Andersen var jyll\u00e4nning, f\u00f6dd i Skive 1943, studerade framg\u00e5ngsrikt vid universitetet i K\u00f6penhamn, som f\u00f6rblev navet i hans vetenskapliga karri\u00e4r. N\u00e5gra omg\u00e5ngar chefade han f\u00f6r observatoriet i huvudstan. Han var dock \u00e4ven verksam vid en rad observatorier utanf\u00f6r Danmark: Observatoire de Marseille (1970\u201371), Dominion Astrophysical Observatory (1971\u201372), Smithsonian Astrophysical Observatory (1986\u201389), Observatoire de Paris-Meudon (2000).<\/p>\n\n\n
Johannes Andersen 1943-2020<\/em>. Bildk\u00e4lla: K\u00f6benhavns Universitet<\/em><\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n Andersens inomvetenskapliga specialitet var Vintergatan, dess kemiska uppbyggnad och dess dynamiska utveckling men han utforskade \u00e4ven stj\u00e4rnornas utveckling och var en pionj\u00e4r i fastst\u00e4llandet av grund\u00e4mnet uranium utanf\u00f6r solsystemet.<\/p>\n\n\n\n Han arbetade inom ESO och inom nordiska astronomi gjorde han stora insatser f\u00f6r NOT och dess instrumentering, bl a.\u00a0Flera \u00e5r\u00a0kunde han skryta med texten “NOT Director” p\u00e5 sin t-shirt.<\/p>\n\n\n\n Till Andersens sista uppdrag h\u00f6rde redakt\u00f6rsskapet f\u00f6r boken The International Astronomical Union: Uniting the Community for 100 Years, <\/em>som utkom i fjor i samband med IAU:s 100-\u00e5rsjubel. I denna bok tog Andersen som god dansk avstamp hos Tycho Brahe <\/strong>p\u00e5 Ven.<\/p>\n\n\n L\u00e4s IAU-artikeln om honom h\u00e4r<\/a>, en artikel som inkluderar n\u00e5gra roliga anekdoter om “the Great Dane”. Bara detta att Andersen, n\u00e4r han skulle ber\u00e4tta om sig sj\u00e4lv, brukade inleda s\u00e5 h\u00e4r om sitt liv:<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n \u201cOn 29 August 1943, the Danish Government resigned from office. The Danish navy blew up its own warships. The people left the factories to go on strike. And the German occupiers called a state of emergency. On that day, I was born.\u201d PS. En runa av Jesper Sollerman<\/strong> finns p\u00e5 popasts:s webb<\/a>.<\/p>\n\n\n\n Arvid Engholm,<\/strong> v\u00e5r f\u00f6rn\u00e4mlige sf-f\u00f6rfattare och sf-k\u00e4nnare, har gr\u00e4vt i akterna och uppt\u00e4ckt vilken typ Olof Lagercrantz<\/strong> var som DN:s kulturchef. Vi k\u00e4nner v\u00e4l till hans journalistiska makthunger och hans f\u00f6rf\u00f6ljelser bortom graven av f\u00f6rfattare (Hjalmar Gullberg<\/strong> m fl). <\/p>\n\n\n\n N\u00e4r Harry Martinson <\/strong>kom med diktsamlingen Cikada<\/em> 1953, i vilken de f\u00f6rsta delarna av Aniara ingick, morrade Lagercrantz, och n\u00e4r Aniara <\/em>f\u00f6rel\u00e5g 1956, var han direkt kritisk mot eposets sf-tema. Han fattade inte n\u00e5nting av Martinsons djupa intresse f\u00f6r rymden. Och kritiserade <\/em>dessutom Expressen <\/em>f\u00f6r att ha skrivit om detta hans intresse. Vad hade Lagercrantz med Expressen att g\u00f6ra? Inte ett dugg.<\/p>\n\n\n\n Till Harry Martinsons sf-favoriter h\u00f6rde f\u00f6r \u00f6vrigt A E Van Vogt<\/strong>, kan Arvid Engholm i dag sl\u00e5 fast. Rentav tror han att Van Vogts roman The Voyage of the Space Beagle<\/em> (1950) kan ha varit en av inspirationsk\u00e4llorna till mycket av Martinsons rymdt\u00e4nk dessa \u00e5r.<\/p>\n\n\n <\/p>\n\n\n\n Ett forskarlag best\u00e5ende av astronomer fr\u00e5n European Southern Observatory (ESO) och andra institutioner har uppt\u00e4ckt ett svart h\u00e5l p\u00e5 bara 1000 ljus\u00e5rs avst\u00e5nd. <\/a>Det \u00e4r n\u00e4rmare n\u00e5got annat svart h\u00e5l man k\u00e4nner till och bildar ett trekropparssystem som kan ses med blotta \u00f6gat. Astronomerna fann indikationer p\u00e5 det svarta h\u00e5lets existens genom att f\u00f6lja stj\u00e4rnkompanjonernas r\u00f6relser med MPG\/ESO:s 2,2-metersteleskop vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chile. Detta svarta h\u00e5l kan vara ett av m\u00e5nga fler av liknande slag som \u00e5terst\u00e5r att hittas i galaxen.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Rymdkonstn\u00e4rens uppfattning enligt ESO<\/em>–messet<\/em><\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n <\/p>\n\n\n\n Detta fotografi visar omr\u00e5det runt HR 6819 i stj\u00e4rnbilden Telescopium. Detta trippelsystem inneh\u00e5ller det n\u00e4rmaste k\u00e4nda svarta h\u00e5let. Fotografiet \u00e4r sammansatt av bilder fr\u00e5n Digitized Sky Survey 2. Det gemensamma ljuset fr\u00e5n de tv\u00e5 stj\u00e4rnorna i HR 6819 kan ses med blotta \u00f6gat fr\u00e5n s\u00f6dra halvklotet. Bildk\u00e4lla: ESO\/Digitized Sky Survey 2. Acknowledgement: Davide De Martin<\/em><\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Det tyska 2,2-meters teleskopet. Bildk\u00e4lla: ESO\/H.H.Heyer <\/em> Redan i dag tror astronomerna <\/strong>att deras uppt\u00e4ckt kan bringa klarhet i egenskaperna hos ett annat system. \u201cVi ins\u00e5g att ett annat system, LB-1, m\u00f6jligen ocks\u00e5 \u00e4r ett trippelsystem, men vi beh\u00f6ver fler observationer f\u00f6r att vara s\u00e4kra\u201d s\u00e4ger Marianne Heida,<\/strong> en postdoktorastronom vid ESO och medf\u00f6rfattare till studien. \u201cLB-1 \u00e4r n\u00e5got l\u00e4ngre fr\u00e5n solen men fortfarande n\u00e4rbel\u00e4gen med astronomiska m\u00e5tt m\u00e4tt, vilket indikerar att m\u00e5nga fler system av samma slag existerar. Genom att hitta och studera dem kan vi l\u00e4ra oss mycket om hur dessa ovanliga stj\u00e4rnor, med massor st\u00f6rre \u00e4n 8 solmassor, bildas och utvecklas, och slutligen avslutar sina liv i supernovaexplosioner som efterl\u00e4mnar ett svart h\u00e5l.\u201d <\/p>\n\n\n\n Det s\u00e5kallade Gruber Cosmology Prize, har f\u00f6r 2020 utdelats till simuleringsastronomerna Lars Hernquist <\/strong>(Harvard) och Volker Springel<\/strong> (Max Planck-institutert), ber\u00e4ttar ett mess fr\u00e5n IAU:s ordf\u00f6rande. <\/a><\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n Priset p\u00e5 500 000 dollars delas mellan de b\u00e4gge och fokuserar p\u00e5 forskarnas kosmologiska superdataarbeten.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n “The Great Dane” har g\u00e5tt bort IAU ber\u00e4ttar, tipsar astronomv\u00e4nnen Ingemar Lundstr\u00f6m, att den betydande danske astronomen Johannes Andersen (“the Great Dane”) g\u00e5tt ur tiden 28 april efter en l\u00e4ngre tids olika sjukdomstillst\u00e5nd. Andersen var jyll\u00e4nning, f\u00f6dd i Skive 1943, studerade framg\u00e5ngsrikt vid universitetet i K\u00f6penhamn, som f\u00f6rblev navet i hans vetenskapliga karri\u00e4r. N\u00e5gra omg\u00e5ngar chefade han… L\u00e4s mer »Nr 37 2020<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/83962"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=83962"}],"version-history":[{"count":35,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/83962\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":84007,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/83962\/revisions\/84007"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=83962"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=83962"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=83962"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/johannes5001-221x300.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/the-international-astronomical-union1-198x300.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\n
Uppenbarligen var Andersen inte r\u00e4dd f\u00f6r att sticka fram hakan i diverse stridigheter, \u00e4ven utanf\u00f6r den sakastronomiska sf\u00e4ren. \u00a0Direkt idiotiska och korkade saker som att folk\u00a0kan \u00a0“k\u00f6pa” stj\u00e4rnnamn var inget som han gillade.<\/p>\n\n\n\nOlof Lagercrantz \u00e4ven sf-fiende<\/h2>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/The_Voyage_of_the_Space_Beagle_book_front_cover1-192x300.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\nNy ledare i jakten p\u00e5 det n\u00e4rmaste svarta h\u00e5let<\/h2>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/eso2007a1-300x123.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\n
\u201cVi blev mycket f\u00f6rv\u00e5nade n\u00e4r <\/strong>vi ins\u00e5g att detta stj\u00e4rnsystem med sitt svarta h\u00e5l kan ses med blotta \u00f6gat\u201d s\u00e4ger Petr Hadrava<\/strong>, senior forskare vid Tjeckiska Vetenskapsakademin i Prag och medf\u00f6rfattare till studien. Systemet \u00e4r bel\u00e4get i stj\u00e4rnbilden Telescopium och ligger s\u00e5 n\u00e4ra oss att dess stj\u00e4rnor kan ses med blotta \u00f6gat fr\u00e5n s\u00f6dra halvklotet en m\u00f6rk och klar natt. \u201cDetta system \u00e4r det n\u00e4rmaste vi k\u00e4nner till\u201d s\u00e4ger ESO-astronomen Thomas Rivinius <\/strong>som ledde studien som publiceras i dag i Astronomy & Astrophysics.
Forskarlaget observerade systemet<\/strong>, HR 6819, inom ett projekt f\u00f6r studier av dubbelstj\u00e4rnor. N\u00e4r observationerna analyserades uppt\u00e4ckte de ov\u00e4ntat ett tredje objekt i systemet: ett svart h\u00e5l. Observationerna med FEROS-instrumentet p\u00e5 MPG\/ESO:s 2,2-metersteleskop p\u00e5 La Silla visade att den ena av de tv\u00e5 stj\u00e4rnorna kretsade kring ett osynligt objekt med en period av 40 dygn, medan de andra stj\u00e4rnan befinner sig p\u00e5 ett stort avst\u00e5nd fr\u00e5n dessa tv\u00e5 t\u00e4ta komponenter.
Dietrich Baade, seniorastronom vid ESO i Garching <\/strong>och medf\u00f6rfattare till studien, s\u00e4ger att \u201cobservationerna som kr\u00e4vdes f\u00f6r att identifiera omloppstiden p\u00e5 40 dygn var utspridda \u00f6ver en period av flera m\u00e5nader. Observationer av detta slag var bara m\u00f6jliga tack vare serviceobservationer, en observationsmetodik som ESO var f\u00f6rst med och som inneb\u00e4r att observationerna utf\u00f6rs av ESO-anst\u00e4llda astronomer p\u00e5 uppdrag av de forskare som beh\u00f6ver dem.\u201d<\/p>\n\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/eso2007c1-300x237.jpg\")
<\/a><\/li>\n<\/ul>\n\n\n
Det svarta h\u00e5let i HR 6819 \u00e4r<\/strong> ett av de f\u00f6rsta k\u00e4nda med sollik massa som inte samverkar starkt med omgivningen, och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r fullst\u00e4ndigt svart. Men dess existens kunde h\u00e4rledas och dess massa best\u00e4mmas fr\u00e5n den inre stj\u00e4rnans r\u00f6relse. \u201cEtt osynligt objekt med en massa som \u00e4r minst fyra g\u00e5nger st\u00f6rre \u00e4n solens kan bara vara ett svart h\u00e5l\u201d sammanfattar Rivinius, som arbetar i Chile.
Astronomerna har bara identifierat <\/strong>ett tjugotal svarta h\u00e5l i v\u00e5r galax Vintergatan. N\u00e4stan samtliga samverkar intensivt med sin omgivning vilket g\u00f6r deras existens uppenbar tack vare att de uts\u00e4nder r\u00f6ntgenstr\u00e5lning. Men det uppskattas att stora m\u00e4ngder stj\u00e4rnor har kollapsat till svarta h\u00e5l i slutet av sina liv under Vintergatans historia. Det tysta och osynliga svarta h\u00e5let i HR 6819 ger ledtr\u00e5dar till var de andra osynliga svarta h\u00e5len i Vintergatan g\u00f6mmer sig. \u201cDet m\u00e5ste finnas hundratals miljoner svarta h\u00e5l i galaxen, men vi k\u00e4nner bara till n\u00e5gra f\u00e5. Kunskap om vad vi letar efter g\u00f6r det l\u00e4ttare att identifiera dem\u201d s\u00e4ger Rivinius. Baade till\u00e4gger att uppt\u00e4ckten av ett svart h\u00e5l i ett trippelsystem s\u00e5 n\u00e4ra oss indikerar att vi bara ser \u201ctoppen av ett isberg\u201d.<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/800px-Esopia00046teles1-213x300.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Uppt\u00e4ckten av dessa trippelsystem<\/strong> med ett par inre och en avl\u00e4gsen stj\u00e4rnkompanjon kan ocks\u00e5 ge ledtr\u00e5dar till f\u00f6rst\u00e5elsen av de v\u00e5ldsamma kosmiska kollisioner som ger upphov till gravitationsv\u00e5gor, tillr\u00e4ckligt starka f\u00f6r att detekteras p\u00e5 jorden. Vissa astronomer tror att s\u00e5dana fenomen kan ske i system som \u00e4r snarlika HR 6819 och LB-1, men d\u00e4r det inre paret utg\u00f6rs av ett svart h\u00e5l och en neutronstj\u00e4rna. Det avl\u00e4gsna yttre objektet kan samverka gravitationellt med det inre paret s\u00e5 att en kollision mellan dem sker som \u00e4ven utstr\u00e5lar gravitationsv\u00e5gor. \u00c4ven om det inte ing\u00e5r n\u00e5gon neutronstj\u00e4rna i HR 6819 och LB-1 kan kanske dessa system hj\u00e4lpa forskarna att f\u00f6rst\u00e5 hur stj\u00e4rnkollisioner sker i trippelsystem.
Mer information:
*** Forskningsresultaten presenteras i artikeln \u201cA naked-eye triple system with a nonaccreting black hole in the inner binary\u201d, som publiceras i dag i tidskriften Astronomy & Astrophysics.
*** I forskarlaget ing\u00e5r Th. Rivinius <\/strong>(European Southern Observatory, Santiago, Chile), D. Baade<\/strong> (European Southern Observatory, Garching, Tyskland [ESO Tyskland]), P. Hadrava<\/strong> (Astronomical Institute, Academy of Science of the Czech Republic, Prag, Tjeckien), M. Heida<\/strong> (ESO Tyskland) och R. Klement<\/strong> (The CHARA Array of Georgia State University, Mount Wilson Observatory, Mount Wilson, USA).<\/p>\n\n\n\nFinfint pris!<\/h2>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"