ISON:s totala tystnad
Den kanadensiske astronomen Eric Allen knuten till Observatoire du Cégep de Trois-Rivières, Champlain, Québec, rapporterar via IAU och spaceweather.com-sajten att ISON-kometen nu är svagare än magnituden 16,5m.
Här borde kometen ha synts 8-9 december:
I stället ser det ut så här (stackad bild på 7x30s med en 40-cm F4.4 Newtontreflektor; tid 8 december kl 11h00 och 11h07 UT).
– No sign of the comet…, noterar Allen.
I mitten av december, har det sagts, ska Hubble Space Telescope riktas in mot de ömkliga resterna. Är det ens lönt att ödsla HST-krut på ISON-spillet?
PS.
I sin NASA-blogg jämför kometexperten Karl Battams ISON-kometens öde med kometen LINEAR, som gick tu på detta dramatiska vis år 2000 (foto från ESO/VLT):
G2-molnet
Jag har inte sett några dramatiska rapporter om G2-molnets vandring runt Vintergatans svarta hål-centrum. Den senaste rapporten diskuterar rentav om "svansen" har med G2 att göra, om det inte i stället rör sig om en alldeles egen och självständig gasformig struktur medan G2 i sig självt är en stjärnlik himlakropp.
Bertil Berggren – solitären på Ven
Så som jag räknar är Tycho Brahe bara trea på Ven när det gäller astronomer som bott längst på vår öklenod.
✩ Längst bodde läraren och amatörastronomen Bertil Berggren (1884-1970) här, därefter kommer gamle galaxforskaren och nationalencyklopedisten Lennart Hultqvist, som flyttade från ön till Landskrona så sent som i fjor, och trea, sist på pallen, kommer Tycho Brahe.
✩ Johan Kärnfelt har grävt i akterna om Berggren på sin blogg och funnit att Berggren bl a var en idog månobservatör och fascinerad av de strimmor som utgick från en del kratrar. Var det riktiga geologiska fenomen eller synvillor? Berggren observerade dem visuellt men tog också ett antal fotografier av månen.
✩ En idé Berggren torgförde var att strimmorna var dimmoln på månen, alltså ett resultat av att månen hade atmosfär enligt Berggren. Den idén var han väldigt ensam om..
✩ Berggren korresponderade med tidens ledande svenska astronomer (Yngve Öhman, Knut Lundmark, Gustav Stromgren) och de verkar ha sett i honom en seriös amatörforskare värd att ta på allvar. Bl a funderade han över varför så många kratrar låg länkade i täta kedjor i nord-sydlig månriktning. Vad låg bakom? Asteroidnedslag var inte en främmande teori för honom.
✩ Berggren var oerhört ambitiös, han modellerade månkratrar i lera och lät fotografera dem i olika vinklar för att återskapa skuggorna efter solens belysning.
✩ Till de mera spekulativa upptäckterna hörde en "månstad" i närheten av kratern Godin, men den kunde avföras som ett inbäddat optiskt fel på ett månfotografi från Mount Wilson.
✩ Johan Kärnfelt kallar Berggren för en "doldis" i vår amatörastronomi, och det retar mig till vansinne att vi i det unga Malmö/Lund-gänget aldrig tog eller fick kontakt med honom på 1960-talet när han fortfarande levde. Han var säkert medlem i Tycho Brahe-sällskapet, och i årsskriften Cassiopeia presenterade han 1944 sina observationer av några nebulösa NGC-objekt.
✩ Berggrens observatorium kallades Dagmar efter systern, och Johan berättar om Berggrens karriär som lärare med en fil lic i bagaget men också att han hoppade av lärarbanan för att försörja sig – ja, som vad? När han inbjöds till Svenska Astronomiska Sällskapet påpekade han att han kanske inte hade världens bästa garderob.
✩ Första versionen av Dagmar-observatoriet tillkom 1929, och därefter följde uppföljaren med "riddarborgen" på Backafallsbacken. Här utsattes observatoriet för välkända höststormar, och på vintrarna låg observatoriet ofta igensnöat. Så han flyttade observationerna ner till stranden som en lösning.
✩ Det är nått rörande över denne Bertil Berggren på Ven, som vi haft anledning att syssla med då och då. Anders Nyholm som på somrarna jobbat på Tycho Brahe-museet har funderat mycket på honom. Johan har gått igenom Berggrens korrespondens med framför allt Yngve Öhman, och i Lundmark-samlingen på Lunds UB finns även brev avsända från "B Berggren, S:t Ibb".
✩ Det är tänkbart att Berggren slirade i en del resonemang, men tidens fackastronomer respekterade honom, vägledde honom med mild hand och uppmuntrade honom.
✩ I nybildade "Historiska klubben" inom ASTB är jag övertygad om att Bengt Rosengren och Klas Hyltén-Cavallius vet att berätta ett och annat om – solitären på Ven!
Gubbgäng på 40-årsfesten
När vi i lördags firade av TBO:s 40 första år, mötte ett antal gamla MARS-uvar upp och det togs massor av bilder. Bl a av den här sextetten ("Mästargänget"):
Fr v Peter Linde, Bertil Pettersson, Göran Lilja, Leif Petersson, Carsten Nilsson, Ulf R.
Vår sammanlagda ålder bör ligga runt 400… nästan "galileiskt"!
Öppet brev till Obama
W-bloggens utsände i nordvästra Skåne, Lars Olefeldt, har fått korn på ett nyligen avsänt "öppet brev" i cyberrymden från planetgurun Bill Nye ställt till USA-presidenten Barack Obama.
Nye pläderar för att 1,5 miljarder dollar (mindre än tio procent av NASA-budgeten) ska öronmärkas för planetutforskning.
Det välformulerade öppna brevet och dess upphovsman finns bl a här.
Halshuggen naturvetare
Jag vet inte om någon astronom direkt blev halshuggen under franska revolutionen.
✜ Den ende kände naturvetaren i Frankrike som blev av med huvudet var kemisten Antoine Lavoisier, som på sitt vis också var astrokemins fader, han gav oss syret, en rad andra grundämnen och han bekämpade flogistonteorin.
✜ Helt främmande för astronomin var Lavoisier definitivt inte, han studerade astronomi, matematik botanik och naturligtvis kemi under studieåren på Collége des Quatre-Nations.
✜ Jag kom att tänka på Lavoisier när jag fick en rolig bild från min Gammel Dansk-kompis Rolfen Sjöström på temat "Bowling á la Francaise":
