Peter tror att rymdraketen \u00e4r den avl\u00e5nga saken t v i f\u00f6nstret, f\u00f6nstret som \u00f6verlevde bomben utanf\u00f6r kyrkan f\u00f6r en tid sedan.<\/p>\n\n\n\n Bildk\u00e4lla: Svenska kyrkan<\/em><\/p>\n\n\n\n Varje g\u00e5ng AAA, American Astronomical Association, har storm\u00f6ten, kommer rapporter som f\u00f6rdjupar v\u00e5r bild av detta h\u00e4rligt komplexa och st\u00e4ndigt (mot teorierna) utmanande universum. H\u00e4r kan vi se en del posters <\/a>om de dagsaktuella f\u00f6redragningarna. Rena gottebordet f\u00f6r en astronomisk nyhetsj\u00e4gare!<\/p>\n\n\n\n Varf\u00f6r jag naturligtvis stannat upp f\u00f6r ett tillbakablickande inslag om legenden Carolyn Shoemaker<\/strong> (n\u00e9e Spellman). Hon dog i fjor och kallas inte f\u00f6r inte f\u00f6r Grand Dame of Astronomy med 32 kometuppt\u00e4ckter och mer \u00e4n 500 asteroider p\u00e5 sitt uppt\u00e4ckarkonto. Kometen som kraschade in mot Jupiter 1994 inte minst!<\/p>\n\n\n\n Postern “Remembering Carolyn Shoemaker” \u00e5terfinns h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n\n\n\n Astronomer har unders\u00f6kt detaljerna i stj\u00e4rnbildningsomr\u00e5det 30 Doradus, ocks\u00e5 k\u00e4nt som Tarantelnebulosan, genom observationer med Atacama Large Millimeter\/submillimeter Array (ALMA). Den nya bilden fr\u00e5n Europeiska sydobservatoriet (ESO) visar nebulosans gasmoln med data fr\u00e5n ALMA och ger en ny inblick i hur massiva stj\u00e4rnor bildas i regionen.<\/p>\n\n\n\n – Gasen kan vara rester av tidigare mycket mer omfattande gasmoln som har splittrats av den intensiva energin som avges av unga och massiva stj\u00e4rnor i n\u00e4rheten, en process som ben\u00e4mns \u00e5terkoppling, s\u00e4ger Tony Wong<\/strong>, professor vid University of Illinois at Urbana-Champaign i USA. Wong ledde det forskningsprojekt som i dag presenterar sina resultat p\u00e5 ett m\u00f6te arrangerat av American Astronomical Associations och som samtidgt publiceras i The Astrophysical Journal. <\/em><\/p>\n\n\n\n Tarantelnebulosan \u00e4r bel\u00e4gen i Stora Magellanska molnet, en satellitgalax till Vintergatan p\u00e5 170 000 ljus\u00e5rs avst\u00e5nd, och \u00e4r en av de st\u00f6rsta och mest aktiva stj\u00e4rnbildningsomr\u00e5dena i v\u00e5rt galaktiska n\u00e4romr\u00e5de. I dess centrum finns n\u00e5gra av de mest massiva stj\u00e4rnor som man k\u00e4nner till. Vissa \u00e4r 150 g\u00e5nger tyngre \u00e4n solen vilket g\u00f6r omr\u00e5det perfekt f\u00f6r studier av hur gas kollapsar under sin egen gravitation f\u00f6r att bilda nya stj\u00e4rnor.<\/p>\n\n\n\n Denna kompositbild visar stj\u00e4rnbildningsomr\u00e5det 30 Doradus, ocks\u00e5 k\u00e4nt som Tarantelnebulosan. Bakgrundsbilden<\/em> \u00e4r tagen i infrar\u00f6tt ljus och visar ljusa stj\u00e4rnor och rosaf\u00e4rgade omr\u00e5den med gas. Den \u00e4r i sig en komposit, erh\u00e5llen med HAWK-I-instrumentet p\u00e5 ESO:s Very Large Telescope (VLT) och Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy (VISTA). Ovanp\u00e5 denna bild har lagts en bild i radiov\u00e5gl\u00e4nder fr\u00e5n Atacama Large Millimeter\/submillimeter Array (ALMA) som visar r\u00f6d-gula filament av kall t\u00e4t gas som kan kollapsa och bilda nya stj\u00e4rnor. Den unika spindeln\u00e4tslika strukturen i gasfilamenten har gett nebulosan dess namn.<\/em> K\u00e4lla:<\/strong> ESO, ALMA (ESO\/NAOJ\/NRAO)\/Wong et al., ESO\/M.-R. Cioni\/VISTA Magellanic Cloud survey. Acknowledgment: Cambridge Astronomical Survey Unit<\/em><\/p>\n\n\n\n – 30 Doradus \u00e4r unik d\u00e5 den \u00e4r s\u00e5 n\u00e4rbel\u00e4gen att vi i detalj kan studera hur stj\u00e4rnbildningen g\u00e5r till, samtidigt som dess egenskaper liknar de i mycket avl\u00e4gsna galaxer, som vi ser vid en tidpunkt d\u00e5 universum var mycket ungt, s\u00e4ger Guido de Marchi <\/strong>vid Europeiska rymdorganet ESA och medf\u00f6rfattare till artikeln. \u201cTack vare 30 Doradus kan vi studera hur stj\u00e4rnor bildades f\u00f6r 10 miljarder \u00e5r sedan, samtidigt som de flesta stj\u00e4rnorna f\u00f6ddes\u201d.<\/p>\n\n\n\n \u00c4ven om de flesta tidigare studier av Tarantelnebulosan har fokuserat p\u00e5 dess centrala omr\u00e5de har astronomerna k\u00e4nt till att stj\u00e4rnbildning f\u00f6rekommer \u00e4ven p\u00e5 andra st\u00e4llen. F\u00f6r att b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5 denna process utf\u00f6rde forskarlaget h\u00f6guppl\u00f6sta observationer av ett stort omr\u00e5de av nebulosan. Med ALMA<\/a> uppm\u00e4ttes str\u00e5lning fr\u00e5n kolmonoxidgas i de utbredda kalla gasmolnen i nebulosan som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att kollapsa till nya stj\u00e4rnor, och hur molnen f\u00f6r\u00e4ndras n\u00e4r energirik str\u00e5lning uts\u00e4nds av de unga stj\u00e4rnorna.<\/p>\n\n\n\n – Vi f\u00f6rv\u00e4ntade oss att omr\u00e5det i nebulosans centrum, n\u00e4rmast de mest massiva stj\u00e4rnorna, skulle visa de starkaste tecknen p\u00e5 gas som p\u00e5verkades av \u00e5terkoppling\u201d s\u00e4ger Wong. \u201cMen ist\u00e4llet fann vi att gravitationen spelar en central roll i samtliga omr\u00e5den d\u00e4r \u00e5terkoppling sker \u2013 \u00e5tminstone d\u00e4r gasen \u00e4r tillr\u00e4ckligt t\u00e4t.\u201d<\/p>\n\n\n\n I den nya bilden som ESO presenterar i dag visas ALMA-datan tillsammans med en bild som tidigare tagits i infrar\u00f6tt ljus med ESO:s Very Large Telescope (VLT<\/a>) och ESO:s Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy (VISTA<\/a>). Den infrar\u00f6da bilden visar ljusa stj\u00e4rnor och rosaf\u00e4rgade moln av het gas, medan ALMA-datan visas som orange-gula filament av mycket kall och t\u00e4t gas som en g\u00e5ng kan<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2022\/06\/IMGP0423-1.jpg\")
<\/a><\/figure>\n\n\n\nAmerikanerna har storm\u00f6te<\/h2>\n\n\n\n
Tarantelnebulosan avsl\u00f6jar hur massiva stj\u00e4rnor bildas<\/h2>\n\n\n\n
<\/figure><\/div>\n\n\n\n