N\u00e4r en stj\u00e4rna som v\u00e5r sol n\u00e5r slutet av sitt liv kan den sluka de omgivande planeterna och asteroiderna som den f\u00f6ddes med. Med hj\u00e4lp av Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) i Chile, har nu forskare f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen funnit en unik signatur av denna process \u2013 ett \u00e4rr inpr\u00e4ntat p\u00e5 ytan av en vit dv\u00e4rgstj\u00e4rna. Resultaten publiceras i dag i The Astrophysical Journal Letters<\/em>. Hela pressrelisen h\u00e4r.<\/a><\/p>\n\n\n\n “Det \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nt att vissa vita dv\u00e4rgar \u2013 l\u00e5ngsamt svalnande rester av stj\u00e4rnor som solen \u2013\u00a0kannibaliserar p\u00e5 delar av sina planetsystem. Nu har vi uppt\u00e4ckt att stj\u00e4rnans magnetf\u00e4lt spelar en nyckelroll i denna process, vilket resulterar i ett \u00e4rr p\u00e5 den vita dv\u00e4rgens yta\u201d s\u00e4ger Stefano Bagnulo<\/strong>, astronom vid Armagh Observatory and Planetarium i Nordirland, Storbritannien, och huvudf\u00f6rfattare till studien.<\/p>\n\n\n\n \u00c4rret som forskargruppen observerade visar sig som en koncentration av metaller p\u00e5 den vita dv\u00e4rgens yta. Den vita dv\u00e4rgen, WD 0816-310, \u00e4r en rest av jordens storlek av en stj\u00e4rna som liknade v\u00e5r sol, men som var aningen st\u00f6rre. “Vi har visat att dessa metaller h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n en fast kropp som var minst lika stor som Vesta, som med en diameter av cirka 500 kilometer \u00e4r den n\u00e4st st\u00f6rsta asteroiden i solsystemet” s\u00e4ger Jay Farihi, p<\/strong>rofessor vid University College London, Storbritannien, och medf\u00f6rfattare till studien.<\/p>\n\n\n\n