{"id":67794,"date":"2016-10-20T18:01:47","date_gmt":"2016-10-20T17:01:47","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=67794"},"modified":"2016-10-22T08:03:56","modified_gmt":"2016-10-22T07:03:56","slug":"nr-118-2016","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2016\/10\/20\/nr-118-2016\/","title":{"rendered":"Nr 118 2016"},"content":{"rendered":"

\n\t"Närsynt" ESO-studie av Eta Carinae-dubbeln <\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tEn internationell forskargrupp har använt Very Large Telescope Interferometer för att observera dubbelstjärnan Eta Carinae i större detalj än någonsin tidigare. De upptäckte nya och oväntade strukturer inuti stjärnsystemet, bland annat i området mellan de två stjärnorna där vindar med extremt höga hastigheter kolliderar. Den nya inblicken i detta gåtfulla stjärnsystem kan leda till bättre förståelse av hur de tyngsta stjärnorna utvecklas.\n<\/p>\n

\n\tESO:s pressmess här.<\/a>\n<\/p>\n

\n\t\"eso1637a\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tEtt forskarlag som leds av astronomen Gerd Weigelt vid Max Planck-institutet för radioastronomi (MPIfR) i Bonn, Tyskland, har använt Very Large Telescope Interferometer (VLTI) vid ESO:s Paranalobservatorium för att ta en unik bild av stjärnsystemet Eta Carinae i Carinanebulosan.<\/span><\/em>\n<\/p>\n

\n\tDenna bjässe till dubbelstjärna <\/strong>består av två massiva stjärnor som går i bana omkring varandra. Båda stjärnor är mycket aktiva och alstrar vindar med hastigheter på uppemot tio miljoner kilometer i timmen. Det är först nu som man kunnat studera det turbulenta området mellan de två stjärnorna där vindarna kolliderar.<\/span>\n<\/p>\n

\n\t Vi vet nu att utbrottet på 1830-talet<\/strong> orsakades av att den större av stjärnorna kastade ut enorma mängder gas och stoft under en kort tidsperiod. Då skapades de två karaktäriska loberna som utgör <\/span>Homunculusnebulosan<\/span><\/a> och som idag omger stjärnorna. Den kombinerade effekten av de två stjärnvindarna som i hög hastighet brakar in i varandra ger upphov både till temperaturer på uppemot flera miljoner grader och intensiv röntgenstrålning.<\/span>\n<\/p>\n

\n\tDet centrala området där stjärnvindarna<\/strong> kolliderar är jämförelsevis mycket litet – dess utsträckning är ungefär en tusendel av storleken på Homunculusnebulosan. Därför har varken markbaserade teleskop eller rymdteleskop kunnat observera det i detalj. Men nu har forskarlaget använt den kraftfulla upplösningsförmågan hos instrumentet AMBER på VLTI för att för första gången blicka in i denna våldsamma <\/span>miljö<\/span>. En smart kombination av tre av hjälpteleskopen vid VLT – en interferometer – ger tio gånger bättre upplösning än ett av VLT:s enhetsteleskop. Resultatet blev <\/span>den skarpaste bilden hittills av systemet och dessutom oväntade <\/span>insikter om <\/span>dess interna struktur.<\/span>\n<\/p>\n

\n\tEn snygg inzoomning på Youtube har du här:<\/span>\n<\/p>\n

\n\t