Thomas Ek,<\/strong> fil dr i litteraturvetenskap, arkivarie och f\u00f6rfattare av biografin om Olle Hammarlund, har funnit ett tidigare outgivet verk om den senaste totala solf\u00f6rm\u00f6rkelsen i Sverige den 30 juni 1954 med namnet Den svarta solen<\/em>. <\/p>\n\n\n\n V\u00e4nnerna p\u00e5 Popul\u00e4r Astronomi <\/em>publicerade verket f\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan <\/strong>med f\u00f6rord av Ek: <\/p>\n\n\n\n “Under arbetet med min bok om Olle Hammarlund tillbringade jag mycket tid p\u00e5 Universitetsbiblioteket i Lund d\u00e4r hans efterl\u00e4mnade papper finns. Jag botaniserade bland brev, dagb\u00f6cker och manuskript. Varje dag steg jag ner som i en guldgruva. H\u00e4r fanns avdelningar som \u201dHugskott\u201d och \u201dKosmos\u201d. En dag hittade jag n\u00e5gra l\u00f6sa ark med rubriken Den svarta solen<\/em>. Texten fanns i flera olika versioner. Den g\u00e5ngen gjorde jag inget av fyndet, men n\u00e4r jag f\u00f6r ett tag sedan skulle h\u00e5lla ett f\u00f6redrag p\u00e5 Tycho Brahe-observatoriet i Oxie, kom jag att t\u00e4nka p\u00e5 mitt gamla fynd och bes\u00f6kte UB igen. Den svarta solen<\/em> visade sig vara i ett mer f\u00e4rdigt skick \u00e4n jag trott. Jag tog med den till Oxie och l\u00e4ste upp den inf\u00f6r en begeistrad publik i solskenet utanf\u00f6r observatoriet.<\/p>\n\n\n\n Olle Hammarlund f\u00f6ddes 1918 och v\u00e4xte upp i Kristianstad. Att han skulle g\u00e5 i sin fars fotsp\u00e5r och bli tidningsman och skribent stod klart tidigt. Under gymnasiet var han ordf\u00f6rande i skolans litter\u00e4ra f\u00f6rening. N\u00e4r han kom till Lund hamnade han i redaktionen f\u00f6r studenttidningen Lundag\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n Det mesta i hans liv handlade om b\u00f6cker och skrivande. Efter kriget blev han redakt\u00f6r f\u00f6r tidskriften Textil och Konfektion<\/em> och startade sj\u00e4lv modetidskriften Textilia. Men det var p\u00e5 tidskriften Industria<\/em>, d\u00e4r han lanserade sina kr\u00f6nikor Sista sidan<\/em> och Lugna gatan<\/em>, som han verkligen blommade ut som skribent. F\u00f6r den stora publiken slog han igenom med boken om F\u00e5r\u00f6, F\u00e5rets gr\u00f6na \u00f6ga<\/em> (1967), en klassiker som st\u00e4ndigt kommer ut i nya upplagor. I slutet av sextiotalet flyttade han till Lund och blev fri f\u00f6rfattare. D\u00e5 gick det undan: redan 1969 utkom Stj\u00e4rnornas barn<\/em>, 1970 Resan till paradiset<\/em> och \u00e5ret d\u00e4refter Samtal p\u00e5 jorden<\/em>. Alla med speciella, vackra titlar. Det blev totalt tio b\u00f6cker innan cancern satte stopp. Han dog den 30 juli 1976; i sommar 50 \u00e5r sedan.”<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n “Olle Hammarlund var inte r\u00e4dd f\u00f6r de stora fr\u00e5gorna. P\u00e5 F\u00e5r\u00f6 fick han den ro han beh\u00f6vde f\u00f6r att n\u00e4rma sig dem. P\u00e5 omslaget till pocketupplagan av Stj\u00e4rnornas barn<\/em> sitter han, m\u00e4sterligt f\u00e5ngad i en teckning av Erik Prytz, utanf\u00f6r sitt hus p\u00e5 F\u00e5r\u00f6. Fotogenlampan \u00e4r t\u00e4nd. Pipan ligger framme. Det avl\u00e4gsna ljuset fr\u00e5n stj\u00e4rnorna p\u00e5 natthimlen reflekteras i hans glas\u00f6gon. I Stj\u00e4rnornas barn<\/em> f\u00f6r Olle Hammarlund med sig ett s\u00e4rskilt ansvar, b\u00e5de f\u00f6r jorden vi bebor och f\u00f6r m\u00e4nniskan som varelse. Han inser att det \u00e4r br\u00e5ttom:<\/p>\n\n\n\n \u201dForts\u00e4tter vi s\u00e5 h\u00e4r, utan biologisk tanke och kosmiskt f\u00f6rnuft, f\u00e5r sl\u00e4ktet som artonhundratalets sm\u00e5l\u00e4nningar packa ihop och emigrera och s\u00f6ka sig ut f\u00f6r att \u00f6verleva. Skall m\u00e4nniskan sitta n\u00e5nstans d\u00e4rute en g\u00e5ng och sorgsamt betrakta jordens svartnade skal i fj\u00e4rran och leta i minnenas kamrar efter dofter av tall och mynta?<\/em>\u201d<\/p>\n\n\n\n H\u00e4r ryms litter\u00e4ra ekon fr\u00e5n b\u00e5de Harry Martinsons<\/strong> Aniara<\/em> och Vilhelm Mobergs <\/strong>utvandrarepos. Skall vi tvingas l\u00e4mna v\u00e5r planet? Olle Hammarlunds varningssignal ljuder fortfarande lika starkt och uppfordrande<\/p>\n\n\n\n Den 30 juni 1954 var han en av dem som fick uppleva den senaste totala solf\u00f6rm\u00f6rkelsen i Sverige. En solf\u00f6rm\u00f6rkelse \u00e4r en dramatisk h\u00e4ndelse som s\u00e4tter existensen p\u00e5 spel. Det m\u00e4rker man i Olle Hammarlunds text. Han var vid tiden 35 \u00e5r, arbetade som redakt\u00f6r i Stockholm. Om somrarna bodde han p\u00e5 F\u00e5r\u00f6 med sin familj: frun Inga, \u00e4ldste sonen Mats och tvillingarna Bengt och Kaj. Tidigt p\u00e5 morgonen packade de in sig i bilen och \u00e5kte till Gotlands s\u00f6dra udde, d\u00e4r man hade de b\u00e4sta f\u00f6rh\u00e5llandena f\u00f6r att uppleva solf\u00f6rm\u00f6rkelsen. N\u00e4r han kom hem skrev han ner sina upplevelser av den unika h\u00e4ndelsen.<\/p>\n\n\n\n Inf\u00f6r publiceringen av Den svarta solen<\/em> gick jag tillbaka till arkivet och kunde konstatera att Olle Hammarlund faktiskt skrev en kort text om den kommande solf\u00f6rm\u00f6rkelsen i Industria<\/em>. Den kan tj\u00e4na som en l\u00e4mplig introduktion, d\u00e5 som nu:<\/p>\n\n\n\n \u201dN\u00e4r himlavalvet r\u00e4mnade och solen slutade lysa, grep skr\u00e4cken v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der, och man offrade s\u00e5 gott man f\u00f6rm\u00e5dde tills ljuset kom tillbaka. L\u00e5ngt senare noterade babyloniska stj\u00e4rnforskare omsorgsfullt solf\u00f6rm\u00f6rkelserna i sina protokoll, och det var tidigt nog: 1063 f. Kr. var en av de f\u00f6rst bokf\u00f6rda. N\u00e4r Julius Caesar gick \u00f6ver floden Rubicon f\u00f6rm\u00f6rkades solen, och h\u00e4r som i andra fall har man med hj\u00e4lp av babyloniska och egyptiska annotationer kunnat kontrollera historieskrivarnas kronologi. Den caesariska f\u00f6rm\u00f6rkelsen vid Rubicon skedde den 7 mars \u00e5r 51 f. Kr.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n Att dela en solf\u00f6rm\u00f6rkelse med Julius Caesar<\/strong> \u00e4r inte illa. Nu kan ni ocks\u00e5 dela den med Olle Hammarlund.”<\/p>\n\n\n\n Hela ber\u00e4ttelsen \u00e5terfinns h\u00e4r: Hammarlund<\/a><\/strong>. God l\u00e4sning \u00f6nskas av denna ov\u00e4ntade upplevelse.<\/p>\n\n\n\n Tora Greve<\/strong> var ju i Spanien i f\u00f6rra veckan och upplevde den totala solf\u00f6rm\u00f6rkelsen. Hon ber\u00e4ttar att hon har v\u00e4rldsrekord tillsammans med en astronom i att ha sett fem solf\u00f6rm\u00f6rkelser i samma Saros-cykel. <\/p>\n\n\n\n – En Saroscykel \u00e4r en \u00e5terkommande r\u00e4cka av solf\u00f6rm\u00f6rkelser som kommer varje 18 \u00e5r och ca 10 dagar. Den vi s\u00e5g i Spanien \u00e4r n\u00e4st sista totala i saros 126. Den sista kommer 2044. Tvivlar p\u00e5 att vi f\u00e5r se den, f\u00f6r den ligger och hovrar runt Nordpolen och den partiella fasen syns inte h\u00e4r. Den 2062 kommer att vara ringformig. <\/p>\n\n\n\n – Detta var den femte solf\u00f6rm\u00f6rkelsen jag observerade och dokumenterade i Saros 126. Den tycks vara drabbad av en f\u00f6rbannelse, f\u00f6r vi har bara kunnat observera en del av den innan moln eller dimma t\u00e4ckte hela. Den totala fasen varade bara n\u00e5gra sekunder under 1954 innan den t\u00e4cktes av bulliga moln, men det r\u00e4ckte f\u00f6r att f\u00e5 mig fast.<\/p>\n\n\n\n Tora h\u00e5ller koll p\u00e5 solen fr\u00e5n sitt boende i Limhamn. Bildk\u00e4lla: <\/em>https:\/\/torasol.se\/<\/em><\/a><\/p>\n\n\n\n V\u00e5r ASTB:are Erik Johansson<\/strong>, som ju ocks\u00e5 st\u00e5r p\u00e5 pallen i antal bevakade totala solf\u00f6rm\u00f6rkelser, blev faktiskt intervjuad 3 g\u00e5nger av Sveriges Radio inf\u00f6r den h\u00e4r solf\u00f6rm\u00f6rkelsen. F\u00f6rsta g\u00e5ngen var Vetenskapsradion som gjorde ett litet reportage ute p\u00e5 Observatoriet. <\/p>\n\n\n\n – Andra g\u00e5ngen blev jag uppringd av en producent som meddelade att det fanns ett program som hette Vakna och s\u00e4ndes p\u00e5 natten i P3 och P4. Han undrade om hans kollega fick ringa upp mig tidigt en morgon ett par dagar f\u00f6re f\u00f6rm\u00f6rkelsen och g\u00f6ra en intervju. S\u00e5 tv\u00e5 dagar f\u00f6re f\u00f6rm\u00f6rkelsen ringde en kvinna upp mig kvart i sex p\u00e5 morgonen och gjorde en intervju i ungef\u00e4r 5 minuter. <\/p>\n\n\n\n – Tredje g\u00e5ngen var n\u00e4r jag fick ett sms dagen f\u00f6re f\u00f6rm\u00f6rkelsen fr\u00e5n en annan producent som skrev att Dagens eko t\u00e4nkte g\u00f6ra en direkts\u00e4ndning fr\u00e5n Spanien om f\u00f6rm\u00f6rkelsen och undrade om jag ville st\u00e4lla upp och prata under sj\u00e4lva f\u00f6rm\u00f6rkelsen vilket jag gjorde. De tv\u00e5 f\u00f6rsta reportagen har jag hittat p\u00e5 Sveriges Radios hemsida s\u00e5 de g\u00e5r att lyssna p\u00e5 i efterhand men det sista har jag \u00e4nnu inte hittat.<\/p>\n\n\n Erik t h vid v\u00e5rt fina Finnteleskop p\u00e5 TBO. T v Peter Linde. Bildk\u00e4lla: Sveriges Radio<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Solf\u00f6rm\u00f6rkelsens eftersk\u00f6rd, del 1 Lite eftersk\u00f6rd till f\u00f6rra veckans spektakul\u00e4ra solf\u00f6rm\u00f6rkelse \u00f6ver s\u00f6dra Europa: Tack till v\u00e5r tidigare sekreterare i Svenska Astronomiska S\u00e4llskapert Dan Kiselman som skickat \u00f6ver ett k\u00e5seri av Olle Hammarlund, en f\u00f6rfattare jag tr\u00e4ffade ett par g\u00e5nger p\u00e5 70-talet i samband med hans boksl\u00e4pp. Han var verkligen en duktig skribent (bl a… L\u00e4s mer »Nr 36 2026<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/99440"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=99440"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/99440\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":99503,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/99440\/revisions\/99503"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=99440"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=99440"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=99440"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.popularastronomi.se\/wp-content\/uploads\/2026\/06\/StjaI%C2%88rnornas_Barn-616x1024.jpg\")
Solf\u00f6rm\u00f6rkelsens eftersk\u00f6rd, del 2<\/h2>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/DSC07985-03-htm-1024x768-1.jpg\")
<\/a><\/figure>\n\n\n\nPS.<\/h2>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/1a1c1315-d0bc-487f-82ec-04d94b813ddb.webp\")
<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n