– Vi kan nu sp\u00e5ra ursprunget till vattnet i solsystemet till en tidpunkt f\u00f6re solens bildande, s\u00e4ger John J. Tobin, <\/strong>astronom vid National radio Astronomy Observatory i USA och f\u00f6rstef\u00f6rfattare till den studie som har publicerats i Nature.<\/em><\/p>\n\n\n\n Uppt\u00e4ckten gjordes genom att unders\u00f6ka sammans\u00e4ttningen p\u00e5 vattnet i V883 Orionis, en planetbildande skiva p\u00e5 1 300 ljus\u00e5rs avst\u00e5nd i stj\u00e4rnbilden Orion. N\u00e4r ett gas- och stoftmoln kollapsar bildas en stj\u00e4rna i dess centrum och en skiva med material runt stj\u00e4rnan. Under loppet av n\u00e5gra miljoner \u00e5r kommer materialet i skivan att samla sig till kometer, asteroider och slutligen planeter. Tobin och hans forskarlag anv\u00e4nde ALMA<\/a>, d\u00e4r Europeiska sydobservatoriet (ESO) \u00e4r en partner, f\u00f6r att observera den kemiska signaturen hos vattnet och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt dess v\u00e4g fr\u00e5n stj\u00e4rnbildande moln till planeter.<\/p>\n\n\n\n Vatten best\u00e5r vanligen av en syreatom och tv\u00e5 v\u00e4teatomer. Tobins forskarlag studerade en tyngre variant av vatten d\u00e4r en av v\u00e4teatomerna har ersatts med deuterium \u2013 en tung isotop<\/a> av v\u00e4te. Eftersom vanligt och tungt vatten bildas under olika f\u00f6ruts\u00e4ttningar kan deras relativa halt anv\u00e4ndas f\u00f6r att sp\u00e5ra n\u00e4r och var vattnet har bildats. Exempelvis har vissa kometer i solsystemet en relativ halt som \u00e4r lik vattnet p\u00e5 jorden, vilket indikerar att kometerna kan ha f\u00f6rt vatten till jorden.<\/p>\n\n\n\n Vattnets resa fr\u00e5n gasmoln till unga stj\u00e4rnor, och d\u00e4refter fr\u00e5n kometer till planeter, har observerats tidigare, men hittills har l\u00e4nken mellan unga stj\u00e4rnor och kometer saknats. <\/p>\n\n\n\n – V883 Orionis \u00e4r den saknade l\u00e4nken i detta fall. Sammans\u00e4ttningen av vattnet i sk\u00edvan \u00e4r mycket lik den hos kometer i v\u00e5rt eget solsystem. Detta bekr\u00e4ftar teorin att vattnet i planetsystem bildades i den interstell\u00e4ra rymden f\u00f6r miljarder \u00e5r sedan, innan solen bildades, och har \u00e4rvts av b\u00e5de kometerna och jorden utan att p\u00e5verkas n\u00e4mnv\u00e4rt.<\/p>\n\n\n\n Men att observera detta vatten visade sig vara sv\u00e5rt. <\/p>\n\n\n\n – Det mesta vattnet i en planetbildande skiva \u00e4r frusen is vilket f\u00f6rsv\u00e5rar studiet av dess egenskaper\u201d s\u00e4ger medf\u00f6rfattaren Margot Leemker,<\/strong> doktorand vid Leidenobservatoriet i Nederl\u00e4nderna. Gasformigt vatten kan detekteras tack vare str\u00e5lningen som s\u00e4nds ut av de roterande och vibrerande molekylerna, men detektionen \u00e4r betydligt sv\u00e5rare n\u00e4r molekylerna \u00e4r fastl\u00e5sta i vattenis och deras r\u00f6relse \u00e4r begr\u00e4nsad. Gasformigt vatten finns i centrum av skivan d\u00e4r det \u00e4r varmare, n\u00e4ra stj\u00e4rnan.\u00a0 Men detta omr\u00e5de skyms av skivans eget stoft och \u00e4r dessutom f\u00f6r litet f\u00f6r att kunna avbildas med dagens teleskop.<\/p>\n\n\n\n V883 Orionis visade sig dock i en studie nyligen<\/a> vara ovanligt het, f\u00f6r n\u00e4rvarande 200 g\u00e5nger ljusstarkare \u00e4n solen. Detta stora energifl\u00f6de, som beror p\u00e5 ett p\u00e5g\u00e5ende utbrott hos stj\u00e4rnan, v\u00e4rmer skivan \u201ctill en temperatur d\u00e4r vatten inte l\u00e4ngre finns i isform utan som gas, vilket g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r oss att detektera den\u201d f\u00f6rklarar Tobin.<\/p>\n\n\n\n Den svenske astronomen Magnus Persson<\/strong> forskade p\u00e5 Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska h\u00f6gskola n\u00e4r han deltog i forskningsprojektet: Han s\u00e4ger: <\/p>\n\n\n\n – Det har tagit l\u00e5ng tid att f\u00e5 till de h\u00e4r resultaten. Det var lite mer \u00e4n sex \u00e5r sedan vi kl\u00e4ckte id\u00e9n till projektet, och ih\u00e4rdigheten har nu gett resultat. J\u00e4tteroligt och h\u00e4ftigt att \u00e4ntligen kunna l\u00e4gga ytterligare en pusselbit i f\u00f6rst\u00e5elsen av vattnets v\u00e4g fr\u00e5n kalla gas- och stoftmoln till kometer och slutligen ytan p\u00e5 planeter.<\/p>\n\n\n\n Forskarna anv\u00e4nde ALMA, ett n\u00e4tverk med radioteleskop i norra Chile, f\u00f6r att observera det gasformiga vattnet i V883 Orionis. Tack vare ALMA:s h\u00f6ga k\u00e4nslighet och m\u00f6jlighet att uppl\u00f6sa sm\u00e5 detaljer kunde de b\u00e5de detektera vattnet och m\u00e4ta dess sammans\u00e4ttning, men ocks\u00e5 kartl\u00e4gga dess f\u00f6rdelning i skivan. Fr\u00e5n observationerna drog de slutsatsen att skivan inneh\u00e5ller minst 1200 g\u00e5nger mer vatten \u00e4n i jordens oceaner.<\/p>\n\n\n\n I framtiden hoppas astronomerna kunna studera systemet n\u00e4rmare med ESO:s kommande Extremely Large Telescope<\/a> (ELT) och dess f\u00f6rsta generations-instrument METIS<\/a>, som \u00e4r k\u00e4nsligt f\u00f6r infrar\u00f6da v\u00e5gl\u00e4ngder. METIS kommer att kunna studera gasfasen i denna typ av skivor och st\u00e4rka l\u00e4nken mellan vattnet i stj\u00e4rnbildande moln och planetsystem.<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2023\/03\/t-IAhPrulfs0muLKf9xNZtUxVPk-jpg.jpg\")
<\/a>