Nr 67 2020

30 juli, 2020

Ny vintergatsnova i Cassiopeia

En klassisk nova har helt nyligen upptäckts i stjärnbilden Cassiopeia.

Cassiopeia ligger mitt i Vintergatans smet av stjärnor, och där smäller det titt som tätt, allra värst var supernovan 1572 som studerades av Tycho Brahe.

Tyvärr är novan idag  ljussvag, runt 13:e-14:e magnituden visuellt (senast 13.71 enligt Gustav Holmberg) , och har sannolikt redan nått max.

Kolla gärna svenska astronet.se efter mer info. The Astronomer´s Telegram har alltid proffsens senaste.

Denna bild togs i natt av Claes Martinsson.

NEOWISE tar farväl

Den fantastiska sajten spaceweather.com återger denna bildsvit av amerikanen Dennis Mammana, verksam borta i Kalifornien, och vi får väl vara överens om att bildkollaget är verkligen pedagogiskt. (BLÅS UPP bilden på din skärm, aldrig glömma det när du läser W-bloggen.)

Nu drar sig NEOWISE-kometen tillbaka ut och bort i planet/solsystemet och tackar för visat intresse denna gång.

Congrats till Mr Mammana för det fina bildkombot! Han finns för övrigt här på nätet.

Jag gillar Mammanas valspråk: ”Bringing down the Universe to the Earth…” Det borde vi kunna ha som egen slogan. ”Vi tar universum ner till dig.”

Annorlunda nattfjäril

Den symmetriska och färggranna planetariska nebulosan NGC 2899 verkar likt en fjäril fladdra fram över den stjärnbeströdda himlen i denna nya bild tagen med ESO:s Very Large Telescope (VLT). Objektet har aldrig tidigare skådats i sådan detaljrikedom.
* Gasen i denna vackra planetariska nebulosa, med gastemperaturer som närmar sig 10 000 grader, sträcker sig så långt som två ljusår från centralstjärnan. Nebulosans höga temperatur orsakas av stjärnans intensiva strålning som får vätgasen att lysa rött, medan syret i gasen lyser blått.

Bildkälla: ESO

* Den symmetriska och färggranna planetariska nebulosan NGC 2899 verkar likt en fjäril fladdra fram över den stjärnbeströdda himlen i denna nya bild tagen med ESO:s Very Large Telescope (VLT). Objektet har aldrig tidigare skådats i sådan detaljrikedom.
 
*  Objektet befinner sig någonstans mellan 3000 och 6500 ljusår bort i stjärnbilden Seglet på södra stjärnhimlen. I nebulosans mitt befinner sig två stjärnor mycket nära varandra, vilket tros vara orsaken till nebulosans symmetriska utseende. En av stjärnorna har nått slutet av sitt liv och kastat ut sina yttre atmosfärslager i rymden, medan den andra stjärnan stör gasens rörelser och får den att forma sig i ett välordnat mönster. Mellan 10 och 20 procent av alla planetariska nebulosor uppvisar detta dubbellobade utseende.
 
*  Astronomerna tog denna bild med FORS-instrumentet på Antu, ett av huvudteleskopen (UT1) som ingår i VLT. FORS (FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph) är ett av de första instrumenten som installerades på VLT och har bidragit med observationer av en mängd olika objekt som gravitationsvågskällor, interstellära småplaneter och djupstudier av komplexa planetariska nebulosor.
 
*  Denna bild togs som en del av ESO:s Cosmic Gems Programme, ett projekt för att avbilda intressanta, spännande eller visuellt anslående objekt med ESO:s teleskop, i syfte att användas för utbildning och utåtriktad verksamhet. Projektet utnyttjar teleskoptid som inte kan användas för vetenskapliga observationer, men den data som samlas in görs ändå tillgänglig för astronomer via ESO:s vetenskapliga arkiv.

* Pressmesset från ESO här.

Svarta hål även i dvärggalaxer

Jovisst är det så: Visst finns det  aktiva galaxkärnor (AGN) med allt vad betyder för tillvaron av urgamla, då nystartade svarta hål i urgamla dvärggalaxer. Diskussion här.

Applåd för alla hjälpsamma ASTB:are

Vi i den så kallade riskgruppen får ju inte hjälpa till, så därför får det bli denna virtuella applådåska till alla  fantastiska ASTB-medlemmar som i helgen ställer upp och ser till att iordningsställa vårt fina TBO ute i Oxie, uppe på kullen. 50-årsjubel om några år!

I sommar har stan (beröm, beröm)  fixat till våra golv och nu ska alla våra grejor tillbaka, bibliotek, bilder, datorer,  Tycho-docka, teleskop m m, i nån sorts ordning.

Denna entusiasm för vår gemensamma hobby, för vår egen trevnad och ytterst för alla stjärntokiga barn och vuxna är ”helt enkelt” – ett favorituttryck numera i medierna – fenomenal.   

Nr 66 2020

29 juli, 2020

Goda relationer som alltid med England

Genom vår ordförande både lokalt (ASTB) och nationellt (SAS), således Peter Linde, har relationerna med den brittiska amatörastronomin aldrig upphört. Detta är väldigt kul att notera för en gammal stöt i den svensk-engelska communityn. Jag släppte dock de flesta kontakterna  på 70-talets mitt.

Senast bidrar Peter med en förnämlig artikel om Vintergatan och den lokala galaxgruppen i Orbit, en tidskrift som ges ut av Eastbourne Astronomical Society med Sverigevännen Peter Gill som redaktör. Finns här att beskåda!

Artikeln vidhängs av en mugg med Peters nuna. Den vill vi ha inte bara virtuellt (bild nedan), vi vill ha den i rena rama verkligheten.

Astronomer löser konstgåta?

Det händer då och då att astronomer ger sig in i konstvärlden för att lösa en och annan gåta. van Gogh var ett exempel för ett antal år sedan.

Nu påpekar Carsten Nilsson, vår gamle Ur-MARS:ian, att  ”världens vackraste tavla” Gezicht op Delft (”Vy över Delft”) – sagt av Marcel Proust -,  skapad av legenden Johannes Vermeer,  har avkodats med astronomiska hjälpmedel inklusive datasimulation:
https://www.nyteknik.se/innovation/astronomer-knackte-gatan-med-varldens-vackraste-tavla-6998746
Enligt Ny teknik/TT har astronomiprofessorn Donald Olson vid Texas State University i USA tillsammans med sina kollegor studerat tavlan så noga att de inte bara kan uttala sig om ett troligt år, månad och dag (3 september 1660) då konstnären med stor sannolikhet måste ha arbetat – de har även presenterat ett klockslag.

Bildkälla: Museum Mauritshuis

Genom besök på plats, genom Google Earth och datakörningar m m och särskilt fokus på hur solen skuggar kyrktornet på Nieuwe Kerk t h i tavlan, har tavlans mysterium lösts. I kyrktornet hänger ännu inga klockor, de kom en tid efter det att tavlan färdigställts.

Nyaste Sky & Telescope skildrar arbetet men Olsons resonemang återfinns även i en artikel från Texas State University: Den artikeln återfinns här och är ett gott exempel på ”Sherlock Holmes”-metoden där astronomi och kulturyttringar möts.

Kritiker, bl a från museet  Mauritshuis, Den Haag, där tavlan hänger i dag,  menar att astronomerna är ute och reser. Sillbåtarna i förgrunden, de ska ut på sommarens stora fiskafänge i juni, har dokumenterats nån gång i – maj! Även träden med dess löv pekar väl på vår?

Som framgår av en W-blogg 2013 är Donald Olson även författare till en bok om ”celest detektivjakt inom konsten”.  

”Astroniklas” i Californien

Vår gamle ASTB:are Niklas ”Astroniklas” Henricson är numera engagerad i Sacramento Valley Astronomical Society på diverse nivåer. För sin californiska  vänner presenterar han sig så här.

För några dagar sedan fick vi även ta del av denna Youtube-film med kometjägaren Don Machholz som guide på stjärnhimlen från Kalifornien – tack till Niklas.

ESO skjuter fram och upp

Peter Linde tipsar om hur hårt Covid-19 slår mot astronomin från ESO:s horisont:

https://eso.org/sci/publications/announcements/sciann17308.html

Grimeton värt ett besök


 
Utflyktstips i sensommartid för den teknikintresserade amatörastronomen:.
– Varför inte besöka Unescos världsarv Grimeton (uttalas grimmetånn) i Varbergs kommun? Där finns ett bemannat besökscenter med ett litet kafé och där kan även bokas guidad tur som visar runt i hela anläggningen. Den som inte är höjdrädd kan även få klättra upp i en av masterna!, tipsar Hans Hilderfors (som även står för bildbevisen nedan)

Det var behovet av en pålitlig, snabb och stabil förbindelse mellan Sverige och Nordamerika som ledde till att Grimeton Radiostation byggdes, strax efter första världskrigets slut. Under åren som följde utvecklades platsen till ett centrum för kommunikationer, en roll som har bestått.

Infotips från Hans:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Radiostationen_i_Grimeton 
https://www.unesco.se/grimeton-radiostation/ 
https://grimeton.org/ 

NEOWISE tonar ner

Den är inte mycket att spana in nu med sin fältkikare, NEOWISE är en suddig fläck i min 12×50-kikare. Vi ses igen om en 6000-7000 år!?!

Upp som en sol, ner som en… osv. Lite grand som de gamla komettändstickorna, som Christian Vestergaard fått syn på:

Nr 65 2020

26 juli, 2020

Kometbilden som tar priset

Vi får ändå erkänna att här vinnaren under denna ”silly comet season”:

Dorje Angchuk heter astronomen/astrofotografen, som 22-23 juli dokumenterade NEOWISE-kometen på detta vis och kommenterade: ”the comet is so beautiful that you don’t want to miss any moment from watching the same with naked eyes while the camera was doing its work”.

Platsen för  bilden är/var en plats i närheten av ett observatorium  uppe i Himalayas höjder (4500 m ö h)  och togs i samband med spektrala mätningar.

The Astronomer´s Telegram har storyn och mätningarna