Enligt Einsteins allm\u00e4nna<\/strong> relativitetsteori \u00e4r banorna kring ett massivt objekt inte slutna, som i Newtons gravitationsteori, utan r\u00f6r sig fram\u00e5t i banplanet. Denna v\u00e4lk\u00e4nda effekt, som f\u00f6rst kunde ses i planeten Merkurius bana runt solen, utgjorde det f\u00f6rsta beviset f\u00f6r den allm\u00e4nna relativitetsteorin. Hundra \u00e5r senare har vi nu kunnat detektera samma effekt i r\u00f6relsen hos en stj\u00e4rna runt den kompakta radiok\u00e4llan Sagittarius A* i Vintergatans centrum. <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n En av stj\u00e4rnorna i hopen, S2, <\/strong>r\u00f6r sig s\u00e5 n\u00e4ra som 20 miljarder kilometer (120 g\u00e5nger avst\u00e5ndet mellan jorden och solen) fr\u00e5n det svarta h\u00e5let och \u00e4r en av de stj\u00e4rnor som kommer n\u00e4rmast. Omloppstiden f\u00f6r S2 \u00e4r 16 \u00e5r och vid den n\u00e4rmaste punkten r\u00f6r sig stj\u00e4rnan med n\u00e4stan 3 procent av ljushastigheten. <\/p>\n\n\n\n “Efter att ha f\u00f6ljt stj\u00e4rnans<\/strong> r\u00f6relse under mer \u00e4n 25 \u00e5rs tid ser vi nu att de extremt noggranna observationerna p\u00e5visar S2:s Schwarzschildprecession runt Sagittarius A” s\u00e4ger Stefan Gliesen<\/strong> vid MPE, som ledde analysen av observationerna som publicerats i Astronomy Astrophysics. Storleken p\u00e5 denna precession<\/strong> enligt den allm\u00e4nna relativitetsteorin och observationerna st\u00e4mmer mycket v\u00e4l \u00f6verens. Effekten kallas Schwarzschildprecession och har aldrig tidigare observerats f\u00f6r en stj\u00e4rna i omloppsbana kring ett supermassivt svart h\u00e5l. <\/p>\n\n\n Forskarna gjorde \u00f6ver<\/strong> 330 positionsbest\u00e4mningar av stj\u00e4rnan med hj\u00e4lp av de tre instrumenten GRAVITY, SINFONI och NACO. Den l\u00e5nga observationstiden var n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att kunna f\u00f6lja stj\u00e4rnans r\u00f6relse i sin helhet runt det svarta h\u00e5let. Forskningen utf\u00f6rdes av ett internationellt forskarlag under ledning av Frank Eisenhauer <\/strong>vid MPE med deltagare fr\u00e5n Frankrike, Portugal, Tyskland och ESO. Forskarna utg\u00f6r GRAVITY-kollaborationen, namngiven efter ett instrument som de konstruerade f\u00f6r VLT:s interferometer. Denna samlar ljuset fr\u00e5n de fyra 8-metersteleskopen f\u00f6r att skapa ett superteleskop med en diameter motsvarande 130 meter. Samma forskarlag rapporterade<\/strong> 2018 en annan effekt som f\u00f6rutsades av den allm\u00e4nna relativitetsteorin, n\u00e4mligen att ljuset fr\u00e5n S2 f\u00f6rskjuts mot l\u00e4ngre (r\u00f6dare) v\u00e5gl\u00e4ngder n\u00e4r stj\u00e4rnan passerar n\u00e4ra Sagittarius A. Detta skulle inneb\u00e4ra <\/strong>att astronomerna kan best\u00e4mma de tv\u00e5 storheter, spinn och massa, som karakt\u00e4riserar Sagittarius A* och som best\u00e4mmer beskaffenheten p\u00e5 rummet och tiden runt det svarta h\u00e5let. “Detta skulle inneb\u00e4ra ytterligare en helt ny niv\u00e5 i v\u00e5r m\u00f6jlighet att testa de relativistiska effekterna” s\u00e4ger Eckhart.<\/p>\n\n\n\n Jag nj\u00f6t som m\u00e5nga andra av tv-filmen om konstn\u00e4rinnan Hilma af Klint. <\/strong>Var kom hennes inspiration av spiralen i sitt m\u00e5leri ytterst ifr\u00e5n? Det var inte f\u00f6rv\u00e5nande att hon l\u00e4st flera astronomib\u00f6cker.<\/p>\n\n\n\n Dokun finns h\u00e4r p\u00e5 SVT Play.<\/a><\/p>\n\n\n\n Denna studie kallad Urkaos<\/em> \u00e4r fr\u00e5n – 1906!!! (Bildk\u00e4lla: Wikipedia)<\/p>\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n Mitt i coronael\u00e4nder rapporteras om en del positiva nyheter inom naturvetenskapen. <\/p>\n\n\n\n Vetenskapsr\u00e5det har t ex beviljat skapligt stora anslag till prof Anne L\u2019Huillier <\/strong>vid Lunds universitet med projektet QPAP Quantum Physics with Attosecond Pulses, och i Uppsala f\u00e5r prof Susanne H\u00f6fner<\/strong> slantar f\u00f6r att syssla med projektet “Explaining the winds of cool giant and supergiant stars with global 3D models”. <\/p>\n\n\n\n Det senare l\u00e5ter v\u00e4ldigt – “Betelgeuskt”?<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n I samband med att det nya campuset Albano vid Stockholms Universitet tillkommer, har gatan som g\u00e5r l\u00e4ngs den norra sidan av Alba Nova f\u00e5tt nytt namn, v\u00e4gnamnet \u00e4ndras fr\u00e5n Roslagsv\u00e4gen till – Hannes Alfv\u00e9ns v\u00e4g. <\/strong><\/p>\n\n\n\n Skiftet sker 1 maj.<\/p>\n\n\n\n Detta ber\u00e4ttar ett mess fr\u00e5n Stockholm f\u00f6rmedlat via Jesper Sollerman.<\/strong><\/p>\n\n\n\n Vi kan bara tycka att detta \u00e4r en f\u00f6rn\u00e4mlig och hedersam hyllning. I den stan jag bor i (den heter Malm\u00f6, inte Malmeee) har jag l\u00e4nge slagits f\u00f6r n\u00e5gra nya gatunamn. Byr\u00e5kraterna \u00e4r som de \u00e4r: De godk\u00e4nner inte att gamla gatunamn ska \u00e4ndras, ity d\u00e5 m\u00e5ste ett f\u00f6retag d\u00e4r \u00e4ndra p\u00e5 sin gatuadress p\u00e5 brevpapper t ex. Och det \u00e4r ju f\u00f6renat med utgifter.<\/p>\n\n\n\n Fr\u00e5n SU kom beskedet att bland \u00e5rets hedersdoktorer <\/a>\u00e5terfanns namnet Joanna Rose<\/strong>, som \u00e4r vetenskapsjournalist och f\u00f6rfattare. Sedan 1980-talet har hon f\u00f6ljt utforskningen av universum p\u00e5 Sveriges Radio och som redakt\u00f6r f\u00f6r Forskning & Framsteg <\/em>d\u00e4r hon skrev om astronomi, fysik och filosofi. Hon skriver om det minsta och det st\u00f6rsta i v\u00e4rldsalltet, om vad som finns och vad vi kan veta, om artificiell intelligens och medvetandets natur \u2013 sp\u00e4nnvidden \u00e4r stor. <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Joanna Rose, vetenskapsjournalist och f\u00f6rfattare, \u00e4r en av \u00e5rets hedersdoktorer vid Stockholms universitet. Foto: Kuba Rose<\/em><\/p>\n\n\n Hennes senaste bok, Kosmiskt pussel,<\/em> ber\u00e4ttar om de senaste framstegen i den vetenskapliga bilden av universum. Den boken recenserade jag faktiskt i Popul\u00e4r Astronomi,<\/em> inte helt okritiskt vad jag kommer ih\u00e5g.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Einstein jobbar p\u00e5 i Vintergatan Excerpt fr\u00e5n ett fylligt ESO-mess: Enligt Einsteins allm\u00e4nna relativitetsteori \u00e4r banorna kring ett massivt objekt inte slutna, som i Newtons gravitationsteori, utan r\u00f6r sig fram\u00e5t i banplanet. Denna v\u00e4lk\u00e4nda effekt, som f\u00f6rst kunde ses i planeten Merkurius bana runt solen, utgjorde det f\u00f6rsta beviset f\u00f6r den allm\u00e4nna relativitetsteorin. Hundra \u00e5r… L\u00e4s mer »Nr 30 2020<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/83746"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=83746"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/83746\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":83776,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/83746\/revisions\/83776"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=83746"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=83746"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=83746"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
“Detta observationella genombrott<\/strong> st\u00e4rker indicierna f\u00f6r att Sagittarius A* \u00e4r ett supermassivt svart h\u00e5l med en massa som \u00e4r 4 miljoner g\u00e5nger st\u00f6rre \u00e4n solens” s\u00e4ger Reinhard Genzel<\/strong>, f\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r Max Planckinstitutet f\u00f6r extraterrest fysik (MPE) i Garching, Tyskland, och upphovspersonen till det 30 \u00e5r l\u00e5nga forskningsprojekt som har lett fram till resultatet.
Sagittarius A, <\/em>och den t\u00e4ta hop <\/strong>med stj\u00e4rnor som kretsar kring den, ligger p\u00e5 26 000 ljus\u00e5rs avst\u00e5nd fr\u00e5n solen. Objektet utg\u00f6r ett unikt laboratorium f\u00f6r att studera extrem fysik i en tidigare outforskad gravitationsregim. <\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/eso2006a1-300x180.jpg\")
<\/a><\/div>\n\n\n
De flesta stj\u00e4rnor och planeter har ickecirkul\u00e4ra banor och r\u00f6r sig d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 olika avst\u00e5nd fr\u00e5n de objekt de g\u00e5r i omlopp kring. S2:s bana precesserar, vilket inneb\u00e4r att positionen f\u00f6r den punkt i banan d\u00e4r stj\u00e4rnan \u00e4r n\u00e4rmast det svarta h\u00e5let f\u00f6rflyttas f\u00f6r varje varv. D\u00e4rmed roterar banan l\u00e5ngsamt och stj\u00e4rnan r\u00f6r sig i en rosettformad r\u00f6relse. <\/p>\n\n\n\n
Observationerna med ESO:s VLT ger<\/strong> ocks\u00e5 astronomerna m\u00f6jlighet att l\u00e4ra sig mer om omr\u00e5det kring det svarta h\u00e5let. “Eftersom stj\u00e4rnans r\u00f6relse f\u00f6ljer den allm\u00e4nna relativitetsteorins f\u00f6ruts\u00e4gelse s\u00e5 v\u00e4l kan vi s\u00e4tta h\u00e5rda gr\u00e4nser f\u00f6r hur mycket osynligt material, som m\u00f6rk materia eller mindre svarta h\u00e5l, som kan finnas runt Sagittarius A. <\/em>Detta \u00e4r av stort intresse f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 hur supermassiva svarta h\u00e5l bildas och utvecklas” s\u00e4ger Guy Perrin <\/strong>och Karine Perrault<\/strong>, ledare f\u00f6r den franska delen av forskarlaget. Resultatet \u00e4r kulmen p\u00e5 27 \u00e5rs observationer av stj\u00e4rnan S2 med olika instrument p\u00e5 ESO:s VLT i Atacama\u00f6knen i Chile. <\/p>\n\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/eso1825d1-300x183.jpg\")
<\/a><\/li>\n<\/ol>\n\n\n
“V\u00e5rt tidigare resultat visade att ljuset som s\u00e4nds ut fr\u00e5n stj\u00e4rnan f\u00f6ljer de effekter som f\u00f6ruts\u00e4gs av den allm\u00e4nna relativitetsteorin. Nu har vi visat att ocks\u00e5 stj\u00e4rnan k\u00e4nner av samma effekter” s\u00e4ger Paulo Garcia, astronom vid Portugals Centrum f\u00f6r astrofysik och gravitation och en av forskningsledarna f\u00f6r GRAVITY-projektet.
Forskarna tror att de med<\/strong> hj\u00e4lp av det kommande Extremely Large Telescope kommer att kunna se mycket svagare stj\u00e4rnor som r\u00f6r sig \u00e4nnu n\u00e4rmare det supermassiva svarta h\u00e5let. “Med lite tur kan vi f\u00e5nga stj\u00e4rnor som passerar s\u00e5 n\u00e4ra att de k\u00e4nner av det svarta h\u00e5lets spinn, allts\u00e5 dess rotationsr\u00f6relse” s\u00e4ger Andreas Eckart<\/strong> fr\u00e5n K\u00f6lns universitet, \u00e4ven han forskningsledare i projektet. <\/p>\n\n\n\nVar kom Hilmas spiraler ifr\u00e5n?<\/h2>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/Hilma_af_Klint_-_1906_-_Chaos_-_Nr_21-248x300.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\nFriska pengar till “de v\u00e5ra”<\/h2>\n\n\n\n
Hannes Alfv\u00e9ns v\u00e4g \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g<\/h2>\n\n\n\n
Joanna Rose hedersdoktor i Stockholm<\/h2>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/tfkwjj2h2fvkci7nbvwh1-300x158.jpg\")
<\/a><\/p>\n