{"id":72503,"date":"2017-07-08T23:33:38","date_gmt":"2017-07-08T22:33:38","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=72503"},"modified":"2017-07-08T23:55:58","modified_gmt":"2017-07-08T22:55:58","slug":"nr-70-2017","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2017\/07\/08\/nr-70-2017\/","title":{"rendered":"Nr 70 2017"},"content":{"rendered":"

\n\tHet supernovaforskning:<\/u><\/strong>\n<\/p>\n

\n\tGår det att förutse universums häftigaste stjärnsmällar?<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tTack till Robert Cumming,<\/strong> som tipsar om att  bl a den svenska astronomen Anders Jerkstrand<\/a>, <\/strong>astrofysiker i München vid MPIA (och skribent på PopAst<\/em>), är med  i den som mest högaktuella supernovaforskningen: Senast handlar  det om supernovor i förväg varslar om sina kommande explosioner <\/a>och hur i så fall dessa astrofysiska "förhandsbesked" ser ut.\n<\/p>\n

\n\t* Att se supernovor bara<\/strong> timmarna efter de exloderat, tillhör sällsyntheterna inom vår vetenskap. Fallet med den tunga (10-20 solmassor) Typ II-kollapsande SN 2013fs uppmärksammas av Quanta Magazine<\/em>, som Nature<\/em> ger ut: Smällen ägde rum 2013, i en spiralgalax 160 miljoner ljusår bort.\n<\/p>\n

\n\t* Observationerna har lett<\/strong> till unika insikter om att i alla  fall vissa supernovor kan förvarna  om att de är på väg att brisera.\n<\/p>\n

\n\t* Tur eller skicklighet, men<\/strong> tre timmar efter de första ljuset nått jorden  från SN 2013fas hade några supernovaforskare bokat in sig på Keck-bjässen på Hawaii så att de kunde se spåren efter den färska smällen. De lyckades även få tid på det rymdbaserade Swift-teleskopet för att snabbt studera supernovan i  UV och röntgen.\n<\/p>\n

\n\t\"1487001143139-Yaron_etal_2017_NaturePhys_13dqy\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBildkälla: Ofer Yaron , Weizmann Institute of Science, m fl<\/em>\n<\/p>\n

\n\t* Resultat: Nu  kan <\/strong>vi kanske bättre än tidigare förutse att vissa SN-kandidater verkligen kommer att smälla i realtid. Det är fortfarande många frågetecken, mycket "kanske" och "eventuellt" i denna framkantsforskning, men den verkar ha tagit ett stort steg framåt.\n<\/p>\n

\n\t* Det verkar som om<\/strong> en SN-pistol först puffar ut rök innan skottet går av, en bakvänd smoking gun-effekt.\n<\/p>\n

\n\t\"19357639-Graphic-Smoking-Gun-Stock-Vector\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\t* Frågan är hur<\/strong> typisk SN 2013 fs är – eller är den en solitär?\n<\/p>\n

\n\t* Den verkligan dramatiken <\/strong>i de kärnkollapsande stjärnorna utspelas i deras inre, inte på deras ytor, men när astronomerna i dag inspirerade av smällen 2013 kollat  äldre bilder av 16 Palomar-observerade supernovor – Palomar är hem för ett av de största sökprogrammen med svensk anknytning –  fann de att fem av dem visade tecken på utbrott, "flashes", månaderna före superexplosionen. Hur denna information med fotoner som budbärare förmedlas från kärnor till stjärnytor är en utmaning. Till och med energibärande ljudvågor förekommer i resenemangen.\n<\/p>\n

\n\t* Quanta-artikeln diskuterar<\/strong>  likheter och skillnader mellan supernovorna SN 1987A i Stora Magellanska molnbet och den nu aktuella. Framför allt noterades inga som helst förvarningar när SN 1987A exploderade. Ingen rök innan elden där.\n<\/p>\n

\n\t\"Supernova_1160-2880x896\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\t* Astronomer är sedan länge<\/strong> drabbade av den linnéanska förbannelsen, att katalogisera och klassificera stjärnvärlden, och det är fullt möjligt att de nuvarande SN-klasserna, som är många nog,  måste kompletteras med ytterligare undergrupper.\n<\/p>\n

\n\t* Supernovorna är<\/strong> och förblir heta forskningsobjekt.\n<\/p>\n

\n
\n\t\t\"7610\"<\/a>\n\t<\/div>\n

\n\t\tUpptäckarbilden i NGC 7610 från 2013. Foto: Koichi Itagaki<\/a><\/em>\n\t<\/p>\n<\/div>\n

\n
\n
\n

\n\t\t\t\tApropå  A T Hellberg<\/strong>
\n\t\t\t<\/h2>\n

\n\t\t\t\tVi har säkrat resterna efter Malmöamatören A T Hellbergs<\/strong> fina teleskop, förvarade på en vind i Kvarnby (= W-bloggen nr 55 2017<\/a>).\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tNär man som övertecknad läser gamla ASTB-protokoll framgår där Hellberg som en av de stora aktivisterna i sällskapets början: Han var en av instiftarna 1937, han var med på flera möten (en gång med Elin Hellberg<\/strong>, hustrun?), han var  aktiv i en av våra sektioner, han var en flitig bevakare av solfläckstal som han noga rapporterade in under krigsåren till den internationella solfläckscentralen i Zürich. Hellberg hörde även av sig med roliga telegram när sällskapet jubilerade.\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tEn och annan gång berättas i protokollen om anonyma mecenater i ASTB. Jag undrar om inte Hellberg var en av dem.\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tTomas Diez <\/strong>och jag återkommer till Hellberg  på första höstmötet inom ASTB.\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tOch apropå Liisi Oterma…<\/strong>
\n\t\t\t<\/h2>\n

\n\t\t\t\tChristian Vestergaard <\/strong>tipsar om denna  svenskspråkiga sajt om den finska astronomen Liisi Oterma<\/strong> (1915-2001), Finlands stora kvinnliga astronomipionjär :\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\thttp:\/\/www.helsinki.fi\/akka-info\/tiedenaiset\/svenska\/oterma.html<\/a>\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tInte utan humor berättas om hennes  tystlåtenhet och anspråkslöshet. Anders Reiz,<\/strong> professor i Köpenhamn (fostrad i Lund hos Knut Lundmark<\/strong>) brukade berättade att hon var ett språkgeni och kunde elva språk – hon kunde tiga på samtliga!\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\"oterma\"<\/a>\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tLiisi Oterma i yngre år, verksam vid Åbo-observatoriet<\/em>\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tDet är märkligt med våra nordiska damer: I Sverige blev Frida Palmér<\/strong> den första ut som fil dr i astronomi, i Danmark tillhörde Julie Vinter Hansen<\/strong> pionjärerna med forskaruppdrag bl a vid de stora amerikanska teleskopen – och i Finland kometupptäckaren m m Liisi.\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tOch Norge? Där vet vi nästan ingenting. Någon som kan berätta???\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tNew Horizons nästa mål<\/strong>
\n\t\t\t<\/h2>\n

\n\t\t\t\t2019 förväntas Pluto-besökaren New Horizons uppnmå närkontakt med  Kuiperbältesobjektet 2014 MU69, men redan har ny information om himlakroppen dykt upp<\/a>. Data från en 2-sekunders lång stjärnockultation 3 juni i år synlig i Sydafrika och Argentina påvisade inte himlakroppen som sådan, vilket antyder att den är mindre än tidigare antagna 20-40 km.\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tFrågetecknen är många och förhoppninsgvis ska nu det flygande infrarödobservatoriet SOFIA och Hubble-teleskopet kunna avslöja ytterligare detaljer. Ockultationer äger rum både 10 och 17 juli. HST förväntas avslöja det grusiga grannskapet runt himlakroppen, om här finns stenbumlingar och annat rymdskräp som kan utgöra en fara för New Horizons-sonden.\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tSommartriangeln över oss<\/strong>
\n\t\t\t<\/h2>\n

\n\t\t\t\tSommartriangeln med Deneb, Vega och Altair är en god kompis för oss som gillar mörker, och äntligen går vi mot en allt mörkare årstid. Det vände för fjorton dar sen. Nu ser vi fram mot höstens stjärnbilder.\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tJag har inga personliga problem med SMHI, men tänkt så bra om våra kompisar där, Hans Bengtsson, Anders Wettergren <\/strong>m fl, put their act together och fixade till en flera veckor lång KLAR sen sommarstjärnhimmel!!! Är det för mycket begärt av en  gammal lojal skattebetalare?\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\"Picture<\/a>\n\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\tBildkälla: SAAF<\/em>\n\t\t\t<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/section>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Het supernovaforskning: Går det att förutse universums häftigaste stjärnsmällar? Tack till Robert Cumming, som tipsar om att  bl a den svenska astronomen Anders Jerkstrand, astrofysiker i München vid MPIA (och skribent på PopAst), är med  i den som mest högaktuella supernovaforskningen: Senast handlar  det om supernovor i förväg varslar om sina kommande explosioner och hur… L\u00e4s mer »Nr 70 2017<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/72503"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=72503"}],"version-history":[{"count":34,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/72503\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":72547,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/72503\/revisions\/72547"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=72503"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=72503"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=72503"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}