{"id":98215,"date":"2025-10-06T12:42:47","date_gmt":"2025-10-06T10:42:47","guid":{"rendered":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=98215"},"modified":"2025-10-06T12:46:31","modified_gmt":"2025-10-06T10:46:31","slug":"nr-51-2025","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2025\/10\/06\/nr-51-2025\/","title":{"rendered":"Nr 51 2025"},"content":{"rendered":"\n<p>F\u00f6r en tid sen publicerade Lunds Universitet denna pressrelis. Vi tar den in toto:<\/p>\n\n\n\n<h1 class=\"wp-block-heading\" id=\"main-content\"><\/h1>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading\">Forskare har l\u00f6st astronomisk stj\u00e4rng\u00e5ta<\/h2>\n\n\n\n<p>Av\u00a0<a href=\"mailto:johan.joelsson@science.lu.se\">Johan Joelsson<\/a>\u00a0&#8211; publicerad 11 september 2025<\/p>\n\n\n<div class=\"wp-block-image\">\n<figure class=\"aligncenter\"><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/www.lu.se\/sites\/www.lu.se\/files\/styles\/lu_article_medium_desktop_and_tablet\/public\/2025-09\/ethan_naturebg_stars2.jpg.webp?itok=terPq2ny\" alt=\"Konstn\u00e4rlig illustration av klotformig stj\u00e4rnhop.\"\/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Klotformiga stj\u00e4rnhopar som bildas naturligt i EDGE-simuleringen av det tidiga universum. Bild: Ethan Taylor<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n<p>T\u00e4tt packade som gnistrande bikupor i rymden. S\u00e5 ser de klotformiga stj\u00e4rnhoparna av hundratusentals stj\u00e4rnor ut. Nu kan ett forskarlag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen avsl\u00f6ja hur de ur\u00e5ldriga och g\u00e5tfulla stj\u00e4rnsystem faktiskt bildas.<\/p>\n\n\n\n<p>Existensen av dessa klotformiga kluster av miljontals stj\u00e4rnor har varit k\u00e4nd sedan teleskopet uppfanns p\u00e5 1600-talet. De runda stj\u00e4rnsamlingarna \u00e5terfinns i princip hos alla galaxer, och runt Vintergatan har man i dag identifierat n\u00e4stan 200. Trots att klotformiga stj\u00e4rnhopar verkar utg\u00f6ra en naturlig del av galaxer, har deras ursprung l\u00e4nge g\u00e4ckat astronomer. Inga teoretiska modeller har helt kunnat p\u00e5visa hur de bildas.<\/p>\n\n\n\n<p>Men i en ny artikel som publiceras i <em>Nature <\/em>har det internationella forskningssamarbetet EDGE (Engineering Dwarfs at Galaxy formation\u2019s Edge), d\u00e4r galaxbildningsgruppen vid Lunds universitet deltar, lyckats l\u00f6sa g\u00e5tan. Studien, som letts av det brittiska universitetet University of Surrey, och som bygger p\u00e5 banbrytande kosmologiska superdatorsimuleringar visar att dv\u00e4rggalaxer \u2013 sm\u00e5 och ljussvaga galaxer med f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00e5 stj\u00e4rnor \u2013 spelar en avg\u00f6rande roll.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 N\u00e4r galaxer krockar med varandra blir det m\u00f6jligt f\u00f6r gas mellan galaxerna att komprimeras och skapa de klotformiga stj\u00e4rnhoparna. Galaxkrockar var mycket vanliga i det tidiga universum, och sm\u00e5 galaxer \u00e4r mycket vanligare \u00e4n stora galaxer. Dessa tv\u00e5 faktorer g\u00f6r dv\u00e4rggalaxer till rena fabriker f\u00f6r klotformiga stj\u00e4rnhopar, s\u00e4ger <strong>Oscar Agertz,<\/strong> astronomiforskare vid Lunds universitet.<\/p>\n\n\n<div class=\"wp-block-image\">\n<figure class=\"aligncenter\"><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/www.lu.se\/sites\/www.lu.se\/files\/styles\/lu_wysiwyg_full_desktop\/public\/2025-09\/Globular_Cluster_M2%20.jpg.webp?itok=qKofiZZi\" alt=\"Bild p\u00e5 klotformig stj\u00e4rnhop.\"\/><figcaption class=\"wp-element-caption\"><em>Den klotformiga stj\u00e4rnhopen M2, bel\u00e4gen 37 000 ljus\u00e5r fr\u00e5n jorden. Foto: NASA, ESA, STScl, A. Sarajedini (University of Florida)<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n<p>Ett stort problem f\u00f6r forskarna har tidigare varit att klotformiga stj\u00e4rnhopar helt verkar sakna m\u00f6rk materia. M\u00f6rk materia tros vara den dominerande komponent, var det g\u00e4ller massa, i universum. Att&nbsp;f\u00f6rklara hur stj\u00e4rnbildande gas kan samlas s\u00e5 t\u00e4tt i det tidiga universum, utan hj\u00e4lpen av m\u00f6rk materia, har inte varit uppenbart.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Men v\u00e5ra datormodeller visar p\u00e5 att detta inte alls \u00e4r ett problem. Klotformiga stj\u00e4rnhopar bildas inte d\u00e4r den m\u00f6rka materian \u00e4r som t\u00e4tast, i galaxens centrum.&nbsp;De kan n\u00e4mligen bildas utanf\u00f6r galaxens centrum, och till och med l\u00e5ngt utanf\u00f6r sin v\u00e4rdgalax n\u00e4r denna krockar med andra galaxer.&nbsp;Detta g\u00f6ra att stj\u00e4rnbildande gas kan komprimeras till de h\u00f6ga densiteter som beh\u00f6vs, s\u00e4ger Oscar Agertz.<\/p>\n\n\n\n<h4 class=\"wp-block-heading\">Avsl\u00f6jar \u00e4ven nya objekt<\/h4>\n\n\n\n<p>Tack vare h\u00f6g uppl\u00f6sning samt avancerade modeller f\u00f6r astrofysikaliska processer kan forskarna visa hur dv\u00e4rggalaxer bildats och utvecklats \u00e4nda fr\u00e5n Big Bang till idag. De nya simuleringarna avsl\u00f6jar \u00e4ven en helt ny klass av objekt\u00a0som forskarna kallar klotformiga stj\u00e4rnhopslikande dv\u00e4rggalaxer. Dessa har egenskaper som ligger mitt emellan klotformiga stj\u00e4rnhopar och dv\u00e4rggalaxer. Objekten ger i sin tur nya insikter om b\u00e5de galaxernas utveckling och f\u00f6rh\u00e5llandena under den kosmiska gryningen n\u00e4r universum var ungt.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Bildandet av klotformiga stj\u00e4rnhopar har varit ett mysterium i hundratals \u00e5r, s\u00e5 att kunna l\u00e4gga till ytterligare kontext kring hur de bildas \u00e4r fantastiskt. Dessutom \u00e4r det v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande att kunna hitta en helt ny klass av objekt i simuleringarna, s\u00e4rskilt eftersom vi redan har identifierat en handfull kandidater som existerar i Vintergatan, s\u00e4ger forskaren<strong> Ethan Taylor<\/strong> vid Surrey\u2019s School of Mathematics and Physics som lett studien.<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6rutom Lunds universitet och University of Surrey har f\u00f6ljande l\u00e4ros\u00e4ten medverkat: Durham University, University of Bath, University of Hertfordshire, Carnegie Observatories, The American Museum of Natural History, University of Barcelona.<\/p>\n\n\n\n<p>Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften <em>Nature<\/em>:\u00a0<a href=\"https:\/\/www.nature.com\/articles\/s41586-025-09494-x\">\u201dThe emergence of globular clusters and globular cluster-like dwarfs\u201d<\/a><\/p>\n\n\n<div class=\"wp-block-image\">\n<figure class=\"aligncenter size-full is-resized\"><a href=\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/Oscar-Agertz-Foto-Lena-Bjork-Blixt.png.webp\"><img decoding=\"async\" width=\"636\" height=\"424\" src=\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/Oscar-Agertz-Foto-Lena-Bjork-Blixt.png.webp\" alt=\"\" class=\"wp-image-98217\" style=\"width:358px;height:auto\" srcset=\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/Oscar-Agertz-Foto-Lena-Bjork-Blixt.png.webp 636w, https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/Oscar-Agertz-Foto-Lena-Bjork-Blixt.png-300x200.webp 300w\" sizes=\"(max-width: 636px) 100vw, 636px\" \/><\/a><\/figure><\/div>\n\n\n<p class=\"has-text-align-center\"><em>Oscar Agertz. Foto: Lena Bj\u00f6rk<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>F\u00f6r en tid sen publicerade Lunds Universitet denna pressrelis. Vi tar den in toto: Forskare har l\u00f6st astronomisk stj\u00e4rng\u00e5ta Av\u00a0Johan Joelsson\u00a0&#8211; publicerad 11 september 2025 T\u00e4tt packade som gnistrande bikupor i rymden. S\u00e5 ser de klotformiga stj\u00e4rnhoparna av hundratusentals stj\u00e4rnor ut. Nu kan ett forskarlag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen avsl\u00f6ja hur de ur\u00e5ldriga och g\u00e5tfulla stj\u00e4rnsystem&hellip;&nbsp;<a href=\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2025\/10\/06\/nr-51-2025\/\" rel=\"bookmark\">L\u00e4s mer &raquo;<span class=\"screen-reader-text\">Nr 51 2025<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/98215"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=98215"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/98215\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98219,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/98215\/revisions\/98219"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=98215"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=98215"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=98215"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}