De flesta galaxer, <\/strong>v\u00e5r egen Vintergatan inr\u00e4knad, har ett supermassivt svart h\u00e5l i sitt centrum. En fr\u00e5ga som l\u00e4nge g\u00e4ckat astronomer \u00e4r hur dessa h\u00e4pnadsv\u00e4ckande tunga objekt v\u00e4xer f\u00f6r att kunna v\u00e4ga lika mycket som miljoner eller till och med miljarder stj\u00e4rnor.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 jakt efter ledtr\u00e5dar<\/strong> till detta mysterium valde ett team av forskare ledda av Mark Gorski<\/strong> <\/em>(Northwestern University, USA, och Chalmers) och Susanne Aalto <\/strong>(Chalmers) – fotot nedan t v Chalmers – att studera den relativt n\u00e4rliggande galaxen ESO320-G030, p\u00e5 ett avst\u00e5nd av \u201cbara\u201d 120 miljoner ljus\u00e5r. Det \u00e4r en mycket aktiv galax, d\u00e4r stj\u00e4rnor bildas i tio g\u00e5nger snabbare takt \u00e4n i Vintergatan.<\/p>\n\n\n \u2013 Eftersom den h\u00e4r<\/strong> galaxen lyser mycket starkt i infrar\u00f6tt ljus kan teleskop urskilja sp\u00e4nnande detaljer i dess mitt. Vi ville m\u00e4ta ljus fr\u00e5n molekyler som b\u00e4rs av vindar fr\u00e5n galaxens k\u00e4rna, i hopp om att sp\u00e5ra hur vindarna skickas iv\u00e4g av ett v\u00e4xande, eller snart v\u00e4xande, supermassivt svart h\u00e5l. Genom att anv\u00e4nda Alma kunde vi studera ljus som tr\u00e4nger genom de tjocka lager av damm och gas som d\u00f6ljer galaxens centrum, s\u00e4ger Susanne Aalto, professor i radioastronomi vid Chalmers.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r att kunna se t\u00e4t gas <\/strong>s\u00e5 n\u00e4ra det centrala svarta h\u00e5let som m\u00f6jligt studerade forskarna ljus fr\u00e5n molekyler av bl\u00e5syra (HCN). Tack vare Almas f\u00f6rm\u00e5ga att avbilda sm\u00e5 detaljer och sp\u00e5ra r\u00f6relser i gasen \u2013 med hj\u00e4lp av dopplereffekten \u2013 uppt\u00e4ckte de m\u00f6nster som skvallrade om att h\u00e4r finns en roterande, magnetiserad vind.<\/p>\n\n\n\n I andra galaxers mitt <\/strong>kan vindar och jetstr\u00e5lar trycka bort material fr\u00e5n det supermassiva svarta h\u00e5let. H\u00e4r tyder den nyuppt\u00e4ckta vinden p\u00e5 en annan process som ist\u00e4llet kan mata det svarta h\u00e5let, och hj\u00e4lpa det att v\u00e4xa.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Vi kan se hur vindarna<\/strong> bildar en spiralformad struktur som b\u00f6ljar ut fr\u00e5n galaxens centrum. N\u00e4r vi m\u00e4tte rotation, massa och hastighet f\u00f6r materialet som str\u00f6mmar ut\u00e5t, blev vi f\u00f6rv\u00e5nade \u00f6ver att vi kunde utesluta m\u00e5nga f\u00f6rklaringar till var vindens kraft har sitt ursprung, till exempel stj\u00e4rnbildning. Ist\u00e4llet kan fl\u00f6det ut\u00e5t drivas av infl\u00f6det av gas och tycks h\u00e5llas samman av magnetf\u00e4lt, s\u00e4ger Susanne Aalto.<\/p>\n\n\n\n Forskarna tror att den<\/strong> roterande magnetiska vinden indirekt hj\u00e4lper det svarta h\u00e5let att v\u00e4xa.<\/p>\n\n\n\n Materia \u00e5ker i cirklar runt <\/strong>det svarta h\u00e5let innan det kan falla in, som vatten i ett avlopp. Materian som n\u00e4rmar sig det svarta h\u00e5let samlas d\u00e4rmed i en kaotisk, snurrande skiva. D\u00e4r kan magnetf\u00e4lt utvecklas och bli starkare. Tack vare magnetf\u00e4lten kan materia lyftas bort fr\u00e5n galaxen, och det \u00e4r detta som skapar den spiralformade vinden. Att f\u00f6rlora materia till vinden saktar ocks\u00e5 ner den snurrande skivan. Det i sin tur leder till att materia l\u00e4ttare kan falla in i det svarta h\u00e5let, och g\u00e5 fr\u00e5n att \u201ddroppa\u201d in till en strid str\u00f6<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r Mark Gorski \u00e4r detta<\/strong> sl\u00e5ende likt en annan milj\u00f6 d\u00e4r liknande fenomen utspelar sig: virvlarna av gas och damm som leder till f\u00f6delsen av nya stj\u00e4rnor och planeter.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Det \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nt att stj\u00e4rnor i sina tidigaste utvecklingsstadier v\u00e4xer med hj\u00e4lp av roterande vindar. De accelereras ocks\u00e5 av magnetf\u00e4lt precis som vinden i denna galax. V\u00e5ra observationer visar att supermassiva svarta h\u00e5l och sm\u00e5 stj\u00e4rnor kan v\u00e4xa genom liknande processer, men i v\u00e4ldigt olika skalor, s\u00e4ger Mark Gorski.<\/p>\n\n\n\n Kan denna uppt\u00e4ckt<\/strong> vara en ledtr\u00e5d till att l\u00f6sa g\u00e5tan om hur supermassiva svarta h\u00e5l v\u00e4xer? Fram\u00f6ver vill Mark Gorski, Susanne Aalto och deras kollegor studera andra galaxer d\u00e4r spiralformiga utfl\u00f6den kan ligga dolda i deras k\u00e4rnor.<\/p>\n\n\n\n \u2013 L\u00e5ngt ifr\u00e5n alla fr\u00e5gor<\/strong> om den h\u00e4r processen \u00e4r besvarade. I v\u00e5ra observationer ser vi tydliga bevis p\u00e5 en roterande vind som hj\u00e4lper till att reglera tillv\u00e4xten av galaxens centrala svarta h\u00e5l. Nu n\u00e4r vi vet vad vi ska leta efter \u00e4r n\u00e4sta steg att ta reda p\u00e5 hur vanligt f\u00f6rekommande detta kan vara. Och om detta \u00e4r ett stadium som alla galaxer med supermassiva svarta h\u00e5l g\u00e5r igenom, vad h\u00e4nder med dem sedan? fr\u00e5gar Mark Gorski.<\/p>\n\n\n\n Mer om forskningen:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Forskningen presenteras i artikeln “A spectacular galactic scale magnetohydrodynamic powered wind in ESO 320-G030<\/a>” i tidskriften Astronomy and Astrophysics.<\/em><\/p>\n\n\n\n Forskarna som \u00e4r involverade i studien \u00e4r Mark Gorski, Susanne Aalto, Sabine K\u00f6nig,\u00a0Clare F. Wethers,\u00a0Chentao Yang,\u00a0Sebastien Muller,\u00a0Kyoko Onishi,\u00a0Mamiko Sato,\u00a0Niklas Falstad,, J. G. Mangum, S. T. Linden, F. Combes, S. Mart\u00edn, M. Imanishi,\u00a0K. Wada,\u00a0L. Barcos-Mu\u00f1oz,\u00a0F. Stanley,\u00a0S. Garc\u00eda-Burillo,\u00a0P. P. van der Werf,\u00a0A. S. Evans,\u00a0C. Henkel,\u00a0S. Viti,\u00a0N. Harada,\u00a0T. D\u00edaz-Santos,\u00a0J. S. Gallaghe<\/strong>r\u00a0och\u00a0E. Gonz\u00e1lez-Alfonso.<\/strong><\/p>\n\n\n\n Under studiens g\u00e5ng var forskarna aktiva vid Chalmers, Sverige; National Radio Astronomy Observatory, USA; University of Massachusetts at Amherst, USA; PSL-Universitetet, France; ESO, Chile; Japans Nationella astronomiska observatorium; Kagoshima-universitetet, Japan; University of Virginia, USA; Institut de Radioastronomie Millim\u00e9trique (IRAM), Frankrike; Observatorio Astron\u00f3mico Nacional (OAN-IGN), Spanien; Leidenuniversitetet, Nederl\u00e4nderna; Max-Planck-Institut f\u00fcr Radioastronomie, Tyskland; Chinese Academy of Sciences, Kina; King Abdulaziz University, Saudiarabien; University College London, Storbritannien; Graduate Institute for Advanced Studies, Japan; Foundation for Research and Technology-Hellas (FORTH), Grekland; European University Cyprus, University of Wisconsin, USA; Universidad de Alcal\u00e1, Spanien; och Northwestern University, USA..<\/p>\n\n\n\n Illustration: En virvelvind hj\u00e4lper det supermassiva svarta h\u00e5let i galaxen ESO320-G030 att v\u00e4xa, assisterad av magnetf\u00e4lt. I den h\u00e4r illustrationen domineras galaxens k\u00e4rna av en t\u00e4t, roterande vind av gas som leder ut\u00e5t fr\u00e5n det dolda supermassiva svarta h\u00e5let i galaxens mitt. Linjer i f\u00e4rg med pilar visar gasens r\u00f6relser. R\u00f6relserna har sp\u00e5rats med hj\u00e4lp av ljus fr\u00e5n molekyler av bl\u00e5syra och med Alma-teleskopet (r\u00f6relser mot betraktaren visas i bl\u00e5tt och r\u00f6relse bort i r\u00f6tt)<\/em>.<\/p>\n\n\n\n K\u00e4lla: M. D. Gorski\/Aaron M. Geller, Northwestern University, CIERA, the Center for Interdisciplinary Exploration and Research in Astrophysics.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Nytt fr\u00e5n Chalmers: Magnetvind hj\u00e4lper svart h\u00e5l v\u00e4xa Ett pressmess i dag fr\u00e5n Chalmers meddelar en sp\u00e4nnande nyhet, d\u00e4r v\u00e5r Onsalaprofessor Susanne Alto (numera invald i Kungl Vetenskapsakademien) toppat ett team forskare i jakten p\u00e5 svaret p\u00e5 fr\u00e5gan hur svarta h\u00e5l v\u00e4xer. F\u00f6r: Supermassiva svarta h\u00e5l, som \u00e5terfinns i galaxers centrum, v\u00e4cker m\u00e5nga obesvarade vetenskapliga… L\u00e4s mer »Nr 43 2024<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/95863"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=95863"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/95863\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":95873,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/95863\/revisions\/95873"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=95863"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=95863"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=95863"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2024\/06\/download-5.jpg\")
<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n<\/a><\/figure>\n\n\n\n