Nr 51 2018

17 juli, 2018

 

Superteleskop ger oss en "superlins" à la Einstein

Sommartorka är inget som kännetecknar den astronomiska nyhetsförmedlingen. Kompisen Robert Cumming, knuten som kommunikatör vid Onsala rymdobservatorium (en del av Chalmers,) berättar om en rekordskarp bild på en spektakulär kosmisk lins  i en avlägsen klunga galaxer.

Ordet til Mr Cumming:

Här syns ett av rymdens märkligaste fenomen – en gravitationslins. Den nya bilden har skapats av ett "superteleskop" som består av ett världsomspännande nätverk av radioteleskop, där det ikoniska 25-metersteleskopet i Onsala ingår som en del av European VLBI Network.

poster1new[1]

På radioteleskopens bild syns en nästan kusligt rund båge. Formen är egentligen en bild av en galaxkärna på drygt 11 miljarder ljusårs avstånd, som tänjts ut och förvrängts av massan som ligger precis i vägen – en jättelik galaxhop – 3,9 miljarder ljusår bort – som till största del består av mörk materia.

Och – kanske allra mest spännande – bågens form avslöjar ojämnheter i hopens mörka materia, på en detaljnivå som aldrig tidigare uppnåtts.

Mer att läsa finns hos Joint Institute for VLBI ERIC:

http://jive.nl/new-images-super-telescope-bring-astronomers-step-closer-understanding-dark-matter

Nr 50 2018

16 juli, 2018

Hur länge ska vi vänta?

Gör Tychos ö till UNESCO-världsarv

De W-bloggläsare som läser Skånska Dagbladet och följer mig på mina sporadiska Facebook-inlägg, har kanske upptäckt att jag i lördags 14.7 pläderade för att Tycho Brahe-lämningarna på Ven ska uppgraderas till världsarv av UNESCO. Argumenten lyder som följer (citat ur SkD-krönikan):

"Vi spolar filmen tillbaka till slutet av 1500-talet. Du är Tycho Brahe och anklagas av en av kung Christian IV:s rådsherrar  för att sprida irrläror på Ven.

- Vad säger du om den anklagelsen? frågar rådsherren.

Du tappar  humöret och skriker:

- Vad jag säger? Jag säger tack och adjö!!!, varpå du smäller igen dörren efter dig så att fönstren skakar i slottsgemaken.

04M.Ulf16361

Så kan det mycket väl ha gått till när Tycho, den berömde astronomen, sa farväl till Danmark och bestämde sig för att resa till Prag och söka tjänst hos kejsaren, Rudolf II. Han bröt upp från Ven och tog de dyrbara instrumenten med sig. Kvar finns i dag några ömkliga rester  ute på ön, men ändå – det är djupt fascinerande. Där ute slår de historiska vingslagen.

Trots att Tycho var hetlevrad, ståndsmedveten, en högfärdsblåsa, var han en en skicklig astronom – den skickligaste innan teleskopet uppfanns – och vi är några obotliga nördar som gett oss den på att hans Ven-lämningar ska få status som ett av Unescos världsarv.

Vilken turistfälla blir inte det på våra breddgrader!

Kring hela Östersjön har astronomin, himlavetenskapen, blomstrat. I norra Polen verkade Copernicus, som lärde oss att solen låg i världsalltets centrum, inte jorden, och i Gdansk levde på 1600-talet den framstående astronomen Hevelius, vars hustru var sin mans jämlike vid instrumenten.

Utanför St Petersburg låg/lligger ett stort observatorium, i Köpenhamn har vi Rundetaarn… Östersjöområdet med omnejder pockar på Unescos uppmärksamhet. Tycho Brahe på Ven är alldeles speciell, eftersom där toppades den astronomiska forskningen tack vare Tycho.

umb_00574[1]

Ivar Johnsons staty av Tycho på Ven. Spanar Tycho efter ett erkännande från UNESCO?

Här är några av hindren som måste övervinnas:

Det svenska Unesco-rådet. Trögbearbetat.

Riksantikvarieämbetet och dess danska byråkratiska motsvarighet. 

Nordiska rådet. Här sitter ett par tunga skånska politikernamn. Och rådet vill ju ta tag i gemensamma nya nordiska projekt. Tychos Ven är lämpligen ett.

Svenska/danska/skånska lokal/region-politiker i Öresundsområdet. Borde vara intresserade (bara de slipper betala).

Idé-och vetenskapshistoriker i Lund, Köpenhamn, Malmö, liksom arkeologer på ömse sidor Öresund. Alla är långt ifrån så avancerade i sitt tänk som medeltidshistorikern Jens Vellev borta i Århus. Vellev har till och med vaskat fram pengar från danska fonder för att bygga upp Tychos slott Uraniborg igen. Käpparna i hjulet finns på den svenska sidan.

Det är, som alla förstår,  ett formidabelt hinderlopp, som väntar, men om ingen drar igång en kampanj – vem ska då göra det?"

Ny vulkan på Io

NASA rapporterar att Juno-instrumentet JIRAM (= Jovian Infrared Auroral Mapper) i december i fjor identifierade en ny vulkan på Jupitrermånen Io, nära månens sydpol.

 I infraött ter sig upptäckten så här (den röda fläcken under den kraftigt gula mitt i bilden) – KLICKA upp bilden:

071418_io_1[1]

Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/SwRI/ASI/INAF/JIRAM​

Michael Jackson vs ET

Självaste National Portrait Gallery ägnar pop/dansikonen Michael Jackson en stor utställning just nu, hur konstnärer utnyttjat artisten som motiv. Svenskan Klara Lidén är med via ett videobidrag. Mark Floods collage med en fyrögd Jackson tillsammans med ET, har fått kritikernas ögon på sig (The Guardian Weekly, 13-19 July 2018).

e22935facc32dae4f5ec79dd3f1a47b1--funny-shit-funny-stuff

Nr 49 2018

12 juli, 2018

Nyhetsflash:

Första neutrinon från en blazar hittad!

Äntligen har det lyckats forskarna att exakt identifiera en väldefinieread källa till  en neutrino i det tidiga universum som fångats upp på jorden: Blazaren TXS 0506+056.

Tidigare har neutriner setts komma från solen och supernovan SN 1987A, men nu har "katalogen" utökats på ett synnerligen spännande vis,  erinrar W-bloggens tipsare Anders Nyholm, själv supernovaforskare.

Nyheten är het och  presenterades i dag med stort buller och bång av amerikanska NSF (National Science Foundation), och i det matiga pressmesset påpekas hur det sofistikerade IceCUBE-maskineriet i Antarktis djup, det rymdbaserade Fermi-teleskopet och ett 20-tal andra rymd.- och jordbundna instrument med kanske 1000 forskare och tekniker involverade, lyckats med bedriften. Neutrinon, en skapelse av svart hål i en aktiv galaxkärna flera miljarder ljusår bort, visade sig sammanfalla i tid och riktning med gammahård strålning från blazaren, som ligger i Orions stjärnbild.

Orion Constellation (ground-based image)

Bildkälla: Daily Mail/Press Association

I motsats till annan kosmisk strålning struntar neutrinon i universums magnetfält utan drar på i all evighet i samma riktning efter skapelsen, och därför kunde man denna gång, då neutrinon träffade en molekyl i IceCUBE-detektorerna i september i fjor,  härleda den exakta platsen på himlavalvet.

Pressmesset ovan innehåller även ett par förnämliga videofilmer, som visar hur upptäckten gått till. Tittande rekommenderas!

Upptäckten avrapporteras i Science-numret 13 juli.

science-cover-350[1]