{"id":78826,"date":"2018-11-24T11:39:09","date_gmt":"2018-11-24T10:39:09","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=78826"},"modified":"2018-11-25T20:54:00","modified_gmt":"2018-11-25T19:54:00","slug":"nr-86-2018","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2018\/11\/24\/nr-86-2018\/","title":{"rendered":"Nr 86 2018"},"content":{"rendered":"

\n\tNu har det hänt igen:<\/u><\/strong>
\n<\/h3>\n

\n\tAmatörastronom upptäckte okänd galax<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tDet blir mycket om amatörer i detta helgnummer av  W-bloggen, för nu har det hänt igen: Att en amatörastronom har upptäckt en tidigare okänd galax!\n<\/p>\n

\n\tHistorien är denna. 2016, i september, granskade den italienske amatören Giuseppe Donatiello <\/strong>tidigare tagna långa exponeringar av trakterna i närheten av Andromedagalaxen, och han upptäckte nära Mirach (Beta And) en svag dimfläck som ingen annan uppenbarligen sett tidigare. Teleskopet som brukades var en refraktor, 127 mm. Högst normal amatörapparatur.\n<\/p>\n

\n\t\"Donatiello1_discovery-300x299[1]\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tUpptäckarbilden från 2016. Galaxen syns som en dimfläck mitt i bilden. Foto: Giuseppe Donatiello<\/em>\n<\/p>\n

\n\tDonatiello publicerade sin bild på Facebook, där astronomen David Martinez-Delgado <\/strong>såg den. Tider bokades in på det italienska 3,58-meters teleskopet Telescopio Nazionale Galileo<\/font><\/a> och 10,4-meters teleskopet på Gran Telescopio Canarias<\/font><\/a> på La Palma. Jätteteleskopen konfirmerade Donatiellos upptäckt och galaxen kallas nu Donatiello 1.<\/u>\n<\/p>\n

\n\tOm galaxen vet vi följande:\n<\/p>\n

\n\t* Att den är en sfärisk <\/strong>dvärggalax i likhet med många motsvarande minigalaxer i Vintergatans och M31:s närhet. Ingen stjärnbildning försiggår längre.\n<\/p>\n

\n\t* Att avståndet ligger<\/strong> någonstans i spannet 8,1-11,4 miljoner ljusår, alltså utanför den lokala gruppen.\n<\/p>\n

\n\t* Att galaxen sannolikt <\/strong>interagerat med NGC 404, som ligger bara 200 000 ljusår bort från den nu upptäckta galaxdvärgen.\n<\/p>\n

\n\t\"Donatiello1_deep_imaging-1024x491[1]\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\tKLICKA upp bilderna på din skärm. T v foto från det italienska teleskopet, t h foto från La Palma-bjässen.<\/em>\n<\/p>\n

\n\tDen vetenskapliga rapporten återfinns här <\/a>– med Donatiello som en av medförfattarna.\n<\/p>\n

\n\tDonatiello är rikt representerad på nätet med fantastiska bilder. Surfing rekommenderas!\n<\/p>\n

\n\tNya Telescopium<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tTrevliga, läsvärda inslag i årets fjärde nummer av SAAF-organet Telescopium:<\/em> Porträttet av Timo Karhula<\/strong> och Peter Roséns\/Lars Zetterlunds <\/strong>genomlysning av vad duktiga amatörer faktiskt kan rota fram i Orionnebulositetens stjärnbildningsområden. Och det är inte lite. Proplyder t ex.\n<\/p>\n

\n\tJag brukar säga att skillnaden mellan vissa amatörer och yrkesastronomerna är hårfin. Framför allt kan amatörerna – stjärnbilderna!\n<\/p>\n

\n\tVem var Wirtanen?<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tNu när komet 46P\/Wirtanen är på gång (se förra W-bloggen), ställer vi (= Christian Vestergaard<\/strong> och övertecknad) oss frågan vem var Carl Alvar Wirtanen<\/strong>? Namnet låter misstänkt finskt men Wirtanen var amerikan, född 1910 i Kenosha, Wisconsin,  och knuten till Lick-observatoriet i många år. Bl a deltog han i ett stort projekt för mätning av svaga stjärnors egenrörelser med galaxer som fasta referenspunkter.\n<\/p>\n

\n\tWirtanens komet upptäcktes 17 januari 1948 på Lick och var ju tänkt, från början, att vara måltavla för Rosetta-sonden.\n<\/p>\n

\n\t\"Carl<\/a>\n<\/p>\n

\n\t\u200bBildkälla: springer.link <\/a><\/em>\n<\/p>\n

\n\tWirtanen, som efter pensioneringen var en idog fritidsseglare i Monterey-bukten, gick ur tiden 1990. \n<\/p>\n

\n\tWirtanen var i ungdomen amatörastronom och slipade sina egna speglar. Han lockades till astronomin av en förutseende violinlärare, som tog honom till ett observatorium. Där sa det – klick!?!\n<\/p>\n

\n\tPelikanens HH-objekt imponerar<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tHans Hilderfors<\/strong> förnämliga bild på Nordamerikanebulosan och Pelikanen OCH Herbig-Haroobjektet HH555 i pelikanens "nacke" imponerar på alla. Scrolla ner till förrförra W-bloggen!\n<\/p>\n

\n\tGösta Gahm<\/strong>, vår pensionerade professor i Stockholm som sysslar just med de tidiga stjärnbildningsprocesserna,  tycker Hans bild är fenomenal.\n<\/p>\n

\n\tIMAGE finns, finns inte, finns… inte?<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tHistorien om hur en amatörastronom vid namn Scott Tilley <\/strong>i början av 2018 återfann den sedan flera år försvunnna NASA-sonden IMAGE berättas här. <\/a>\n<\/p>\n

\n\tÅterupptäckten grusades av att signaler från sonden försvann igen, men sen hittades på nytt. Och tystnade. En märklig historia!\n<\/p>\n

\n\tAmatörer på obsis-besök<\/strong>
\n<\/h2>\n

\n\tAllmänheten, inte minst amatörerna, har alltid varit välkomna till våra observatorier för att lära, inspireras och tjusas. Outreach var tidigt en av yrkesastronomernas grenar, även om det finns berömda fall där en och annan förnäm professor även i vårt eget land ville vara i fred från den störande allmogen.\n<\/p>\n

\n\tSå fungerar det inte längre. Det finns ju numera även förslag om att outreach-verksamhet ska vara meriterande t ex vid sök av tjänster.\n<\/p>\n

\n\t\"An-engraving-of-A-party-of-amateur-astronomers-at-the-Great-Melbourne-Telescope-in-the\"<\/a>\n<\/p>\n

\n\t'A party of amateur astronomers' vid Great Melbourne Telescope, publicerad i Australasian Sketcher 13 June 1874. Bildkälla: Museums Victoria<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nu har det hänt igen: Amatörastronom upptäckte okänd galax Det blir mycket om amatörer i detta helgnummer av  W-bloggen, för nu har det hänt igen: Att en amatörastronom har upptäckt en tidigare okänd galax! Historien är denna. 2016, i september, granskade den italienske amatören Giuseppe Donatiello tidigare tagna långa exponeringar av trakterna i närheten av Andromedagalaxen, och han upptäckte… L\u00e4s mer »Nr 86 2018<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/78826"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=78826"}],"version-history":[{"count":33,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/78826\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":78875,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/78826\/revisions\/78875"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=78826"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=78826"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=78826"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}