{"id":89226,"date":"2021-12-09T18:27:05","date_gmt":"2021-12-09T17:27:05","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=89226"},"modified":"2021-12-09T21:57:27","modified_gmt":"2021-12-09T20:57:27","slug":"nr-84-2021","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2021\/12\/09\/nr-84-2021\/","title":{"rendered":"Nr 84 2021"},"content":{"rendered":"\n

ISS f\u00f6ljdes fr\u00e5n “Mt Hindby”<\/h2>\n\n\n\n

Ber\u00e4ttat av Hans Hilderfors<\/strong>, Mt Hindby-obsis:<\/p>\n\n\n\n

“Jag har senaste tiden lagt ner en del tid p\u00e5 att f\u00e5 min montering till att automatiskt kunna f\u00f6lja ISS vid passager \u00f6ver Malm\u00f6.<\/p>\n\n\n\n

Sv\u00e5righeten ligger dels i att ISS r\u00f6r sig fort, cirka 1\u00b0 per sekund, och dels i att monteringen kontinuerligt m\u00e5ste variera f\u00f6ljningshastigheten i s\u00e5v\u00e4l DEC som RA under passagens g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Banelement f\u00f6r ISS kan laddas ner fr\u00e5n n\u00e4tet som s\u00e5 kallade TLE- (Two Line Element) data fr\u00e5n viket man med styrprogram kan ber\u00e4kna positionen sett fr\u00e5n definierad plats och tid p\u00e5 jorden.<\/p>\n\n\n\n

Styrdatorns klocka m\u00e5ste ocks\u00e5 kalibreras till noggrannhet p\u00e5 millisekundniv\u00e5 med hj\u00e4lp av GPS eftersom ISS r\u00f6r sig s\u00e5 fort \u00f6ver himlavalvet.<\/p>\n\n\n\n

Bifogad video visar en kort sekvens fr\u00e5n test tidig kv\u00e4ll 2\/12 vid en passage n\u00e4r det var en mindre lucka i molnen.<\/p>\n\n\n\n

Bildf\u00e4ltet \u00e4r 7′ x 5′ och ISS har en vinkelstorlek p\u00e5 endast cirka 18″.<\/p>\n\n\n\n

Mot slutet av videon f\u00f6rsvinner ISS in i jordskuggan.<\/p>\n\n\n\n

Passagen var ogynnsam med en elevation p\u00e5 endast cirka 20\u00b0.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5lig seeing f\u00f6rvr\u00e4nger bilden hela tiden.<\/p>\n\n\n\n

Som synes f\u00f6ljer min montering ISS med god noggrannhet .<\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Toras rapporter fr\u00e5n Antarktis<\/h2>\n\n\n\n

Tora Greves <\/strong>livsfulla skildringar av f\u00f6rm\u00f6rkelselivet f\u00f6r knappt en vecka sedan p\u00e5 Sydpolen f\u00f6ljs enklast h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n

https:\/\/torasol.se\/category\/solformorkelse\/<\/a><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Supernova \u00e5terskapad i 3 D<\/h2>\n\n\n\n

Fr\u00e5n KTH kommer via Jesper Sollerman<\/strong> tips om en artikel av David Callahan<\/strong> i vilken denne ber\u00e4ttar hur 3 D-tekniken visar resterna efter en supernovasm\u00e4ll. Tv\u00e5 nya uppt\u00e4ckter noteras: <\/p>\n\n\n\n

Bland \u00e5terstoden av supernovan, i den innersta regionen, finns en ring av syre som har s\u00e4llskap av en stor forml\u00f6s klump v\u00e4te. N\u00e5gonting liknande har tidigare aldrig sk\u00e5dats av astrofysiker.
 
\u2013 Studien ger en tredimensionell karta \u00f6ver hur det utslungande materialet fr\u00e5n supernovan \u00e4r f\u00f6rdelat i ringar och klumpar. Detta ger mycket kunskap om hur stj\u00e4rnan var innan den blev en supernova, och mekanismerna bakom explosionen, s\u00e4ger Josefin Larsson, <\/strong>universitetslektor vid avdelningen f\u00f6r partikel- och astropartikelfysik p\u00e5 KTH.

3D-bilderna blir till nytt verktyg f\u00f6r forskarna s\u00e5 att de kan utv\u00e4rdera teoretiska modeller, och visar ocks\u00e5 att ringar och klumpar troligtvis alltid finns kvar i resterna efter en supernova.
 
\u2013 All materia som slungats iv\u00e4g fr\u00e5n supernovan har f\u00e4rdats i tusen \u00e5r, det har varit en fri expansion sedan explosionen \u00e4gde rum. Studien kan ber\u00e4tta f\u00f6r oss hur det s\u00e5g ut vid tidpunkten f\u00f6r explosionen, s\u00e4ger Josefin Larsson.<\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

KTH-forskaren Josefin Larsson med en 3D-utskrift som f\u00f6rest\u00e4ller resterna efter en exploderande supernova. Foto: David Callahan<\/em><\/p>\n\n\n\n

Josefin Larsson \u00e4r astrofysiker vid KTH och hon har tillsammans med forskare fr\u00e5n Stockholms universitet samt Storbritannien och Tyskland utf\u00f6rt arbetet. Detta har lett fram till en vetenskaplig artikel precis publicerad i tidskriften Astrophysical Journal.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Den ca tusen \u00e5r gamla supernovan, som g\u00e5r under den officiella beteckningen SNR 0540-69.3, har studerats \u00e5terupprepade g\u00e5nger under \u00e5rens lopp p\u00e5 grund av sin synlighet. Stj\u00e4rnans kvarlevor ligger f\u00f6rh\u00e5llandevis n\u00e4ra, i galaxen Stora Magellanska molnet, ungef\u00e4r p\u00e5 160 000 ljus\u00e5rs avst\u00e5nd fr\u00e5n jorden.<\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

K\u00e4lla och f\u00f6rklaring av 3 D-bilden p\u00e5 det engelska KTH-messet.<\/a><\/em><\/p>\n\n\n\n

Hela pressmesset \u00e5terfinns h\u00e4r.<\/a><\/p>\n\n\n\n

VLT studerar b Centauri<\/h2>\n\n\n\n

Europeiska Sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) har tagit en bild av en planet i omloppsbana kring b Centauri, en dubbelstj\u00e4rna som \u00e4r synlig f\u00f6r blotta \u00f6gat. Detta stj\u00e4rnpar har den h\u00f6gsta temperaturen och \u00e4r det mest massiva som man hittills k\u00e4nner till med en planet i omloppsbana. Planetens avst\u00e5nd till stj\u00e4rnparet \u00e4r 100 g\u00e5nger avst\u00e5ndet mellan solen och Jupiter. Tidigare har vissa astronomer trott att planeter inte kan finnas kring s\u00e5 heta och massiva stj\u00e4rnor.<\/p>\n\n\n\n

– Det var v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande att hitta en planet kring b Centauri eftersom uppt\u00e4ckten helt f\u00f6r\u00e4ndrar f\u00f6rst\u00e5elsen av planeter kring massiva stj\u00e4rnor\u201d f\u00f6rklarar Markus Janson<\/strong>, astronom vid Stockholms universitet och  huvudf\u00f6rfattare till den studie som publicerats online i Nature.<\/em><\/p>\n\n\n

\"\"<\/a>
Denna bild visar stj\u00e4rnparet b Centauri och j\u00e4tteplaneten b Centauri b. Planeten \u00e4r den f\u00f6rsta som har fotograferats kring en s\u00e5 het och massiv dubbelstj\u00e4rna.<\/em>
Stj\u00e4rnparet, minst sex g\u00e5nger tyngre \u00e4n solen, ses i bildens \u00f6vre v\u00e4nstra h\u00f6rn och omges av ringar som \u00e4r optiska defekter. Planeten, den ljusa pricken i bildens nedre h\u00f6gra del (markerad med en pil), \u00e4r tio g\u00e5nger tyngre \u00e4n Jupiter och kretsar p\u00e5 ett avst\u00e5nd fr\u00e5n stj\u00e4rnparet som \u00e4r 100 g\u00e5nger st\u00f6rre \u00e4n Jupiters avst\u00e5nd fr\u00e5n solen. Den ljusa pricken i bildens \u00f6vre h\u00f6gra del \u00e4r en bakgrundsstj\u00e4rna. Genom att ta bilder vid olika tillf\u00e4llen var det m\u00f6jligt att urskilja planeten fr\u00e5n stj\u00e4rnorna i bakgrunden. <\/em>
Bilden togs med SPHERE-instrumentet p\u00e5 ESO:s Very Large Telescope med hj\u00e4lp av en koronagraf som blockerade det starka ljuset fr\u00e5n dubbelstj\u00e4rnan och gjorde det m\u00f6jligt att fotografera den svaga planeten.<\/em>
K\u00e4lla:<\/strong>ESO\/Janson et al.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n

ESO:s pressmess h\u00e4r.<\/a><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Men \u00e4r det inte….<\/h2>\n\n\n\n

Ja, vilken k\u00e4nd himlakropp \u00e4r detta? <\/p>\n\n\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n

Helt r\u00e4tt, doughnuten\/munken f\u00f6rest\u00e4ller Krabbnebulosan. En ny rapport diskuterar hur “plasmoiderna” skapats. Lite matematik f\u00f6rekommer i rapporten<\/a>, s\u00e5 VARNING f\u00f6r det.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

ISS f\u00f6ljdes fr\u00e5n “Mt Hindby” Ber\u00e4ttat av Hans Hilderfors, Mt Hindby-obsis: “Jag har senaste tiden lagt ner en del tid p\u00e5 att f\u00e5 min montering till att automatiskt kunna f\u00f6lja ISS vid passager \u00f6ver Malm\u00f6. Sv\u00e5righeten ligger dels i att ISS r\u00f6r sig fort, cirka 1\u00b0 per sekund, och dels i att monteringen kontinuerligt m\u00e5ste… L\u00e4s mer »Nr 84 2021<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89226"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=89226"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89226\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":89264,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89226\/revisions\/89264"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=89226"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=89226"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=89226"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}