Lennarts svar:<\/p>\n\n\n\n
– Jo, det sker verkligen en slags m\u00e4ttnad n\u00e4r Gaia sveper \u00f6ver mycket stj\u00e4rnt\u00e4ta omr\u00e5den. Vad som h\u00e4nder (i stora drag) \u00e4r att de Video Processing Units<\/strong> som tar hand om CCD-signalerna inte hinner med att bearbeta alla observationerna. Det sker d\u00e5 en prioritering d\u00e4r man i f\u00f6rsta hand tar hand om de ljusare stj\u00e4rnorna. <\/p>\n\n\n\n – Detta m\u00e4rks inte mycket i M15, men exempelvis i omega Cen syns det tydligt om man plottar alla objekten i omr\u00e5det fr\u00e5n EDR3. Se bilden (genererad med hj\u00e4lp av https:\/\/gea.esac.esa.int\/archive\/visualization\/<\/a>). <\/p>\n\n\n – I de m\u00f6rkare partierna i centrum har datorresurserna helt enkelt tagit slut. En lustig effekt \u00e4r att t\u00e4theten av de observerade stj\u00e4rnorna \u00e4r h\u00f6gre i en ring runt centrum \u00e4n i sj\u00e4lva centrum. Det beror p\u00e5 att det tar n\u00e5gra sekunder innan begr\u00e4nsningen s\u00e4tter in, och d\u00e5 har Gaia redan svept en bit in i hopen. <\/p>\n\n\n\n – Eftersom svepen kommer fr\u00e5n olika riktningar vid olika tillf\u00e4llen, f\u00e5r man ring-effekten.<\/p>\n\n\n\n Fr\u00e5gan st\u00e4lldes aprop\u00e5 Hans Hilderfors <\/strong>M15-bild senast.<\/p>\n\n\n\n Denna g\u00e5ng \u00e4r det Hubble-teleskopet som hj\u00e4lpt till att reda ut hur vita dv\u00e4rgar \u00e5ldras – och hur de luras om sin \u00e5lder! – i klotformiga stj\u00e4rnhopar som M3 och M13. Rapporten h\u00e4r.<\/a><\/p>\n\n\n\n Peter Hemborg<\/strong>, v\u00e5r astropedagog p\u00e5 TBO, ber\u00e4ttar:<\/p>\n\n\n\n H\u00e4r kommer bild p\u00e5 Nelson Hil<\/strong>l, dottersonson till Per-\u00c5ke Bj\u00f6rklund. <\/strong>Nelson, 6 \u00e5r, med pappa Mattias Hill<\/strong> gjorde ig\u00e5r sitt f\u00f6rsta bes\u00f6k p\u00e5 Tycho Brahe-observatoriet. Han visste att en sl\u00e4kting, Per-\u00c5ke, hade “byggt” Observatoriet. <\/p>\n\n\n Foto: Peter Hemborg<\/em><\/p>\n\n\n\n Nelson \u00e4r nu med i Rymdungarna. Han \u00f6nskade att Rymdungarna tr\u00e4ffades varje vecka.<\/p>\n\n\n\n Per-\u00c5ke Bj\u00f6rklund var ju i m\u00e5nga \u00e5r v\u00e5r ASTB-ordf\u00f6rande och en av de sanna “arkitekterna” bakom TBO:s tillkomst f\u00f6r snart femtio \u00e5r sedan. Dessutom skrev han en bok om v\u00e5r guru – Tycho Brahe.<\/strong><\/p>\n\n\n\n Med hj\u00e4lp av Europeiska Sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) har en grupp astronomer tagit de skarpaste och mest detaljerade bilderna hittills av asteroiden Kleopatra. Observationerna gjorde det m\u00f6jligt att best\u00e4mma dess tredimensionella form, som \u00e4r lik ett hundben, och massa med en h\u00f6gre noggrannhet \u00e4n tidigare. Forskningen ger nya ledtr\u00e5dar till hur asteroiden och dess tv\u00e5 m\u00e5nar bildades.<\/p>\n\n\n\n – Kleopatra \u00e4r i sanning en unik kropp i solsystemet, menar Frank Marchis, <\/strong>astronom vid SETI-institutet i Mountain Vew, USA och Laboratoire d’Astrophysique de Marseille i Frankrike, som ledde studien som publicerats i Astronomy och Astrophysics.<\/em> “Vetenskapen g\u00f6r stora framsteg genom att studera underliga objekt. Jag tror att Kleopatra \u00e4r ett av dessa, och att f\u00f6rst\u00e5elsen av detta komplexa och multipla asteroidsystem kan l\u00e4ra oss mer om solsystemet.”<\/p>\n\n\n\n Kleopatra g\u00e5r i omloppsbana kring solen mellan planeterna Mars och Jupiter. Astronomer har kallat den “hundbensasteroiden” \u00e4nda sedan de f\u00f6rsta radarobservationerna f\u00f6r 20 \u00e5r sedan avsl\u00f6jade dess tv\u00e5 lober, sammanbundna av en tjock “hals”. 2008 uppt\u00e4ckte Marchis och hans kollegor att det kring Kleopatra kretsade tv\u00e5 m\u00e5nar som fick namnen AlexHelios och CleoSelene efter den egyptiska drottningens barn.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r att ta reda p\u00e5 mer om Kleopatra utnyttjade Marchis och hans forskarlag bilder av asteroiden tagna mellan 2017 och 2019 med SPHERE<\/a>-instrumentet (Spectro-Polarimetric High-contrast Exoplanet REsearch) p\u00e5 ESO:s VLT<\/a>. Medan asteroiden roterade kunde de studera den i olika vinklar och bygga upp en 3D-modell av dess form, som \u00e4r mer exakt \u00e4n n\u00e5gon tidigare. De kunde d\u00e4rmed best\u00e4mma dess form och volym och fann att den ena loben \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n den andra, och att dess l\u00e4ngd \u00e4r 270 kilometer.<\/p>\n\n\n\n I en annan studie som ocks\u00e5 publiceras i Astronomy & Astrophysics<\/em> och leddes av Miroslav Bro\u017e <\/strong>vid Karlsuniversitetet i Prag, Tjeckien, ber\u00e4knades m\u00e5narnas banor med hj\u00e4lp av data fr\u00e5n SPHERE. Tidigare studier hade ungef\u00e4rligen uppskattat banornas egenskaper, men de nya observationerna med ESO:s VLT visade att m\u00e5narna inte befann sig d\u00e4r man trodde de skulle vara.<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2021\/09\/GaiaEDR3_omegaCen-300x251.png\")
<\/a><\/p>\n\n\nMer om stj\u00e4rnhopar<\/h2>\n\n\n\n
Ny generation med Bj\u00f6rklund-r\u00f6tter p\u00e5 TBO!<\/h2>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2021\/09\/20210908_185947-225x300.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\n“Hundbenet” Kleopatra avkl\u00e4dd!<\/h2>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2021\/09\/eso2113a-300x123.jpg\")
<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n\n