Historiska klubbens möte nr 2:
Okända sidor av Lundmark
Stort tack till Birgitta Lindholm, 1:e bibliotekarie på UB:s handskriftsavdelning, och idéhistorikern Gustav Holmberg för deras gajdning i kväll (18.3) på Universitetsbiblioteket i Lund. Vi var 14 pers på plats inom den lösa ASTB-gruppering som kallas "Historiska klubben".
☛ I Bromansalen hade UB och Gustav bullat upp ett bord med idel godsaker för oss "Lundmarkianer": Brev, av vilka en del osade krut, unika klippböcker i vilka Lundmark samlat allt han sett i pressen om "stjärnor", astronomiska telegram till observatoriet i Stadsparken, filmmanus av Lundmarks hand och mycket annat.
☛ Birgitta berättade om universitetsbibliotekets enorma innehav – 11 hyllmil – av rariteter, allt från egyptisk papyrus till de senaste trycken överhuvud taget i landet.
☛ Speciellt har Gustav sysslat med vår grundares, Knut Lundmarks, digra efterlämnade samling, som onekligen ger en sammansatt bild av vår professor. Bl a beskriver Lundmark i ett brev till Per Collinder amerikanen Edwin Hubble som sin "arvfiende". Hubble anklagade ju fullkomligt felaktigt Lundmark för att ha plagierat hans galaxklassifikation, den klassiska "stämgaffeln". Lundmark var för Hubble, som var amatörboxare i ungdomen och utbildad jurist, en lättviktare om de hade träffats en natt uppe på Mount Wilson, men så långt gick det naturligtvis inte. Men Hubble bad aldrig om ursäkt!
☛ Överhuvud taget skakar numera fundamentet under Hubble som DEN ENDE upptäckaren av universums expansion.
☛ Brev i UB:s Lundmarksamling avslöjar också den tydligt frostiga relationen mellan Lundmark och professorskollegan Bertil Lindblad i Stockholm. Lindblad såg effektivt till att vår lundaprofessor aldrig invaldes i Kungl Vetenskapsakademien. Ett primitivt bottennapp i modern svensk astronomihistoria.
☛ Till de överraskande arkivfynden för oss i Tycho Brahe-sällskapet hörde dels en liten klädflik från Tychos kista, som öppnades i Prag 1901, dels ett filmmanus av Lundmark om Tycho.
☛ Gustav påpekade Lundmarks stora intresse för vetenskapshistoria, och notabelt var att Lundmark på sin institution i Lund på 30-talet skapade Samfundet för astronomisk historieforskning, en tvärvetenskaplig sammanslutning vars arv vi väl i någon mån för vidare inom "Historiska klubben".
☛ Vill du veta mer om UB i Lund? Kolla och scrolla t ex på hemsidan.
☛ Knut Lundmark-samlingen finns här. Och vi är synnerligen välkomna att beställa fram material!
Odense stänger sitt folkobsis
Nyhetsflödet just nu bjuder på goda och dåliga nyheter. Bland de dåliga:
Det är Hans Bengtsson som larmar om att våra danska vänner borta i Odense är på väg att mista sitt observatorium, knutet till Munkebjergskolen. Kommunen anser sig inte ha råd längre.
En artikel ser ut så här (KLICKA upp den):
Info om observatoriet (invigt 1934) och dess kikare, en klassisk refraktor på 16 cm kan läsas här och här.
Observatoriet är det enda på Fyn, det enda som sysslar med utåtriktad verksamhet. Verksamheten påminner väldigt mycket om vår egen. Dags för en solidaritetsaktion?
Ekot från Big Bangs inflation
Innan kaoset helt utbryter i den massmediala pappersvärlden och cyberrymden, så föreslår jag att vi går till källorna – här finns en första pressrelease från Harvardard-Smithsonian Center for Astrophysic.
För de som vill sätta sig in i alla teknikaliteter, rekommenderas BICEP2-sajten.
Det finns också en Youtube-snutt med en intervju med prof Andrei Linde, inflations-teorins "founding father".
Kolla också PopAst-sajten!
Gul jättestjärna
Min gamle vän Hans Thyrén (Limhamn/Ven) undrar vad jag tror om den gula jättehyperstjärnan, som ESO fått korn på 12 000 ljusår bort? Jag säger som kompisen Robert Cumming, som intervjuats i Svenska Dagbladet:
"- Den är viktig för att förstå hur stjärnor och galaxer lever. Det är roligt att få kläm på en sådan här extrem stjärna i detta stadie, som bidrar till att berätta hur stjärnor lever och dör.
Hur känns det som astronom och stjärnforskare i samband med en sådan här upptäckt?
– Det blir ett "åh"! Speciellt när den är dubbel och allt. Visst blir det lite pirr i magen."
ESO:s rymdkonstnär tänker sig dimensionerna så här (KLICKA!!!):
✰ Hyperjätten ingår i ett dubbelstjärnesystem, där den andra stjärnan ligger så nära att de nuddar vid varandra.
✰ Genom att använda ESO:s Very Large Telescope Interferometer (VLTI), kunde Olivier Chesneau (Observatoire de la Côte d’Azur, Nice, Frankrike) och hans internationella team konstatera att den gula hyperjättestjärnan HR 5171 A är helt enorm – 1300 gånger solens diameter, vilket är mycket större än forskarna hade väntat sig. I och med detta är det den största gula stjärnan som man känner till.
✰ Supergiganten ligger i stjärnbilden Kentauren och är lätt synlig i ett mindre teleskop alternativt fältkikare.
Stjärnor och stjärnor…
Vi var några äldre murvlar (Pierre Mens, Ken Olofsson, Cars Stenfelt, övertecknad) som bjöds in av MFF-paret Gunnel och Hans Cavali-Björkman till en bit mat och en kopp kaffe härom dan.
Eftersom maten intogs på Malmökrogen Brasserie KP ( = Kungliga Posten) kom förstås en av ägarna, gamle MFF-målvakten Jonnie Fedel och slog sig ner för att ljuga lite. Ett kärt återseende!
Jonnie är fortfarande aktiv som målvaktstränare i MFF.
Tack till Pierre Mens som tog bilden! Och tack än en gång till Gunnel Cavalli-Björkman, som lät oss låna några av Olle Svanlunds exklusiva galaxoljor för utställningen på Stiftsgården Åkersberg.
Supernovan sedd i Stockholm
Den österrikiske Stockholmsastronomen Johannes Puschnig har med AlbaNovas 1-metersteleskop fångat SN 2014 J för en tid sen, tipsar Anders Nyholm.
Fortfarande ligger supernovan på en visuell magnitud runt 12m.
Marsianskt 150-årsminne
I dagarna för 150 år sedan offentliggjorde Leyden-astronomen Frederik Kaiser sin bestämning av Mars rotationshastighet runt sin egen axel: 24 h 37m, 22.6 s.
Kaiser utnyttjade egna teckningar av Mars och jämförde dem med Marsteckningar ända från 1600-talet.
Flyggåtan löst
Kollegerna i den engelska pressen har enligt Lars Olefeldt hittat flygplanet!
