Månstugan inte dyrare än vårt frossande i fastlagsbullar!
Rymdingenjören Emil Vinterhavs föreläsning om det kombinerade konst- och rymdfartsprojektet med en “röd liten stuga på månen” på ASTB i går kväll, väckte både munterhet och nyfikenhet. Runt 2016 kan projektet genomföras I VERKLIGHETEN, och allt vad Sverige har av rymdfartskunnande kastas in i programmet som är tänkt att förverkligas med hjälp av rysk raketteknik.
Kostnad 1 miljard SEK – privata medel!
Jag gillar den där “miljarden”. Är det mycket eller lite? 1 000 000 000 kronor väcker respekt, men i svensk ekonomi är det ändå peanuts (jordnötter). 1 miljard att jämföra med att vi senast köpte…
… julmat och julklappar för 65 miljarder kr…
… begagnade bilar för kanske 120 miljarder kr…
… vi semestrade utomlands för 50 miljarder varje år…
.. presenter till nära och kära för 49 miljarder….
1 miljard är vad fotbollsallsvenskan omsätter årligen, vad mitt gamla företag Bonniers drog in i vinst i fjor och vad vi i Sverige äter fastlagsbullar för årligen
.
Nånstans har vi råd även till stugan på månen, som kommer att sätta Sverige på kartan, och då menar jag inte bara månkartan.
I nätverket bakom projektet, påpekade Emil Vinterhav, finns Christer Fuglesang.
Tungviktare rena blykulan!
Och så kan jag berätta att ett internationellt team lett av några observanta astronomer i Kanada och USA bekräftar att de hittat en häftig exoplanet: 55 Cancri e beskrivs med viss rätt som “super-exotic”, stenplaneten har en diameter som är 60 procent större än jordens, men den är åtta gånger så massiv och har en täthet påminnande om blyets.
Planeten snurrar runt stjärnan 55 Cancri A på ett avstånd av 40 ljusår bort från jorden, och dess “år” är 18 jordtimmar långt.
Yttempen uppskattas till runt 2700 gr C, vilket anses utesluta en atmosfär. Den ligger i alla fall inte inom nån “beboelig” zon.
En rapport från The University of British Columbia, där några av de ansvariga forskarna jobbar, finns här. Notabelt är att denna upptäckt inte har med Kepler-projektet att göra utan att det är kanadickernas rymdbaserade MOST-teleskop som gjort grundforskningen och hittat de små ljusförändringarna under 55 Cancri e:s vandring över stjärnskivan.
2012 – The movie
Även jag har nu sett 2012-filmen och får spontant säga följande: Noll stjärnor för det sakliga innehållet – tre stjärnor av fem möjliga för att filmen faktiskt, omedvetet sannolikt, är rolig. Jag har inte hört så här många klichéer staplade på varandra på vita duken på lääänge och jag har inte sett så många undergångsanimationer som här – och aldrig förr har så många duktiga skådisar slösat bort så mycket av sina talanger på ett så litet och töntigt manusunderlag.
Inget lyft för Endevour
Uppskjutningen av rymdfärjan Endevour sker uppenbarligen först på måndag – om ens då. NASA:s rakettekniker har problem med det hydrauliska systemet och föredrog tidigare i dag att skjuta upp föreställningen. Beslutet drabbade allt från USA:s presidentpar till den skottskadade Gabrielle Giffords, politikerhustrun till rymdfärjans befälhavare Mark Kelly.
Kubas astronomer anar morgonluft
I länder där det finns en utvecklad populärastronomi finns det en generation därpå också en kader proffsastronomer… det går liksom hand i hand. Så därför har en del av mina frågetecken kring Kuba rätats ut.
Jag gillar inte diktaturer och jag tänker inte idyllisera Kuba, “Fidel Castros Kuba” – det är en fängelseö i mina ögon, en sorts kommunismens Skansen nästan i klass med Nordkorea. Fast ändå inte. Det finns en stjärnhimmel ovan Kuba, och det finns garanterat astronomiintresserade på ön – och det intresserar mig. Vilka förutsättningar har de att få sin nyfikenhet stillad, att få se stjärnor och planeter i ett hyggligt bra teleskop?
Det nya GOTO-planetariet i gamla stan i Havanna, invigt 2009, är uppenbarligen en succé (med japansk hjälp, tror jag). Även astronomiprogram på tv nämns som inspirationskällor för många vetgiriga.
Samtidigt har jag sett en del märkliga påståenden flimra förbi på nätet om Kuba och astronomin, märkliga bloggar som påstår att på Kuba fick eleverna i skolan förr lära sig att USA aldrig varit på månen, och jag har sett bilder från ett observatorium i Havanna med ett lika skrotfärdigt teleskop som de gamla amerikanarna som fortfarande kör omkring på Havannas gator.
Christian Vestergaard har jagat fram en rapport om astronomin på Kuba, som IAU:s expert med inriktning på tredje världs-astronomi John Hearnshaw, Nya Zealand, skrev 2005, då han besökte landet en vecka i sällskap av Julieta Fierro från Mexico. Rapporten kan naturligtvis vara dated i dag, och han friskade upp den i sin Cosmic Diary-blogg 2009.
Värden för veckan var Instituto de Geofísica y Astronomía (IGA) i Havanna, och resan förde dem bl a till observatorier i La Lisa och Cacahual – även en 60 cm:s Cassegranreflektor vid institutets Arroyo Naranjo-observatorum besöktes.
* PLUS-faktorer i rapporten:
96,7 procent av befolkningen kan läsa, medellivslängden är tack vare satsning på utbildning och hälso- och sjukvård 74 år för män, 78 för kvinnor (ungefär som i USA och Västeuropa.
På IGA jobbade 120 forskare och tekniker, nio var astronomer och en höll på att doktorera på Kanarieöarna.
* NEGATIV-faktorer:
I motsats till andra länder har på Kuba missats kopplingen mellan fysik och astronomi, inte ens vid Universidad de Habana hade upptäckts hur smart det är att locka astronomiintresserade studenter till fysikfältet.
När Sovjet krackelerade 1989-90, upphörde också ryssarnas samarbete med Kuba. Särskilt solforskningen på ön gick i stå under ett par årtionden, uppgraderingen av instrumenten upphörde. Få studenter pluggade vidare för en fil dr-examen.
Ändå kom Hearnshaw under sin Kuba-vecka i kontakt med en grupp fysiker, som ägnade sig åt gravitationsforskning och kosmologi, så bilden var redan då något komplex. Och det är tänkbart att med en ny, mindre rigid regim kan Kubas unga astronomer få luft under vingarna och skapa sig karriärer både hemma och utomlands och agera “role models” för nya generationer.
Inom populärastronomin spelar massmedierna (tv!), skolundervisningen (läroplanen) och planetarierna stor roll.
Samtidigt som det nya planetariet höll på att byggas i i Havanna härom året, höll ett annat gammalt Zeissplanetarium i Santiago de Cuba på att förfalla.
Bilden är som synes mångfasetterad – men den är inte bara negativ. Vad händer den dan regimen kastar in handduken och USA slutar med sin embargopolitik, landet lyfts ekonomiskt och the sky is the limit?
Dagens astronomiska bild i Lennart Nilsson-klass
Jag håller med Arne Strömgren, W-bloggläsande gammal skådisvän och regissör, som tipsade mig om dagens APOD:
– Det ä nog det mest fantastiska jag sett. Det är ju som att se Lennart Nilssons fosterbilder, och det kanske det också handlar om – fast på ett annat och mera kosmiskt plan.
Galaxparet NGC 4038 och NGC 4039 befinner sig i en omfamning 60 miljoner ljusår bort, ett möte i kosmos djup som kreerar miljarder nya stjärnor, stjärnhopar m m.
