{"id":96328,"date":"2024-09-12T09:48:19","date_gmt":"2024-09-12T07:48:19","guid":{"rendered":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=96328"},"modified":"2024-09-12T09:48:21","modified_gmt":"2024-09-12T07:48:21","slug":"nr-57-2024","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2024\/09\/12\/nr-57-2024\/","title":{"rendered":"Nr 57 2024"},"content":{"rendered":"\n

<\/a><\/p>\n\n\n\n

Astronomer sp\u00e5rar bubblor p\u00e5 en stj\u00e4rnas yta i den mest h\u00f6guppl\u00f6sta videon hittills<\/h2>\n\n\n\n

<\/a><\/p>\n\n\n

\n
\"Detaljerade<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n

<\/a><\/a><\/a><\/p>\n\n\n\n

ESO meddelar: F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen har astronomer tagit tillr\u00e4ckligt detaljerade bilder av en annan stj\u00e4rna \u00e4n solen f\u00f6r att kunna sp\u00e5ra r\u00f6relsen hos bubblande gas p\u00e5 dess yta. Bilderna av stj\u00e4rnan, R Doradus, togs med Atacama Large Millimeter\/submillimeter Array (ALMA), ett teleskop som del\u00e4gs av Europeiska sydobservatoriet (ESO), i juli och augusti 2023. Bilderna visar gigantiska heta bubblor av gas, 75 g\u00e5nger st\u00f6rre \u00e4n solen, som dyker upp p\u00e5 ytan och sjunker tillbaka in i stj\u00e4rnans inre snabbare \u00e4n v\u00e4ntat.<\/p>\n\n\n\n

“Det h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen den bubblande ytan p\u00e5 en riktig stj\u00e4rna kan visas p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt,” s\u00e4ger Wouter Vlemmings<\/strong>, professor vid Chalmers tekniska h\u00f6gskola, Sverige, och huvudf\u00f6rfattare till studien som publicerades i g\u00e5r i Nature<\/em>. “Vi hade aldrig f\u00f6rv\u00e4ntat oss att datan skulle vara av s\u00e5 h\u00f6g kvalitet att vi kunde se s\u00e5 mycket detaljer i konvektionen p\u00e5 stj\u00e4rnans yta.”<\/p>\n\n\n\n

Stj\u00e4rnor producerar energi i sina k\u00e4rnor genom k\u00e4rnfusion. Denna energi kan transporteras mot stj\u00e4rnans yta i enorma, heta gasbubblor som sedan kyls ner och sjunker – som en lavalampa. Denna konvektionsr\u00f6relse f\u00f6rdelar de tunga grund\u00e4mnen som bildas i k\u00e4rnan, s\u00e5som kol och kv\u00e4ve, till hela stj\u00e4rnan. Konvektionen anses ocks\u00e5 orsaka de stj\u00e4rnvindar som f\u00f6r med sig dessa grund\u00e4mnen ut i universum och som ing\u00e5r i nya stj\u00e4rnor och planeter.<\/p>\n\n\n\n

Konvektionsr\u00f6relser har aldrig sp\u00e5rats i detalj i andra stj\u00e4rnor \u00e4n solen tidigare. Genom att anv\u00e4nda ALMA kunde forskarlaget erh\u00e5lla h\u00f6guppl\u00f6sta bilder av ytan p\u00e5 R Doradus under loppet av en m\u00e5nad. R Doradus \u00e4r en r\u00f6d j\u00e4ttestj\u00e4rna med en diameter som \u00e4r ungef\u00e4r 350 g\u00e5nger solen bel\u00e4gen cirka 180 ljus\u00e5r bort i stj\u00e4rnbilden Sv\u00e4rdfisken. Dess stora diameter och n\u00e4rhet till jorden g\u00f6r den till ett idealiskt m\u00e5l f\u00f6r detaljerade observationer. Dessutom \u00e4r dess massa lik solens, vilket betyder att R Doradus sannolikt \u00e4r snarlik v\u00e5r egen sols utseende om fem miljarder \u00e5r, n\u00e4r den omvandlas till en r\u00f6d j\u00e4tte.<\/p>\n\n\n\n

“Konvektionen skapar den vackra granul\u00e4ra strukturen som ses p\u00e5 v\u00e5r sols yta, men den \u00e4r sv\u00e5r att se p\u00e5 andra stj\u00e4rnor”, till\u00e4gger Theo Khour<\/strong>i, forskare vid Chalmers och medf\u00f6rfattare till studien. “Med ALMA har vi nu inte bara direkt kunnat se konvektiva granulationsceller – med en storlek som \u00e4r 75 g\u00e5nger st\u00f6rre \u00e4n v\u00e5r sol! \u2013 utan ocks\u00e5 kunnat m\u00e4ta hur snabbt de r\u00f6r sig f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\n