{"id":87536,"date":"2021-04-02T17:48:53","date_gmt":"2021-04-02T16:48:53","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=87536"},"modified":"2021-04-03T13:08:10","modified_gmt":"2021-04-03T12:08:10","slug":"nr-23-2021","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2021\/04\/02\/nr-23-2021\/","title":{"rendered":"Nr 23 2021"},"content":{"rendered":"\n

Fuskarna avsl\u00f6jas!<\/h2>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Fuskas det inom astronomin? M\u00f6jligen. Misstag sker d\u00e4rf\u00f6r att m\u00e5nga astronomer \u00e4r triggerhappy n\u00e4r det g\u00e4ller att g\u00e5 ut med nyheter som visar sig inte h\u00e5lla.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rre GD:n vid Socialstyrelsen Kjell Asplund<\/strong> har skrivit en fantastisk bra bok Fuskarna<\/em> (Fri tanke, 2021) , som skildrar det vetenskapliga fusket fr\u00e5n Ptolemaios<\/strong> till v\u00e5r tid. Det \u00e4r en alldeles briljant och underh\u00e5llande bok, Asplunds f\u00f6rsta i det popul\u00e4rvetenskapliga gebitet, och boken fokuserar p\u00e5 diverse fusk inom medicinen, hans fackomr\u00e5de. Macciariniaff\u00e4ren st\u00e5r i speciellt ljus, det var Asplund som gick till botten med aff\u00e4ren och hela den akademiska v\u00e4rlden med Karolinska institutet i spetsen darrade inf\u00f6r hans analyser. Huvuden rullade.<\/p>\n\n\n\n

Thomas Quicks <\/strong>i egna \u00f6gon p\u00e5st\u00e5dda massmord \u00e4r ytterligare en av Asplunds “skalper”. \u00c4ven covid-19-fusk diskuteras.<\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

Asplund ger oss en Baedeker in i fuskets v\u00e4rld: Vilka \u00e4r fuskarna, hur och av vem har de avsl\u00f6jats, vilka \u00e4r fuskarnas bevekelsegrunder? Fuskets ABC, hur ska det definieras? Vad \u00e4r en rovtidskrift? Fejkade f\u00f6rfattare och kongresser och…? <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r de av oss som sysslar med astronomins historia noteras att en av vetenskapshistoriens st\u00f6rsta fifflare var – Ptolemaios. Han friserade sina stj\u00e4rnm\u00e4tningar f\u00f6r att de skulle passa in i hans geocentriska v\u00e4rldsbild. “Hans v\u00e4rldsbild byggde p\u00e5 delvis manipulerade data kom att dominera under n\u00e4stan ett och ett halvt \u00e5rtusende”.<\/p>\n\n\n\n

De f\u00f6rsta visselbl\u00e5sarna var arabiska astrologer p\u00e5 900-talet och v\u00e5r egen Tycho Brahe<\/strong> var \u00e4ven han kritisk mot den antike kollegan Ptolemaios.<\/p>\n\n\n\n

Den som ursprungligen synade “fallet Ptolemaios” var den amerikanske astronomen och astrohistorikern Owen Gingerich.<\/strong> Hans ing\u00e5ende studie fr\u00e5n 1980 \u00e5terfinns h\u00e4r.<\/a> Titeln lyder: Was Ptolemy a fraud?<\/em><\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

Alla tiders fuskare?<\/em><\/p>\n\n\n\n

I modern tid drar Asplund fram Viktor Ninov <\/strong>som uppt\u00e4ckte grund\u00e4mnena darmstadtium, r\u00f6ntgenium och copernicum, med atomnumren 110, 111 och 122.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Ninov sen \u00e4ven “uppt\u00e4ckte” grund\u00e4mnet 118 avsl\u00f6jades han efter andras kontrollexperiment ha brukat manipulerade data. “Han gav upp kemin, flyttade till Kalifornien d\u00e4r han enligt uppgift \u00e4r h\u00e4ngiven seglare och privatpilot.”<\/p>\n\n\n\n

Ett PS i sammanhanget: I nyaste numret Popul\u00e4r Astronomi<\/em> skriver Katja Lindblom <\/strong>om hur v\u00e5r vetenskap fungerar rent processuellt fram till publiceringstillf\u00e4llet. Det obefintliga fosfinet i Venus h\u00f6gre atmosf\u00e4r \u00e4r ett bra case; det var inget fusk n\u00e4r saken om fosfinet offentliggjordes men forskarna drog f\u00f6r snabba slutsatser. Det var m\u00e5nga som var skeptiska redan fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/p>\n\n\n\n

En f\u00f6rn\u00e4mlig sajt \u00f6ver fuskare, chanstagare och direkta galenskapare inom vetenskaperna \u00e4r Retraction Watch.<\/a> 25 000 fall \u00e4r dokumenterade. Tack till Kjell Asplund f\u00f6r tipset! D\u00e4r kan t ex l\u00e4sas om hur en textpassus i en sura i Koranen f\u00f6rutsp\u00e5dde Higgs-partikeln.<\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

75-\u00e5rsjubileum f\u00f6r Bertil Falk<\/h2>\n\n\n\n

2 april var det exakt 75 \u00e5r sedan \u2013 tisdagen den 2 april 1946 \u2013 som Bertil Falk<\/strong> debuterade som skribent med novellen \u201dTripp i rymden\u201d. Den stod p\u00e5 Stockholms-Tidningens<\/em> melodisida och var starkt p\u00e5verkad av faktasif\u00f6rfattarna Edmond Hamilton<\/strong> och Otto \u201dEando\u201d Binder. <\/strong><\/p>\n\n\n\n

– Den signatur jag valde, Rymdluffaren, var rubriken p\u00e5 en novell i Jules Verne-magasinet<\/em> av just Binder. Senare i livet tr\u00e4ffade jag b\u00e5de Ed och Otto. Jag f\u00e5r n\u00e4stan svindel \u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 att jag var med vid en tidpunkt d\u00e5 giganter som Eugen Semitjov<\/strong> och Sture L\u00f6nnerstrand <\/strong>var i full swing och D\u00e9nis Lindbohm<\/strong> l\u00e5g i startgroparna.<\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

F\u00f6r l\u00e4sning – BL\u00c5S upp bilden p\u00e5 din sk\u00e4rm.<\/em><\/p>\n\n\n\n

I sommar publiceras Bertil “motsvarigg\u00f6rande” av James Joyces<\/strong> Finnegans Wake<\/em> p\u00e5 svenska. <\/p>\n\n\n\n

– Den kan inte \u00f6vers\u00e4ttas, ej heller tolkas, m\u00f6jligen motsvarigg\u00f6ras. Kanske.<\/p>\n\n\n\n

Det som mest retar W-bloggsredakt\u00f6ren \u00e4r att Bertil var 12 \u00e5r vid sin debut. Sj\u00e4lv var jag 16 vid “debuten”, i en dansk astronomisk tidskrift Urania<\/em> med C Luplau Janssen<\/strong> som utgivare. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fuskarna avsl\u00f6jas! Fuskas det inom astronomin? M\u00f6jligen. Misstag sker d\u00e4rf\u00f6r att m\u00e5nga astronomer \u00e4r triggerhappy n\u00e4r det g\u00e4ller att g\u00e5 ut med nyheter som visar sig inte h\u00e5lla. F\u00f6rre GD:n vid Socialstyrelsen Kjell Asplund har skrivit en fantastisk bra bok Fuskarna (Fri tanke, 2021) , som skildrar det vetenskapliga fusket fr\u00e5n Ptolemaios till v\u00e5r tid.… L\u00e4s mer »Nr 23 2021<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/87536"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=87536"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/87536\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":87558,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/87536\/revisions\/87558"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=87536"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=87536"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=87536"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}