{"id":77087,"date":"2018-06-27T20:10:15","date_gmt":"2018-06-27T19:10:15","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=77087"},"modified":"2018-06-27T21:24:09","modified_gmt":"2018-06-27T20:24:09","slug":"nr-42-2018-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2018\/06\/27\/nr-42-2018-2\/","title":{"rendered":"Nr 44 2018"},"content":{"rendered":"

\n\tSvensk kometteori bekräftas<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tGrattis till vår svenske astronomprofessor Hans Rickman<\/strong>, som i ett bidrag till Cassiopeiabloggen<\/em> nr 125 2017 menade <\/a>att den avlånga, spektakulära interstellära  intränglingen kallad  `Oumuamua sannolikt är en – komet!\n<\/p>\n

\n\tNu kommer bevisen från ESO på att så kan mycket väl vara fallet<\/a>:\n<\/p>\n

\n\t`Oumuamua, det första interstellära<\/strong> objektet som upptäckts i solsystemet, rör sig bort från solen snabbare än vad man trott. Detta annorlunda beteende upptäcktes av en världsomspännande astronomiskt samarbete, inklusive ESO:s Very Large Telescope i Chile. De nya resultaten pekar mot att `Oumuamua mer sannolikt är en interstellära komet och inte en asteroid. Upptäckten publiceras i tidsskriften Nature.\n<\/p>\n

\n\t`Oumuamua är <\/span>det första interstellära objektet som upptäckts inuti vårt solsystem<\/font><\/a><\/strong> och har varit föremål för intensiv granskning sedan den upptäcktes oktober 2017 . Nu har ett internationellt team av astronomer genom att kombinera data från ESO:s <\/span>Very Large Telescope<\/font> och andra observatorier upptäckt att föremålet rör sig snabbare än man tidigare förutspått. Den uppmätta ökningen i hastighet är liten och `Oumuamua saktar fortfarande ner på grund av solens dragningskraft, men inte så snabbt som man förutspås av <\/span>celest mekanik<\/font>.<\/span>\n<\/p>\n

\n\t\"Artist\u2019s<\/a>\n<\/p>\n

\n\tRymdkonstnären vid ESO tänker sig denna bild. Bildkälla:<\/em>\n<\/p>\n

\n\tESA\/Hubble, NASA, ESO, M. Kornmesser<\/em>\n<\/p>\n

\n\tForskarlaget som leds av Marco Micheli <\/strong>(European Space Agency) undersökte flera scenarier för att förklara den snabbare än förutspådda hastigheten för denna märkliga interstellära besökare. Den mest sannolika förklaringen är att `Oumuamua kastar ut material från sin yta på grund av solvärme – ett beteende som kallas <\/span>utgasning<\/font>. Störningen från det här utstötta materialet kan ge det lilla men ständiga tryck som skickar `Oumuamua ut ur solsystemet snabbare än vänta. Den 1 juni 2018 färdades `Oumuamua bort från oss i cirka 114 000 kilometer i timmen.<\/span>\n<\/p>\n

\n\tUtgasning är ett beteende som <\/strong>är typiskt för <\/span>kometer<\/font> och motsäger `Oumuamuas tidigare klassificering som en interstellär asteroid. <\/span>\n<\/p>\n

\n\t– Vi tror att detta är en liten, <\/strong>konstig komet. Vi kan se i vår data att denna hastighetsökning blir mindre desto längre bort från solen den färdas, vilket är typiskt för kometer, kommenterar Marco Micheli.<\/span>\n<\/p>\n

\n\tVanligtvis när kometer värms upp <\/strong>av solen kastar de ut stoft och gas, vilket bildar ett moln av material – kallat en <\/span>koma<\/font> – runt dem samt den karaktäristiska <\/span>svansen<\/font>. Forskarlaget kunde dock inte upptäcka några visuella bevis på utgasning.<\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\tKaren Meech är medförfattare <\/strong>till studien och från University of Hawaii, USA. <\/span><\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\t– Vi såg varken stoft, koma eller svans, <\/strong>vilket är ovanligt. Vi tror att ‘Oumuamua kastar ut ovanligt stora, grova dammkorn, förklarar hon.<\/span><\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\t\"Predicted<\/a>\n<\/p>\n

\n\t‘Oumuamuas tänkta bana. Himlakropen beräknasd passera Satuernus bana i januari 2019, Uranus bana i auguasti 2020 och Neptunus bana juni 2024. Sen väntar Kuipwerbältet och i november 2038 heliopausen. Bildkälla: ESA <\/em>\n<\/p>\n

\n\t \n<\/div>\n

\n\tForskarlaget spekulerade att <\/strong>de små stoftkorn som pryder ytan på de flesta kometer har eroderat under `Oumuamuas resa genom den interstellära rymden och endast de större dammkornen återstår. Även om ett moln av dessa stora partiklar inte skulle vara tillräckligt för att upptäckas skulle det förklara den oväntade förändringen i ‘Oumuamuas hastighet.<\/span><\/span><\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\tDet är inte bara ‘Oumuamua hypotetiska <\/strong>utgasning som är ett olöst mysterium, men också dess interstellära ursprung. Forskarlaget utförde de nya observationerna ursprungligen för att exakt bestämma `Oumuamuas bana vilket skulle göra det möjligt att spåra dess bana tillbaka till dess värdstjärnesystem. De nya resultaten innebär att det blir mer utmanande att få denna information.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\tOlivier Hainaut<\/strong> är astronom vid ESO och en av medlemmarna i forskarlaget bakom upptäckten. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\t– Denna interstellära nomadens<\/strong> sanna natur kan förbli ett mysterium. Den nyligen upptäckta ökningen i `Oumuamuas hastighet gör det svårare att kunna spåra vägen den tog från sin extrasolära värdstjärna, avslutar han.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>\n<\/p>\n

\n\tOBS. KLICKA UPP bilderna i skärmformat för synlighetens skull.<\/u>\n<\/p>\n

\n\t <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Svensk kometteori bekräftas Grattis till vår svenske astronomprofessor Hans Rickman, som i ett bidrag till Cassiopeiabloggen nr 125 2017 menade att den avlånga, spektakulära interstellära  intränglingen kallad  `Oumuamua sannolikt är en – komet! Nu kommer bevisen från ESO på att så kan mycket väl vara fallet: `Oumuamua, det första interstellära objektet som upptäckts i solsystemet, rör… L\u00e4s mer »Nr 44 2018<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/77087"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=77087"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/77087\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":77101,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/77087\/revisions\/77101"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=77087"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=77087"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=77087"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}