Hoppa till innehåll

Nr 11 2023

Det ska vi fira – med Rune Fogelquists antisvans!

Rune Fogelquists historiska bild av Arend-Roland-kometen från den 22 april 1957 där antisvansen var tydlig. Bilden togs med en dubbelanastigmat med 12 cm brännvidd och 2,5 cm öppning. Exponeringstiden var 1 timme. Antisvansen diskuterades senare av Gunnar Larsson-Leander vid Stockholms observatorium som, bland annat baserat på Fogelquists bilder, tolkade den som resultat av stoftrikt material från komethuvudet som koncentrerats i kometens banplan. Foto: Rune Fogelquist.

Om jag nu räknat rätt så är detta den 2000:e W-bloggen sedan starten 2010. Mycket eller lite, det får andra bedöma, men det får i alla mig själv att gå tillbaka till det allra första inlägget (från 18 januari 2010) i vilket legenden Rune Fogelquist (1924-2014) berättar om sina unika upptäckt av Aren-Rolandkometens antisvans 1956-57 – ett begrepp han själv med största sannolikhet uppfann. Eftersom vår egen just nu hyperaktuella vinterkomet tidigare också visat en antisvans, så citeras nedan vad Rune sa den gången:

* * * *

“1956-57 dök plötsligt komet Arend-Roland upp och Rune Fogelquist på sitt privatägda observatorium Bifrost,  var den förste som fick dokumenterat kometens märkliga antisvans – ja, Rune blev rentav pappa till begreppet “antitail”.

* Berätta, Rune!!!

– Om jag var först med att se kometens antisvans eller inte vet jag inte. Men antagligen var det så, eftersom Arend-Roland dök upp på norra delen av himlen, och mitt lilla observatorium var faktiskt ett av världens nordligaste.

– Jag var i alla fall ganska säkert först med att fotografera den där svansen. Jag hade noterat ett mystiskt svagt sken i teleskopet jag ledde kameran med och jag tänkte att det kunde vara fråga om någon svag reflex i okularet som förstås hade ett belyst hårkors.

– Av nyfikenhet framkallade jag plåten – ja, det var en glasplåt – på natten strax efter jag var färdig med fotograferandet, och då såg jag att kometen faktiskt hade en extra svans – den syntes mycket tydligt på negativet (exponeringen hade varat c:a en timme).  Jag kontaktade på morgonen Åke Wallenqust på Uppsalaobservatoriet, för att kolla min bild med hans – jag visste att han också hade fotograferat.

– Men på hans plåtar fanns ingen extrasvans, eftersom hans exponeringar hade varit mycket kortare än mina.

– Nu telegraferade jag en rapport till Internationella Astronomiska Unionens nyhetstjänst, och i mitt telegram införde jag termen “antitail”.  Den accepterades och användes av nyhetstjänsten och har sen använts i tidskrifter och böcker.

– Jag fortsatte mina fotografiska observationer av Arend-Roland ett tag, och mina bilder dök sedermera upp i just både böcker och tidskrifter. Gunnar Larsson-Leander skrev en liten avhandling  till stor del på basis av mina bilder. Jag tror det var i Nature.

* * * *

Tilläggas bör att Gunnar Larsson-Leanders rapport var införd i Vistas in Astronomy 1960 med titeln “The anomalous tail of comet Arend-Roland”. Tidigare hade han även inrapporterat denna detaljerade analys “Physical observations of Comet Arend-Roland (1956 h) ” i Arkiv för astronomi Vol. 2, p.259-271.

Gunnar levde åren 1918-2019 och var några år även ordförande för vårt kära ASTB, Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe.

Läsextra:

Bengt Gustafssons bidrag om Rune Fogelquist och Bifrostobservatorierna i boken Universum på glänt – Hundra år av svensk astronomi (2021).