Nr 98 2020

21 oktober, 2020

Berömd galaxkvintett spelar över Malmö

– Att fotografera avlägsna galaxer är inte det lättaste från Malmös ljusförorenade natthimmel. Galaxer kräver att man använder bredbandsfilter för att samla ljus från hela det visuella spektrat. Tyvärr fångar man då även ljusföroreningarna med full styrka.

Berättar Hans Hilderfors.

 Bilden nedan är dock ett exempel på vad man trots allt kan åstadkomma med i sammanhanget kort exponeringstid, drygt 3 timmar.

Bilden visar två galaxgrupper i stjärnbilden Pegasus.

* Stephan´s Quintet nere till vänster består av fyra galaxer med ett avstånd på 300 milj ljusår från oss. Dessa påverkar varandra via gravitationen. En femte medlem (den lite blåare) ligger 40 milj ljusår bort. Detta är den första kompakta galaxgrupp som blev upptäckt, vilket skedde år 1877 av Edouard Stephan.

* The Deer Lick group uppe till höger består av den stora spiralgalaxen NGC 7331 med ett avstånd på 50 milj ljusår samt flera små galaxer cirka 400 milj ljusår bort. NGC 7331 är ”slickstenen” och de andra små är ”hjortarna”.

– Det går således ”relativt enkelt” att fånga in 400 miljoner år gammalt galaxljus även från Malmö, noterar doktorn.

GLÖM INTE ATT KLICKA UPP BILDEN DIN DATOR!

Fakta om bilden (från 15.10.20): 

                        Optik: Refraktor 130 mm  f/4,5.

                        Kamera: Mono CMOS med R,G,B filter.

                        Exponering:  R,G,B  35 x 2 min vardera.

                        Bildfält: 50' x 37'.

Mer om kvintetten:

Magnetfälten förknippade med Stephan´s Quintet diskuteras i en ny rapport. Galaxerna diskuteras flitigt bland astronomer och alla är väl inte heller helt överens om att kvintetten till alla delar är en fysisk enhet, som ju också  Hans antyder.

En studie av stjärnbildning i den intergalaktiska terrängen runt galaxerna har också dykt upp.

Observationsplattformar i Lund och på Visingsö

Astronomin är en gammal vetenskap, kanske den äldsta, men också en vetenskap som i dag arbetar med den mest moderna, den mest sofistikerade optiken och tekniken.

Just därför: Så härligt att få se ASTB:aren Leif Janssons höststudie av Kungshuset i Lund, tornet som på 1700-talet/1800-talet (faktiskt ända fram till 1867)  fungerade som ett observatorium.  På torntaket placerades teleskopen.

När jag pluggade idé- och lärdomshistoria i huset var jag ofta uppe och mätte lite saker.

Foto: Leif Jansson

Jag kom att tänka på det här med torntaket i samband med att en annan ASTB:are, Leif Petersson, lärt mig att på Visingsö hade den astronomiintresserade Per Brahe d y en skola på 1600-talet, ett gymnasium rentav även för flickor, och han lät Kumlaby kyrkas kyrktorn halshuggas och där i stället upprätta en observationsplattform för astronomiska studier. Plattformen finns kvar den dag som är!

Vi borde kolla detta närmare, jag har kopplat in våra vänner astronomihistorikerna i Göteborg på ämnet, vilket verkar – faktiskt – okänt för de flesta av oss.

Kumlaby kyrka med avhugget torn. Bildkälla:Wikipedia (bilden beskuren)

Resebrev från Bennu (avs. NASA):

Stjärna slukades av svart hål

Mer fakta om notisen härom dan, men så gick det till när astronomerna observerade en stjärna slukas av ett svart hål. Messet från SU.

Tycho Brahe-obsis la grunden till kunskapsstan Malmö

Inget universitet utan ett eget observatorium, och så bra då för Malmö Universitet att universitetet kunde komma till dukat bord: För vi fanns ju här redan, TBO aka Tycho Brahe-observatoriet, ett par astronomer i TBO:s vänkrets är dessutom knutna till universitetet i dag och vår astropedagog Peter Hemborg (bilden) har viktiga funktioner i utbildningen av fysiklärare. Mycket bra!

När jag ser tillbaka och samtidigt inser att vi snart ska fira 50-årsjubileum i Oxie, slår det mig plötsligt: Malmö har förvandlats från tung industristad till en sofistikerad kunskapsstad på några årtionden.

I själva verket, så ser jag det,  var bygget av TBO grundstenen till allt det nya, spännande, och det hedrar den tidens (70-talets) politiker och kommunfolk att de var så framsynta och våghalsiga.

Nr 97 2020

16 oktober, 2020

Venus passeras av BepiColombo

Ett notabelt Twitter som berättar om Merkuriusfararen BepiColombos flyby förbi Venus härom dan:

BepiColombo tar god tid på sig till minstingen Merkurius, sonden som består av två delar kommer att gå in i omloppsbana 2025. Fakta här.

Bakom projektet står europeiska ESA och japanska JAXA.

Senaste nytt om Betelgeuse

Vårt favoritobjekt på stjärnhimlen Betelgeuse, Alfa Ori, är både mindre och ligger närmare oss, än vad vi tidigare trott. Sägs här.

Dagens siffror är dessa:

* Avstånd 530 ljusår, ca en fjärdedel närmare än vi tidigare beräknat.

*  Storlek 2/3-delar av tidigare mätningar, där vi ofta sagt att Betelgeuse är så stor att stjärnans yttre når ut längre än Jupiters bana.

* Radien 750 ggr solens.

Basfakta om Mars – en Youtubefilm från oss

Vår Youtube-satsning har senast resulterat i denna informativa lilla film, med Tomas Diez som guidar oss ut till den röda planeten.

Själv håller jag på med gamla Marsoppositioner. En inträffade 1862 och Herman Schultz i Uppsala observerade planeten. Det mesta i hans rapport handlade om träiga mikrometerobservationer, reduktioner och liknande, så mycket spännande hade han inte att säga om planeten ”som sådan”.

På Astronet.se diskuteras nytagna bilder av svenska amatörer där vi även kan se något av det mest svårobserverade i vårt planetsystem, Mars pyttemånar.

För att avsluta – för denna gång – kapitlet Mars, undrar jag vad du ser i bilden? Mina ögon luras ofta, är det sfärer, kupoler eller fördjupningar?


Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/University of Arizona

Rätt svar är en kluster av små kratrar på Mars, orsakade av en och samma meteorit. Noggrannheten i bilden är faktiskt fantastisk: Den största kratern är fyra meter tvärsöver.

Att vi lever i nya tider bevisas av att det är ett AI-system som följde upp bilden från HiRISE, kamerasystemet som finns ombord på NASA:s Mars Reconnaissance Orbiter.

Är det inte märkligt att bilderna från Mars är klarare än alla övervakningskameror som bevakar stadsbilden och t ex bankomater på jordklotet?

Arecibo knegar på

Alla som tror att Coronan gör att alla observatorier lagt sig i stabsläge, tror faktiskt fel. Inte minst från radioastronomin dyker det upp intressanta nyheter, som här i Arecibo Observatorys newsletter i höst.

Planetariet flyttar?

Det är mycket diskussioner på våra institutioner i Lund. Flytta ut till Brunnshög och det skissade Science Centret där – inte flytta ut? Studenterna vill vara där institutionerna ligger i dag.

Sannolikt hänger i alla fall planetariet i Vattenhallen med i flytten

Fysikerna vill nog, men inte om inte astronomerna hänger på i flyttkarusellen.

Ingen smäll – denna gång…

Det blev ingen trafikolycka mellan rymdskroten (se förra W-bloggen). Men det var nära, runt 10 meter skilde, rapporteras.

Nils-Udes favoritstjärnbild

Lars Yngve är en av de sista äkta Skåneförfattarna, han försvarar gärna det klassiska Österlenmålet, och han har de senaste åren tillsammans med  illustratören Martin Reslow fått en egen fanclub med sin osannolike figur Nils-Ude, han som vi aldrig får se framifrån.

Det är svårt att klassifisera Nils-Ude, han är mycket jordnära i sina stövlar men också en tänkare och filosof. Inte för inte spökar Leonardo da Vincis vitruvianske man på bokomslaget.

I höstens bilderbok Hagestamannen (Bokförlaget Håll Truten) har Nils-Ude och hans kamrat hittat stjärnbilden ”Korvavåjnen” (Korvvagnen). Håll till godo!

Nr 96 2020

14 oktober, 2020


Ytterligare ett fint pris till Lennart Lindegren

Vår lundaprofessor och ASTB-medlem Lennart Lindegren har fått ytterligare ett fint pris, Dirk Brouwer Career Award för 2020. Grattisgrattis!

För en gångs skull kör jag messet från AAS aka American Astronomiucal Society på engelska, som även presenterar Vera Rubin-prisets mottagare Jackie Faherty

*   *   *

”The AAS Division on Dynamical Astronomy (DDA) has announced the recipients of its 2020 Dirk Brouwer Career Award and 2020 Vera Rubin Early Career Prize.
The Dirk Brouwer Career Award recognizes annually a major contributor to the field of dynamical astronomy who demonstrates excellence in scientific research, has had a proven impact and influence in the field, as well as demonstrates excellence in the teaching and training of students and provides outstanding advancement and other support of the field through administration, public service, or engineering achievement. The 2020 recipient is Professor Emeritus Lennart Lindegren of Lund University.
Lindegren has made a profound impact on the fields of astrometry and celestial mechanics. In a career spent working as part of large collaborations, his personal contributions have been significant and far-reaching, not only pioneering new observational techniques but also solving extraordinarily complicated data-reduction and analysis challenges. He established the innovative methodology by which a map of the sky can be synthesized from telemetry from a scanning satellite, and he was central to the production of the Hipparcos, Gaia DR1, and Gaia DR2 catalogs, which have provided unprecedented sources of discovery and new understanding.

Having obtained his PhD at Lund University in 1980, Lindegren went on to spend most of his professional life at Lund, where he was a much-appreciated member of the teaching staff and famous for explaining complex problems. He served as Director of Lund Observatory for six years and mentored numerous PhD students, many of whom have gone on to successful careers of their own.
Last, but by no means least, Lindegren has devoted his career to the success of the Hipparcos and Gaia missions. The breadth and depth of his contributions are evidenced in the hundreds of technical notes written for the development, definition and optimization of these missions; his work is meticulous, rigorous, clear, and insightful. Most notably, he played a key role in ensuring the success of Hipparcos after it was left in an unsuitable orbit, and he has been a driving force behind Gaia from its inception to the present day. His work has changed our understanding of the universe at a fundamental level.
The Brouwer Award is given to Professor Lindegren to recognize and celebrate his outstanding contributions to the field of dynamical astronomy. The enduring legacy of his work is such that future generations of astronomers may owe their success, and even careers, to his remarkable contributions.”

*   *   *

Priset är ett hederspris men Lennart får i alla fall förmånen att hålla en föreläsning inför kollegerna nästa år.

Bland tidigare pristagare återfinns kända namn som Tim de Zeeuw, Brian Marsden, Martin Schwartschild m fl.  Idel ädel astronomiadel!

Rymdkrock på gång?

Tomas Diez  har uppfångat ett Twitter som berättar om risken för en krock mellan två rymdskrot, gammal ryss och gammal kines, den 16 oktober:

We are monitoring a very high risk conjunction between two large defunct objects in LEO. Multiple data points show miss distance <25m and Pc between 1% and 20%. Combined mass of both objects is ~2,800kg.

Object 1: 19826
Object 2: 36123
TCA: Oct 16 00:56UTC
Event altitude: 991km

Toppmöte inom rymdfarten

Världens toppfigurer inom rymdfarten har precis avslutat sin 71:a konferens – virtuellt, förstås.

International Astronautical Federation har faktiskt funnits sedan 1950.

Tennisnytt från Rymdstyrelsen

Franska Öppna fick Rymdstyrelsen att komma med denna lilla kuliga notis

Där kan vi även lära att t ex våra glasögon utan repor har forskats fram inom rymdtekniken.

Ingen ”spagettifiering” för solen

TV4 Nyheterna uppmärksammade 12.10 vår Stockholmsprofessor Jesper Sollerman som diskuterade det faktum att för första gången har ett teleskop fått in riktigt bra data från ett supermassivt svart hål som slukar en stjärna.

Signalerna har bearbetats av flera forskare, bland annat svenska och resultatet publicerades 12.10.

Det lät tryggt när Jesper avslutade med att solen aldrig kommer att ”spagettifieras”.

https://tv4play.se/program/nyheterna/13296863

Alf Henrikson högg direkt

En liten komplettering av Aage Sandqvist när det gäller Alf Henriksons dikt (scrolla ner till förra W-bloggen):
– Den utkom med en underbar teckning i DN 1971, och jag var så imponerat av dikten att jag skrev artikeln ”Finns det brännvin och saltgurka i Vintergatans centrum?” för Astronomisk Tidsskrift 1975. Under tiden jag skrev den, hittade man etylalkohol i Sgr B2 och jag ringde strax till Alf för att berätta att en del av hans förutsägelse hade besannats. Han skrev då en ny dikt som jag hann få med i artikeln också.

Två roliga illustrationer till Alf Henriksons dagsverser signerade B som i Björn Berg, de återfinns i Aages AT-artikel:

När jag var kulturredaktör på Kvällsposten instiftade vi Frank Heller-priset, som1985 tilldelades Alf Henrikson. Prisintervjun av undertecknad skedde hemma i Henriksons Bromma-hus, där han just höll på att nyöversätta texten till Jacques Offenbachs Hoffmans äventyr. Den kom upp på scenen något år senare.