Vi hade tur med vädret – också!
Med kompisarna i Hallands Astronomiska Sällskap gick ju ASTB:s vårutflykt denna gång (15.6) till observatoriekupolen på Östervold i Köpenhamn, i Botaniska trädgården vid Norrebro – vi var rekordmånga, ett 50-tal i bussen – och därefter for vi vidare på en inspirerande utflykt till Kroppedals museum, där vi fick veta allt värt att veta av Rob Sunderland om Ole Römer.
I Köpenhamn guidade oss gamle Ven-bekantingen (2009) Michael Quaade och så matematikutbildade Christine Holm, och inget nostalgiskt öga var torrt när vi fick inspektera den klassiska dubbelrefraktorn från 1895.
Teleskopet används fortfarande vid sällsynta tillfällen, närmast under Kulturnatten i Köpenhamn 11 oktober i år. En fredagskväll. Om det är väder, sticker jag över. Häng med på en bägare på mitt favoritställe (har skrivit ett kapitel i en dansk bok om Vesterbro!) och stjärnor!
Christine tipsar oss om en matig sajt, där det finns massor av info samlad om universitetsobservatoriet, som byggdes 1859-1861 – efterföljaren faktiskt till det urgamla Rundetårn-observatoriet. Observatoriet flyttades till Köpenhamns dåvarande ytterområden bl a för alla de skakningar som alla hästdragna vagnar orsakade inne i stan, framför allt på Købmagergade.
När det nya observatoriet togs i bruk tog det inte lång tid förrän Köpenhamn började växa och expandera västerut så att det knakade, och med de underjordiska S-tågen återkom problemen med de irriterande skakningarna.
Det behövdes två världskrig innan ett helt nytt obsis uppfördes i Brorfelde, men även det har ju övergivits till förmån för de gemensamma europeiska satsningarna i Chiles bergstrakter. Där förekommer också då och då skakningar, men det har med jordens inre att göra.
På Östervoldgade 3 i dag har universitets naturvetare sitt hem för studenter, lärare och forskare inom det pedagogiska fältet: IND aka Institut for Naturfagenes Didaktik.
Klok tänkare
Neil DeGrasse Tyson har en del klokskaper att förmedla om vårt förhållande visavi det kosmiska perspektivet i denna tvåminusters Big Think-snutt.
Tack till Lars Olefeldt för tipset.
Johanna en vinnare!
Lite farbroderligt stolt är jag över att brorsbarnbarnet Johanna Rosengren Horn, Höör, ingår i det segrande teamet på Sätoftaskolan som vunnit naturvetartävlingen Top Class in Science. Skånska Dagbladet hade nyheten 16.6.
Johanna har, som jag tidigare rapporterat, skrivit om svarta hål i en skoluppsats, och det är klart att jag hade hoppats att hon ville satsa på en forskarbana framöver. Men den här tjejen går sin egen väg och vill eventuellt bli – polis!
Johanna är ett bra exempel på att idrott och att hålla hjärnhalvorna i trim är varandras förutsättningar. Bl a tränar hon kidsen i tennis i Hörby.
I höst börjar Johanna på gymnasiet i Hässleholm.
Hål som hål
Vår rymdmedicinske W-bloggsmedarbetare Carl-Olof Börjeson, som är en idog golfspelare, läste i Aftonbaldet att forskare hittat 26 svarta hål i Andromedagalaxen.
Carl Olofs kommentar:
– En prestation – själv har jag ett h-e att hitta 18 hål!
Ny nova i M31
En tjeckisk astronom meddelar att han med 65 cm:s teleskopet i Ondrejov har hittat en nova i M31, Andromedagalaxen.
Novor i M31 är vardagsmat numera, men det intressanta är att denna exploderande stjärna ligger nästan kloss med en ljus stjärna i förgrunden. Helt lätt att identifiera novan var det inte.
Upptäckarbilden av PNV J00424894+4115163 ser ut så här (KLICKA på bilden så ser du hur nära stjärnmötet är på himlavalvet):
Novan ligger knappt en bågminut från M31:s centrum.
Mysteriet med jordens bana
Den italienske astronomen Lorenzo Iorio har räknat på solens lägre luminositet för 3,8 miljarder år sen och en jordbana, som låg närmare solen då än nu (0,956 ggr dagens) och noterar att värmen räckte för att hålla jordens oceaner flytande och inte permanent frysta.
Även om jordbanan verkar ha expanderat i ungefär samma takt som universums generella Hubble-expansion, tror Iorio mer på effekter av en kraftigare solvind (= solmasseminsknng) och kanske att jorden vid denna tid tappade några procent av dagens massa.
Beräkningarna finns här.
Gagarins död äntligen avslöjad
Hur kunde det gå så illa att den erfarne stridspiloen och den förste kosmonauten Jurij Gagarin störtade med sitt MIG-flygplan och omkom tillsammans med kollegan Vladimir Seryogin 1968? Först nu har kosmonauten Alexej Leonov tillåtits gräva i akterna och berätta sanningen för Russia Today:
Berättelserna om att mystiska föremål kommit i vägen (ballonger, fåglar, flygdelar etc) kan avfärdas, för det visar sig att ett annat jetplan, en Sukhoi Su-15, kom MIG:en så nära att denna gick i spinn i en hastighet på 750 km/t. Piloten på detta störande flygplan, som inte följde spelreglerna, lever fortfarande men hans namn förblir okänt.
Manhattan + Vintergatan = Sant
Thierry Cohen heter en fotokonstnär, född 1963, som senaste år gjort sig känd för sina bilder kallade "Darkened Cities". Han kombinerar här kända storstadsmiljöer med stjärnhimlar, som dock är fotograferade på andra betydligt mörkare platser.
Nyligen ställde Parisbosatte Cohen ut på ett galleri på Manhattan och i Reggio Emilia i Italien.
Förhoppningsvis tar någon alert gallerist i Köpenhamn eller Malmö kontakt med honom och introducerar honom på våra latituder. Mannen och verket presenteras här.
Så här ser ett fotomontage ut med Vintergatan inlagd över New York City:
