{"id":69009,"date":"2016-12-24T10:21:44","date_gmt":"2016-12-24T09:21:44","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=69009"},"modified":"2016-12-24T12:23:21","modified_gmt":"2016-12-24T11:23:21","slug":"nr-146-2016","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2016\/12\/24\/nr-146-2016\/","title":{"rendered":"Nr 146 2016"},"content":{"rendered":"

\n\tSolens syskonstjärna syns i Herkules<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tOm du vill ge dig själv en liten extrakick så här mellan julmatstuggorna: Du kan faktiskt spana in en av solens syskonstjärnor med en vanlig fältkikare.  Jonathan Lindström<\/strong>, krönikören i Populär Astronomi<\/em>, skriver senast om "solens syskon", och det inspirerade oss på W-bloggen att friska upp kunskaperna om stjärnan HD 162826, som anses vara ett av solens syskon i den ursprungliga stjärnhop där solen en gång skapades. Vi skrev mer i detalj om fyndet i W-bloggen nr 70 2014.<\/a>\n<\/p>\n

\n\t\"hd-162826-rgb\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tStjärnan ligger ca 110 ljusår bort. Ill: Ivan Ramirez\/Tim Jones\/McDonald Observatory<\/em>\n<\/p>\n

\n\tDe senaste åren, till följd av Gaia-projektet, har flera djupsinniga datasimuleringar gjorts av astronomer, och i en rapport <\/a>påpekas att Gaia kanske hittar 100 solsyskon, kanske bara femtio om Vintergatan endast har fyra spiralarmar.\n<\/p>\n

\n\tNär det gäller HD 162826 studerades ett antal kandidater dels med Harlan J. Smith-teleskopet vid McDonald Observatory, Texas, dels på södra stjärnhimlen med Clay Magellan-teleskopet vid Las Campanas Observatory i Chile.\n<\/p>\n

\n\tI fokus var att studera stjärnornas kemi (t ex förekomsten av barium och yttrium)  och deras banor i Vintergatan, två  av markörerna för eventuellt släktskap med solen. Det är ungfär som ett DNA-prov!\n<\/p>\n

\n\tHD 162826 sticker ut som en synnerligen lämplig kandidat.\n<\/p>\n

\n\tAlla hoppas på en flod av data, som vi förstår,  från Gaia-sonden vad det lider. När man väl får in denna information kör astronomerna parametrarna baklänges, och solsyskonen avslöjas när uppgifterna sammanfaller i tid och rum –  nånstans i Vintergatan för 4-5 miljarder år sedan. Den kemiska dimensionen måste dock komplettera, sägs från flera håll.\n<\/p>\n

\n\tStjärnan HD 162826 är synlig i en vanlig fältkikare (magn. 6.5 enligt Stellarium) och kan ses tidigt på vinterkvällarna mot väster.\n<\/p>\n

\n\t1572-smällen sågs i Jemen<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tTychos nova, supernovan 1572, iakttogs även av observatörer i dåvarande Jemen, berättas här<\/a>. Liksom SN 1604.\n<\/p>\n

\n\tStjärnan som Tycho Brahe<\/strong> iakttog från skånsk horisont sågs av jemeniterna som ljusare än Venus.\n<\/p>\n

\n\tRudolf Kippenhahn hedrad<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tAstronomen och den flitige populärvetenskaplige profilen i Tyskland Rudolf Kippenhahn <\/strong>(f 1926 i Tjeckoslovakien) har förärats med ett hedersledamotskap i Astronomische Gesellschaft.<\/a> Hans roll i tysk efterkrigsastronomi är enorm.\n<\/p>\n

\n\tDessutom har han en annorlunda hobby, dokumenterat genom intresset för – kryptologi!\n<\/p>\n

\n\t\"416d43m1kxl-_sx268_bo1204203200_\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tWolf-Rayetstjärnorna firar 150<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tTre mystiska stjärnor i Cygnus\/Svanen – stjärnor  med starka emissionspektra – upptäcktes 1867 av de Paris-verksamma astronomerna Charles Wolf <\/strong>(1827–1918<\/span>) och Georges Rayet<\/strong> (1839–1906<\/span>). De anade nog inte att de gjort en av tidernas största astronomiska upptäckter, för dessa stjärnor är både stilbildande och hyperintressanta. De är unga, de är tunga, och de vräker ur sig gas- och dammpartiklar i stora mängder, i form av stjärnvindar. <\/span>\n<\/p>\n

\n\tWR-stjärnor finns i olika undergrupper beroende på förekomsten av kol, kväve och syre, och de var länge näst Krabbnebulosan de populäraste forskningsobjekten inom astronomin.\n<\/p>\n

\n\tAnnorlunda julklapp<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDen första Plutogloben finns nu i cyberhandeln, berättar Sky & Telescope<\/a>. 15 cm i diameter.\n<\/p>\n

\n\t\"pluto-globe-no-card-326x360\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBildkälla: S&T<\/em>\n<\/p>\n

\n\tPalomar Mountain Observatory<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tKompisen, astronomen Björn Stenholm<\/strong> hittade ett frimärke i sina gömmor, och vi har samsyn (!) i att det ska heta Palomar Mountain Observatory eller möjligen, möjligen, som Caltech nöjer sig med numera,  Palomar Observatory. Andra varianter är fel. Jag har själv syndat.\n<\/p>\n

\n\t\"palomar\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tNytt från berget: 5-metersbjässen har kraftfullt uppgraderats genom åren, bl a med adaptiv optik-teknik. Senast diskuteras ett sofistikerat bygge från instrumentmakare på  Caltech och JPL som försett teleskopet med en Stellar Double Coronagraph,<\/a> ett instrument  som tillåter närstudier av exoplaneter som vinkelmässigt  ligger nära sina stjärnor och som riskerar dränkas av stjärnljuset. Stjärnljuset maskas bort.\n<\/p>\n

\n\tTester av ex:on runt Epsilon Cephei B och den misstänkta vita dvärgen i Delta Andromeda, som sannolikt i stället är en K-stjärna i huvudserien, visar på systemets "advantage of high contrast at low inner working angles".\n<\/p>\n

\n\tHale-teleskopet ligger således fortfarande i framkanten.\n<\/p>\n

\n\tGod fortsättning!<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tAktuellt julklappsrim:\n<\/p>\n

\n\tMed gåvan som nu blivit din
\n\tkan du hela universum zooma in<\/em>.\n<\/p>\n

\n\t\"cace1af856f4a61796f30c6833c9ac43231ba071\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Solens syskonstjärna syns i Herkules Om du vill ge dig själv en liten extrakick så här mellan julmatstuggorna: Du kan faktiskt spana in en av solens syskonstjärnor med en vanlig fältkikare.  Jonathan Lindström, krönikören i Populär Astronomi, skriver senast om "solens syskon", och det inspirerade oss på W-bloggen att friska upp kunskaperna om stjärnan HD… L\u00e4s mer »Nr 146 2016<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/69009"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=69009"}],"version-history":[{"count":43,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/69009\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":69058,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/69009\/revisions\/69058"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=69009"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=69009"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=69009"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}