Kepler tömmer säcken
Det är lika spännande att följa det massmediala “drevet” kring Kepler-sondens planetfynd som att följa själva det sakliga innehållet. Och som många prognostiserat: Nu kom de första tecknen på jordlika planeter i den så kallade “beboeliga zonen” (= flytande vatten på planetens yta), och den allra, ja förlåt uttrycket, “hetaste” kandidaten är Kepler-11, en stjärna med solens karaktäristika.
Sex planeter har setts förmörka stjärnan, och en av dem har jordens storlek och ligger på perfekt avstånd.
Plötsligt har antalet möjliga exoplaneter raskt stigit till 1235.
* 68 av dessa planetkandidater är jordlika.
* 288 klassas som superjordar.
* 662 är Neptunus-lika.
* 165 påminner om Jupiter.
* 19 är större än Jupiter.
Av 54 exoplaneter i den beboeliga zonen har fem storlekar i närheten av jordens.
De nya Kepler-kandidaterna kommer nu att fingranskas av de stora teleskopen på Hawaii och i Chile, kanske också på andra ställen.
I ett svep har bilden av exoplanetvärlden förändrats, och mer kommer framöver. Kepler håller ögat på drygt 150 000 stjärnor i ett område av Cygnus/Svanen som täcker ungefär 1/400-del av stjärnhimlen.
Notabelt är också att Kepler-sonden av bara farten fått korn på bortåt 2000 trånga, binära förmörkelsestjärnor.
Några reaktioner på Kepler-fynden:
* New York Times: “Astronomers have cracked the Milky Way like a piñata, and planets are now pouring out so fast that they do not know what to do with them all.”
* The Guardian: “Nasa scientists discover planetary system. Astronomers identify six planets orbiting a sun – the most similar system to our own yet discovered – 2,000 light-years away.”
* BBC: “The newly-discovered solar system, around the star Kepler 11, is a rich “laboratory” for studying planetary formation. Its surprising number of planets orbiting so closely together gives astrophysicists a unique system to refine their theories of how planets form.”
” The Telegraph (Calcutta, Indien): “Astronomers have identified more than 515 planets outside the solar system so far, but the features of individual planets in the Kepler-11 star system and their orbital alignment have never been observed before.”
* AFP: “None of the so-called exoplanets, orbiting the star Kepler-11 2,000 light years away, is remotely comparable to the Earth, but the detection of them is a major technical feat, the scientists said.”
PS1.
En suverän uppdatering och sammanfattning av läget återfinns på PopAst:s webb!
PS2.
Här ligger Kepler-11. Kartan från NASA:
Polisanmälan i Köpenhamn
Jag har i tidigare bloggar skrivit om den misstänkta fuskforskaren, neurologen Milena Penkowa, massmediaälsklingen over there som även dragit på sig kritik från “vårt” Niels Bohr Institut – en rad professor inklusive NBI:s Benny Lautrup, professor emeritus i fysik, krävde i december att en oberoende grupp skulle gå till botten med affären. Detta ville inte universitetspamparna, men bit för bit kryper de till korset, därtill nödda och tvungna.
I dag briserade bomben: Milena Penkowa har nu polisanmälts av rektorn Ralf Hemmingsen vid Københavns Universitet för förfalskad dokumentation kring sina djurförsök i början av 2000-talet. Krav ställs på att hennes vetenskapliga artiklar ska dras tillbaka och, minimum i kravlistan, granskas på nytt.
Skandalen har grävts fram av Weekend Avisen, som jag ofta haft anledning berömma i denna blogg.
SVT:s reporter på plats var Jens Ergon, och han har ett förflutet som mycket skicklig amatörastronom. Jens hade ett “källarobservatorium” på Öland, nedgrävt i marken, och han är en av ytterst få personer som lyckats fotografera en röntgennova i synligt ljus.
Stjärnan fick 1988 ett röntgenutbrott som upptäcktes av Ginga-satelliten, men positionen kunde bara ges mycket approximativt. Karl-Gustav Andersson i Solna lovade att försöka fotografera området, och jag skulle försöka få tag i Palomar-bilderna som referensmaterial, dett var ju innan sådana saker fanns tillgängliga på nätet. K-G tog utsökta bilder med sin 10-tums reflektor (detta var ju även före CCD-tiden), och under tiden hade någon snäll person på Lunds Observatorium (jag är fortfarande tacksam!) tagit kopior av Palomar-bilderna och skickade dessa till mig.
Tidigt på morgonen anlände K-G:s bilder med expressutdelning, med ordinarie post några timmar senare kom Palomar-kopiorna. Själv skulle jag börja jobba under eftermiddagen, men jag fick ett antal timmar på mig då jag kunde med tuschpenna avmarkera alla stjärnor som syntes på K-G:s bilder och även på Palomar-bilderna. Efter hundratals identifierade stjärnor så hittade jag plötsligt en som fanns på K-G:s bild men inte hos Palomar. Den var av magnitud ca 16, och det måste vara röntgennovan!
Sedan blev det lite hektiskt med positionsbestämning och e-mail och expressbrev till England osv. Kort därefter kom meddelande från Japan, att man även vid observatoriet i Kyoto hade identifierat röntgennovan. Och det var samma stjärna. En annan stjärna i området var också tydligt variabel men icke katalogiserad, den hade både jag och japanerna dessutom noterat.
Också från Jens Ergon fick jag kort därefter bilder av området, där röntgennovan syntes. GAK:s tidskrift Aurora var på gång, och jag lade in bilder av röntgennovan på omslaget. Några månader senare kom Astronomical Journal (tror jag det var) med en nästan exakt likadan bild, från Japan. Det kändes bra.
Stjärnan kallades preliminärt Nova Vulpeculae 1988, och fick senare det sutliga namnet QZ Vulpeculae. Det var andra gången någonsin en röntgennova kunde identifieras i synligt ljus. Och SVT:s reporter Jens Ergon är alltså en av mycket få personer som fotograferat ett sådant objekt.
I Sverige har väl Kepler-“drevet” varit ganska litet och mest kretsar kring planeterna kring Kepler-11. Aftonbladet återgav AFP:s förhandsinfo mer eller mindre oredigerat, TT fick en expertkommentar om Kepler-11 men liksom glömde de andra planetkandidater. Bara SVT – som haft en reporter på plats! – tycks ha lyckats ge en bra bild av vad som upptäckts.