Nr 69 2020

6 augusti, 2020

Mats utforskar de nattlysande molnen

Nej, tyvärr, det är inte till vår MARS/ASTB-aktivist Mats Häggs ära som satellitprojektet Mats har namnats. Mats står i detta sammanhang för Mesospheric Airglow/Aerosol Tomography and Spectroscopy och är en svensk forskningssatellit som ska undersöka vågor i de övre delarna av atmosfären och deras inverkan på jordens klimat. Alltså där de nattlysande molnen fylkas. 

Eftersom denna sommar bjudit på en rad vackra nattlysande moln, är ju Mats ett särskilt spännande projekt för oss. Från sin bana i rymden ska satelliten studera variation i ljuset som syreatomer avger vid 100 kilometers höjd, liksom strukturer i atmosfärens högst belägna moln.

Data som Mats samlar in kommer att fylla en viktig lucka i förståelsen av hur atmosfären fungerar, påpekas i ett mess med illustrationer från Rymdstyrelsen:

https://www.rymdstyrelsen.se/satelliten-mats/

Uppskjutningen skulle redan ha ägt rum, men förseningar med den huvudsatellit som Mats samåker med har strulat till. Senare i år, kanske först 2021, smäller det.

Uppskjutning sker från den nya ryska raketbasen Vostochny Cosmodrome på gränsen mot Kina.

Mats är tänkt ligga i en solsynkron bana på cirka 600 km höjd och tanken är att Mats ska samla in data under två år.

Perseiderna är över oss

Meteorsvärmen Perseiderna är på väg att maxa, och, ja, det blir nån sorts miniföreställning ute på Tycho Brahe-observatoriet. Under tiden kan ni njuta av detta märkliga Perseieko med månstudsar (hela storyn på spaceweather.com-sajten):

HST observerar månförmörkelse

Om hur HST aka Hubble Space Telescope kan användas för att detektera ozon kring exoplaneter diskuteras här. Tester har utförts under en månförmörkelse, den första i sitt slag.

TBO-besökaren Joyce har gått ur tiden

En av våra amerikanska vänner Kathleen Joyce Prestwidge har gått ur tiden. Runan över henne finns här i New York Times och berättar allt värt att veta om hennes liv och gärning som akademiker, hon var professor i biologi, och lärare. Men också en kulturperson, som skrev pjäser och diktsamlingar. Hon var en äkta humanist och naturvetare med rötterna på Jamaica. Om den ”inbäddade” rasismen i det amerikanska samhället hade hon klara åsikter och erfarenheter.

Joyce, som hon helst ville kallas,  kom genom ofta New York-gästande Bertil Falk att bli en kompis i 40-50 år; när jag var i New York gick vi gärna tillsammans på balett och hon syntes också på ”Sveriges minsta bokmässa”  på Södra Förstadsgatan 82 i Malmö då ZenZat – Bertils förlag – givit ut en av hennes diktböcker.

Eftersom Joyce även var en tv-personlighet, hon arbetade för Queens Public Communications Corporation,  passade hon på att under sitt senaste Sverigebesök besöka Tycho Brahe-observatoriet, där hon intervjuade  Tora Greve och W-bloggens redaktör. Programmet sändes, tror jag, för bortåt tio år sedan.

Nr 68 2020

5 augusti, 2020

33 000 astronomer kartlagda

Inom AAS aka The American Astronomical Society och dess historiesektion har ett stort projekt igångsatts:

Astronomy Genealogy Project eller AstroGen med webbsajten:

https://astrogen.aas.org

33 000 fackastronomer har kartlagts, alla har antingen doktorerat eller haft doktorander, och vi kan följa vem som har varit handledare för vem långt tillbaka. Äldsta materialet härrör från 1766.

Slår vi upp vår ordförande ser vi att han doktorerade 1987. Men mer uppgifter än detta behövs! Vem kompletterar?

Det går också att följa för en del astronomer hur deras akademiska ”stamträd” ser ut. Ett spännande exempel återfinns här, där vi alltså ser hur legenden  H N Russell är anfader till astrokändisen Neill De Grasse Tyson: 


Den nya novan –  just nu

Hans Bengtsson rapporterar på Facebook att den nyupptäckta novan i Cassiopeias stjärnbild nu faktiskt nått magnituden 12.0 och fortsätter ljusna.

Lyckat hopp

Tack till Lars B Sjöström som fångat upp ett antal kortfilmer från Starship SN5 och dess 150-meters hopp senast:

Borrhålen på Mars

NASA bjuder på en karta över samtliga de ”utgrävningar” – borrhål –  som Curiosity utfört på Mars genom åren:

Supernova bakom massutdöende

Sannolikt låg en supernovasmäll bakom den stora massdöden på jordklotet för 359 miljoner år sedan, det ”Devonska utdöendet” inträffade nära övergången mellan devon och karbon. En utdragen serie av artdöd ledde till att omkring 70 % av alla arter eliminerades.

Resonemanget om en supernovas roll kan följas här.

Turkisk astronom lyfts fram

Bit för bit fylls luckorna igen inom den astronomiska genussfären. Här porträtteras t ex den turkiska kvinnliga astronomen Dilhan Ezer Eryurt (1926 – 2012), som ett tag arbetade på  NASA Goddard Space Flight Center 1961.

När hon återvände till Turkiet ledde hon landets storsatsning på ett nytt statligt observatorium.

Inom solforskningen är hon en legend.

Bildkälla: Heavy.com/Creative Commons

Nr 67 2020

30 juli, 2020

Ny vintergatsnova i Cassiopeia

En klassisk nova har helt nyligen upptäckts i stjärnbilden Cassiopeia.

Cassiopeia ligger mitt i Vintergatans smet av stjärnor, och där smäller det titt som tätt, allra värst var supernovan 1572 som studerades av Tycho Brahe.

Tyvärr är novan idag  ljussvag, runt 13:e-14:e magnituden visuellt (senast 13.71 enligt Gustav Holmberg) , och har sannolikt redan nått max.

Kolla gärna svenska astronet.se efter mer info. The Astronomer´s Telegram har alltid proffsens senaste.

Denna bild togs i natt av Claes Martinsson.

NEOWISE tar farväl

Den fantastiska sajten spaceweather.com återger denna bildsvit av amerikanen Dennis Mammana, verksam borta i Kalifornien, och vi får väl vara överens om att bildkollaget är verkligen pedagogiskt. (BLÅS UPP bilden på din skärm, aldrig glömma det när du läser W-bloggen.)

Nu drar sig NEOWISE-kometen tillbaka ut och bort i planet/solsystemet och tackar för visat intresse denna gång.

Congrats till Mr Mammana för det fina bildkombot! Han finns för övrigt här på nätet.

Jag gillar Mammanas valspråk: ”Bringing down the Universe to the Earth…” Det borde vi kunna ha som egen slogan. ”Vi tar universum ner till dig.”

Annorlunda nattfjäril

Den symmetriska och färggranna planetariska nebulosan NGC 2899 verkar likt en fjäril fladdra fram över den stjärnbeströdda himlen i denna nya bild tagen med ESO:s Very Large Telescope (VLT). Objektet har aldrig tidigare skådats i sådan detaljrikedom.
* Gasen i denna vackra planetariska nebulosa, med gastemperaturer som närmar sig 10 000 grader, sträcker sig så långt som två ljusår från centralstjärnan. Nebulosans höga temperatur orsakas av stjärnans intensiva strålning som får vätgasen att lysa rött, medan syret i gasen lyser blått.

Bildkälla: ESO

* Den symmetriska och färggranna planetariska nebulosan NGC 2899 verkar likt en fjäril fladdra fram över den stjärnbeströdda himlen i denna nya bild tagen med ESO:s Very Large Telescope (VLT). Objektet har aldrig tidigare skådats i sådan detaljrikedom.
 
*  Objektet befinner sig någonstans mellan 3000 och 6500 ljusår bort i stjärnbilden Seglet på södra stjärnhimlen. I nebulosans mitt befinner sig två stjärnor mycket nära varandra, vilket tros vara orsaken till nebulosans symmetriska utseende. En av stjärnorna har nått slutet av sitt liv och kastat ut sina yttre atmosfärslager i rymden, medan den andra stjärnan stör gasens rörelser och får den att forma sig i ett välordnat mönster. Mellan 10 och 20 procent av alla planetariska nebulosor uppvisar detta dubbellobade utseende.
 
*  Astronomerna tog denna bild med FORS-instrumentet på Antu, ett av huvudteleskopen (UT1) som ingår i VLT. FORS (FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph) är ett av de första instrumenten som installerades på VLT och har bidragit med observationer av en mängd olika objekt som gravitationsvågskällor, interstellära småplaneter och djupstudier av komplexa planetariska nebulosor.
 
*  Denna bild togs som en del av ESO:s Cosmic Gems Programme, ett projekt för att avbilda intressanta, spännande eller visuellt anslående objekt med ESO:s teleskop, i syfte att användas för utbildning och utåtriktad verksamhet. Projektet utnyttjar teleskoptid som inte kan användas för vetenskapliga observationer, men den data som samlas in görs ändå tillgänglig för astronomer via ESO:s vetenskapliga arkiv.

* Pressmesset från ESO här.

Svarta hål även i dvärggalaxer

Jovisst är det så: Visst finns det  aktiva galaxkärnor (AGN) med allt vad betyder för tillvaron av urgamla, då nystartade svarta hål i urgamla dvärggalaxer. Diskussion här.

Applåd för alla hjälpsamma ASTB:are

Vi i den så kallade riskgruppen får ju inte hjälpa till, så därför får det bli denna virtuella applådåska till alla  fantastiska ASTB-medlemmar som i helgen ställer upp och ser till att iordningsställa vårt fina TBO ute i Oxie, uppe på kullen. 50-årsjubel om några år!

I sommar har stan (beröm, beröm)  fixat till våra golv och nu ska alla våra grejor tillbaka, bibliotek, bilder, datorer,  Tycho-docka, teleskop m m, i nån sorts ordning.

Denna entusiasm för vår gemensamma hobby, för vår egen trevnad och ytterst för alla stjärntokiga barn och vuxna är ”helt enkelt” – ett favorituttryck numera i medierna – fenomenal.