{"id":70590,"date":"2017-03-10T20:22:15","date_gmt":"2017-03-10T19:22:15","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=70590"},"modified":"2017-03-10T20:59:37","modified_gmt":"2017-03-10T19:59:37","slug":"nr-30-2017","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2017\/03\/10\/nr-30-2017\/","title":{"rendered":"Nr 30 2017"},"content":{"rendered":"

\n\tW-bloggens Elisabeth Persson recenserar Dolda tillgångar<\/em>:<\/u><\/strong>
\n<\/h3>\n

\n\tJohn Glenn var den klokaste bland NASA-männen!<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tKatherine Johnson, Dorothy Vaughn<\/strong> och Mary Jackson<\/strong> var tre briljanta kvinnor som jobbade för NASA och var de matematiska hjärnorna bakom en av historiens största projekt: John Glenns<\/strong> uppskjutning i rymden. Det var en fantastisk bedrift som återgav USA nationens självförtroende och inspirerade resten av världen. Trion krossade alla kön och rasbarriärer och blev en inspirationskälla för kommande generationer.<\/span>\n<\/p>\n

\n\tVi bad Elisabeth Persson<\/strong> recensera filmen om trion,  Dolda tillgångar (Hidden figures)<\/em>. Elisabeth såg filmen på bio i Ystad – vilket är hennes betyg?\n<\/p>\n

\n\t– Jag tyckte nog den var ganska<\/strong> bra. Perspektivet ligger på USA:s rastänk vid denna tid, så som det gestaltades i skyltar, genom lagar  mm  – och separata toaletter för färgade. Deras toa  låg inte i NASA-kontorets närhet utan de färgade kvinnorna, som jobbade i den inre kretsen på huvudkontoret, fick springa 800 m till sin toa!<\/span>\n<\/p>\n

\n\t\"hidden_figures_ver6_xlg\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tKvinnoperspektivet?<\/span><\/strong><\/span>\n<\/p>\n

\n\t– Ja, det finns ju också<\/strong> så klart. En av de färgade NASA-kvinnorna –  dubbelt handikapp – fick  få gå en kvällskurs på  universitet, detta för att överhuvud taget kunna få jobba med ingenjörerna på NASA. <\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\tFilmen pekar naturliugtvis<\/strong> även på Sovjets roll vid denna tid och vilken press presidentens folk utövade på NASA. Osäkerhetsmoment: IBM:s datorkraft (IBM 7090) var inte oklanderlig, problemen  fick till sist klaras av med hjälp av en av kvinnorna som filmen skildrar.<\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\t– Matematiska ekvationer<\/strong> vid John Glenns första resa löstes av en av filmens kvinnor Katherine Johnson – som fick sluta dagar innan hans uppskjutning. Hon fick dock kallas in igen då man inte fick fullt klartecken av IBM-datorerna för säker uppskjutning. Problemet fick lösas med denna kvinnas hjärna manuellt så att säga.<\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\t– Och Glenn bad att Katherine Johnson<\/strong>, som just fått sluta, skulle dubbelkolla allt. Han litade mer på henne än på de vita ingenjörerna och datorn. Klok man! 100 procent rätt. Visserligen blev det några minuter då Glenn var i ett eldklot under nedstigningen. Det var detta moment som var så riskfyllt. Men det gick till slut bra, som vi vet.<\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\t– Filmen var sevärd för mig.<\/strong> Jag fäste mig vid de här färgade <\/i>kvinnornas situation i USA och  i NASA-miljön. Men jag <\/span><\/span> kände inte igen mig direkt i de miljöer jag själv besökte 1992 vid  Cape Carneval, så jag undrar var filmen är inspelad, <\/span><\/span>summerar Elisabeth<\/span>.<\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\t*  *  *<\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\tVi bjuder på en trailer för filmen:\n<\/p>\n

\n\t