Kul dock att en ASTB:are som Magnus Larsson<\/strong> h\u00e5ller st\u00e4llningen med sina studier av SS Cygni m fl snabbvarierande variabla stj\u00e4rnor. Numera \u00e4ven via spektrala uppm\u00e4tningar.<\/p>\n\n\n\n Kompisen Hans Bengtsson<\/strong>, v\u00e5r gr\u00e4vande variabelk\u00e4nnare, uppt\u00e4ckte att ASTB:s medlem, lundaastronomen Sven Cederblad <\/strong>(ok\u00e4nd fram till i fjor som Knut Lundmark-<\/strong>doktorand) st\u00e5tt som aktiv i s\u00e4llskapets egen variabelsektion (noterat i Cassiopeia, v\u00e5r \u00e5rsbok). Detta var p\u00e5 Knut Lundmarks tid p\u00e5 40-talet, och jag har alltid misst\u00e4nkt att det var en sektion p\u00e5 papperet. N\u00e5n g\u00e5ng skrev Lundmark till t ex Gunnar Larsson-Leander<\/strong> att dennes observationer skulle publiceras i en rapport fr\u00e5n Lunds obsis – men skedde det?<\/p>\n\n\n\n Hans konstaterar kort och gott: <\/p>\n\n\n\n – Det st\u00e4mmer s\u00e4kert att ASTBs variabelsektion bara fanns p\u00e5 papperet. N\u00e5gra resultat har jag aldrig sett d\u00e4rifr\u00e5n. Hans ber\u00e4ttar samtidigt att en person som t\u00e5l att uppm\u00e4rksammas \u00e4r Axel Johansson<\/strong> fr\u00e5n \u00c5tvidaberg. F\u00f6r precis 100 \u00e5r sedan, h\u00f6sten och tidiga vintern 1922, gjorde han 53 magnitudskattningar av cepheiden Eta Aquilae. <\/p>\n\n\n\n – Dessa har vi tack vare Nordisk Astronomisk Tidskrift <\/em>r\u00e4ddat till efterv\u00e4rlden och lagt in i v\u00e5r databas SVO, efter kalibrering till moderna magnituder f\u00f6r j\u00e4mf\u00f6relsestj\u00e4rnorna. <\/p>\n\n\n\n P\u00e5 bordet: Axel Johanssons “dubbelrefraktor” vid sidan om hans st\u00f6rre teleskop<\/em><\/p>\n\n\n\n – Och ljuskurvans form finns inget att anm\u00e4rka p\u00e5. Jag bifogar ett diagram nedan med Axel Johanssons obsar av Eta Aquilae \u00e5r 1922. L\u00e4s ocks\u00e5 Gustav Holmbergs <\/strong>artikel och klicka p\u00e5 den l\u00e4nk han ger d\u00e4r. SAAF:s nya forum f\u00f6r astrofotografer m m inom amat\u00f6rastronomin har nu startat upp och finns h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n Nattmolnet.<\/a><\/p>\n\n\n\n Fr\u00e5n James Webb-teleskopet inflyter hela tiden nya, spektakul\u00e4ra bilder fr\u00e5n v\u00e5rt universum. I dag sl\u00e4pptes mycket n\u00e4rg\u00e5ngna infrar\u00f6dupptagningar av Tarantel-nebulosan lika k\u00e4nd som 30 Doradus eller NGC 2790.<\/p>\n\n\n\n Nebulosan \u00e4r bel\u00e4gen i granngalaxen Stora Magellanska molnet och \u00e4r en plats d\u00e4r stj\u00e4rnor st\u00e4ndigt bildas. <\/p>\n\n\n\n ESA\/NASA\/WEBB-rapporten \u00e5terfinns h\u00e4r.<\/a><\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2022\/09\/4A994D8E-04F1-4B9E-A24E-E3D2E39FA6F4.png\")
<\/a><\/figure>\n\n\n\n
Det var det danska s\u00e4llskapet som d\u00e5 g\u00e4llde f\u00f6r svenska variabelobservat\u00f6rer. Om vi tar just 1941 som exempel s\u00e5 inneh\u00e5ller v\u00e5r svenska databas SVO totalt 313 obsar f\u00f6r det \u00e5ret: Tore Sj\u00f6gren<\/strong> (poliskonstapel i Hov\u00e5s) gjorde 280, Gunnar Larsson-Leander <\/strong>32, och Bertil Berggren<\/strong> (han med det m\u00e4rkliga bygget p\u00e5 Ven) gjorde en obs.
– Det var inte helt snutet ur n\u00e4san att jaga r\u00e4tt p\u00e5 dessa obsar. Jag hittade ett bibliotek i G\u00f6teborg som hade alla gamla Nordisk Astronomisk Tidskrift<\/em> i k\u00e4llaren. Best\u00e4llde in \u00e5rg\u00e5ngarna en efter en. Tog kopior p\u00e5 allt som hade med svenska obsar att g\u00f6ra. Det blev rej\u00e4la buntar.
– Obsarna var vanligen publicerade enligt stegv\u00e4rderingsmetoden, dvs enligt m\u00f6nstret A-2-V-3-B. Inga magnituder inblandade. Ibland gavs identifikationen av A och B osv bara med en h\u00e4nvisning till n\u00e5gon karta som publicerats n\u00e5gonstans. Men jag lyckades googla fram dessa kartor, ofta fr\u00e5n Astronomische Nachrichten.<\/em>
– Sedan blev det till att i moderna kataloger hitta magnituderna f\u00f6r stj\u00e4rnorna, och att med formler i Excel omvandla obsarna till modernt magnitudsystem. Tidskr\u00e4vande men gick utm\u00e4rkt bra. Sedan skulle allt g\u00f6ras om till SVO-format, i slut\u00e4ndan var det Thomas Karlsson som omvandlade alla mina datafiler s\u00e5 att de problemfritt kunde slussas in i SVO.
– Men, som sagt, det \u00e4r i stort sett tack vare publikationen i NAT som m\u00e5nga av obsarna fr\u00e5n den tiden har hamnat i en modern databas.<\/p>\n\n\n\n
* Observationerna gjordes med en liten f\u00e4ltkikare, i NAT sk\u00e4mtsamt kallad \u201ddubbelrefraktor\u201d.
* Axel Johansson var en enast\u00e5ende skicklig observat\u00f6r. Den ljuskurva som blir resultatet av hans bed\u00f6mningar 1922 st\u00e4mmer exakt med vad vi vet idag. Han fick magnitudvariation 3.5-4.3, de moderna m\u00e4tningarna ger 3.49-4.30. Johanssons period blir vid analys 7.1766 dygn vilket ocks\u00e5 \u00e4r helt korrekt, nu har den \u00f6kat till 7.1770 dygn.<\/p>\n\n\n\n<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n\n
https:\/\/amatorastronomi.wordpress.com\/2012\/04\/13\/nagra-tidiga-svenska-variabilister\/<\/a><\/p>\n\n\n\n<\/a><\/figure>\n\n\n\n
Fakta i m\u00e5let \u00e4r ju dessutom att just eta Aql, som jag f\u00f6ljt en och annan g\u00e5ng (den \u00e4r l\u00e4ttobserverad), var den andra cepheiden som uppt\u00e4cktes. Om stj\u00e4rnan uppt\u00e4ckts f\u00f6rst s\u00e5 hade vi i dag, med lite tungvrickning, talat om “aquilaider” i st\u00e4llet f\u00f6r “cepheider”.<\/p>\n\n\n\nNattmolnet \u00e4r h\u00e4r!<\/h2>\n\n\n\n
“Tarantelan” enligt Webb<\/h2>\n\n\n\n