{"id":78347,"date":"2018-10-12T19:26:41","date_gmt":"2018-10-12T18:26:41","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=78347"},"modified":"2018-10-13T09:55:54","modified_gmt":"2018-10-13T08:55:54","slug":"nr-75-2018","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2018\/10\/12\/nr-75-2018\/","title":{"rendered":"Nr 75 2018"},"content":{"rendered":"

\n\tHindbys "Hubbletolkning":<\/strong><\/u>
\n<\/h3>\n

\n\tNordamerika- och Pelikannebulosan i Malmö-ljus<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\t<\/commented>\n<\/p>\n

\n\tNGC 7000 och IC 5070 är deras tråkiga katalogbetecknignar, men alla vet vad det handlar om: Nordamerikanebulosan och dess granne Pelikannebulosan i Svanens stjärnbild, som ju står bra till för oss nu på kvällarna.\n<\/p>\n

\n\t Astrofotograferande ASTB:aren Hans Hilderfors<\/strong> har dokumenterat nebulosorna härom kvällen från sitt "obsis" hemma i stadsdelen Hindby, Malmö, och berättar att <\/commented>nebulosorna är delar av samma interstellära moln av joniserad gas. De upptäcktes 1786 av William Herschel.<\/strong> Avstånd till jorden uppskattas till 1800 ljusår.\n<\/p>\n

\n\tTittips: Dubbelklicka upp bilden på din skärm!\n<\/p>\n

\n\t\"Nordamerika-<\/a>\n<\/p>\n

\n\t\u200b<\/a>Foto: Hans Hilderfors<\/em>\n<\/p>\n

\n\tFakta om bilden:\n<\/p>\n

\n\tExponering 6 x 10 min för vardera SII-, Hα- och OIII-filter. <\/commented>\n<\/p>\n

\n\tDessa är sammanförda till den klassiska så kallad Hubblepaletten SHO, dvs SII mappas till rött, Hα till grönt och OIII till blått.\n<\/p>\n

\n\tBildfält 2,6° x 2,1°, norr uppåt.\n<\/p>\n

\n\tFokus på månens "dragningskraft" på unik utställning<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDen fantastiska utställningen på temat "Månen – fra den indre verden til det ytre rum", som står fram till början av 2019 på konstmuseet Louisiana (Humlebaek, nära Helsingör) rekommenderas.\n<\/p>\n

\n\tJag ska återkomma till  denna fenomenala sammandragning av dokument, böcker, månkartor, bilder, tavlor, skulpturer, installationer, Apollo-prylar, filmer, poetiska uttryck.\n<\/p>\n

\n\tJust nu känns dert bara så ÖVERVÄLDIGANDE STORT att ha fått stå och hänga över ett par montrar med Tycho Brahes<\/strong> originalskisser från månförmörkelsen 30 november 1590 och nästan tjugo år senare Galileo Galileis <\/strong>små månteckningar (ung 5×5 cm) som visar kraterstrukturen längs terminatorn.\n<\/p>\n

\n\t\"gallileo_moon_drawings[1]\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\t\u200b<\/a>Originalen finns nu att beskåda på Louisiana!<\/em>\n<\/p>\n

\n\tNär Galilei gjorde sina teckningar skrev vi november-december 1609.\n<\/p>\n

\n\tMesig supernova gav oss en dubbel neutronstjärna<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tJesper Sollerman<\/strong>, vår svenske supernovaexpert par excellance, tipsar om denna artiklel på forskning.se <\/font><\/a>– om en ovanligt fjuttig supernova, iPTF14gqr, som förvandlades till en dubbel neutronstjärna.\n<\/p>\n

\n\t\"mesnova[1]\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\t\u200b<\/font><\/a>Bildkälla: http:\/\/science.sciencemag.org\/content\/362\/6411\/201<\/font><\/a><\/em>\n<\/p>\n

\n\tSom alla (?) numera vet är dubbla neutronstjärnor utomordentligt spännande objekt inom gravitationsvågsastronomin.\n<\/p>\n

\n\tLundaforskare löser gåta i Vintergatans mitt<\/strong>
\n<\/h2>\n
\n
\n
\n

\n\t\t\t\tVi återger här och nu en nyhet från Lunds universitet<\/font><\/a>, som Tomas Diez <\/strong>fått ögonen på. Artikeln är författad av Lena Björk Blixt.<\/strong>\n\t\t\t<\/p>\n<\/p><\/div>\n

\n
\n
\n\t\t\t\t\tSåledes:\n\t\t\t\t<\/div>\n
\n\t\t\t\t\t* Astronomer från Lunds universitet<\/strong> har hittat förklaringen på ett halvårsgammalt mysterium i centrum av vår galax Vintergatan. De märkliga skandiumlinjerna som upptäcktes i våras nära galaxens gigantiska svarta hål är inte äkta.\n\t\t\t\t<\/div>\n<\/p><\/div>\n<\/p><\/div>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t* I våras publicerade några forskare <\/strong>en studie om att det verkade finnas förbryllande och dramatiskt höga halter av tre olika grundämnen i röda jättestjärnor i mitten av vår egen galax. De aktuella jättestjärnorna ligger mindre än tre ljusår från det stora svarta hålet i Vintergatans mitt. Olika förslag på förklaring lades fram angående de tre grundämnenas märkligt höga halter, exempelvis att det kunde bero på sönderfallande stjärnor som slukades av det enorma svarta hålet eller att det kunde vara en effekt av kollisioner mellan neutronstjärnor.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t* Men nu kan en annan grupp<\/strong> astronomer, från bland annat Lunds universitet i samarbete UCLA i Kalifornien, konstatera att mysteriet med de höga halterna av skandium, vanadium och yttrium har en annan lösning. De menar att de så kallade spektrallinjerna som redovisades i våras var ett slags synvilla. Spektrallinjer är en metod som man använder för att med hjälp av en stjärnas ljus ta reda på vilka grundämnen som finns i stjärnan.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t\"934684_10151774344722436_1967094550_n[1]\"<\/a>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\tBrian Thorsbro, förstanamnet på den nya rapporten.<\/em>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t– De här röda jättestjärnorna<\/strong> har gjort slut på det mesta av sitt vätebränsle och är därför bara hälften så varma som vår egen sol, säger Brian Thorsbro<\/strong> som är huvudförfattare till studien och doktorand i astronomi på Lunds universitet.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t* Jättestjärnornas lägre temperatur<\/strong> bidrar till att skapa synvillan i mätningarna av spektrallinjerna, enligt den nya studien. Rent konkret handlar det om att elektronerna i grundämnena beter sig olika vid olika temperaturer, vilket i sin tur kan bli vilseledande när man mäter grundämnenas spektrallinjer hos olika stjärnor. Denna slutsats är resultatet av ett tätt samarbete mellan astronomer och atomfysiker.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t* Brian Thorsbro och hans kollegor<\/strong> har till sin hjälp även haft världens största teleskop, Keckobservatoriet på Mauna Kea, Hawaii. Detta blev möjligt tack vare samarbetet med R. Michael Rich <\/strong>vid UCLA. Via teleskopet håller forskargruppen på med en omfattande kartläggning av Vintergatans centrala delar. De undersöker spektrallinjerna i ljuset från olika stjärnor för att ta reda på vilka grundämnen som finns där. Syftet är att få en förståelse för händelseförloppen i Vintergatans historia, men också att förstå hur galaxer i allmänhet har blivit till.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t\"keck1_foto_nils_ryde[1]\"<\/a>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\tKeck-kupolerna på Hawaii. Foto: Nils Ryde<\/em>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t– Vårt forskningssamarbete är<\/strong> världsledande på att systematiskt kartlägga vad stjärnorna i den enorma centrala stjärnhopen består av. Det är den stjärnhopen som omger det supermassiva svarta hålet, säger forskningsledaren och astronomen Nils Ryde <\/strong>vid Lunds universitet.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t* Spektrallinjerna för olika grundämnen <\/strong>registreras i en högupplöst spektrometer, en avancerad kamera som alstrar en regnbåge av stjärnljuset. Forskargruppen har tittat i den del av spektrumet som utgörs av nära-infrarött, alltså den värmestrålning som stjärnorna avger. Anledningen till detta är att det är just infrarött ljus som kan tränga igenom det stoft som ligger i synlinjen mellan oss och Vintergatans mitt, cirka 25 000 ljusår bort. Tekniken att registrera detta ljus är mycket avancerad, och det är först nyligen som den har blivit tillgänglig för astronomer.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t– Vi är bara i början av kartläggningen <\/strong>av halterna i dessa centrala delar av Vintergatan, säger Nils Ryde.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t\"vintergatan_foto_eso_r.schoedel[1]\"<\/a>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\tEtt parti av Vintergatan. Bildkälla: ESO\/R.Schoedel.<\/em>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\tDen aktuella studien <\/strong>publiceras nu i den amerikanska tidskriften Astrophysical Journal<\/font><\/a>.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\tVem föreläste i Simrishamn?<\/strong>
\n\t\t\t\t\t\t\t<\/h2>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\tCarsten Nilsson,<\/strong> gamle MARS:ianen och ASTB:aren, rotar i sin släkthistoria på Österlen och kom  att se en annons i Cimbrishamns-Bladet från 1896 (29 februari för att vara exakt) om en föreläsning i astronomi för föreläsningsföreningen.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\tVem kan på Österlen ha känt till astronomi? Nån gammal fysiklektor, någon av lundaastronomerna på besök? Allt är möjligt.\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\tDekal för fartblinda?<\/strong>
\n\t\t\t\t\t\t\t<\/h2>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\tNär vår astropedagog Peter Hemborg<\/strong> med fru Carina<\/strong> hyrde en lånebil för en tid sen, hittade de denna dekal klistrad på vrålåket:\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t\"2018-08-01\n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n

\n\t\t\t\t\t\t\t\t \n\t\t\t\t\t\t\t<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/p><\/div>\n<\/p><\/div>\n<\/p><\/div>\n<\/p><\/div>\n

\n\t\t\t \n\t\t<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t<\/commented>\n<\/p>\n

\n\t<\/commented><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hindbys "Hubbletolkning": Nordamerika- och Pelikannebulosan i Malmö-ljus NGC 7000 och IC 5070 är deras tråkiga katalogbetecknignar, men alla vet vad det handlar om: Nordamerikanebulosan och dess granne Pelikannebulosan i Svanens stjärnbild, som ju står bra till för oss nu på kvällarna.  Astrofotograferande ASTB:aren Hans Hilderfors har dokumenterat nebulosorna härom kvällen från sitt "obsis" hemma i stadsdelen Hindby,… L\u00e4s mer »Nr 75 2018<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/78347"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=78347"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/78347\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":78380,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/78347\/revisions\/78380"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=78347"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=78347"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=78347"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}