{"id":69784,"date":"2017-02-03T23:53:26","date_gmt":"2017-02-03T22:53:26","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=69784"},"modified":"2017-02-04T12:17:43","modified_gmt":"2017-02-04T11:17:43","slug":"nr-14-2017","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2017\/02\/03\/nr-14-2017\/","title":{"rendered":"Nr 14 2017"},"content":{"rendered":"

\n\tNördigt men frågan måste ställas:<\/strong><\/u>
\n<\/h3>\n

\n\tVarför är T CrB så tyst i hårdröntgen?<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tI drygt 150 år har den rekurrenta novan T Corona Borealis (T CrB) utmanat astronomerna, och denna klassiker, ett binärt system (det klassas ibland som "symbiotic recurrent nova") med komponentmassorna ∼0.7 M\u2299 för den röda jätten och <\/em>∼1.2 M\u2299 för den vita dvärgen, står hela tiden under bevakning. Härom året började systemet öka i ljusstyrka igen för att nu ha lagt sig i en sorts visuellt viloläge runt V~10 magn.\n<\/p>\n

\n\tI sin klassiker The Galactic Novae <\/em>från mitten av 1950-talet ägnar Cecilia Payne-Gaposhkin<\/strong> stort utrymme åt novan, som hon ofta påpekar – av spektrumanalysen – tycks ha dubbel natur.\n<\/p>\n

\n\tSenaste nytt: Det märkliga är att systemet är så tyst i den hårda röntgendelen av spektrumet. Mätningar nu i januari <\/a>utmanar vän av ordning och reda i novornas rike. Men det finns förklaringar.\n<\/p>\n

\n\tNär T CrB briserade 1866 och 1946, nådde stjärnan 2-3 magnituden och var således lätt observerbar för blotta ögat.\n<\/p>\n

\n\t\"gemma_corona_borealis\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tEn vacker liten stjärnbild – med lika rart innehåll!<\/em>\n<\/p>\n

\n\tI Agnes M Clerkes<\/strong> klassiker (A Popular History of Astronomy During the Nineteenth Century<\/em>, 1885) kan läsas om hur dramatisk upptäckten var vid utbrottet 1866. Irländaren John Birmingham <\/strong>såg och identifierade stjärnan innan midnatt 12 mars. Bara några timmar innan hade den skarpsynte Julius Schmidt<\/strong> granskat stjärnbilden från Atens horisont och såg absolut ingenting. Nio dagar efter upptäckten var stjärnan osynlig för blotta ögat!\n<\/p>\n

\n\tSaturnus ringar liknar ingen vanlig lp-skiva<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tCassini-sonden har lämnat ett par "prover" som slår även ganska krassa nyhetsjägare med häpnad:  Saturnus B-ring ser ut så här i detalj<\/a>, dubbelt upplöst jämfört med tidigare bildbevis.\n<\/p>\n

\n\tBilden är obehandlad, varför vi kan se spår av inkommande kosmisk strålning och andra blemor.\n<\/p>\n

\n\t\"PIA21058_modest\"<\/a>\n<\/p>\n

\n
\n\t\tNASA\/JPL-Caltech\/Space Science Institute<\/em>\n\t<\/dd>\n<\/dl>\n

\n\tFörr brukade populärvetarna jämföra ringsystemet med spåren på gamla lp-skivor. Den grova jämförelsen håller inte längre. Varje skivspår måste i så fall uppförstoras tusentals gånger och spåren fyllas av ännu fler – spår.\n<\/p>\n

\n\tIsvulkanen på Ceres<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tIsvulkaner, som ibland också kallas kryovulkaner, finns lite här och var i vårt planeystem. En mycket speciell syns på Ceres, och dess solitära status diskuteras nu <\/a>bland planetens utforskare. Kan den ha syskon som försvunnit över tid?\n<\/p>\n

\n\t\"PIA20915-Ceres-DwarfPlanet-AhunaMons-2xHighSimulation-300x169\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tCeres isvulkan i spaceartistens-tappning. Bildkälla: NASA<\/em>\n<\/p>\n

\n\tGåtan M 40<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tTack till vår ASTB-medlem Anders Larsson<\/strong>, som låtit mig kika i hans nyligen införskaffade Messier-bok:\n<\/p>\n

\n\t\"51kb++1ccOL._SX340_BO1,204,203,200_\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tI boken diskuteras M 40, de optiska dubbelstjärnorna, som Charles Messier <\/strong>av någon outgrundlig anledning tog med i sin katalog. över kometförvillande nebulosor. Stjärnor skenbart nära varandra på himlavalvet kunde sannolikt, på 1600- och 1700-talen, ge ett nebulöst intryck i den tidens teleskop. Stjärnparet spökade bevisligen för Johan Hevelius <\/strong>i Danzig hundra år innnan Messier.\n<\/p>\n

\n\t\"IMG_5132\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tO´Meara är också noga med att påpeka att alldeles i närheten ligger ett par NGC-utmärkta galaxer. Kan de ha ställt till det? Möjligen men inte säkert.\n<\/p>\n

\n\tJordstrykaren for förbi<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tFrån Slovakien beställde amatörastronomen  Marian Urbanik<\/strong> ett antal bilder på asteroiden 2017 BS32 – en fotodokumentation, som återges på spaceweather.com-sajten, utfördes från ett robotstyrt teleskop på klassikern Siding Spring i Australien. \n<\/p>\n

\n\tAsteroiden beskrevs stor som en blåval, ungefär, och passerade 2 februari på avståndet 0,4 ggr jorden-månen.\n<\/p>\n

\n\tBilden visar animationen från tre 30-sekunders bilder tagna med iTelescope T13 MPC Q62 Siding Spring.<\/a>\n<\/p>\n

\n\t\"Marian-Urbanik-2017-BS32_1486057229\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBudskapet detta veckoslut<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDet är aldrig för sent att ge upp, nä, men vi har en god sak att kämpa för inom den celesta vetenskapen.\n<\/p>\n

\n\t\"27458655072_24e4df5e24_b\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tIll: Giuseppe Donatiello<\/em>\n<\/p>\n

\n\tBildmakaren finns här på flickr  <\/a>– med 100-tals förnämliga astrobilder.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nördigt men frågan måste ställas: Varför är T CrB så tyst i hårdröntgen? I drygt 150 år har den rekurrenta novan T Corona Borealis (T CrB) utmanat astronomerna, och denna klassiker, ett binärt system (det klassas ibland som "symbiotic recurrent nova") med komponentmassorna ∼0.7 M\u2299 för den röda jätten och ∼1.2 M\u2299 för den vita… L\u00e4s mer »Nr 14 2017<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/69784"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=69784"}],"version-history":[{"count":34,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/69784\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":69834,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/69784\/revisions\/69834"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=69784"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=69784"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=69784"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}