{"id":78726,"date":"2018-11-15T11:51:55","date_gmt":"2018-11-15T10:51:55","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=78726"},"modified":"2018-11-16T11:27:25","modified_gmt":"2018-11-16T10:27:25","slug":"nr-83-2018","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2018\/11\/15\/nr-83-2018\/","title":{"rendered":"Nr 83 2018"},"content":{"rendered":"

\n\tSpitzers mätning av ´Oumuamua<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDen interstellära intränglingen ´Oumuamua skapar ständigt rubriker. Nyligen trodde sig självaste Harvard-professorer att föremålet kan ha artificiellt ursprung, scrolla ner till notis om detta, men nu kommer mera seriösa iakttagelser från NASA:s infrarödavkännande Spitzer-teleskop i fjor<\/a>.\n<\/p>\n

\n\tSpitzer har inte direkt kunnat observera himlakroppen, vilket inte omöjliggör att en del gränsvärden kan sättas på kartan.\n<\/p>\n

\n\t\"Oumuamua-800[1]\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tKLICKA upp bilden så får du igång animationen på din skärm. Bildkälla: NASA\/JPL-Caltech <\/em>\n<\/p>\n

\n\tHans Rickmans <\/strong>med fleras idé om ett kometliknande föremål (se tidigare W-bloggar) verkar mer och mer bärkraftig. Den nya idén är att när himlakroppen närmade sig solen några veckor före upptäckten i oktober i fjor, sprutade gas ut ("outgassing") vilket påverkade banan. Samtidigt har detta material senare lagt sig som ett täckande reflekterande is- och snöskydd över intränglingen från ett annat stjärnsystem.\n<\/p>\n

\n\tI den nya rapportens abstract noteras:\n<\/p>\n

\n\t"Our results extend the mystery of 'Oumuamua's origin and evolution."\n<\/p>\n

\n\tKraterfyndet på Grönland<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDen som vill läsa mera i detalj om det sensationella fyndet av en 31-km stor nedslagskrater (järnmeteorit) under isen på norra Grönland, rekommenderas den fylliga pressrelisen <\/a>från våra danska upptäckarvänner på Statens Naturhistoriske Museum. Held og til lykke, förresten!\n<\/p>\n

\n\tHela den vetenskapliga rapporten kan läsas här.<\/a>\n<\/p>\n

\n\t\"Image_2b\"\n<\/p>\n

\n

\n\t\t \n\t<\/p>\n

\n\t\tText från SNM:s pressrelis: "Isranden i Inglefield Land, Nordvestgrønland. Hiawatha meteorkrateret blev opdaget under en semi-cirkulær isrand, og den er synlig i isoverfladen, selvom isen er mere end 1.000 meter tyk. Meteorkrateret er opkaldt efter Hiawatha gletscheren. Foto: Statens Naturhistoriske Museum."<\/em>\n\t<\/p>\n

\n\t\t \n\t<\/p>\n<\/figcaption><\/figure>\n

\n\tSuperjord snurrar runt Barnards stjärna<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tESO berättar i en relis att en planet har upptäckts som kretsar kring Barnards stjärna<\/font><\/a>, som ligger ynka 6 ljusår från jorden.Upptäckten, som presenteras i en forskningsartikel som publiceras  i tidskriften Nature,<\/em> är ett genombrott för två forskningsprojekt, Red Dots<\/font><\/a> och CARMENES<\/font><\/a>, som båda letar efter närliggande steniga planeter. Projekten låg också bakom upptäckten av planeten som går i bana runt vår närmaste granne, Proxima Centauri<\/font><\/a>.\n<\/p>\n

\n\tPlaneten, som betecknas Barnards stjärna b, tar nu platsen som den näst närmaste kända exoplaneten till jorden. Enligt mätningarna som samlats in hittills gör planeten ett varv runt sin värdstjärna på 233 dagar och har en massa på minst 3,2 gånger jordens, vilket innebär att det kan vara en superjord<\/font><\/a>.\n<\/p>\n

\n\tBarnards stjärna är en röd dvärg<\/font><\/a>, en sval stjärna med låg massa som bara svagt lyser upp den nyupptäckta planeten. Ljuset från Barnards stjärna ger planeten motsvarande endast 2% av energin som jorden får från solen.\n<\/p>\n

\n\tTrots att den kretsar relativt nära sin värdstjärna, bara 0,4 gånger avståndet mellan jorden och solen, så befinner sig exoplaneten nära snölinjen<\/font><\/a> där flyktiga ämnen som till exempel vatten kan kondensera till fast is. Den här frostiga och skuggiga värld kan ha temperaturer<\/font> ner till 170 minusgrader Celsius, vilket innebär att den är obeboelig för liv som vi känner det på jorden.\n<\/p>\n

\n\tJorden hallå, hallå! – eller snarare ajö, ajö!<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tNASA:s Parker Solar Probe har redan genomfört sitt  första perihelium-möte med solen<\/font><\/a>. För en tid sedan var sondens kamerautrustning vänd mot jorden, den ljusa pricken på högerbilden.\n<\/p>\n

\n\t\"A-parker-view-of-earth[1]\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBildkälla: NASA\/Naval Research Laboratory\/Parker Solar Probe<\/em>\n<\/p>\n

\n\tParker Solar Probe kom 29 oktober under den första periheliumpassagen närmare solen än Helios B 1976 och alla instrument överlevde och matade hem info. Detta verkar synnerligen lovande för att ÄNTLIGEN läsa solkoronans gåta.\n<\/p>\n

\n\tPartiell solförmörkelse sedd från SDO<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tMer solutforskning! SDO, det rymdbaserade solteleskopet, noterade 7 november denna partiella solförmörkelse<\/font><\/a> i UV-kanalen; 44 procent av solskivan täcktes som mest av vår måne.\n<\/p>\n

\n\t\"PIA18142[1]\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tBildkälla: NASA\/SDO<\/em>\n<\/p>\n

\n\tDessa frekventa månpassager spelar viss roll för kalibrering av instrumenten ombord på sonden.\n<\/p>\n

\n\tDen perfekta julklappen<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tChristian Vestergaard<\/strong> har hittat Årets julklapp från juvelerarfirman Jacob & Co i Geneve<\/font><\/a>: ett astronomisk armbandsur med en massa finesser, ädelstenar, guld m m:\n<\/p>\n

\n\t\"new-1-million-dollar-astronomia-tourbillon-baguette-watch-takes-sexy-to-a-new-level-video-93245-7[1]\"\n<\/p>\n

\n\tStyckepris ca 1 miljon. Dollar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Spitzers mätning av ´Oumuamua Den interstellära intränglingen ´Oumuamua skapar ständigt rubriker. Nyligen trodde sig självaste Harvard-professorer att föremålet kan ha artificiellt ursprung, scrolla ner till notis om detta, men nu kommer mera seriösa iakttagelser från NASA:s infrarödavkännande Spitzer-teleskop i fjor. Spitzer har inte direkt kunnat observera himlakroppen, vilket inte omöjliggör att en del gränsvärden kan sättas… L\u00e4s mer »Nr 83 2018<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/78726"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=78726"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/78726\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":78762,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/78726\/revisions\/78762"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=78726"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=78726"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=78726"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}