Arecibos skrot blir museiföremål

Loppet är naturligtvis kört för ikoniska Arecibo-observatoriet efter kollapsen i förrfjor, men en grupp specialister har synat resterna, kollat hållbarhet, nyttjandemöjligheter etc, och kommit fram till att extremt få nerfallna saker (bl a ett lasermaskineri) faktiskt kan fungera även i nya radioteleskop.

Men allt annat, det allra mesta, är söndrigt och oanvändbart skrot om det inte rentav kan klassas som värdefulla historiska artefakter och då kanske kan ställas ut och lånas ut till institutioner och museer. Arecibo har en hel del att skryta med historiskt och populärkulturellt.

Annorlunda rymdskrot. Bildkälla: https://www.naic.edu/ao/blog/arecibo-update-history-astronomy

Samtidigt, i Kina, håller jättelandets jätteradioteleskop FAST (500 m diameter) på att komma upp i varv och genererar resultat på resultat när det gäller pulsarer och de satsar även på jakten på gravitationsvågor. En nyligen publicerad rapport från FAST handlar om vätet i den unga planetariska nebulosan PN IC 4997 och problematiken kring det som kallas ‘PN missing mass problem’.

Kineserna skulle bara lära sig en sak: Att slå sig för bröstet och göra PR som jänkarna är så duktiga på.

Lagom glad pristagare

Det tog inte många dagar efter svarta håls-upptäckten i Vintergatans mitt förrän denna nyhet dök upp: Att The Gruber Foundation Cosmology Prize tildelats Frank Eisenhauer, pappan till det teknologiska konceptet bakom upptäckten av att det faktiskt – reellt, substantiellt, handfast, påvisbart – finns ett svart hål här i vår hemmagalax.

Cool pristagare. Bildkälla: IAU/Gruber Foundation