K G Hammar undvek fällorna
Mycket folk gästade lokalerna i Maria Magdalena kyrka i Lund i eftermiddags för att lyssna in ämnet “Big Bang och Gud”. På plats CERN- och Brookhaven-forskaren Ingvar Otterlund och förre ärkebiskopen K G Hammar, två tungviktare i denna “debatt” som snarare blev två hyperintressanta föreläsningar.
Otterlunds Big Bang-föredrag var oklanderlig populärvetenskap, enormt fascinerande, fantastiska bilder, men K G Hammar väckte ändå hos mig största nyfikenheten. Och jag blev lätt fascinerad av hans goda sätt att prata om vad religion ska syssla med och inte syssla med. Några fällor gick han inte i! Den religion lever farligt, sa han, som försöker sig på naturvetenskapliga förklaringar.
Och jag tror Hammar vann en och annan proselyt när han berättade om hur han på varma sommarnätter kan lägga sig raklång i gräset på tomten till familjens sommarviste på Österlen och bara låta sig intas av stjärnhimlen.
– Det är skönt att vara liten, att vara liten men ändå en del av något stort, tyckte “KG”.
Hammar såg, sa han, religion närmast som en konstnärlig yttring, han hade många kloka synpunkter överhuvud taget, och diskussionen efter blev därför som den blev: Ett vänligt och sympatiskt meningsutbyte. Till och med forskarproffset Otterlund såg med förståelse och sympati på religiösa yttringar.
Arrangör var den lilla privata “akademien” 3 M (Medicin, Meteorologi, Miljö), som – tyckte debattörerna – gärna kunde kompletteras med ytterligare två M: Mystik och Moral.
Hälsning från Alexandria
2/3-delar av familjen framför planetariet. Foto: Carsten Nilsson
Vad händer med uret i Lund?
Bloggen aktualiserade frågan om det vanvårdade uret i pelaren vid sidan av grinden in till
Stadsparken vid Lunds gamla obsis, och min idrottskompis, lundapolitikern Christer Wallin (m), kan berätta en del – att det just nu är en kommunal “ickefråga” eftersom fastigheten fortfarande inte är placerad hos en användare. Obsis ägs fortfarande av Universitetet, så kommunen kan inte fixa det automatiskt.
Tydligen är det så att kommunen förbundit sig att köpa fastigheten eller redan har gjort det, men inte funnit någon användare.
– Mer relevant kanske i sammanhanget är att ombyggnad och renovering av Stadsparken har precis börjat och ska vara klar i god tid till jubileet 2011, och då utgår jag från att uret också ska vara klart och renoverat.
Även Christer tycker att uret (och barometern!) ska fungera som de gjorde när han var liten.
Anita Sundman ur tiden
Det står en fin minnesruna över Anita Sundman på Populär Astronomis blogg – tack till Robert Cumming för reflektioner och lästips.
Anita Sundman var en enastående person, jag vill inte påstå att jag kände henne väl men jag var i alla fall hemma hos henne på Stockholms söder och intervjuade henne i samband med hennes Knut Lundmark-bok (Den befriade himlen) som kom ut 1988. Som många av oss i vår generation, lockades hon till astronomin genom Lundmarks många böcker och radioföredrag, och hon berättade medryckande (och empatiskt!) om Lundmarks stora misslyckade Lundaprojekt med den aldrig förverkligade stora galaxkatalogen.
Sist vi sågs var också i samband med Lundmark-träffen i Astronomihuset, Lund, 2007, då hon höll ett tankeväckande föredrag och vi lyssnade andäktigt på uppspelningen från radio med Knut Lundmark och Harry Martinson. Bl a berättade hon om hur bilden av kosmos förändrats bara på några årtionden. På 40-talet var det ett tyst och ödsligt universum vi studerade; vår tids universum, däremot, är fyllt av partiklar till och med i vakuum och ständigt pågående stora och små kollisioner och smällar.
Anita Sundman var en proffsastronom med vida kulturella vyer. Hon skrev böcker, hon var krönikör i Populär Astronomi, hon skrev ett kapitel i den av Björn Stenholm redigerade boken Texter om kosmos m m – och hon kände sig för som bildkonstnär, akvarellist.
Björklund och Müller – våra egna asteroidpionjärer!
Apropå sommarens med spänning emotsedda asteroidockultation 8 juli, så erinrar Hans Bengtsson om att vårt sällskaps stora namn Per-Åke Björklund och Sven-Aage Müller var först av alla att klocka en sådan ockultation av en småpanet.Fassbinders sf-film aldrig visad i Sverige
Det står nu klart sen jag kollat med vårt lands stora filmdatabas och Sveriges Television – tack till Per Sundfeldt respektive Hans Arnbom – , att Rainer Werner Fassbinders sf-serie för tv 1973, Welt am Draht, aldrig har visats i Sverige. Nyligen kördes den som långfilm på bio i Berlin och hyllades som ett litet mästerverk.
Min kommentar innan kan kanske uppfattas som påhopp på enskild person, och det var inte meningen. Jag var som sagt inte på mötet utan har enbart referatet att tillgå och det är väl lika mycket det språkbruk som används där som återgivandet av föredragshållarens inställning jag vänder mig emot. Det vill säga: hur urvattnat och jolmigt får en religion beskrivas och utövas utan att det övergår till lyteskomik? Hur mycket kött kan en vegetarian äta och ändå fortsätta kalla sig vegetarian?
Att inte släppa taget om en värdegrund utan för säkerhets skull säga sig tillhöra den fastän tanke och livsföring saknar överensstämmelse med källans propåer är enbart en bra hållning för att förhindra framkomsten av nya meningsbärande strukturer som bättre kan lösa våra problem.
Det finns ingen anledning hålla religionerna bakom ryggen utan tvärtom: ska samhällen och moral kunna utvecklas krävs det en dekonstruktion av förlegade tankemönster -inte patetiska, flummiga, kvarhållanden för säkerhets skull. Detta för att vi även globalt sett ska kunna bygga mer rimliga normativa synsätt av hur människan måste bete sig för att hon och de andra djuren ska kunna överleva på planeten. Vi måste börja samtala om hur en mer realistisk och rättvis moral och livsåskådning bör formuleras än den som religionerna tillhandahåller genom sina myter. Innan det är för sent, så att säga.
Anna Mis kommentar från det utmärkta referatet är baserat på referentens ord med de värderingar man lägger i ords tolkning i tiden för att använda KGs ord -kommentaren speglar lite väl mycket förutfattade meningar om KG Hammar och ordtolkningar ryckta ur sitt sammanhang tycker jag så den kommentaren blev så fel som det kunde bli.
Föreställningen var strålande och KG Hammar brilliant och stod verkligen upp för kyrkan och vår Herre som gemene man logiskt eller andligen kan uppfatta vår skapare och på ett prentaniöst och framför allt enkelt jordnära och trovärdigt sätt för att orden skulle komma från en kyrkans man på så hög nivå.
Med både öra ,öga och själen närvarande utan förväntningar var upplevelsen en helt annan än den du torgför och i perspektiv av Bigbang symfonin som var i minst samma höga pedagogiska klass blev det en lysande föreställning av såväl Otterlund och KG Hammar som lämnade kvarvarande spår av kvasarer och fotoner som letar vidare efter existensens grundkärnor hos all dem som hade förmånen att få lyssna se och intuitivt känna och inte minst ta del av kvalificerade välpreparede frågor och naturliga okonstlade svar . Ett upplevelse lite utöver det vanliga tack var Anders Gustafssons brillianta kreativitet i 3M
Bengt
3M och vetenskapare som både var andligen och kroppsligen närvarande
Angående “K G Hammar undvek fällorna”:
Ulf R:s redogörelse av vad som sig timade i Lund igår ger i alla fall för
mig vid handen att det som K G Hammar i Ulf R:s version kallar religion det
skulle jag enbart benämna en öppenhet för andlighet. Andlighet står för ett
sökande efter trygghet och mening i existentiella frågor vilket självklart
också kan leda till att man faktiskt bekänner sig till en viss religion
eller religiös inriktning. Men religion är en form av institutionaliserad
andlighet vilken bygger på dogmer och trossatser, dvs ett försanthållande
av vissa påståenden som anhängarna samlas kring, etc. Ställer man inte upp
på det ställer man inte upp på religionen ifråga, så enkelt är det.
K G Hammar gör därför bättre i att säga att han inte är kristen utan bara är
inspirerad av den religionen.