{"id":89053,"date":"2021-11-13T19:32:37","date_gmt":"2021-11-13T18:32:37","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=89053"},"modified":"2021-11-13T19:32:43","modified_gmt":"2021-11-13T18:32:43","slug":"nr-79-2021","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2021\/11\/13\/nr-79-2021\/","title":{"rendered":"Nr 79 2021"},"content":{"rendered":"\n

V\u00e5r nya solsystemsmodell \u00e4r p\u00e5b\u00f6rjad<\/h2>\n\n\n\n

Hemam hos Carina <\/strong>och Peter Hemborg <\/strong>har nu de f\u00f6rsta stegen, f\u00f6rsta pumptaget, mot en kommande solsystemsmodell tagits. Modellen ska s\u00e5 sm\u00e5ningom f\u00f6rgylla tillvaron f\u00f6r oss ute p\u00e5 Tycho Brahe-observatoriet.<\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

Foto: Privat<\/em><\/p>\n\n\n\n

Veckans ESO-mess:<\/h2>\n\n\n\n

Lite svart h\u00e5l hittat i \u00f6ppen stj\u00e4rnhop i Stora Magellanska molnet<\/h2>\n\n\n\n

Med hj\u00e4lp av Europeiska Sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) har astronomer uppt\u00e4ckt ett litet svart h\u00e5l utanf\u00f6r Vintergatan<\/a> genom att studera hur det p\u00e5verkar stj\u00e4rnorna i omgivningen. Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen denna metod har anv\u00e4nts f\u00f6r att uppt\u00e4cka ett svart h\u00e5l utanf\u00f6r v\u00e5r egen galax. Den kan f\u00e5 stor betydelse f\u00f6r s\u00f6kandet efter g\u00f6mda svarta h\u00e5l i Vintergatan och n\u00e4rliggande galaxer och f\u00f6r att ta reda p\u00e5 hur dessa mystiska objekt bildas och utvecklas.<\/p>\n\n\n\n

Det nyfunna svarta h\u00e5let g\u00f6mde sig i NGC 1850, en massiv \u00f6ppen stj\u00e4rnhop med tusentals medlemmar p\u00e5 160 000 ljus\u00e5rs avst\u00e5nd i Stora Magellanska molnet, en av Vintergatans satellitgalaxer.<\/p>\n\n\n

<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

ESO:s VISTA-teleskop har gett oss en ny fantastisk vy av Stora magellanska molnet, en av v\u00e5ra n\u00e4rmaste galaktiska grannar. VISTA har studerat denna dv\u00e4rggalax och dess mindre syskon, Lilla magellanska molnet, med en tidigare ouppn\u00e5dd detaljrikedom. Tack vare studien kan astronomerna unders\u00f6ka ett stort antal stj\u00e4rnor och \u00f6ppnar nya m\u00f6jligheter att f\u00f6rst\u00e5 stj\u00e4rnutveckling, galaktisk dynamik och variabla stj\u00e4rnor. Bildk\u00e4lla: ESO\/VMC Survey<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\u201cLikt Sherlock Holmes som s\u00f6ker kriminella med hj\u00e4lp av deras efterl\u00e4mnade sp\u00e5r tittade vi noggrant p\u00e5 varje enskild stj\u00e4rna i denna hop f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka hitta sp\u00e5r av ett osynligt svart h\u00e5l<\/em>\u201d s\u00e4ger Sara Saracino <\/strong>vid Astrophysics Research Institute vid Liverpool John Moores University i Storbritannien, som ledde forskningsprojektet vars resultat publiceras i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.<\/em> \u201cNu n\u00e4r vi har hittat en misst\u00e4nkt med denna metod \u00e4r m\u00f6jligheterna \u00f6ppna att hitta m\u00e5nga fler, i andra hopar<\/em>\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Det f\u00f6rsta svarta h\u00e5let som hittats p\u00e5 detta s\u00e4tt \u00e4r omkring 11 g\u00e5nger mer massivt \u00e4n solen. Det avg\u00f6rande beviset i s\u00f6kandet var dess gravitationella p\u00e5verkan p\u00e5 en stj\u00e4rna med fem solmassor, som kretsar i en bana runt h\u00e5let.<\/p>\n\n\n\n

Astronomer har tidigare hittat sm\u00e5 svarta h\u00e5l av detta slag, med stj\u00e4rnlika massor, i andra galaxer genom att studera den r\u00f6ntgenstr\u00e5lning som s\u00e4nds ut d\u00e5 de drar till sig materia, eller fr\u00e5n de gravitationsv\u00e5gor som uppst\u00e5r d\u00e5 svarta h\u00e5l kolliderar med varandra eller med en neutronstj\u00e4rna.<\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

Denna datorframst\u00e4llda bild visar det unga svarta h\u00e5let, som \u00e4r 11 g\u00e5nger mer massivt \u00e4n solen, och den 5 solmassor tunga stj\u00e4rna som kretsar kring det. De tv\u00e5 objekten \u00e4r bel\u00e4gna i NGC 1850, en stj\u00e4rnhop med tusentals medlemmar p\u00e5 160 000 ljus\u00e5rs avst\u00e5nd i Stora Magellanska molnet, en av Vintergatans satellitgalaxer. Bilden visar att stj\u00e4rnan dras ut till en droppe av de starka gravitationella krafterna fr\u00e5n det svarta h\u00e5let.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Det svarta h\u00e5let p\u00e5verkar ocks\u00e5 stj\u00e4rnans bana. Genom att studera mycket sm\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndringar i banan kunde astronomerna p\u00e5visa existensen av det svarta h\u00e5let, det f\u00f6rsta svarta h\u00e5let av stj\u00e4rnlik massa som hittats utanf\u00f6r Vintergatan p\u00e5 detta s\u00e4tt. Forskarna anv\u00e4nde MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Explorer) p\u00e5 ESO:s Very Large Telescope i Chile f\u00f6r uppt\u00e4ckten.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Bildk\u00e4lla: ESO\/M. Kornmesser<\/em><\/p>\n\n\n\n

Men de allra flesta svarta h\u00e5l avsl\u00f6jar inte sin n\u00e4rvaro genom r\u00f6ntgen-  eller gravitationsstr\u00e5lning. \u201cDen stora merparten kan bara uppt\u00e4ckas dynamiskt<\/em>\u201d s\u00e4ger Stefan Dreizler<\/strong>, en medlem i forskarlaget vid G\u00f6ttingens universitet i Tyskland. \u201cN\u00e4r de samverkar gravitationellt med en stj\u00e4rna kommer de att p\u00e5verka dess bana, vilket kan detekteras med k\u00e4nsliga instrument<\/em>\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Den dynamiska detektionsmetod som anv\u00e4ndes av Saracino och hennes forskarlag kan bana v\u00e4g f\u00f6r att hitta m\u00e5nga fler svarta h\u00e5l och unders\u00f6ka deras egenskaper. \u201cVarje enskild detektion vi kan g\u00f6ra bidrar till v\u00e5r kunskap om stj\u00e4rnhopar och de svarta h\u00e5l som g\u00f6mmer sig i dem<\/em>\u201d s\u00e4ger Mark Gieles<\/strong> vid Barcelonas universitet och en av medf\u00f6rfattarna till studien. <\/p>\n\n\n\n

Uppt\u00e4ckten i NGC 1850 \u00e4r den f\u00f6rsta d\u00e4r ett svart h\u00e5l har hittats i en ung stj\u00e4rnhop \u2013 dess \u00e5lder \u00e4r bara 100 miljoner \u00e5r, ett \u00f6gonblick i universums historia. Genom att j\u00e4mf\u00f6ra unga svarta h\u00e5l av detta slag med st\u00f6rre och \u00e4ldre svarta h\u00e5l i gamla stj\u00e4rnhopar kan astronomerna f\u00e5 en inblick i hur dessa objekt v\u00e4xer genom att livn\u00e4ra sif  p\u00e5 stj\u00e4rnor eller sm\u00e4lta samman med andra svarta h\u00e5l. Med st\u00f6rre kunskap om \u201cdemografin\u201d f\u00f6r svarta h\u00e5l i stj\u00e4rnhopar kan ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r k\u00e4llorna till gravitationsv\u00e5gor f\u00f6rb\u00e4ttras.<\/p>\n\n\n\n

\u201cSvarta h\u00e5l av denna storlek bildas n\u00e4r massiva stj\u00e4rnor d\u00f6r, och stj\u00e4rnor av denna typ spelar en betydande roll f\u00f6r galaxers tidiga utveckling och bildningen av de flesta grund\u00e4mnen. Studier av svarta h\u00e5l som detta kan d\u00e4rf\u00f6r ge oss mer kunskap om massiva stj\u00e4rnors livscykel<\/em>\u201d s\u00e4ger Chris Usher,<\/strong> astronom vid Stockholms universitet och medf\u00f6rfattare till studien. \u201cEftersom detta svarta h\u00e5l befinner sig i en stj\u00e4rnhop vet vi betydligt mer om det \u00e4n normalt, bland annat dess \u00e5lder, vilket g\u00f6r det l\u00e4ttare att f\u00f6rst\u00e5 vilken typ av stj\u00e4rna det bildades ur<\/em>.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Forskarlaget samlade data under tv\u00e5 \u00e5rs tid med MUSE-instrumentet<\/a> (Multi Unit Spectroscopic Explorer) p\u00e5 ESO:s VLT<\/a> som \u00e4r bel\u00e4gen i Chiles Atacama\u00f6ken. \u201cMed MUSE kunde vi observera mycket stj\u00e4rnt\u00e4ta omr\u00e5den, som de inre regionerna i stj\u00e4rnhopar, och analysera alla stj\u00e4rnor i n\u00e4rheten. Vi erh\u00f6ll information om ett tusental stj\u00e4rnor vid varje observation vilket \u00f6r \u00e5tmisntone tio g\u00e5nger fler \u00e4n med n\u00e5got annat instrument<\/em>\u201d s\u00e4ger medf\u00f6rfattaren Sebastian Kamann,<\/strong> en erfaren MUSE-anv\u00e4ndare vid Astrophysics Research Institute i Liverpool. Det gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r forskarna att uppt\u00e4cka den underliga stj\u00e4rnan vars r\u00f6relse indikerade f\u00f6rekomsten av ett svart h\u00e5l. Data fr\u00e5n Warsawauniversitetets Optical Gravitational Lensing Experiment och NASA\/ESA:s Hubbleteleskop gjorde det m\u00f6jligt att best\u00e4mma det svarta h\u00e5lets massa och bekr\u00e4fta uppt\u00e4ckten.<\/p>\n\n\n\n

Med ESO:s Extremely Large Telescope<\/a>, som p\u00e5b\u00f6rjar observationer senare under detta \u00e5rtionde, kommer astronomerna att hitta m\u00e5nga fler g\u00f6mda svarta h\u00e5l. \u201cELT kommer definitivt att revolutionera detta forskningsf\u00e4lt<\/em>\u201d s\u00e4ger Saracino. \u201cTeleskopet kommer g\u00f6ra det m\u00f6jligt att observera betydligt svagare stj\u00e4rnor och att leta efter svarta h\u00e5l i klotformiga stj\u00e4rnhopar p\u00e5 mycket st\u00f6rre avst\u00e5nd<\/em>\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Astrostudenterna synar Gaia<\/h2>\n\n\n\n

ALVA, astronomistudenternas f\u00f6rening vid institutionen i Lund, flaggar f\u00f6r ett m\u00f6te i Lundmarksalen 17 november – start kl 18.00. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 programmet: Astronomen David Hobbs<\/strong> om Gaia-satelliten.<\/p>\n\n\n\n

Rar veckotidningsartikel om Pluto<\/h2>\n\n\n\n

F\u00f6r en tid sedan fann Christian Vestergaard <\/strong>denna raritetet p\u00e5 n\u00e4tet, en norsk veckotidningsartikel – A-Magasinet<\/em> – om uppt\u00e4ckten av Pluto (\u00e4nnu inte namnad n\u00e4r artikeln publicerades, f\u00f6rslaget Pluton n\u00e4mns emellertid). <\/p>\n\n\n\n

Jag gillar illustrationen med ugglan p\u00e5 teleskopet lika mycket som texten:<\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

L\u00c4S- OCH TITTIPS: BL\u00c5S UPP TEXT OCH BILD REJ\u00c4LT p\u00e5 sin sk\u00e4rm!!!<\/em><\/p>\n\n\n\n

A-Magasinet, om jag inte missat historiken, gavs ut av Aftenposten.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e5r nya solsystemsmodell \u00e4r p\u00e5b\u00f6rjad Hemam hos Carina och Peter Hemborg har nu de f\u00f6rsta stegen, f\u00f6rsta pumptaget, mot en kommande solsystemsmodell tagits. Modellen ska s\u00e5 sm\u00e5ningom f\u00f6rgylla tillvaron f\u00f6r oss ute p\u00e5 Tycho Brahe-observatoriet. Foto: Privat Veckans ESO-mess: Lite svart h\u00e5l hittat i \u00f6ppen stj\u00e4rnhop i Stora Magellanska molnet Med hj\u00e4lp av Europeiska Sydobservatoriets… L\u00e4s mer »Nr 79 2021<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89053"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=89053"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89053\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":89078,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89053\/revisions\/89078"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=89053"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=89053"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=89053"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}