Djurinvasion på Berlins "ångpunks-teleskop"
Djur, natur och astronomi hör ihop. Jag satt för några dagar sedan och läste vår förenings grundares, Knut Lundmarks, testamente från 1956 (han gick ur tiden 1958) och upptäckte att en del av hans kvarlåtenskap skulle gå till djurskyddet. Detta visste jag inte! Tack till min svägerska Martha Johansson (f Horn) i Höör, som rotat fram Lundmarks testamente och bouppteckning, som vi ska återkomma till i samband med årets stora begivenhet inom ASTB, vårt 80-årsjubileum i höst.
Som aktiv astronom uppe i de californska bergen var Lundmark heller inte främmande för faunans närvaro vid de stora observatorierna. Lägg till detta att Stadsparken i Lund, där gamla obsis ju låg, har en rik befolkning, inte så spännande kanske som skallerormar eller en puma i nattnmörkret vid Mount Wilson. Men Lundmark har sett och noterat – annars var det botaniken som var den gode professorns stora sidointresse.
Även hackspettar har dragits till teleskopets objektiv, där de upptäckt att objektivdelen ljuder effektivare när de hackar och lockar på en partner än vad en trädstam i Treptowparken erbjuder. Smart!
John Glenn får observatorium
Hocking Hills State Park i den amerikanska delstaten Ohio föreslås bli hem för The John Glenn Observatory and Astronomy Park, ett helt privat initiativ.
Kvinnliga astronomer i RAS under hundra år
Grafen nedan visar medlemsutvecklingen över de senaste hundra åren i Royal Astronomical Society. Det totala antalet "Fellows" markeras av de röda fyrkanterna, kvinnornas av de blå.
1916 var 1,6 procent av medlemmarna kvinnor, i dag är siffran 16,7 procent.
En god sammanfattning av genusläget inom astronomin återfinns här. Det är ingen positiv läsning, och man sig ställer naturligtvis frågan hur de ser ut hos oss själva.
Supersmällen i Antarktis
ASTB:aren Stefan Jeppsson erinrar om den misstänkta meteoritkraschen för en kvarts miljard år sedan vars spår syns under Antarktis. Jag har inte sett några nya undersökningar om saken, vilket inte behöver betyda att saken avförts från dagordningen.
Upptäckten slog världen med häpnad för en tio år sedan, och sedan dess har konspirationsteoretiker, ufologer och andra haft en sorts permanent "field day". Men vetenskapligt har inte mycket nytt förts fram.
Senaste extremt spekulativa och föga trovärdiga nyhetsrapport här.
Vintergatan kidnappar klothop
Vintergatan är en synnerligen brutal och oborstad granne för "småttingar" i dess närhet. Galaxvärldens så kallade hiearkiska uppbygnad har ett strålande exempel i den klotformiga stjärnhopen (som ju även kallas klothopar i litteraturen) med katalogbeteckningen Whiting 1, i stjärnbilden Cetus/Ormbäraren.
Bevisen för att stjärnhopen ryckts loss av Vintergatan från dvärggalaxen i Sagittarius/Skytten är överväldigande. Stjärnorna i hopen har samma metallhalt som stjärnorna i dvärggalaxen, och även en parameter som radialhastighet sammanfaller.
Avståndet är runt 100 000 ljusår från oss och Vintergatans centrum. Hopen ligger i dag i Vintergatans halo, dit den förts med gravitationellt våld.
Åldern skattas till ca 6-6,5 miljarder år, vilket gör denna klotformiga stjärnhop till ett ungt fenomen. Klothopar som skapats i Vintergatan är betydligt äldre, dubbelt så gamla.
Nya studier av stjärnorna i området runt klothopen har nyligen publicerats.
Inte lätt (alltid) vara amatörastronom
Jay Ryan heter en trevlig bekantskap på nätet, en välkänd astronomisk kommentator och tecknare (bl a i Sky & Telescope). Just nu fokuserar han på solförmörkelsen som kommer att drabba USA längre under år 2017, en förmörkelse som ju även lockar ASTB:s egna solförmörkelsejägare att ta sig över till Staterna. Mer om det framöver!
Att amatörastronomer ibland har verkligheten emot sig, har Mr Ryan bl a kommenterat i sin egen uppsättning av "Ryan´s rules":
