vet inte konstnärens namn, vi vet inte hur gammalt porträttet är, är det en kopia av en kopia av ett original…? Det vi vet från Royal Society´s egen hemsida <\/a>är att verket sannolikt målats på 1620-talet, det verkar ligga ett teleskop i ett fodral framför Tycho vilket är en härlig anakronism, att oljan (1×0,8 m) en gång ägts av John Flamsteed<\/strong> och att det skänktes till Royal Society 1732.\n<\/p>\n

\n\tGünther D Roth ur tiden<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tArne Lindengard<\/strong>, som bevakar tyska Sterne & Weltraum<\/em> för W-bloggens räkning, rapporterar att Günther D Roth<\/strong> gått ur tiden. Han var född 1931.\n<\/p>\n

\n\tRoth skrev flera populärvetenskapliga astronomiböcker.\n<\/p>\n

\n\tÖga för öga, öra för öra…<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tTips från Lars Olefeldt:<\/strong> Det var väl bra i och för sig att Aftonbladet <\/em> för en tid sen skrev om det gigantiska kinesiska "rymdörat".  Men superöga<\/u>?\n<\/p>\n

\n\t\"superoga\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stilstudie av Thomas Den svenske amatör(?)astronomen Thomas Karlsson är förstanamnet på den rapport över 50 ofullständigt utforskade miror, som nyligen publicerats – scrolla ner till W-bloggen nr 113 2016.  En rapport som visar att något hänt sen diverse löst folk (hmmm) i sin ungdom, ledda av legenden Gunnar Darsenius inom Svenska Astronomiska Sällskapet, låg på… L\u00e4s mer »Nr 116 2016<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/67662"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=67662"}],"version-history":[{"count":47,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/67662\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":67720,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/67662\/revisions\/67720"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=67662"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=67662"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=67662"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}