{"id":9671,"date":"2010-12-19T17:14:22","date_gmt":"2010-12-19T16:14:22","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=9671"},"modified":"2010-12-19T20:32:44","modified_gmt":"2010-12-19T19:32:44","slug":"nr-235-2010","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2010\/12\/19\/nr-235-2010\/","title":{"rendered":"Nr 235 2010"},"content":{"rendered":"

Meteorider tr\u00e4ffar m\u00e5nytan<\/h2>\n
\"\"<\/a>
Meteoriden 2 maj 2006. Foto: NASA\/Heather McNamara\/Danielle Moser<\/figcaption><\/figure>\n

Hur ofta h\u00e4nder det att meteorider sl\u00e5r ner p\u00e5 m\u00e5nytan? Oftare \u00e4n vad vi tror, och b\u00e5de proffs och amat\u00f6rer har genom \u00e5ren sett m\u00e4ngder av dramatiska impacts. Filmen ovan \u00e4r fr\u00e5n 2006, kommer fr\u00e5n NASA och blixten\/nedslaget skapade en krater som \u00e4r 14 meter bred och 3 meter djup . Kraschen utl\u00f6ste energier motsvarande 4 ton TNT.<\/p>\n

Och h\u00e4r befinner vi oss i m\u00e5ngeografin:\"\"<\/a><\/p>\n

Det intressanta \u00e4r att NASA-folket dokumenterade sm\u00e4llen med ett 10-tumsteleskop, allts\u00e5 ingen mastadont, och det \u00e4r precis det som \u00e4r det avg\u00f6rande. Ett rundmail fr\u00e5n Tora Greve fick mig att jaga fram amatr\u00f6astronomen, NASA-anst\u00e4llde\u00a0 George Verros (Mt. Airy, Maryland, USA),\u00a0 som 2008 dokumenterade nedslaget av en “m\u00e5n-perseid”. Blixten i Mare Nubium var n\u00e5got svagare \u00e4n magnituden 7 men syntes l\u00e4tt i Verros 8-tumsteleskop utrustad med video.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Foto: George Verros<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"<\/a>
Ill: NASA<\/figcaption><\/figure>\n

N\u00e5gra timmar senare kunde Robert Spellman (Azusa, Californien) se en perseid krascha p\u00e5 v\u00e4stra sidan av Oceanus Procellarum. Instrument: En 10-tummare.
\nM\u00e5nforskare knutna till Marshall Space Flight Center har dokumenterat 100-tals m\u00e5nsm\u00e4llar genom \u00e5ren. Bilden ovan \u00e4r n\u00e5tt \u00e5r gammal och \u00e4r med h\u00e4r f\u00f6r att visa hur frekvent fenomenet \u00e4r. Detta kan vara v\u00e4rt att t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e4r vi riktar v\u00e5ra teleskop mot nym\u00e5nen eller i\u00a0 samband med kommande m\u00e5nf\u00f6rm\u00f6rkelser (n\u00e4sta redan nu p\u00e5 tisdag, ses allra b\u00e4st i norr).<\/p>\n

NASA:s senast uppdaterade meteoridstatistik fr\u00e5n 2010 finns h\u00e4r<\/a>. De registrerade nedslagen har magnituder fr\u00e5n 7 till\u00a0 10.<\/p>\n

Unik m\u00e5nf\u00f6rm\u00f6rkelse<\/h2>\n

Bertil Falk har f\u00e5ngat upp info fr\u00e5n Huffington Post p\u00e5 n\u00e4tet <\/a>som omtalar att det \u00e4r oerh\u00f6rt s\u00e4llsynt att ett vintersolst\u00e5nd och en total m\u00e5nf\u00f6rm\u00f6rkelse intr\u00e4ffar samtidigt. Men nu 21 december sker det – f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 456 \u00e5r.<\/p>\n

Fantastiska Jupiter-bilder<\/h2>\n
– Astrofotografen Damian Peach har varit p\u00e5 \u00f6n Barbados och fotograferat Jupiter. Hans bilder p\u00e5 j\u00e4tteplaneten\u00a0sl\u00e5r det mesta<\/a> m\u00e5ste jag nog s\u00e4ga. F\u00f6rutom b\u00e4lten – dock inte det s\u00f6dra ekvatorialb\u00e4ltet – och zoner syns ytliga fenomen som\u00a0ovaler, girlander, festonger, stavar, noduler med l\u00e4tthet, ja, f\u00f6r att inte tala om r\u00f6da fl\u00e4cken, ber\u00e4ttar en impad Christian Vestergaard.<\/div>\n
P\u00e5 Damian Peachs bild nedan kan vi \u00e4ven se Jupiter-m\u00e5narna Ganymedes och Io. Peach passade p\u00e5 att \u00e5ka till Barbados n\u00e4r Jupiter stod i l\u00e4mpligt l\u00e4ga visavi jorden i h\u00f6stas (i opposition och\u00a0 h\u00f6gt p\u00e5 himlen) – resultatet \u00e4r bed\u00f6vande vackert.\"\"<\/a><\/div>\n

Jag har bara mellanlandat p\u00e5 Barbados en g\u00e5ng p\u00e5 v\u00e4g till Trindidad och Tobago, men n\u00e4stan g\u00e5ng ska jag stanna till. Uppenbarligen inbjuder atmosf\u00e4ren d\u00e4r till planetstudier. P\u00e5 \u00f6n n\u00e5gra grader norr om ekvatorn finns ett g\u00e4ng duktiga amat\u00f6rer, som missionerar f\u00f6r v\u00e5r vetenskap <\/a>och som Damian Peach tydligen ofta bes\u00f6ker.<\/p>\n

Klassisk Big Bang h\u00e5ller fortfarande?<\/h2>\n
\"\"<\/a>
Mystiska cirklar<\/figcaption><\/figure>\n

Det som kunde varit b\u00f6rjan till ett sp\u00e4nnande paradigmskifte verkar ha kommit av sig. Oxfordfysikern Sir Roger Penrose h\u00e4vdade ju f\u00f6r ett tag sen (W-blogg 213) att\u00a0 han och en kollega hittat koncentriska “h\u00e5l” i den kosmiska mikrov\u00e5gsbakgrunden som visade p\u00e5 skeenden\u00a0 innan<\/em> Big Bang. Men nu har andra forskare gett sig in i leken och h\u00e4vdar att, ja, h\u00e5len finns d\u00e4r om man rensar satellitbilderna fr\u00e5n en massa skr\u00e4p, men ocks\u00e5 att de passar v\u00e4l in i standardmodellen utan att Penroses cykliska evighetsperspektiv beh\u00f6ver \u00e5beropas.<\/p>\n

New York Times har haft en bra summing up-artikel i \u00e4mnet.<\/a> Och d\u00e4r pratas om helt nya fynd av “blobs” i den Ur-gamla mikrov\u00e5gssf\u00e4ren som kan st\u00e4lla till det f\u00f6r teoretikerna genom att vara en sorts ekon av krockar mellan olika universa..<\/p>\n

Tv\u00e5 av forskarna som f\u00f6rsvarar den r\u00e5dande kosmologin \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt de unga norrm\u00e4nnen Ingunn Wehus og Hans Kristian Eriksen, som inte tvekat att s\u00e4tta Sir Roger i Oxford p\u00e5 plats.<\/p>\n

I takt med att Planck-satelliten kommer med nya data, f\u00e5r vi r\u00e4kna med att debatten kommer att sv\u00e4nga fram och tillbaka – cykliskt….<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Meteorider tr\u00e4ffar m\u00e5nytan Hur ofta h\u00e4nder det att meteorider sl\u00e5r ner p\u00e5 m\u00e5nytan? Oftare \u00e4n vad vi tror, och b\u00e5de proffs och amat\u00f6rer har genom \u00e5ren sett m\u00e4ngder av dramatiska impacts. Filmen ovan \u00e4r fr\u00e5n 2006, kommer fr\u00e5n NASA och blixten\/nedslaget skapade en krater som \u00e4r 14 meter bred och 3 meter djup . Kraschen… L\u00e4s mer »Nr 235 2010<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9671"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9671"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9671\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9692,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9671\/revisions\/9692"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9671"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9671"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9671"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}