Hoppa till innehåll

Nr 92 2016

  • av

Knut Lundmark och den mörka materian:

Freese har både rätt och fel

Ärligt talat förstår jag inte varför 1930 blivit ett "heligt år" i historien om den mörka massan/materian. Jodå, det året kom på tyska Knut Lundmarks Über die Bestimmung der Entfernungen, Dimensionen, Massen und Dichtigkeit für die nächstgelegenen anagalaktischen Sternsysteme, en grundlig uppsats som citeras lite varstans, av Lars Bergström, Virgina Trimble t ex, och nu  senast av Katherine Freese i hennes bok Kosmisk cocktail – Tre delar. På två ställen omtalas Lundmarks pionjärtänk. Tack för det!

Rapporten omtalas av Lundmark-eleven Erik Holmberg 1937 i kapitlet "The Existence of Dark Matter in the Galaxies", kapitel X i "A Study of Double and Multiple Galaxies Together with Inquiries into some General Metagalactic Problems" – vilken många uppenbarligen fått ögonen på under senare tid.

Ett av skälen till att Lundmarks mätningar sen glömdes bort ska ha varit att uppsatsen var på tyska. Men hallå!! Redan 1928 skrev han om skillnaden mellan galaxers graviterande massor och deras lumonisitetsmassor –  på kulturspråket engelska – i Arkiv för matematik, astronomi och fysik:

I "The Masses and Mass-Ratios of Anagalactic Nebulae" (KVA, Band 21 A N:o 10)  återges  en tabell över de fyra galaxerna M81, NGC4594, M31 ooch M33 med förhållandet Dark + Bright Matter/ Bright Matter uträknat.

Bertil Lindblad hade räknat på samma sak några år tidigare (!) för Vintergatans del och där funnit relationen 10:1.

Det är tänkbart att det som skrevs för KVA inte nådde nån större publik, varför Lundmark återkom till saken i Meddelanden från Lunds Astronomiska Observatorium (Series I, Vol. 125 , p. 1-13) 1930.

kosmisk_cocktail-katherine_freese-36538871-frntl

Som i alla dessa sammanhang hävdade Lundmark att den mörka materian bestod av utdöda stjärnor, mörka nebulosor, meteorer. kometer. Andra bidrag till diskrepansen i ekvationen hade han ingen aaaning om, kunde inte ha.

På svenska är han inne på spåret (samma tabellvärden) 1929 i Populär Astronomisk Tidskrift häfte 1 och 2  – artikeln heter "Stjärnsystemens byggnad och övriga egenskaper".

I Lundmarks bidrag om stjärnlumonisiteter, stjärnors massor, tätheter, diametrar m m, i storverket Handbuch der Astrophysik, vars huvudmaterial sammanställdes 1929, återger Lundmark  på nytt sina tidigare beräkningar. I det tillägg till handboken som publicerades i början av 30-talet har han inget nytt att tillägga.

I Handboken, som, såvitt jag vet, var nästsista gången han själv berörde temat, såg relationerna ut så här:

M 81 100:1

NGC 4594 30:1

Andromda, M31 20:1

M51 10:1

M33 6:1

Vintergatan 10:1

I dag säger vi att kanske 80 procent av universums massa består av den mörka oåtkomliga delen, så helt galet var inte Lundmark på det. Tur eller skicklighet – välj själv!

NORDITA-professorn Katherine Freeses bok är, bortsett från denna lilla besserwissiga korrigering/fördjupning, en – renodlad njutning! Lundmark skulle ha uppskattat den mycket och sett boken som rentav "jävulusiskt bra".

Men märkesåret var 1928.

Klassisk nova från start till mål

Även denna nyhet skulle novaforskaren Knut Lundmark ha gillat: Novan V1213 Cen (Nova Centauri 2009) har faktiskt kunnat studeras från förexplosionsstadiet till smällen och efterskörden. Helt unikt.

Rapport här.

Världens största teleskop på gång

När vi ses på ASTB:s stormöte härnäst, kommande torsdag kväll 25 aug lovar vår ordförande Peter Linde berätta om världens största teleskop, det sameuropeiska European Extremely Large Telescope = E-ELT vars "first light" bör kunna detekteras,  enligt planerna, 2024 AD.

Artist’s impression of the European Extremely Large Telescope

Bjässe på gång. Bildkälla: ESO

Peter har själv arbetat med simuleringar kring teleskopet. I en uppsats, författad tillsammans med prof Arne Ardeberg, diskuteras i vilken mån galaxerna i Virgo-hopen kan avlockas några hemligheter med adaptiv optik på ett 25-meters teleskop. Författarna tillät sig även spekulera i vad ett 50- eller 100-meters teleskop skulle kunna bidra med.

Den som vill förhandsbriefa sig om E-ELT kan gå in på instrumentets hemsida.

Mer info om torsdagsmötet på ASTB:s hemsida.

kallelse_logo

Stenåldersastronomer i Skottland

Nu diskuteras på nytt hur pass "astronomiska" flertusenåriga stensättningar i Skottland kan ha varit. Riktningarna till solen och månen spökar, bl a månens nordligaste position på himlavalvet.

Hur många stjärnor frodas i dag?

Ibland får vi tuffa frågor på TBO: Som  hur många av himlens stjärnor, som vi kan se för blotta ögat, har under ljusets väg till oss rent faktiskt dött stjärndöden och finns inte längre?

Eftersom stjärnhimlen är en tidsmaskin och alla stjärnor vi kan se ligger i Vintergatan, så finns alla kvar, på ett eller annat vis.  Även om Betelgeuse supernovasmäller "idag" tar det 600-700 år innan vi upptäcker det. Å andra sidan kan den mycket väl ha briserat för 600-700 år sen…

large

Tänk om Betelgeuse exploderade för 600-700 år "sin tid"… Bildkälla: HST

Mycket pedagogiskt är att vi visar den kvasar som är den längst bort belägna himlakroppen vi kan få in i våra TBO-teleskop. Ljuset från kvasaren, en suddig pixel i CCD-kameran för vår fjärrstyrare, har haft 10 miljarder år på sig att nå oss, och inga kvasarer finns kvar längre i universum.

Gigantiskt skal i Vintergatan

Energibegreppet är inte helt enkelt, men om vi säger att 1 erg = 10 upphöjt till minus 7 joule och att det motsvarar ungefär en kvarts kalori, så förstår vi att

$\gtrsim \,\,3\times \,{10}^{52}$

är en obegripligt stor energimängd uttryckt i erg. Så mycket slit ligger bakom skapandet av Vintergatans snabba och enorma superskal, "supershells", bestående av neutralt väte.

Nu har ett sådant skal identifierats i Vintergatans ytterkant, och fenomenet väcker förstås en mängd  frågor. Kan det röra sig om ett fragment från en tidigare galax, ett höghastighetsmoln som triggats av kraschen mot vintergatsskivan eller vad?

Bland teorierna bakom dessa superskal på flera tusen ljusår hör att de skapats genom en seriesmäll av supernovor.

Visst finns det liv i kosmos

Jag sprang på en blogg på nätet och upptäckte denna märkliga bild, en stilstudie av Castor A. Bilden kommer från Strasbourg Astronomical Data Centre (CDS), fotot är i UV och dokumenterades under  POSS II-projektet =  Second Palomar Observatory Sky Survey.

cosmic-insects

Bildkälla: https://barbararoberts.wordpress.com/2013/04/

I några av de stora observatoriernas källare finns ju 10 000-tals äldre plåtar och på några av dem har insekter smugit sig in. W-bloggen har uppmärksammat fenomenet förr, och ämnet är outtömligt.

Tänk på vår solforskarpionjär Yngve Öhman som en gång berättade att han var tvungen att flytta sitt solteleskop från Abisko till Capri. När myggen och knotten kom i siktlinjen mellan solen och teleskopet var det som ett fyrverkeri!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.