Vi hade stora gl\u00e4dje av Bertils n\u00e4rvaro p\u00e5 en del ASTB-tr\u00e4ffar, alldeles s\u00e4rskilt n\u00e4r det handlade om science fiction. Hans storverk om svensk sf:s historia i tre band \u00e4r redan en klassiker, och ASTB:arna \u00e4r naturligtvis glada \u00f6ver det gener\u00f6sa bidraget om v\u00e5r f\u00f6renings skapare Knut Lundmark. <\/strong><\/p>\n\n\n\n Efter den prestationen trodde vi v\u00e4l lite till mans att nu hade han inget kvar att skriva om. D\u00c5 kom hans j\u00e4tteverk ut om Indira Gandhis <\/strong>ok\u00e4nde man, den radikale politikern Feroze Gandhi<\/strong>, ett verk som allm\u00e4nt appl\u00e5derades i det demokratiska j\u00e4tteriket. P\u00e5 fr\u00e5gan i indisk tv varf\u00f6r en svensk skrivit om Feroze Gandhi svarade Bertil som det var: “N\u00e4r inte 1,3 miljarder indier g\u00f6r det, f\u00e5r jag g\u00f6ra det.”<\/p>\n\n\n\n Ett livsl\u00e5ngt projekt var \u00e4ven Bertils svenska “version” av James Joyces <\/strong>Finnegan\u00b4s Wake (Finnegans likvaka)<\/em>, ett om\u00f6jligt \u00f6vers\u00e4ttningsarbete som Bertil \u00e4nd\u00e5 gav sig p\u00e5 – med egen syntax och nya glosor – och f\u00f6r detta fick han stora kulturartiklar som bel\u00f6ning.<\/p>\n\n\n\n Under drygt tio \u00e5r arrangerade W-bloggens ansvarige redakt\u00f6r och Bertil Falk \u00e5rligen “Sveriges minsta bokm\u00e4ssa” i v\u00e5ningen p\u00e5 S\u00f6dra F\u00f6rstadsgatan 82, d\u00e4r Bertils f\u00f6rlag Zen Zat visade upp sina senaste b\u00f6cker. En av dem skrev jag sj\u00e4lv, den astronomiska ess\u00e4boken Stj\u00e4rnfall <\/em>(“Ulf R:s lilla r\u00f6da”).<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Bertil med sin deckare om en vikingatidens Sherlock Holmes…<\/em><\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n Romaner, \u00f6vers\u00e4ttningar, en novellsamling om vikingatiders deckarg\u00e5tor, novellkollektioner av k\u00e4nda och mindre k\u00e4nda veckotidningsf\u00f6rfattare med sf-fokus, en strid str\u00f6m av egna julb\u00f6cker, nyintroduktionen av Jules Verne-magasinet, han tog \u00e4ven fram St\u00e5lmannens d\u00e5 ok\u00e4nda skapare och hj\u00e4lpte till att s\u00e4tta dem p\u00e5 kartan igen, gav ut l\u00e4rob\u00f6cker om novellkonstens historia och om symboliska ringar i v\u00e4rldslitteraturen… skapargl\u00e4djen och nyfikenheten var astronomisk. <\/p>\n\n\n\n N\u00e4r vi gjorde USA-resor tillsammans kunde vad som helst intr\u00e4ffa. Mitt under oljekrisens 70-tal k\u00f6rde vi upp till gr\u00e4nsen mot Kanada f\u00f6r att tr\u00e4ffa ena h\u00e4lften av sf-duon Eando Binder,<\/strong> vi tog oss fr\u00e5n bensinstation till bensinstation och lyckades verkligen komma fram och \u00e5ter till New York, d\u00e4r mycket tid tillbringades tillsammans med svenskamerikanske mysterywritern Hans Stefan Santesson<\/strong>. Bertil skrev fr\u00e5n och till p\u00e5 en biografi \u00f6ver Santesson.<\/p>\n\n\n\n I m\u00e5nga \u00e5r var Bertil knuten till Kv\u00e4llspostens nattredaktion men gav sig ocks\u00e5 sj\u00e4lv uppdraget att hj\u00e4lpa till d\u00e5 TV3 b\u00f6rjade s\u00e4nda ifr\u00e5n London, dit han flyttade sina bop\u00e5lar n\u00e5gra \u00e5r. Under d\u00f6tiden p\u00e5 KvP kunde vi hans kolleger se, n\u00e4 snarare H\u00d6RA, hur Bertil dels f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4ra sig kinesiska, dels satt och r\u00e5pluggade handb\u00f6cker i – flygning!<\/p>\n\n\n\n Hur han hade tid att \u00e4ven sk\u00f6ta ett vanligt journalistkneg, att “arbeta”, \u00e4r och f\u00f6rbli en g\u00e5ta. Han var i mina \u00f6gon en \u00e4kta ren\u00e4ssansm\u00e4nniska. En s\u00f6kare \u00e4ven i parapsykologiska fenomen. Nyfiken kort och kort p\u00e5 allt. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Bertil Falk har l\u00e4mnat oss I l\u00f6rdags morse avled Bertil Falk, 90 \u00e5r gammal. Han befann sig sedan en tid i Malm\u00f6 hos sina barn med familjer och hade bakom sig en l\u00e4ngre tids sv\u00e5ra sjukdomar och en komplicerad magoperation. Om det st\u00e4mmer att gamla journalister inte d\u00f6r, de blir bara deprimerade, s\u00e5 f\u00e5r vi… L\u00e4s mer »Nr 74 2023<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/94348"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=94348"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/94348\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":94357,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/94348\/revisions\/94357"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=94348"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=94348"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=94348"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/IMG_0417-e1443373780700.jpg\")
<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n