{"id":68214,"date":"2016-11-17T10:10:42","date_gmt":"2016-11-17T09:10:42","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=68214"},"modified":"2016-11-18T15:49:24","modified_gmt":"2016-11-18T14:49:24","slug":"nr-128-2016","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2016\/11\/17\/nr-128-2016\/","title":{"rendered":"Nr 128 2016"},"content":{"rendered":"

\n\tUniversums acceleration ifrågasatt:<\/u><\/strong>
\n<\/h3>\n

\n\tKosmologerna kastas tillbaka till ruta 1<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDet har kommit grus i maskineriet när det gäller universums generella acceleration och den mörka energins pådrivande kraft. 740 Typ Ia-supernovor i binära system har stötts och blötts i en ny statistikmatematiskt tungfotad studie av en  trio Köpenhamns- och  Oxford University-forskare som  ifrågasätter om det förekommer någon acceleration överhuvud taget <\/a> och som publicerar sitt material i Natures<\/em> Scientific Reports.<\/em> Deras material är tio gånger mer omfattande än det som låg till grund för nobelpriset i fysik för fem år sen. Redan abstracted lovar  debatt: "… we find, rather surprisingly, that the data are still quite consistent with a constant rate of expansion".\n<\/p>\n

\n\t\"monopol\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tTillbaka till Start-rutan?<\/em>\n<\/p>\n

\n\tProfessor Subir Sarkar<\/strong> hävdar utåt att senaste data (baserad på katalogen JLA, Joint Light-Curve Analysis) understödjer den äldre idén om en konstant universell expansion och menar att statistiken bakom nobelprisundersökningarna inte håller. Det pratas om ett Sigma-värde som borde vara 5 när det "bara" rör sig om 3.\n<\/p>\n

\n\tOm Köpenhamn\/Oxford-materialet överlever debatten, så sätter det käppar i hjulet även när det gäller den mörka energins vara eller  ickevara "as we know it" (vi vet i princip inte nånting!) och den så kallade standardmodellen inom kosmologion får tolkas om eller iaf finputsas.\n<\/p>\n

\n\tI pressrelisen ("The universe is expanding at an accelerationg rate – or is it?")<\/a> erinras om PLANCK-satellitens data om den kosmiska bakgrundsstrålningen, som stödjer idén om accelerationen, och att först med bygget av E-ELT, giganternas gigant i Chile, kan vi få ett mera slutgiltigt svar på frågan.\n<\/p>\n

\n\t\"ga-till-fa\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tVad händer om nobelpristagarna hade fel?<\/em>\n<\/p>\n

\n\tAlla väntar med spänning på svaret från nobelprissidan.\n<\/p>\n

\n\t(Tack till Lars Olefeldt, <\/strong>som hittade denna nyhet. Utan mina bisittare står jag mig slätt.)\n<\/p>\n

\n\tSupermånen sedd från Landskrona<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tTack till vår astrofotograferande ASTB-medlem Piotr Koppe<\/strong>, som passade på att dokumentera "supermånen" i måndags – från Rönneberga backe. Inga konstigheter, bortsett från molnigheten som ställde till det.\n<\/p>\n

\n\tMitt på dagen tappade jag en kaffekopp i köket. Supermånen?\n<\/p>\n

\n\tI tisdags, när vi hade vår astronomikurs del 2 ute på TBO, var det molnigt under kurstimmarna. När jag gick hem mot tåget i Oxie lättade molnen och jag kunde se en fantastisk månhalo. Sen var det stjärnklart ett par timmar. Typiskt.\n<\/p>\n

\n\tPå vårt stormöte 1 december ska vi ägna en stund åt medlemmarnas egna supermånebilder.\n<\/p>\n

\n\t\"img_2574-1\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tFoto: Piotr Koppe<\/em>\n<\/p>\n

\n\t\"img_2570\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tMerkurius ytskorpa bucklas ihop<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tMerkurius planetyta har presterat ytterligare ett bevis  på att planeten minskar i storlek. Forskare har upptäckt ett strålande exempel på såkallad  "lithospheric buckling" (ung. geologiskt motsvarande jordskorpedeformering\/ihoppressning\/buckling) i Rembrandt-bassängen.\n<\/p>\n

\n\tRapporten här.<\/a>\n<\/p>\n

\n

\n\t\tThere is other data available that appears to support the idea of an accelerating universe, such as information on the cosmic microwave background – the faint afterglow of the Big Bang – from the Planck satellite. However, Professor Sarkar said: 'All of these tests are indirect, carried out in the framework of an assumed model, and the cosmic microwave background<\/a> is not directly affected by dark energy. Actually, there is indeed a subtle effect, the late-integrated Sachs-Wolfe effect, but this has not been convincingly detected.\n\t<\/p>\n

\n\t\t'So it is quite possible that we are being misled and that the apparent manifestation of dark energy is a consequence of analysing the data in an oversimplified theoretical model – one that was in fact constructed in the 1930s, long before there was any real data. A more sophisticated theoretical framework accounting for the observation that the universe is not exactly homogeneous and that its matter content may not behave as an ideal gas – two key assumptions of standard cosmology – may well be able to account for all observations without requiring dark energy. Indeed, vacuum energy is something of which we have absolutely no understanding in fundamental theory.'\n\t<\/p>\n

\n\t\tProfessor Sarkar added: 'Naturally, a lot of work will be necessary to convince the physics community of this, but our work serves to demonstrate that a key pillar of the standard cosmological model is rather shaky. Hopefully this will motivate better analyses of cosmological data, as well as inspiring theorists to investigate more nuanced cosmological models. Significant progress will be made when the European Extremely Large Telescope makes observations with an ultrasensitive "laser comb" to directly measure over a ten to 15-year period whether the expansion rate is indeed accelerating.'\n\t<\/p>\n

\n\t\tRead more at: http:\/\/phys.org\/news\/2016-10-universe-rateor.html#jCp<\/a>\n\t<\/p>\n<\/div>\n

\n\t \n<\/div>\n

\n\tGlögg i Vintergatan<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tNär astronomer pratar om upptäckten av "hot methanol"<\/a> i Vintergatan, kan de väl lika bra prata om interstellär glögg?\n<\/p>\n

\n\tAnnorlunda rekordhållare:<\/strong><\/u>
\n<\/h3>\n

\n\tVintergatans "rundaste" stjärna<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tHur rund kan en stjärna bli, hur perfekt  sfärisk? Från Max Planck-astronomerna i Tyskland meddelas att rekordinnehavaren  ligger 5000 ljusår bort och att skillnaden mellan stjärnans ekvators- och polradie är ynka 3 km –  stjärnans "medelradie" är 1,5 miljoner km!!! Mycket rundare kan ingen stjärna bli.\n<\/p>\n

\n\tStjärnans katalogbeteckning är Kepler 11145123<\/u>, stjärnan oscillerar och roterar sakta kring sin axel naturligtvis (tre ggr saktare än solen) och är dubbelt så stor som vår egen hemmastjärna.\n<\/p>\n

\n\t\"Patrick<\/a>\n<\/p>\n

\n\tKepler 11145123 är det rundaste naturliga objekt som är känt i hela universum. Källa:<\/em> © Laurent Gizon et al. och Max Planck Institute for Solar System Research, Germany. Illustration Mark A. Garlick.<\/em>\n<\/p>\n

\n\tSolen roterar ett varv på 27 dygn och har en ekvatorsradie som är 10 km längre än polradien (jordens differens 21 km).\n<\/p>\n

\n\tKepler-stjärnan  borde vara mer avlång, men  magnetiska krafter spjärnar emot.\n<\/p>\n

\n\tAstronomerna hoppas framöver mycket på projekten TESS and PLATO för att få veta mer om mekanismerna bakom.\n<\/p>\n

\n\tKlart slut – om 1000 år<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tOm tusen år finns inte mänskligheten kvar längre. Men vi kan rädda oss om  vi ger oss ut i rymden, hävdar Stephen Hawking <\/strong>i en ny intervju.<\/a>\n<\/p>\n

\n\tSupermåne till kvällsmat<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\t– Härom kvällen åt vi supermåne till kvällsmat, berättar W-bloggskompisen  Lars Olefeldt<\/strong> från  Stora Hult, Skälderviken.\n<\/p>\n

\n\t\"6nuczcs\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBildkälla: Nätet<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Universums acceleration ifrågasatt: Kosmologerna kastas tillbaka till ruta 1 Det har kommit grus i maskineriet när det gäller universums generella acceleration och den mörka energins pådrivande kraft. 740 Typ Ia-supernovor i binära system har stötts och blötts i en ny statistikmatematiskt tungfotad studie av en  trio Köpenhamns- och  Oxford University-forskare som  ifrågasätter om det förekommer… L\u00e4s mer »Nr 128 2016<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/68214"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=68214"}],"version-history":[{"count":34,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/68214\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":68260,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/68214\/revisions\/68260"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=68214"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=68214"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=68214"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}