{"id":90647,"date":"2022-05-28T18:30:28","date_gmt":"2022-05-28T16:30:28","guid":{"rendered":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=90647"},"modified":"2022-05-31T19:09:20","modified_gmt":"2022-05-31T17:09:20","slug":"nr-43-2022","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2022\/05\/28\/nr-43-2022\/","title":{"rendered":"Nr 43 2022"},"content":{"rendered":"\n

Europas vackraste observatorium?<\/h2>\n\n\n\n

H\u00e4rom dan gjorde vi inom ASTB tillsammans med v\u00e5ra hall\u00e4ndska v\u00e4nner en utflykt v\u00e4sterut, bort till Brorfelde-observatoriet n\u00e4ra Roskilde. En ren pastoral idyll m\u00f6tte oss: Kupolerna placerade i den vackra, kuperade milj\u00f6n \u00e0 la \u00d6sterlen, idisslande kossor, natur och kultur och astronomi i sk\u00f6n symbios. Det stora Schmidt-teleskopet \u00e4r inhyst i en kupol med “j\u00e4ttestenar” som murgrund – detta f\u00f6r att markera samklangen mellan stj\u00e4rnor och den danska landsbygden h\u00e4r. Inga kalla ok\u00e4nsliga metallytor.<\/p>\n\n\n\n

I Brorfelde by har man den dag som \u00e4r INTE gatubelysning. De som bor h\u00e4r uppskattar m\u00f6rkret f\u00f6r att kunna se t ex Vintergatans stj\u00e4rnstr\u00e5k. Vid det gamla meridiancirkelhuset (t v i fotot nedan) finns ett antal h\u00e4ngmattor f\u00f6r att folk ska kunna ligga d\u00e4r p\u00e5 kv\u00e4llar och n\u00e4tter och spana in stj\u00e4rnhimlen.<\/p>\n\n\n\n

\"Denna<\/figure>\n\n\n\n

Kupolbyggnaden som hyser Danmarks st\u00f6rsta teleskop (i Danmark!), ser ut s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n\n

 <\/p>\n\n\n\n

Brorfelde fick mig att t\u00e4nka p\u00e5 att n\u00e4r jag som ung glop bes\u00f6kte engelsm\u00e4nnens Herstmonceux och astronomen som sa n\u00e4r vi passerade n\u00e4ckrosdammen mellan kupolerna:<\/p>\n\n\n\n

– It\u00b4s easy to have beautiful thoughts here.<\/p>\n\n\n\n

Jag t\u00e4nkte mest p\u00e5 att astronomerna skulle g\u00e5 och trilla i dammen n\u00e4r de “tittade p\u00e5 stj\u00e4rnorna” p\u00e5 m\u00f6rka n\u00e4tter.<\/p>\n\n\n\n

Vackra observatorier? En favorit ligger i Nice, observatoriet uppe p\u00e5 h\u00f6jden med kupolen gjord av sj\u00e4lve Monsiur Gustave Eiffel<\/strong>. Arkitekten hette Charles Garnier<\/strong> (ritade \u00e4ven Parisoperan).<\/p>\n\n\n\n

Men jag har f\u00e5tt en annan favorit, s\u00e5 tack till min goda granne Inger Rask<\/strong> och hennes dotter Sara Goldberger, <\/strong>Sara som bor och arbetar i Z\u00fcrich och som dokumenterat hur det klassiska ETH-observatoriet (Eidgen\u00f6ssische Sternwarte, \u00e4ven namnat Semper-Sternwarte) ser ut i den schweiziska staden. Vilken arkitektonisk sk\u00f6nhet!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n\n

Arkitekten bakom de vackra byggnaderna hette Gottfried Semper <\/strong>och han var en betydande arkitekt, hans skapelse var ig\u00e5ng \u00e4nda till 1980 d\u00e5 den nya tidens astronomi drog in – med en svensk vid rodret. Collegium Helveticum<\/a> har idag sina bop\u00e5lar h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Observatoriets f\u00f6rste chef var f\u00f6r \u00f6vrigt 1800-talsastronomen Rudolf Wolf, <\/strong>vars astronomihistoriska skrifter vi fortfarande har stor gl\u00e4dje av.<\/p>\n\n\n\n

I Z\u00fcrich, vid den nystartade astronomiska institutionen 1980, var i m\u00e5nga \u00e5r lundautbildade astronomen Jan Olof Stenflo<\/strong> professor, hans expertomr\u00e5de var solen som kom v\u00e4l till pass d\u00e5 solfl\u00e4ckarna sedan l\u00e4nge, l\u00e4nge r\u00e4knades h\u00e4r och m\u00e4ttes (“Z\u00fcrich-talen”) innan det blev aktuellt med utlandsflytt och f\u00f6rnyelse av just den detaljen. Stenflo tog initiativet till flyttet till Bryssel med IAU:s godk\u00e4nnande. Han gick i pension 2007 men forskar i h\u00f6gsta grasd fortfarande.<\/p>\n\n\n\n

Om den inte helt odramatiska f\u00f6r\u00e4ndringen av solfl\u00e4cksr\u00e4knandet ber\u00e4ttade Stenflo sj\u00e4lv h\u00e4rom \u00e5ret. <\/a><\/p>\n\n\n\n

PS. Vi kan v\u00e4l lugnt s\u00e4ga att n\u00e4r observatorier byggs idag \u00e4r det krasst ekonomiskt t\u00e4nkande bakom k\u00e5karna, inga medel finns f\u00f6r vackra fasadutsmyckningar eller krusiduller som de i Z\u00fcrich.<\/p>\n\n\n\n

Holsts Planeterna<\/em> utmanas av A Planets Odyssey<\/em><\/h2>\n\n\n\n

Tack till kompisen Jon Saalbach,<\/strong> som tipsar om denna nyhet p\u00e5 Sky & Telescopes<\/em> sajt: Att den amerikanske tons\u00e4ttaren Daniel Perttu<\/strong> skrivit en pianokonsert <\/a>p\u00e5 temat A Planets Odyssey<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Pianisten vid uruppf\u00f6randet heter Jeffrey Biegels<\/strong> (han var f\u00f6dd d\u00f6v men opererades och fick h\u00f6rsel som 3-\u00e5ring), och dirigenten lystrar till namnet Gerhardt Zimmermann<\/strong>. Orkester: Canton Symphony Orchestra<\/a>, verksam i den amerikanska delstaten Ohio.<\/p>\n\n\n\n

Utmaningen mot Holst ligger i detta: Holst planetsvit byggde p\u00e5 hans astrologiska intresse, men h\u00e4r \u00e4r astronomin inspirationsk\u00e4llan. Konsertstycket b\u00f6rjar med Big Bang och slutar med en pianoresa genom Kuiper-b\u00e4ltet.<\/p>\n\n\n\n

Ljudsp\u00e5r ing\u00e5r i sajten ovan. Och f\u00f6rhoppningen \u00e4r, vad jag f\u00f6rst\u00e5r, att planetarier v\u00e4rlden \u00f6ver ska uppt\u00e4cka och lockas spela musiken, som l\u00e5ngt ifr\u00e5n \u00e4nnu \u00e4r inspelad p\u00e5 skiva.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

 <\/p>\n\n\n\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Europas vackraste observatorium? H\u00e4rom dan gjorde vi inom ASTB tillsammans med v\u00e5ra hall\u00e4ndska v\u00e4nner en utflykt v\u00e4sterut, bort till Brorfelde-observatoriet n\u00e4ra Roskilde. En ren pastoral idyll m\u00f6tte oss: Kupolerna placerade i den vackra, kuperade milj\u00f6n \u00e0 la \u00d6sterlen, idisslande kossor, natur och kultur och astronomi i sk\u00f6n symbios. Det stora Schmidt-teleskopet \u00e4r inhyst i en… L\u00e4s mer »Nr 43 2022<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"off","neve_meta_content_width":70,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/90647"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=90647"}],"version-history":[{"count":40,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/90647\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90726,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/90647\/revisions\/90726"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=90647"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=90647"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=90647"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}